Kategoriarkiv: Tänka & tycka

Behöver jag den där? Egentligen?

På piren Molo i Sopot, Polen. Livet utifrån en resväska.

Jag är inne i en stor rensning. Jag blir av med saker. Flyttar runt. Och skaffar nytt. Men – jag har bestämt mig för att verkligen ifrågasätta nya inköp. Behöver jag den där? Egentligen?

Första delen av sommaren sov jag på andra platser än hemma hos mig själv under exakt en månad. Jag levde i en väska. Och saknade ingenting!

Det är så lätt att hamna i ett köpmönster där jag handlar bara för att ”man ska det”. Men det finns en massa saker som jag faktiskt inte behöver. Framför allt är det så mycket annat i mitt liv som är viktigare att prioritera för mig än att städa eller leta saker som göms bland andra prylar.

Det kommer säkert ändras. Men just nu är jag helt inne i att ifrågasätta och fundera över vad som kan förenklas. För att få tid att leva. Som inspiration följer jag ett antal personer på instagram och bloggar lite extra, och jag har lånat bok efter bok på biblioteket. Dags att ta tag i mina projekt som lagras i högar och rensa i röran! In med ny energi!

  • Hur många olika ingredienser och tillbehör till mat behöver jag egentligen?
  • Kläder är bland det som tar mest plats i mina skåp. Hur mycket kläder behöver jag? Även andra textilier tar oproportionerligt stor volym.
  • Kan mina nycklar och glasögon få en bestämd plats? (Det är så jobbigt att lägga bort glasögonen, jag ser dem ju inte!)

Men….

  • Är det inte bra att ha ett lager med allt som kan tänkas behövas? Vem vet om de sakerna finns att köpa den dag jag behöver dem?…

 

Tacksägelse och körsång

I går var det tacksägelse för min mamma i Stora kyrkan. Vi var där i princip hela familjen och deltog i mässan. Lite extra läskigt, men fint, var att min pappa fyllde år precis igår och att Mellanbror sjöng med sin kör i kyrkan just då. Till råga på allt fick Lillasyster och lillkusinen hjälpa till i kyrkan med att samla in kollekten. Slutligen var gårdagens präst samma som ska hålla i begravningen. Det kommer att bli bra!

Mellanbrors kör sjöng tre sånger för att förstärka mässan under fastetid: Komm süsser Tod/Bach, Obi Caritas/Gjeilo och Ave verum/Jenkins.

Efter att vi hade varit i kyrkan åkte vi hem till pappa och åt tårta. Halva tårtan var en gräddtårta med godis för att jag fyllde år några dagar tidigare, halva var en prinsesstårta för att fira pappa :)

Även Lillasyster sjöng med sin kör i helgen. I lördags genomförde de musikalen Gryningsljus tillsammans med några andra barn-/ungdomskörer.

Som avslutning på helgen åt jag, B och sönerna söndagsmiddag på Restaurang Tre rum. Jag tog pepparstek med pommes, de andra åt pizza respektive plankstek. Till efterätt fick jag riktigt mumsig Grasshopper.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även B:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)



Paus och reflektion

Det har hänt så mycket i mitt liv på slutet att jag inte hinner med. Redan efter sommarsemestern var jag överbelastad och drog ner på en del, bland annat träningen. Att dra ner på träningen till ett minimum är INTE en bra sak att göra. Jag skulle ha valt bort något annat, och det visste jag egentligen redan då. Efter högt tempo, hög arbetsbelastning och flera stora, jobbiga händelser är det nu jobbet som får stryka på foten en stund istället. Förhoppning om snabb återhämtning efter en stund för att försöka ta in saker som hänt. Svårt sjuk mamma, flytt, sorg efter skilsmässan, små och större problem med lilltjejen m.m. Det är en hel del som sliter.

Utsikt från några dagar som sällskap på sjukhuset

Tack och lov för att ha en partner att dela både glada och tunga stunder med. B har dock fått mer än tillräckligt han också då både hans mor och bror somnat in med bara ett par dagars mellanrum nu i mars. Vi kämpar på tillsammans, om än en hel del på avstånd i och med hans veckopendlande.

För att orka och komma vidare försöker jag fokusera på tacksamhet. Det är också läge för att minnas fina stunder, så nu är det dags att jag plockar fram tidigare bilder och händelser och skriver om dem. Håll tillgodo.

Junsele kyrka

Första nostalgikicken är från Junsele kyrka där vi var i slutet av februari. B blev mottagen som kyrkoherde av biskopen och olika representanter från pastoratet. Häftig körsång, en högtidlig stund i kyrkan, och efteråt följde mat med tal och gåvor i församlingsgården.

Junsele kyrka

Sommarlista

I flera år har jag och familjen ritat en blomma på ett papper, satt upp på kylskåpet och fyllt med vår önskelista för sommaren. I år har det inte känts aktuellt. Vid sjukdomar bland nära är perspektivet ett annat.

Men – nu tycker jag att Anna Lissjanis hade en intressant lista som jag svarar på!

Årets midsommarfirande med familj och vänner betydde extra mycket. 

Vad ska du göra på din semester?
Vara med barnen utan tids- eller prestationspress. Hinna med extra av eget skapande.  Umgås med vänner. Göra små utflykter.

Ska du åka någonstans?
Fjällen var högsta prio, så det tog jag tag i så fort jag fick semester i form av en liten tur tillsammans med barnen. I övrigt till mina föräldrar, kanske till Ikea och någon mer tur till fjällen eller ut i närområdet.

Hur länge ska du vara ledig?
Fyra veckor i juli.

Vad vill du verkligen hinna med?
Träffa personer som står mig speciellt nära.  Skapa – främst i form av att sy, skriva, måla och arbeta med någon fotobok (det sista brukar jag aldrig prioritera tillräckligt). Träna i jämn nivå och så småningom mot hösten öka något. Läsa. Målet är att hamna i flow så mycket och långa stunder som möjligt.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Jag kommer nog göra ungefär det jag tänkt mig, planerna är inte så stora. Vi kommer också hänga en hel del på Jamtli.

Vad ser du mest fram emot?
Även om jag vill hänga med familj och vänner längtar jag efter flow och ensamtid för att skapa. Hoppas jag kan vara barnfri och obokad åtminstone några dagar under semestern.

Vad kan gå fel?
Med sjukdomar i fokus orkar jag inte ens tänka på det. Och mycket annat känns som bagateller.

Vem kommer du vara mest med?
Dottern mest. Därefter sönerna.

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Det går åt mycket mat när både jag och barnen ska äta lunch och middag. Dessutom lyxar jag gärna till det med några äta-ute-kvällar. Om jag går på Storsjöyran blir det troligen största enskilda kostnaden. Annars är det nog klädinköp som skulle behövas och material för skapande. Jag ska försöka att inte köpa allt för många böcker… (svårt!).

Vad kommer du köpa inför semestern?
Jag köpte ett nytt uppblåsbart liggunderlag och en klänning inför sommaren. I övrigt är det nog inget speciellt som behövs.

Kommer du använda det?
Det har jag redan gjort :)

Kommer du bli brun?
Aldrig! Jag är väldigt känslig och blir röd så fort jag inte aktar mig. Som tur var trivs jag bra läsande under ett träd.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Ta hand om dig själv. Tänk inte – bara gör.

Vad kommer du äta?
Som vanligt plus glass. Fika på sommarcaféer och äta på uteservering. Grilla någon gång.

Vad kommer du dricka?
Främst te och saft. En kopp te kan vara en njutning.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Extra tid för små äventyr hemma i stan med barnen. Att jag åtminstone mår bättre än förra sommaren.

Vad kommer du ha på dig?
Klänning eller jeans beroende på temperatur.

Hur kommer du att göra dig illa?
Va? Snälla låt mig slippa. Orkar inte skador också. Varken hos mig eller andra.

Vad oroar du dig för?
Att hamna i tung ångest.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att vara ensam vuxen med barnen under ledigheten. Att sönerna är så stora att de arbetar med flera jobb och inte har möjlighet att hänga med på samma vis som tidigare. Deras schema styr mig en hel del.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Att jag fick extra av det jag redan annars också gör och tycker om.  Allt behöver inte göras just under semestern utan passar bra även som pauser i vardagen. Sol och varma kvällar kommer jag att minnas (även från maj).

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Fyrtio dagar utan skugga

En bok på överkast virkat av min mormor.

En tanke till utifrån den samiska jubileumsveckan som genomfördes i Östersund/Staare förra veckan. Nämligen att det är skamligt vilken dålig kunskap jag har om samer. Både nutid, politik, förutsättningar, men även traditionell kultur m.m. Hur kan jag ha lärt mig mer om en hel del annat än om en grupp i mitt eget land!? Antar att känslan är samma för många.

Ett sätt att få mer förståelse är att läsa. Fyrtio dagar utan skugga gav mig viss inblick. Det här är en deckare, men det är de samiska miljöerna som lyfter boken. Jag får känslan av att bakgrundsforskningen har gjorts noga. Mycket av samernas nutid och historia är central i berättelsen. Intressant att författaren är en fransk journalist som hamnat i Sverige, ser och sammanfattar landet och kulturen utifrån.

Oliver Truc. Fyrtio dagar utan skugga.

Katastrofer och förhoppningar

De senaste åren har bjudit på sjukskrivna släktingar, allvarlig sjukdom och unga dödsfall i släkten. 2017 fortsatte i samma anda med katastrof i familjen. Så – låt 2018 bjuda på glädje och friskhet! Det är egentligen det enda som betyder något just nu.

Men, trots alla tråkigheter har 2017 bjudit på en hel del positivt också. Och de sista dagarna har bjudit på den vackraste vinter som går att tänka sig. Ett urval av fina händelser 2017:

  • Mellanbror och Storebror konfirmerade sig.
  • Mellanbror gjorde prao som riksdagsledamot.
  • Storebror började teknikprogrammet på gymnasiet och har som misstänkt verkligen hittat rätt!
  • En hel del träning (eget inlägg om träningsåret kommer på nyårsdagen utifrån tanken om nyårslöften).
  • Resor till Stockholm, Göteborg, Ramundberget och Visby.
  • Skapande ensam och tillsammans med andra. Bland annat har jag deltagit i flertalet stickcaféer. Årets största projekt var islandströjan.
  • Arbetet har varit otroligt givande då jag gick över till projektledarrollen igen från årsskiftet. Jag gillar det jättemycket.
  • ÖFK… Sällan ha jag tittat på så mycket på sport som 2017.
  • Nära utflykter och fina fikastunder både på utflykt, på café och ”hemma hos”.
  • Flera fantastiska vänner har ställt upp och visat förtroende på finaste vis <3

Kultur från 2017 och ett urval bilder

Föreställningar m.m.:

H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllopsklänning 2010, skapad av designern Pär Engsheden. Foto: Sanna Argus Tirén /Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

I januari såg jag Disney on Ice på Ericsson Globe Arena, besökte utställningen om kungliga bröllopskläder på slottet och såg vandringsutställningen om ThutankhamunI februari såg jag musikalen Rock of Ages och Romeo & Julia Körens Hemlängtan och var på en workshop med Stina WirsénSen har jag sett musikalen Passion och Shakespeares Stormen. Under hösten har jag avvaktat med teaterbesök under tiden teatern byggts om bland annat för att kunna ta emot större produktioner. Årets mest betydelsefulla teaterföreställning var Bortom terapi där Mellanbror hade en av huvudrollerna. En fantastisk uppsättning (även om inte jag hade känt flera av skådespelarna).

Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander, Simon Rodriguez. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Litteratur
Husets bokklubb läste Karin Bojs och sedan besökte några av oss en föreläsning med henne. Intressant om dna-släktforskning. Största bokupplevelsen för året var ändå att besöka Bokmässan igen!
En speciell läsupplevelse var att läsa Återstoden av dagen och därefter fira med en egen Nobelfest med japansk gryta. Helt suveränt! Tidigare läst av Kazuo Ishiguro är Never let me go, och den rekommenderar jag i första hand.

Resor
En kvällscykeltur i Stockholm city i maj blev väldigt lyckad. Men den stora resan var besöket i Visby och Medeltidsveckan.  Fantastiskt evenemang i en fantastisk stad med fantastiskt väder. Även här en oförglömlig kvällscykeltur. Skulle jag besöka Medeltidsveckan igen vill jag delta i kurser i gamla tekniker och höra på fler konserter.

Konst
Jag har besökt ett antal lokala utställningar, men även varit på Fotografiska på Kulturhuset i Stockholm. Irving Penn var den utställning jag minns mest.

Jag trivs i kulturupplevelser!

Film
Jag har sett ett antal filmer på bio under 2017. Mest minnesvärd är The Square där regissören deltog vid en specialvisning och jag blev intervjuad som besökare av lokalpressen. Andra bra filmer var Mordet på Orientexpressen, Guardians of the galaxy vol. 2 och, så klart, Star Wars – The Last Jedi.

Övrig kultur
Jag har ätit på restauranger, bott på lokalt hotell, besökt Jamtli ett antal gånger, bland annat på vårmarknaden, sett en hel del program på tv, varit på countryfest, tjejkväll, akademisk högtid med prisutdelning till Lilla e och stadsvandring. Och en massa annat. Väldigt vad mycket som hinns med på ett år egentligen! Och nu är det dags för ett nytt!

Islandstöjan! Perfekt gnistrande vinterdagar som vi har i Jämtland just nu :)

 

 

 

Mordet på orientexpressen 

Alltid en bok redo. Här Mordet på Orientextpressen på Arlanda tidigare i höst. Väska: Granit (för övrigt hela bagaget jag hade vid den resan). Reflextofs: Designtorget.

Stickning, bok och te för mig samtidigt som Mellanbror arbetade med en bild. Stor tekopp: Granit. Garn: Gästrike tretrådigt, Järbo garn.

Skönt läsmys med en klassisk och lättläst deckare som Mordet på Orientexpressen. Nyöversättning som både lyfter fram engelsk humor och gör boken mer lättläst än i tidiga utgåvor. Både jag och Mellanbror tyckte om läsningen. Direkt när boken var slut gick vi genast på den nya filmversionen på bio och gillade även den. Mellanbror var den enda ungdomen på föreställningen, övriga var medelålders. Synd kan jag tycka. Hercule Poirot är värd att upptäcka även i denna version. 

Filmen bjöd på en del egna varianter som inte finns med i boken, men det mesta på ett positivt vis. Bäst av allt var kanske skådespelarnas kläder och en hel del ovanliga filmvinklar. Många kända personer medverkar i filmen, exempelvis dame Judi Dench (M i Bond), Michelle Pfeiffer och Johnny Depp. Charmpris till Daisy Ridley, hon är lika betagande här som i Star Wars, riktigt bra.

Ett lugnare tåg kom systerdottern miljövänligt åkande med till julfirandet ute på landet. Återkommer med separat inlägg om julen…

Julfrukost och advent 

Advent är kanske det bästa med julen enligt mig. Pyssla, baka, planera och fixa. Förbereda. Känna stämning. 

Första julmaten blev en julfrukost. Så gott med stut och tomtegröt. Jag kunde till och med njuta av en bit julskinka (trots att jag i princip undviker griskött). Plus för liten goodie bag med müsli att ta hem. 

Inte alls julmat,  men annan mat, blev det på Pinchos en kväll i veckan. Gillar konceptet med smårätter, stor valfrihet och att beställa via appen. Däremot blev det tyvärr en del strul vid det här besöket både med beställningar som försvann ’i luften’ och tjorv vid betalning. Allt löste sig, men trist med onödigt strul.

Förrutom ätandet har jag hunnit jobba och träna. Sista rycket på väldigt intensiva veckor på arbetet, men nu blir det lite mer normalt tempo någon vecka som det ser ut. 

Träningen fick också ett ryck. Nytändning i form av zumba som jag upptäckte i oktober. Så otroligt roligt, och att vara med stärker självkänslan!! Jag och Mellanbror gick på två pass under veckan. Extra roligt att gå med honom som är dansare!

En annan nytändning var att jag gick på ett pass med personlig tränare. Fokus var teknik på pass som jag redan går. Vi tittade speciellt på frivändning, armhävningar, benböj, roddmaskin och lite andra godingar. Jag fick med en hel del att justera. 

Inte vet jag om det gav effekt direkt, men sällan har jag känt mig så stark som på fredagens bodypump. Det var ett sånt där riktigt guldpass där jag kunde lasta på genomgående och ändå bara känna styrka och glädje. (Nu kanske det låter som att jag lyfter jättetungt. Det gör jag inte, utan jag jämför med mig själv och det jag brukar ta.) Härliga känslor att ta med i en ny vecka som antagligen innehåller lite mindre av träning. 

Igång igen. I varje fall snart.

Tillbaks från en period paus. När det är hårt tryck på jobbet och kaos hemma – samtidigt – då behövs en stunds återhämtning och reflektion. Men – skriva och skapa kan jag inte låta bli! Även om jag gjorde ett litet försök. Jag skriver av mitt eget driv. Hjärnan gör nog en halv bok och tjugo blogginlägg varje dag. Även om bara en liten gnutta av det sen kommer ut ur fingrarna och det var ett tag sen ni fick läsa.

Nåja, nu är jag här och känner generellt tillförsikt till livet igen. Dock blev jag däckad av en förkylning i slutet av veckan. Låga odds på den…

I går var det bara att ge upp tanken på att arbeta. Fryser, är täppt och känner av bihålorna. Träningarna ställer jag in en dag i taget.

Jag tröstar mig med nya soffor, afrikanskt te, stickning och en hög låneböcker mellan varven. Ibland är det bara att inse att vila är det enda som fungerar. Det som behöver göras finns kvar ändå och kommer antagligen betas av desto mer effektivt efter några dagars soffläge.

När motivationen inte räcker

Sommar. Semester. Ledig dag 5 av 34 (inklusive helger). Det är de här få veckorna som allt ska hinnas med som inte har blivit av resten av året. Det ska gillas, solas, umgås och alla ska vara glada. Det ska shoppas, bäras bikini, solglasögon och  resas.

Gissar att det är så för många fler än mig att semestern kanske inte alls är den idyll som målas upp. Speciellt inte denna synnerligen kyliga, blåsiga och regniga sommar (åtminstone i Jämtland). Vid avsaknad av alla rutiner och normalitet är inte alla dagar ljusa. Plötsligt dödsfall i släktens släkt, skador och krämpor hos andra.

Motivationen saknas framför allt för att äta vettigt och träna. Jag äter skräp. Men jag har otroligt nog tagit mig iväg till gymmet regelbundet ändå. Trots alls trivs jag bra när jag väl där och uppskattar mina träningskompisar och peppande ledare. Målet med min träning är, inte att förglömma, att ha roligt. Resultat och fysiskt välmående är en bonus.

Positivt är att jag fortfarande har många lediga dagar kvar. När vädret sviker kan jag ägna mig åt alla inomhusaktiviteter som ger mig så mycket – sy, pyssla, läsa, sticka, besöka bibliotek och utställningar. Positivt är att motivationen för träning, och generell motivation, säkerligen dyker upp så småningom när jag kämpar på. Positivt är att det dyker upp ett antal födelsedagskalas, fester och andra roligheter närmaste veckorna. Positivt är alla vänner och nära i min omgivning. Plus för er bloggläsare också – jag ser i statistiken att ni återkommer troget! Tack! Positivt är att det kan komma många varma, härliga sensommardagar och -kvällar där energin kan fyllas på. Dags att försöka ta sikte på det positiva som kommer framöver helt enkelt.

Hälsa som statussymbol

I Friskispressen nr 1 2017 skriver chefredaktören Mattias Wising Bonde om en undersökning Friskis&Svettis Stockholm genomfört med hjälp av Sifo. Där framgår att god ekonomi är högst status, men att därefter kommer flera olika punkter som handlar om tid, hälsa, träning, hälsosam mat. Karriär, lyxigt boende och fina bilar ligger långt ner. Är hälsa något som borde rangordna människor i sociala sammanhang?


Att lägga ner tiden på att själv kärna ur granatäpplen – är det status?

Jag ser samma fenomen. Det som framhävs som status är det som är svårt att uppnå för de stora grupperna. Idag är det så pass tight med alla aktiviteter att det här med att klämma in träningar, laga mat från grunden osv kan vara svårt att hinna med. Samtidigt ska du vara avslappnad, inte stressa och lägga ut bilden av ideallivet på sociala media.

Vad skulle du lägga tiden på om du hade en vecka ledigt? Vad tycker du är status? För mig är det viktigt med pauser. Där spelar kultur en stor roll i mitt liv. Det kan handla om att själv skapa (sy, sticka, måla) eller att besöka olika evenemang som konstutställningar, museum eller ett bibliotek, läsa en bok, se film på bio eller hemma i tv-soffan. Gärna tillsammans med barnen eller någon intressant person eller någon jag helt enkelt trivs bra med.

Introvert – Den tysta revolutionen

DSC_2443En hel del av dem som känner till mig kanske ser mig som en utåtriktad, extrovert person. Jag är aktiv, med på många evenemang, har ett relativt stort kontaktnät och kan ta stor plats i samtal.

Men – även om jag gillar såna saker, och kan vara social, så kostar det mycket energi. Två veckor helt ensam i en stuga på landet – det är exempel på sådant som skulle ge mig energi om jag fick chansen att sticka iväg, sånt som inte skulle vara något som helst besvär för mig.

Årets sommarläsning blev en bok om det introverta personlighetsdraget. En (introvert) kollega tog med den för att jag skulle få läsa. När jag tidigare har gjort ett par olika personlighetstest, exempelvis Mayers-Briggs, har jag fått resultatet att jag är starkt och tydligt introvert. Ibland känner jag mig själv ändå tveksam till detta eftersom jag så aktivt söker socialt umgänge, arrangerar träffar, pratar mycket, visar känslor snabbt, tar snabba och spontana beslut.

När jag börjar läsa den här bokens beskrivning av en introvert person känner jag ändå inledningsvis igen mig på pricken. På varje sida finns det påståenden som jag skulle kunna citera som mina egna. Längre fram i boken blir jag lite tveksam igen, jag känner igen mig en hel del i vissa extroverta beskrivningar också. Men – tittar jag på behovet av ensam tid, förmågan att sysselsätta mig själv i timmar och uppnå flow och hur introverta människor kan reagera under stress – ja, då dominerar det introverta igen. Kanske kan jag gå över till aktiviteter som extroverta får energi av och gilla dem, men att få ostörd tid för att reflektera, att få pausa – det är ett absolut behov för att orka och vilja resten.

Några egna introverta påståenden om mig och blandat från boken:

  • Att komma in till ett sällskap/möte/middag och gå runt och ta i hand och hälsa på alla är jobbigt.
  • Efter att ha gjort något där det varit mycket människor (även efter en arbetsdag) är det enda jag behöver att vara själv ett tag innan jag klarar av att vara med andra igen.
  • Jag tar hellre en promenad för att slippa fråga vilken buss jag ska ta för att slippa samtalet.
  • Telefonsamtal med andra än de närmsta undviker jag till max.
  • Åka motorcykel är ju bara så härligt. Dessutom umgås man utan att prata så det blir mycket tid för egen upplevelse och tänkande.
  • Respekt för tid. Om det på något vis är möjligt att komma i tid är jag alltid där lite i förväg. Blir jag ändå sen (pga andra vanligtvis) ber jag stort om ursäkt. Möten ska vara så få och effektiva som möjligt.
  • Introverta är inte känslokalla, utan tvärtom känsliga, speciellt vad gäller kränkande kommentarer, vi håller det bara inom oss och kan därför upplevas kyliga.
  • Jag, och många andra introverta, är lättstörda av minsta lilla ljud och föredrar tystnad. Jag får rent av fysiska reaktioner när jag blir rädd för höga utrop (speciellt från mörkröstade män) eller av prasslande papper på bio. I ett sorl som exempelvis på en flygplats kan jag däremot finna lugn och ensamhet mitt bland alla människor. Så länge ingen tilltalar mig…
  • Introverta har ofta hög fantasi, kan visualisera och tänker i bilder.
  • Intensiv ögonkontakt uppskattas inte, inte heller kramar av bekanta eller att bli störd vid koncentration.
  • En introvert person som lyssnar intresserat och fokuserat kan se apatisk eller chockad ut, misstolka inte detta.
  • Introverta är ofta självständiga men lättskrämda och föredrar att observera först.
  • Inre drivkrafter och hängivenhet till uppgiften motiverar.
  • Introverta är uthålliga, har tålamod och är noga. Att introverta inte alltid deltar i informella aktiviteter, konferenser eller middagar står inte för ointresse eller dåligt engagemang.
  • Slutligen uppmanar författaren introverta att våga marknadsföra sig själva, visa världen vad vi skapar osv.

En del introverta drag kan nog förstärkas hos mig då det finns en risk att jag är en högsensitiv person, jag ska utforska det ytterligare via andra kanaler och undersöka vad det kan innebära.

Det bästa med den här boken är att den tar upp alla positiva egenskaper med att vara introvert. Det är definitivt något att vara stolt över, även om det inte stämmer mot samhällets ideal. Det spelar för övrigt inte så stor roll heller för den som är introvert. Hellre vara nörd och hitta sina genuina intresseområden än att följa strömmen :)

Jonkman, Linus. Introvert – Den tysta revolutionen.

Sjukhusbesök

DSC_2351

Norrlands universitetssjukhus i Umeå ansvarar för specialistsjukvård för halva Sverige, har 5 600 medarbetare och är så klart starkt kopplat till universitetsutbildningarna. Bland annat är strålbehandling av cancerpatienter ett av sjukhusets profilområden och det är min anledning till att jag befinner mig i Umeå en period.

Nu är det inte jag, utan min mamma, som är patient. Eftersom hon är här mer än fem veckor försöker vi, några släktingar, turas om att komma och underhålla och minska ensamheten lite. Att vara på en annan ort under en sån lång period är så klart ansträngande.

Jag tycker att det var häftigt att besöka det här sjukhuset för första gången. Det är aldrig roligt när någon är sjuk, men det är intressant att se hur det fungerar, vetenskapen är spännande, och jag är full av beundran för dem som arbetar inom omsorg. Områdets, och byggnadernas, storlek imponerar. Förutom att förflytta oss inomhus har vi promenerat runt huvudbyggnaden på tre sidor, sett helikopterplattan och en liten park.

DSC_2366
Mammas arm med markering (ritat streck) för strålningen.

Här får mer än 160 personer strålbehandling varje dag och ungefär 2 000 nya patienter per år. Behandlingen pågår upp till åtta veckor.  Mycket av forskningen och utvecklingen inom strålbehandling handlar om att på olika vis begränsa strålningen från omliggande vävnader, bland annat genom invändiga eller utanpåliggande markörer, och individanpassning av strålningsdos.Umeå är det enda sjukhuset i landet som utför precisionsstrålning av tumörer i hjärnan.

Faktakälla: Västerbottens läns landsting.