Den andra kvinnan

What!?!?

Snacka om oväntade vändningar i den här lilla boken!! Det är en snabbläst bok, mer en novell än  roman. Språket är lite annorlunda och tar ett par sidor att komma in i, sen rullar det undan ordentligt.

Beskrivningen som fastnar hos mig är inte själva händelserna, utan huvudpersonens upplevelse av att stå utanför den vanliga världen. Hon finner inte gemenskap i systerskapet bland kvinnor, kurskamrater är för flamsiga och läser för enkel litteratur. Hon betraktar mycket vad som sker och resonerar kring klasstillhörighet och eventuell given placering.

Bohman, Therese. Den andra kvinnan.
https://theresebohman.wordpress.com/

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Sjungom studentens lyckliga dag

I fredags firade vi två av barnens kusiner på deras studentdag. Den ljusnande framtid känns vara där för dem bägge.

Först tog vi emot K utanför skolan när studenterna gick utför trappan. Passande nog precis i lunchtid så vi vuxna lätt kunde vara med. Lillasyster fick sluta skolan tidigare medan brorsorna ändå inte hade några lektioner på eftermiddagen. Det var ovanligt snabbt och välorganiserat på skolgården. Dessutom hördes det tydligt i högtalaren när klassnamnen ropades ut, det hör inte till vanligheterna.

På eftermiddagen åkte studenterna omkring på sina lastbilsflak innan det var dags för uppvaktning. M gick ut på annan ort så honom fick vi träffa först på hemmaplan där det blev mingelmat och tårta i familjär stämning. Mysigt att träffas.

Sen bar det vidare till K och hennes storslagna firande. Där avlöstes gästerna varandra från morgon till kväll. Tidigt var klassen där på champagnefrukost. På kvällen kom släkt, vänner, gymnasieförening, och grannar. En del stannade långt in på natten. Till och med okända människor dök upp. En person stannade och tittade på morfars gamla Rover så att det blev bilvisning och motorsnack för intresserade.

Enligt kungahuset.se skrev prins Gustav musiken till Studentsången i mitten av 1800-talet. En av prinsens vänner, läkaren Herman Sätherberg, skrev texten. 

Skärgårdssommar

Inne i en period med kyligare dagar minns jag gärna min resa till Östkustens skärgård en helg nyligen. Jag, min syster och en kusin från stan åkte dit för att träffa våra andra kusiner som bor där. Kusiner vi egentligen inte lärt känna (än). Utifrån allt jobbigt i släkten var det extra angeläget att träffas.

Höjdpunkten var en båtresa i skärgården. Jag har nostalgiska minnen sen jag gjorde det som barn och gillade det lika mycket nu. Det är något speciellt att glida fram till motorljudet. Båten är från 1971, heter Elisabeth och så fin. Vi åkte runt bland skärgårdsöarna och gick i land på en båtklubb och åt medhavd lunch, så mysigt!

Havet utan slut. Och utan horisont. En sån speciell känsla.

Vädret var lite växlande den här dagen även om maj i sig bjöd på en ihållande värmebölja. Det var ändå tillräckligt varmt för att äta både frukost, lunch och middag utomhus. Lilla e tog till och med ett dopp i havet.

Lördag kväll blev det grillning, trubadur och sång i mikrofon för de som ville. Eller från sin plats för de mer blygsamma. Allt var okej.

Resan till och från kusten var härlig i sig i Lilla e:s lyxiga BMW. Vi hade roligt i bilen, resan var trevlig i sig tillsammans med fikapauser. På vägen hem åkte vi dessutom på intensiv björnjakt från bilen. Antagligen passerade vi ett helg gäng, men lyckades tyvärr inte se någon trots noggrann spaning.

Nu längtar jag efter mer sommarvärme och utflykter. Eftersom det bara är början av juni än har jag höga förhoppningar om att det är många chanser att vänta!

Studenter på bal

Nu är det balernas tider för studenterna. Senaste veckorna har det varit någon bal mest varje kväll. En eftermiddag var jag nere vid hamnen och såg alla fina bilar och baldeltagare anlända. De strålade. Finast av alla var förstås systerdottern <3

Det är alltid högtidligt och stiligt med bal. Men jag uppskattar att det är mer avslappnat nu för tiden. Inget krav att ta med en riktig dejt heller, utan många verkar ta med sig någon kompis i klassen.

Tjusiga kläder, fina ungdomar och glänsande bilar!

Studentbal och sommarkänslan

Liten blir stor. Ikväll var jag, barnen och halva släkten och tittade när barnens kusin K skulle på studentbal. Fixad från topp till tå, men ändå avslappnat vacker kom hon och ett gäng till balen i släktbilen.

Mingel i det vackra sommarvädret, röda mattan och fotografering mot vattnet. Så himla fint och högtidligt!!

Sommarvädret bara fortsätter. Det känns som jag varit på utflykt varje dag länge nu. Bara att ta varje tillfälle. Det är så energigivande. Speciellt nu i pollentider med mindre träning behöver jag allt som ger mig välmående lite extra.


Njutning för själ och kropp!

 

Jamtli vårmarknad och vårdans

Lillasyster tittade in alla djur hon fick chansen på Jamtli vårmarknad.

Jag har glömt bort att det är vår, utan tror på fullt allvar att det är sommar. Nästan varje dag har det blivit picknick och bokläsning ute med filt och bara ben.

En utflykt i helgen blev till Jamtli vårmarknad. Alla barnen, svåger, två kusiner och hunden Yllet var också med. Vi gick omkring på större delen av området rätt ostrukturerat och hann både se allt möjligt och sitta still på en gräsmatta, äta glass, vila och läsa bok. Så mycket till shopping blev det inte när jag mest hakade på barnen, men åtminstone några meter ullfrotté från Woolpower.

En uppskattad nyhet i år var outdoor-avdelningen där det fanns tält, kängor, ryggsäckar och annat att testa. Utomhuskockar som arbetade med eldstäder och Trangia-kök gillade jag.

Barnen saknade sommarens aktörer i levande hus, men som tur var är hela sommaren framför oss och då finns de där igen. Bland annat Storebror kommer att jobba på friluftsmuseet.

Trots finvädret begav jag, Lillasyster och K inomhus i söndags. Vi såg Fun4Alls dansföreställning på Storsjöteatern. En proffsig föreställning som deltagarna måste ha tränat mycket för att få till. Fina övergångar mellan låtarna och temarbete i grupperna.

Egentligen det enda jag har att anmärka på var längden på föreställningen. Inte ens Riksteaterns största uppsättningar tar i närheten så lång tid att se. Jag förstår att dansskolan säkert hade som syfte att visa upp hela bredden och skapa gemenskap, men halva tiden hade varit mer än väl. Förslagsvis kan de yngsta barnen ha en egen föreställning som mer riktar sig till föräldrar än allmänheten.

Både barn i olika åldrar och vuxna deltog, men killarna var ytterst få. Lillasyster kommenterade just det då hon är van att dansa på en dansskola med ganska många killar. Trist att inte fler tar chansen. För dansa är kul, och en sån här show väcker verkligen upp danssuget!

Café Torgbrinken och helgen

Tänk vad lite två extra lediga dagar kan göra. Jag är så glad att jag tog ledigt på klämfredagen. Nu känns det som att jag har varit på semester. Allra helst i kombination med att vädret ibland har varit underbart!


Nyinvigning Café Torgbrinken.

Fredag var visserligen till stor del regnig. Då passade det bra att sitta inne på ett fik. Café Torgbrinken hade nyöppning i ny lokal på Storsjöstråket. Generöst fika och utsikten över sjön och Frösön är magiskt. Däremot fick jag känslan av att de öppnade innan de var riktigt klara. En fyrkantig, vit lokal i nybyggt hus kräver mycket innan känslan infinner sig. Större växter, fler (och fräschare bord), arbetad belysning, annan möblering och något stort konstverk (förslagsvis av Kåre Henriksson) – sen kan det bli något extra.

Än så länge fattas det lite…

Besöket på caféet blev också min första promenad i det nybyggda området. Jag har tyckt synd om dem som ska bo där utan direkt utsikt mot sjön, men ändå så nära. Väl på plats såg jag att det är en riktigt mysig utsikt mot stan också, ett nytt och charmigt perspektiv.

Tänk sen när leran är borta och det finns en strandpromenad. Köpa en glass på fiket. Snacka om potential. Själv fantiserar jag vidare med konstverk och ett operahus längre bort… En strandpromenad i terrasser och trägångar som i Umeå. Wow liksom!

Jag hann också hänga i en park med picknicklunch i helgen, äta på Vezzo (tokgillar deras Margherita), gå på en konstutställning och kvällspromenad. Dessutom var det ju Eurovision i lördags. I kombination med det passade jag och Storebror på att vika origami och bygga himmeli. Pollensäsongen börjar vara betungande, men jag klarar av att göra aktiviteter ändå, speciellt under lediga dagar.

Mer som hände i helgen var att Mellanbror klarade teoriprovet för jägarexamen, att Lillasyster hade dansuppvisning <3 och att vi tog fram cyklarna för säsongen. Uppskattat att det finns cykelpumpar utplacerade i stan. Nu är värmen tillbaks och  jag är redo för soliga cykelturer hela sommaren!

 

KulTur

I helgen var det KuLTur – öppna ateljéer & verkstäder. För att hinna besöka många konstnärer på en gång besökte jag Härke konstcentrum. Platsen bjuder på fantastisk utsikt och ett ljus som ger skaparlust. På Härke har några av stans mest kända konstnärer sina ateljéer och olika tekniker blandas. Till exempel visade Anders Suneson träskulptur med motorsåg. Andra konstnärer som jag besökte var till exempel Annika Persson, Bodil Halvarson, Cathrine Johansson, Kersti Grönlund och Elsie Berg. I samma hus finns även bland annat Anna Erlandsson, Kåre Henriksson och Annika Thofelt, vilka jag inte träffade men ändå fick inspireras av några av deras verk.

I källaren av samma hus finns Östersunds kollektiva grafikverkstad. Det är något speciellt att se de stora maskinernerna, speciellt i kombination med den ljudkonst som fanns där.

Jag tycker det är grymt inspirerande och intressant att se platserna där konstnärerna arbetar med sitt skapande. Men samtidigt känns det lite pinsamt, att gå in i någons privata utrymme. Lite avundsjuk är jag också och lämnade stället med att fundera på om jag skulle bygga om mitt vardagsrum till ateljé för en mångfald av tekniker…

KulTur – öppna ateljéer & verkstäder, 5-6 maj 2018. www.kulturjh.se

Tegeltemplet

Nu är det spännande! Jämtland Basket spelar just nu bortamatch mot Borås, kvartfinaler i SBL (Svenska Basketligan) bäst av tre möjliga. Den första matchen såg jag hemma i tisdags där segertippade Jämtland åkte på stryk av Borås som ägde. De fick i varenda boll medan Jämtlands bollar inte ville ner alls.

Inte den roligaste matchen att se. Däremot var det roligt att besöka sporthallen, Tegeltemplet, som byggdes om och ut nyligen. När jag såg basket sist var det precis inför det arbetet.

Idag är A-hallen fräsch och rymlig för publiken och har också fått ett lyft för basketspelare och andra idrottare. Även en dålig basketmatch en upplevelse med all (mycket amerikanskt inspirerad) show, maskot, och för att det händer så mycket på planen hela tiden. Ser redan fram emot att se fler matcher och håller tummarna för att det kan bli så nära som i en eventuell tredje match nu i veckan.
#hejajämtland

Tillägg: Jämtland vann!! Nu står det lika inför den sista, och absolut avgörande, matchen hemma på lördag.

Nyfödda påsklamm

I år hade jag och familjen turen att få se helt nyfödda lamm på påsken – äkta påsklamm! (Lammen på bilden är lite äldre, de yngsta var i stallet.)

Jag och barnen var ute på landet hela påsken tillsammans med släkt och ett gäng besökare. Luncherna åt vi ute. Vi lagar nästan alltid lunch på Muurikka där. Den här gången blev det bland annat lax och potatis i tortillabröd. Så klart blev det en del traditionell påskmat också med fokus på fisk.

Traditionsenligt blev det även påskäggsjakt som mina barn, och barnens kusiner, deltog i. Roligt att även tonåringarna uppskattar det fortfarande. Storebror byggde en gigantisk snögrotta och det blev en del skoteråkning, längdskidor och snöskor. Jag såg en riktigt fin räv och ett helt gäng rådjur strax utanför huset.

Påsken är passerad, men jag har två lediga dagar kvar som påsklov innan det är jobb igen.

Vädret har varit magiskt i helgen. Som jag skrivit tidigare – jag älskar den här vinterns snö!! Och än är det mycket kvar <3

Brodera på stickat

Författaren till den här boken bjuder på en imponerande kunskapskälla. Jag blir överväldigad gång på gång. Jag hade inte en aning om hur många olika vis det går att brodera på stickade material och hur snyggt det kan bli.

Författarens gedigna bakgrund och arbete skulle för övrigt vara värt en bok i sig. Hon har skrivit flera andra lika ambitiösa böcker, men vet inte om det finns någon om henne som person.

Brodera på stickat. Britt-Marie Christoffersson. Hemslöjdens förlag, 2018.

Söderberg är Gaytenor

Igår skulle jag vara med på en speciell träning med PT. Det blev inställt pga sjukdom. Istället tänkte jag vara med på stickcafé. Det blev inställt pga sjukdom…

Sen ramlade det plötsligt ner en biljett över mig till Söderberg är Gaytenor! En föreställning jag verkligen ville se, men ändå fick prioritera bort när jag köpte vårens teaterbiljetter. Nu kom chansen att se honom ändå!

Rickard Söderberg.  Fotograf: Sören Vilks. Pressbild med tillstånd.

För mig är Rickard Söderberg faktiskt mest bekant genom att jag länge följt honom på Instagram. Befriande inlägg med både humor och riktigt djup. På scen bjöd Söderberg på samma blandning av känslor. Föreställningen kanske går att beskriva som en föreläsning med musik som inslag. Bilder visades regelbundet i bakgrunden som en del av presentationen.

Det här är viktiga budskap för oss alla tillsammans att sprida. Allas rätt att älska vem, och med vem, var och en vill. Var som helst i världen.

Trots den viktiga berättelsen saknar jag ändå mer sång. Inslagen med lite opera, Stad i ljus och Over the Rainbow visar att det är i sången Rickard Söderberg får fram den riktiga känslan, det jag bär med mig som jag vill sprida och höra mer av.

 

Söderberg är Gaytenor. Storsjöteatern, Östersund. 2018-03-27.

Odysseus

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Drygt en vecka efter premiären fick jag chansen att se Norrdans i föreställningen Odysseus. Det är många år sedan jag såg dem sist, men jag är lika imponerad denna gång.

Med mig hade jag min mamma, Storebror och Lillasyster, så ”alla” åldrar var representerade. Lillasyster såg för övrigt Norrdans Lilla Prinsen för ett par år sen, men det här var hennes första besök på en mer vuxen föreställning överhuvudtaget på teatern. Jag har själv gått på teater sen högstadieålder och har i min tur dragit med sönerna på alla möjliga föreställningar. Nu börjar Lillasyster också vara tillräckligt stor för att kunna lämna barnteatern och se de vanliga uppsättningarna. Den här dansen var dessutom speciellt tänkt att även kunna passa yngre.

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Att se Norrdans är speciellt för mig som bott en kort period i Härnösand där de har sin hemmascen. Vidare var min första upplevelse av Norrdans när jag som ung följde med mina egna dansledare på en föreställning.

Det är alltid fascinerande hur mycket dans kan berätta och framföra, ofta helt utan ord. Jag tycker att den här gruppen fick fram mycket av klassiska Odysseus på ett modernt vis. Hjälten åker över havet i längtan efter hemmet och kärleken och råkar ut för ständiga utmaningar. Han möter cyklopen, häxan Kirke, sirener och andra varelser i och kring havet. Det kändes som att 20 dansare medverkade, det bara vimlade av dem i olika scener. Men – de var bara åtta. Snyggt.

Metallklangen från ”rustningar”, fotstamp, musik, skrik, monster – ljudupplevelsen var stor. Nästan för starka lampor tar också sin egen plats i historien. Plaströr får olika mening som instrument, stomme till en båt, för att fängsla besättningsmännen från båten. Stora tyger/plaster svävar över scenen och används på olika vis. En stickning (!) får symbolisera hur länge Penelope fått vänta där hemma.

Scenen som utspelar sig under vattenytan ger verkligen känslan av att vara under vattnet och jag börjar undra om dansarna inte behöver upp till ytan för att andas snart!

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.  

Odysseus, Norrdans (en del av Scenkonst Västernorrland). Storsjöteatern, Östersund 2018-03-19.

Snabbvisit

En snabbvisit över dagen i Stockholm blev det i veckan. Propellerflyg tidig morgon. Tåg hem. En riktigt bra arbetsdag med stor kreativitet och brinnande engagemang.

Däremot hann jag privat inte se mer än Pocket-Shop i Stockholm. Men jag hann precis uppleva känslan och suget av att åka ner en helg och uppleva desto mer. Nåja, plötsligt kanske möjligheten dyker upp.

Alla transporter flöt på exemplariskt. På väg hem hade jag ingen bredvid mig och den tysta avdelningen var nästan tom. Så skön miljö. Jag hann både en del efterarbete och sticka på mitt nya projekt; Aftur islandströja som tillsammansstickning via Järbo garn. Dessutom lyckades jag plöja en hel bok från början till slut under resorna. Önskar att jag hade betydligt fler! Jag har haft två till fyra arbetsresor per år i flera år nu. Kan sakna när det var betydligt mer, även om det var galet när jag reste i princip varje vecka en period.

Jag har också testat curling i veckan. Det har jag gjort ett par gånger tidigare för tio och tjugo år sen. Den här gången blev jag extremt rädd för isen och halkan. Att få iväg och sikta stenen gillar jag visserligen. På samma vis som jag får till bowling ibland. Får nog bli bowling igen nästa gång för mig.

BLOGGEN OM KULTUR & SKAPANDE MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN JÄMTLAND