Kategoriarkiv: Utflykter

Semester på landet

Jag och barnen följde med morfar till landet några dagar den här veckan. En välbehövlig paus i nästan för varmt sommarväder. Både vila och aktivitet som gav energi, men en tomhet när inte alla kunde vara med.

På kvällarna blev det Land Rover, båttur och fiske. På dagarna hoppade barnen studsmatta, vilade, badade i pool och vattenslang och hittade på blandade små äventyr. Jag passade på att städa undan en del i föräldrarnas hus och lusthus, putsade fönster och tvättade trasmattor när sol och värme torkade allt fort. En lunch bjöd Storebror oss på kolbullar. Det är en av de saker han gör på sin arbetsplats i sommar så han börjar vara ordentligt duktig på att få till det bra.

En dag hade jag namnsdag. Innan jag vaknade gick min pappa ut i skogen och plockade en bukett hjortron till mig! Sen mognade bären på sig allt eftersom så jag har kunnat äta några i taget.

Fjällvandringen – utrustning och mat

Det lönar sig att lägga ner tid på förberedelser. Jag vägrar att fjällvandring ska vara en ”materialsport”, men att ha rätt utrustning med sig är nödvändigt både för säkerhet och trivsel.

Nu var vi bara på en kort, liten tur över en natt nära bebyggelse jag och barnen. Men väl iväg har man ju ändå bara med sig det som finns i packningen. Skriver lite om det här då jag vet att flera är intresserade.

Maten

  • Lunch dag 1: Jag tog det som fanns hemma istället för att köpa något extra. De två yngsta åt snabbnudlar med bröd. Jag åt potatissoppa på pulver. Storebror drar mer energi och åt bland annat frystorkad färdigmat.
  • Middag. Mellanbror tyckte att jag överdrev, men på fjället fanns all tid att laga mat. Först åt vi ris med sojastrimlor, morotsslantar och bearnaisesås. Till efterrätt blev det kanske min mest perfekta ”strövargodis” någonsin. Istället för vanliga snabbriset hittade jag expressris från Uncle Ben’s. Det var synnerligen smidigt.
  • Kvällsfika. Varmchoklad/te med kex.
  • Frukost. Mycket hastigt tillagat i stark blåst. Snabbnudlar (en förpackning kvar från lunchen dagen innan), fruktsoppa på pulver, stekta ägg (ja, jag hade med råa ägg i packningen), kex och det sista brödet med smör och messmör.
  • Lunch dag 2: Tortillabröd, riven morot och sojafärs stekt med tacokrydda. Tips: Torra sojaprodukter väger ”ingenting” och förvaras i rumstemperatur.

Eftersom vi inte behövde räkna gram med mat bara för två dagar tog vi med riktigt godis istället för ex. torkat kött och torkade bär. I övrigt som mellis hade vi framför allt lite grövre kex.

Mitt bästa: Te!! Min njutning. Jag hade med mig både lösvikt färdigt i påse och vanliga tepåsar.
Tips: C-vitaminbrus gör läsk/saft av vattnet. Uppskattad variation.

* Stövargodis. Smält smör. Stek ihop med socker och havregryn tills det blir krispigt. Blanda i bär. Den här gången tog jag med torkade bär, bl.a. blåbär och det fungerade toppen. Vakta noga, annars blir kastrullen svårdiskad.

Utrustning

  • Ryggsäckar. Haglöfs Raw ca 20 liter för Lillasyster. Jag använde min Exped Backcountry 65 liter för första gången ”på riktigt”. Jag är speciellt nöjd med att ryggsäcken är vattentät (inget regnskydd behövs alltså), att insidan är ljus och att framsidan går att öppna helt – otroligt praktiskt, vill aldrig ha annat. Ovant att stänga remmar med hakar istället för knäpplås, men samtidigt känns det hållbarare och kanske bara är en vana. Något jag måste ordna till nästa tur är väskor för höftbältet, det saknas. Mellanbror är smal och behöver en ryggsäck med kortare höftbälte än på den Lundhags 45 l.  han hade. Tack vare inte allt för tung ryggsäck fungerade det ändå. Storebror hade en Lundhags 70 l.
  • Vikt. Lillasysters ryggsäck vägde max något kilo. Mer hade belastat tålamodet. Av den anledningen var vi tre personer som fick dela på fyra personers packning. Mellanbror bar knappt 8 kg, jag drygt 8. Storebror är starkast och mest vältränad så han fick bära 11 kg.
  • Tält. Vaude Hogan Ultralight Argon, vikt 1,25 kg. Mysigt tält och extremt smidigt att sätta upp. Tar max ett par minuter för en person. Minimal absid. För mig som är kort går det dock bra att förvara en hel del prylar vid fötterna inne i tältet. Jag har sovit i tältet även på vintern, då är det viktigt att se till att det blir utrymme mellan inner- och yttertält, de har förmåga att ibland åka ihop något. Hilleberg Nammatj GT, ca 3,5 kg. Trevligt och rymligt tält med stor absid. Drömtältet bortsett från priset och att just jag trots allt föredrar lite mindre storlek och vikt. Bästa kvalitet och genomtänkt på alla vis. En extra tältduk som golv i absiden gör det till ett riktigt fint extrarum vilket behövde under den blåsiga frukosten.
  • Sova. Mellanbror har en minisovsäck, vi övriga är kallare av oss och har något större syntetsäckar från Stadium. Lillasyster sov på ett vanligt klassiskt liggunderlag i cellplast (men klippt till mindre storlek) som vi även använde flitigt under lunchpauserna. Övriga liggunderlag är uppblåsbara: Exped AirMat Lite PlusTherm-a-Rest NeoAir Venture och ytterligare ett som jag också tror är från Exped. Jag är extra nöjd med mitt liggunderlag (det första) då det har en inbyggd ”pump”. Dessutom blir madrassen ordentligt tjock och härlig (5 cm) trots liten förpackning (22×9 cm, 550 g).
  • Kök. Trangia med två kastruller och lock/stekpanna. Har ett nyare, men väljer alltid det gamla ärva som mina föräldrar använt sedan länge. Pappa har sytt förvaringspåse till köket. Jag föredrar gas och därför har vi själva fått ta upp ett hål för gasslangen, vilket finns från början i nyare kök. Denna äldre variant har aluminium rakt igenom, ingen non-stickbeläggning eller annat. Inget jag har saknat heller.
  • Kläder. Barnen vandrade i vanliga t-shirts och Adidasbyxor. Jag körde med tjockare träningsleggings, linne och kortärmad blus. Dessutom hade jag med en klänning i funktionsmaterial från Arcteryx som inte tar någon plats alls hoprullad. Lillasyster hade också med en klänning. Kepsar var skönt i solen. Jag tror alla hade skalkläder från Everest/Stadium (mina byxor från Tenson). Fleecetröjor för alla behövdes på morgonen.
  • Skor. Älskar mina Lundhags Forest! Det var ändå lyxigt skönt att hoppa i ett par lätta Reebok Crossfit på lägerplatsen. Lillasyster vandrade i halvhöga gummistövlar och hade med Foppatofflor. Det hade även Mellanbror med sig. Bägge pojkar vandrade i vanliga träningsskor.
  • Övrigt. Jag hade med en pocketbok och hann läsa mycket. Yatsy var en hit att ta med och vattenflaskor hade vi inte klarat oss utan i värmen under första dagen. Karta i skala 1:50 000, klassisk kompass plus gps.

Utvärdering
Vid alla utflykter gör vi utvärderingar. Den är gången berättade dock barnen nästan bara om upplevelsen, det var svårt att få ut så mycket om utrustning och packning. Upplevelsen stod i centrum och fick högsta betyg. Det värme mitt hjärta <3

I övrigt kommer fjällvråken på nära håll kommer vara kvar i mitt minne!

När det gäller packning/utrustning gör jag själv följande reflektioner:

  • Barnens reaktion när mobilernas täckning försvann helt ;) Bra lärdom för dem.
  • Väska för höftbälte till mig, mer extra mat (tonåringar äter massor). Det räckte som vi hade, men då fanns ingen reserv.
  • Jag behöver köpa nya skalkläder. Mina byxor är över 20 år gamla och börjar verkligen ge upp. Jackan kan råka öppna dragkedjan av sig själv… Helt fel på fjället. Krav på ny jacka är att huvan ska gå att stänga även om dragkedjan är öppen.
  • Vantar, huvor och buff är bra att ha med till alla även på sommaren.
  • Bonus vore att på sikt byta ut min sovsäck till en i dun med dragkedjan på min högra sida.

Tidigare, övergripande inlägg om fjällvandringen.

Fjällvandring med barnen

Ett av mina mål under semestern var att fjällvandra med barnen. Utifrån flera osäkerheter handlar livet mycket nu om att ta tillfället när det kommer. Då vädret var strålande och Storebror var ledig dagar från sitt sommarjobb, kastade vi oss iväg direkt mina första två semesterdagar. Det visade sig vara ett lyckat beslut.

Eftersom alla tre barnen följde ville jag gå någon stans där man snabbt kommer upp på fjället. Vid lite begränsad tid (vi hade bara två gemensamt lediga dagar på oss den här gången) ville jag dessutom att resan inte skulle ta för stor del. Valet hamnade därför på Oviksfjällen, närmare bestämt Drommen.

Dag 1
Vi utgick från Dromliften i Hovde där vi gick upp via slalombacken. Därefter tog vi en avstickare till vänster mot Dromskåran där vi åt lunch övervakade av en Fjällvråk. Djur vi såg i övrigt under dagarna var några renar på väldigt nära avstånd.

Sedan följde vi leden över berget längs med kanten uppe av Dromskåran och fortsatte ner på andra sidan innan vi svängde av mot höger i riktning mot Storfjället. Lillasyster tyckte det var roligt att följa ledens röda stenar. Det blev lite av en skattjakt. Storebror är stark och vältränad och tyckte nog att vi andra var lite långsamma och gjorde armhävningar (!!) och tog sina egna avstickare  för att fördriva tiden. Mellanbror gick och filosoferade och pratade som vanligt :)

Det var nästan för varmt. Trots att vi hade en vattenflaska var fick vi snåla för att vattnet skulle räcka till första bäcken vi stötte på. Det är väldigt torrt i markerna i år. När vi kom till vattnet var det eftermiddag och ett fantastiskt väder. Vi bestämde oss för att ta en lång paus som resulterade i att vi la vårt nattläger också där.

Hela eftermiddagen och kvällen var overkligt magisk. Sol, varmt och skönt utan att vara hett. Mysiga humlor surrade i mängder. Nästan inga mygg. Lillasyster badade i bäcken, jag läste bok och pojkarna roade sig själva och tog små utflykter upp för närbelägna höjder. En enda vandrare till träffade vi på under hela eftermiddagen och kvällen.

Natten och Dag 2
När vi börjat somna för natten började det blåsa hårt. Jag visste om risken enligt prognosen men blev ändå lite bekymrad då det ven på ordentligt. Som tur var låter det värre än vad det är i tältdukarna. När jag gick ut och tittade till tälten på natten var allt under kontroll.

Vi tog en ordentlig sovmorgon kvar i tälten innan jag gick ut för att göra frukost. Då insåg jag att det blåste riktigt mycket. Tack och lov var det inget regn men inte direkt behagligt. När jag såg dimma åt det håll vi skulle vandra var det läge att öka tempot. Vi tog på oss skaljackor, – byxor, buff och huvor för att inte börja frysa. Gps:en fick nya batterier och kartan kontrollerades för säkerhets skull ifall vi skulle hamna i dimman. Att ta ner det sista tältet blev ett äventyr i sig. Storebror fick vika ihop tältduken allteftersom när vi andra allihopa satt ovanpå för att inget skulle blåsa iväg eller slitas sönder. Till sist knölade vi in tältet snabbt i ryggsäcken utan att stoppa den i sin påse. Och så var vi på väg tillbaks.

Funderingen var att gå ner via Dromskåran, men väl på plats tog vi säkerheten först. Visserligen var dimman bortblåst, men det såg läskigt ut att dra ner en höjdrädd mamma och ett barn dit, så vi gick över berget tillbaks igen. Bara vi kom över högsta punkten och vände nedåt igen kom vi i lä och behövde inte skynda mer. Istället kunde vi stanna och leka, vila och laga lunch i lugn och ro innan vi for hem precis till Sveriges åttondelsfinal i fotbolls-vm.

Vill det sig väl blir det någon mer tältnatt denna säsong, men nu kan jag slappna av i att vi ändå har varit iväg och på en ovanligt mysig tripp dessutom.

Tips: I Hovde finns ingen som helst service sommartid, inte heller toaletter. Förberedelser för att klara sig helt själv är alltså nödvändigt. Notera också att stigningen är ordentlig uppför berget.

(Kommentarer om mat och utrustning i separat inlägg.)

Skärgårdssommar

Inne i en period med kyligare dagar minns jag gärna min resa till Östkustens skärgård en helg nyligen. Jag, min syster och en kusin från stan åkte dit för att träffa våra andra kusiner som bor där. Kusiner vi egentligen inte lärt känna (än). Utifrån allt jobbigt i släkten var det extra angeläget att träffas.

Höjdpunkten var en båtresa i skärgården. Jag har nostalgiska minnen sen jag gjorde det som barn och gillade det lika mycket nu. Det är något speciellt att glida fram till motorljudet. Båten är från 1971, heter Elisabeth och så fin. Vi åkte runt bland skärgårdsöarna och gick i land på en båtklubb och åt medhavd lunch, så mysigt!

Havet utan slut. Och utan horisont. En sån speciell känsla.

Vädret var lite växlande den här dagen även om maj i sig bjöd på en ihållande värmebölja. Det var ändå tillräckligt varmt för att äta både frukost, lunch och middag utomhus. Lilla e tog till och med ett dopp i havet.

Lördag kväll blev det grillning, trubadur och sång i mikrofon för de som ville. Eller från sin plats för de mer blygsamma. Allt var okej.

Resan till och från kusten var härlig i sig i Lilla e:s lyxiga BMW. Vi hade roligt i bilen, resan var trevlig i sig tillsammans med fikapauser. På vägen hem åkte vi dessutom på intensiv björnjakt från bilen. Antagligen passerade vi ett helg gäng, men lyckades tyvärr inte se någon trots noggrann spaning.

Nu längtar jag efter mer sommarvärme och utflykter. Eftersom det bara är början av juni än har jag höga förhoppningar om att det är många chanser att vänta!

Studentbal och sommarkänslan

Liten blir stor. Ikväll var jag, barnen och halva släkten och tittade när barnens kusin K skulle på studentbal. Fixad från topp till tå, men ändå avslappnat vacker kom hon och ett gäng till balen i släktbilen.

Mingel i det vackra sommarvädret, röda mattan och fotografering mot vattnet. Så himla fint och högtidligt!!

Sommarvädret bara fortsätter. Det känns som jag varit på utflykt varje dag länge nu. Bara att ta varje tillfälle. Det är så energigivande. Speciellt nu i pollentider med mindre träning behöver jag allt som ger mig välmående lite extra.


Njutning för själ och kropp!

 

Café Torgbrinken och helgen

Tänk vad lite två extra lediga dagar kan göra. Jag är så glad att jag tog ledigt på klämfredagen. Nu känns det som att jag har varit på semester. Allra helst i kombination med att vädret ibland har varit underbart!


Nyinvigning Café Torgbrinken.

Fredag var visserligen till stor del regnig. Då passade det bra att sitta inne på ett fik. Café Torgbrinken hade nyöppning i ny lokal på Storsjöstråket. Generöst fika och utsikten över sjön och Frösön är magiskt. Däremot fick jag känslan av att de öppnade innan de var riktigt klara. En fyrkantig, vit lokal i nybyggt hus kräver mycket innan känslan infinner sig. Större växter, fler (och fräschare bord), arbetad belysning, annan möblering och något stort konstverk (förslagsvis av Kåre Henriksson) – sen kan det bli något extra.

Än så länge fattas det lite…

Besöket på caféet blev också min första promenad i det nybyggda området. Jag har tyckt synd om dem som ska bo där utan direkt utsikt mot sjön, men ändå så nära. Väl på plats såg jag att det är en riktigt mysig utsikt mot stan också, ett nytt och charmigt perspektiv.

Tänk sen när leran är borta och det finns en strandpromenad. Köpa en glass på fiket. Snacka om potential. Själv fantiserar jag vidare med konstverk och ett operahus längre bort… En strandpromenad i terrasser och trägångar som i Umeå. Wow liksom!

Jag hann också hänga i en park med picknicklunch i helgen, äta på Vezzo (tokgillar deras Margherita), gå på en konstutställning och kvällspromenad. Dessutom var det ju Eurovision i lördags. I kombination med det passade jag och Storebror på att vika origami och bygga himmeli. Pollensäsongen börjar vara betungande, men jag klarar av att göra aktiviteter ändå, speciellt under lediga dagar.

Mer som hände i helgen var att Mellanbror klarade teoriprovet för jägarexamen, att Lillasyster hade dansuppvisning <3 och att vi tog fram cyklarna för säsongen. Uppskattat att det finns cykelpumpar utplacerade i stan. Nu är värmen tillbaks och  jag är redo för soliga cykelturer hela sommaren!

 

Nyfödda påsklamm

I år hade jag och familjen turen att få se helt nyfödda lamm på påsken – äkta påsklamm! (Lammen på bilden är lite äldre, de yngsta var i stallet.)

Jag och barnen var ute på landet hela påsken tillsammans med släkt och ett gäng besökare. Luncherna åt vi ute. Vi lagar nästan alltid lunch på Muurikka där. Den här gången blev det bland annat lax och potatis i tortillabröd. Så klart blev det en del traditionell påskmat också med fokus på fisk.

Traditionsenligt blev det även påskäggsjakt som mina barn, och barnens kusiner, deltog i. Roligt att även tonåringarna uppskattar det fortfarande. Storebror byggde en gigantisk snögrotta och det blev en del skoteråkning, längdskidor och snöskor. Jag såg en riktigt fin räv och ett helt gäng rådjur strax utanför huset.

Påsken är passerad, men jag har två lediga dagar kvar som påsklov innan det är jobb igen.

Vädret har varit magiskt i helgen. Som jag skrivit tidigare – jag älskar den här vinterns snö!! Och än är det mycket kvar <3

I väntan på femte årstiden

Jag och Lillasyster besökte årets invigning av Vinterparken igår. Lite kyligt men fantastiskt vackert. Vi var där på förmiddagen innan det var så mycket folk på plats, skönt.

Än är inte vårvintern, vår femte årstid, här men en sån här stund ger försmak. Och en viss längtan. Även om det här har varit en magisk vinter tycker jag att kylan får räcka nu, – 25 är inte bekvämt. Så hit med något skonsammare temperaturer, även om snön gärna får stanna över påsk :)

Årets snöborg var i samma stil som ifjol. Men skulpturen av Storsjöodjuret var extra bra. Kanske just tack vare kylan.

Tiden läker inga sår

Efter en mindre bra start på semestern har jag nu kommit in i semesterlunketvänt på dygnet, gör inget vettigt och äter gosaker. Som det ska vara då kanske. På stan är det folk och rörelse överallt – jag återkommer med inlägg kring Storsjöyran.

Idag var jag och några barn på Jamtli med kollegan A med familj, trevligt, trevligt! Dessutom intressant att gå med några som knappt varit på Jamtli tidigare, och att gå i sällskap med småbarn, en upplevelse från en annan synvinkel än annars.

Att läsa Tiden läker inga sår var också att se saker från ett annat håll. Det var också en påminnelse om vilka fördomar jag har. Speciellt mot kända personer är det lätt att anta helt felaktiga saker.

Boken beskriver en bakgrund jag inte hade minsta aning om. Det är hemska saker som utspelar sig under flera generationer kvinnor, men kärleken är stor och boken är finstämd. En riktigt bra bok.

Nu ska jag förbereda det sista inför dotterns födelsedag imorgon. Enligt traditionen firar vi alltid henne med tårta tillsammans med vänner och släkt i en park!

Tiden läker inga sår, Tilde de Paula Eby.

Nytt för skog och mark

Jag har i så många år tänkt att köpa mig ett par bra kängor. Utvärderingar har läts, jag har mailat med Lundhags, tittat på modeller och funderat. Även om jag tycker att just skor är värt att lägga pengar på har det ändå stannat i att jag tycker utgiften varit för stor.

Men – nu är de här skönheterna mina! Den här gången hade jag två extra argument som gjorde att jag slog till:

  1. Jag saknar vettiga vinterskor (har bara stadsskor och ett par powerboot som bor i stugan).
  2. de här skorna var på nedsatt pris i fabrikens outlet under våren.

Det här är Lundhags enklaste modell, Forest (fd. Scout), precis som jag vill ha dem. De är tillräckligt stora för att rymma tjocksockor och isolering vintertid, men fungerar bra även sommartid. Jag tänker mig att de här skorna ska följa med mig framåt på många nya äventyr!

Lundhags. Forest har 27 cm skaft i fullnarvsskinn, cellgummisula och 150 cm skosnören, vikten är 720 g.

Stockholm by bike

Med endast två tjänsteresor per år senaste åren gäller det att utnyttja tillfället även till privat nöje när resan är på plats. Egentligen är jag oftast för trött vid arbetsresor, vill bara lägga mig i hotellsängen, läsa och lata mig. Men inte blir jag piggare när jag väljer den varianten… :P

I måndags kväll var min tanke att äta en snabb sallad med kollegorna och sen ta det lugnt på hotellet. Även om jag kände att det var slöseri på tid och det fina vädret. Efter lite velande hamnade vi inte alls på en salladsbar utan det blev indisk mat istället. Mumsig tikka masala, curry med kyckling och biff. Under middagen konstaterade jag igen att det egentligen var för soligt för att gå inomhus. K försvann en stund i surfande i sin telefon och utbrast plötsligt: ”Vi cyklar!”.

Helt oväntat befann jag mig plötsligt med K på cykeltur. Vi tog ut hyrcyklarna från City Bike på Sveavägen, cyklade till Stureplan och så småningom till Skeppsholmen via Nybroviken och Blaiseholmen och slutligen tillbaks till hotellet vid Hötorget. Ute på Skeppsholmen åt vi blåbärsglass och relaxade vid vattnet och svanarna i den fina sommarkvällen. Jag hade en toppenkväll. Det var roligt med hyrcyklarna också, de gjorde att jag skrattade.

Cyklarna från City Bike hämtas och lämnas på en mängd cykelställ i Stockholm. Ett periodkort går att köpa på Pressbyrån/seveneleven (165:- för tre dagar eller 300:- för säsong). Sen är det bara att ”blippa” vid cykelstället för att cykeln ska gå att ta loss. Inom tre timmar behöver man byta/lämna tillbaks och det kan göras på vilken annan/samma cykelställ som helst. I appen går det bra att se var det finns lediga cyklar och göra felanmälningar. Företaget åker runt och flyttar/fördelar om cyklarna och reparerar det som behövs.

 

Min plats på annexet

Del av lobbyn med konst av Kajsa-Tuva.

I helgen tog jag mig en minisemesterQuality Hotel Frösö park i natursköna omgivningar passande i det plötsliga sommarvädret. Där finns både restaurang, spa,  gym och hinderbana utomhus. Den här gången utnyttjade jag inget av detta då mitt syfte var egentid, ensam med tidningar, böcker m.m.


Korridor i annexet.

Eftersom jag ändå inte ville hänga i lobbyn eller umgås med folk passade det perfekt att jag fick bo i annexet, ”8:an”. Huset är inte så märkvärdig, två våningar hotellkorridor med tegelväggar. Rummen är mer personliga här än i stora hotellbyggnaden då de är olika stora med olika form. Jag hade turen att få fönster på kortsidan rakt ner mot sjön och fjällen och ett ljust badrum med ett så stort och djupt fönster att det faktiskt gick att sitta där och titta ut (ja, jag testade).

Rummet var gränsfall litet, men i princip allt jag behövde fanns och känslan var fräsch. Eftersom hotellet firar två år i dagarna, och sidobyggnaden tillkom senare, är det ett krav att viktiga saker finns på plats som laddare vid sängen, anpassningsbar belysning m.m., och så var också fallet. Plus för en praktisk garderob, skön säng och bra mörkläggning. Även om rummet var litet fanns också en liten, skön fåtölj och ett minimalt skrivbord så jag hade det bra. Tyvärr fanns det däremot ingen vattenkokare eller te :(

Jag kan tänka mig att det är perfekt för idrottsföreningar att bo samlat i det här huset för att kunna umgås och inte störa andra hotellgäster. För den del blev jag inte störd av några ljud under min vistelse, och då var det ändå rätt mycket folk på plats, bland annat en hel del andra ”locals” vad jag såg. Härligt att det går att komma bort och få andra perspektiv så enkelt och nära hem, jag gör det gärna igen. Då vill jag gärna gå på spa eller hänga nere på playan en varm sommarkväll.

Frukosten innehåller som vanligt massor av olika saker, men jag saknade gurka (!), ärtskott eller andra extra grönsaker och grillat som svamp eller tomater. Det fanns ingen omelett eller gröt heller vad jag kunde se.  Bäst av allt på frukosten var ändå att jag fick sällskap av vännen L, så uppskattat att hon tog sig en ordentlig cykeltur för att sällskapa med mig!

Ta en galette

Rekordkylig maj. Minusgrader mest varje dag. I torsdags regelbundet lätt snöfall. Jag blev lite nervös inför ett viktigt utomhusmöte jag hade ordnat på jobbet fredag eftermiddag. Men plötsligt sken solen, det var vindstilla och det gick alldeles utmärkt att genomföra en workshop ute. Idag lördag var det plötsligt sommar!? Bara över en natt så där. Ljuvligt! Extra härligt med finväder nu då bägge sönerna är i Trondheim över helgen.

Med tanke på vädret är det väl i sista laget att leta vårvintern i fjällen nu. Men här kommer ett tips sedan tidigare på säsongen.

Ät en galette som mat, eller crêpe som dessert, på Åre Crêperie & Logi. Roligare och sundare än traditionell snabbmat och i klart trivsam miljö i en gammal brandstation. Jag saknade dock att det inte erbjöds någon variant med svamp.

På bilden en galette med fetaost, kyckling, tomat, pesto, solrosfrön, bladspenat och emmentalerost. Galette är förresten en glutenfri hårdare ”pannkaka” bakad på bovete.

Ett annat ”mattips” är förresten Loka Coconut Dream. Jag är SÅ svag för kokos. Glad att den här smaken kom tillbaks.

Vi såg en mumie!


Uppställning av de kistor och sarkofager som var placerade inuti varandra likt en rysk docka. Pressbild, Thutankhamun – Graven och Skatterna. 

En av de större aktiviteter jag och Lillasyster hade planerat in för vår Stockholmshelg var att se vandringsutställningen om Thutankhamun. Egentligen fick vi inte se någon riktig mumie. Mumifieringen av Tutankhamun lyckades nämligen inte fullt ut – innanför alla kistor, och den kända guldmasken, låg en till stor del förstörd mumie… Dessutom är det inte de äkta sakerna som visas i Stockholm nu, utan fantastiska kopior av den här barnkungen, hans grav och alla hans otroliga skatter.

Hur som helst rekommenderar jag ett besök hus Kung Tut. Utställningen en stor upplevelse som ger möjlighet att lära för alla åldrar. Allra bäst trivs nog vetgiriga som gillar historia och fakta. Det finns en hel del material att komplettera med på hemsidan för den som vill undersöka ämnet ännu mer. Lillasyster (nio år) fick ut mycket av besöket och berättade om det i sin skolklass när hon kom hem.

En annan anledning att se på Graven och Skatterna är för att se på själva uppbyggnaden av utställningen. Här varvas klassisk film, om hur Howard Carters utgrävningar till sist nådde resultat 1922, med glasmontrar, sarkofager att gå in i, visningar på skärmar och montrar och slutligen utställningsbutik och café med intressant utbud. De som kommer hit släpps in i grupper på bestämda tider. Det beror på att besöket inleds gruppvis med guide och en kort film i en filmsal. Allra först finns en del montrar att titta på, så det är ingen fara om man kommer mellan insläppen.

Lokalen ligger i ett magasin på en pir i Frihamnen – bara det kan vara en upplevelse. Lillasyster har till exempel inget minne av att ha sett så stora båtar som hon såg här :)

Tutankhamun – Graven och Skatterna. 2016-11-26 till 2017-04. Magasin 9, Frihamnen, Stockholm.

Ett mörkt år är över

2016 hade sina ljusglimtar men är inte ett av mina bättre år.

Små utflykter och en öppen eld kan ge mycket.

2016 – minus
Första halvåret präglades helt av mammas cancerbehandling, systers långlångtidsskjuksrivning, tiden inför och efter min farbrors sambos dödsfall, och min kusins fullständigt för tidiga bortgång vid 39-års ålder.  Delvis på grund av detta, och delvis på grund av uttömda järndepåer, blev även jag sjukskriven ett par veckor under våren. Med minskad träning efter sjukskrivningen, och det faktum att gymmet öppnade nytt på hösten, har jag fortfarande inte kommit in i nya träningsrutiner. Jag har gått i samtal hos både psykolog och bildterapeut och arbetat med mig själv mentalt, men i övrigt tog jag inte tagit hand om mig själv riktigt bra det här äret.

2016 – plus
Några av de fina stunderna var familjens resor till Stockholm (januari) och till Göteborg (augusti), några fina sommarkvällar, och utflykter till Andersön och Åre vid olika tillfällen under året. Min och Mellanbrors resa till Umeå där mamma var under strålningsperioden är också ett fint minne även om anledningen var tragisk.

2016 – kultur & skapande
Jag har hunnit läsa en del böcker där stunderna med Minsta bokklubben betytt mycket, jag har sytt några klänningar och har kommit igång med stickandet. Dessutom har jag besökt ett antal utställningar, sett teater och, lite ovanligt för mig, varit på några musikspelningar. Och så klart – sett en del filmer på bio där Star Wars The Force Awakens på IMAX utmärker sig. Största kulturupplevelsen för hela året var ändå tveklöst att besöka Bokmässan i Göteborg under tre dagar.

2016 – bloggen
När det gäller bloggen har jag mer tydligt börja rikta in mig på kultur och skapande i vid bemärkelse. Men jag fortsätter även att skriva om familjen och små resor och utflykter då jag vet att det uppskattas. Ett antal Stockholmsresor, resan till Umeå och besöket på Fotomässan i Älvsjö ger inspiration även framåt.

2016 – arbetet
Det här året har inte jobbet stått i fokus, det har varit på tok för mycket privat för att engagemanget skulle orka i någon högre grad. Ändå har jag gjort det som förväntas, blivit nominerad för mitt språkarbete och jag har varit delad handledare för en språkpraktikant från Eritrea. Det känns också skönt att ha passerat åren med deltid och vab (vård av sjuka barn).