Kategoriarkiv: Tänka & tycka

Vabruari från soffan

Det är inte optimalt att gå omkring på Stockholm Central, åka fullpackat tåg i flera timmar, tänkte jag förra söndagen utifrån klassiska vabruari och aktuellt fokus kring smittspridning (corona…). Nu var det bara en ordentlig förkylning jag åkte på. Och har blivit påmind om att vara tacksam för att det inte är något värre. Men ändå.

Onsdag upplevde jag mig ovanligt kall. I torsdags kväll kände att det började krypa i halsen. Fredag morgon hade jag feberkänning och blev sämre under dagen. Lördag och söndag var riktigt hängiga. Lillasyster tog på sig att laga mat till mig och sina syskon. Hon bara tittade på mig nerbäddad i soffan och insåg att det inte var någon mening att hoppas på att jag skulle orka laga mat. Söndag fick jag bita ihop för att äta middag med barnen och min pappa. Storebror hade nämligen födelsedag :) Från sin morfar fick han älgkalvsfilé i present för att själv tillaga <3

Än så länge är det bara jag som är drabbad och jag har för gamla barn för att ”vabba”. Men min stora skräck är att jag har smittat någon inför kommande sportlov (risken måste ha extremt hög sannolikhet). ”Mambruari” kanske vore något? Det är ju jag som har blivit ompysslad. Även om det var en oväntat seg förkylning, med lite annorlunda utveckling än vanligt, har det gett resultat att barnen och jag har pysslat om mig. Idag kan jag vara uppe och göra saker och imorgon går jag tillbaks till jobbet. Lite sur dock utifrån att jag såg fram mot min första hela lön på väldigt länge, för att jag fick boka om flera viktiga möten på jobbet, och kommer att få jobba på ordentligt för att komma ikapp.

Jag misstänker starkt att jag var extra känslig och drabbades av förkylningen för att kroppen sa: ”Men hörru, fattar du inte att du behöver vila, tempot är för högt och du behöver återhämtning. Förstår du inte på annat vis så får du en förkylning här som lärdom.”. Det är bara en månad sen jag gick upp i heltid igen sen förra årets flera sjukskrivningar. Förra veckan blev väldigt intensiv arbetsmässigt samtidigt som jag försökte låta vardagen gå på som vanligt. När det är mycket hemma behöver jag andas lugnt på jobbet. När det är mycket på jobbet behöver jag avboka allt privat. Jag får ta den här förkylningen som en påminnelse. Trots allt är mitt mål att ta hela 2020 för att komma tillbaks, jag har tid att lära och justera.

Under tiden jag utmanar mig själv och känner efter hur jag mår kommer här ett monsterinlägg med ett gäng tidigare lästa böcker, annat smått – och mycket gott.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC00343-scaled.jpg
  • Den stora utställningen
    Tidigare läst liten pärla om när Einstein besöker Sverige och världsutställningen i 1923 för att hålla sin Nobelföreläsning. Trevlig och oväntad historia men inte alls ”crazy” som många av författarens tidigare böcker vilka jag tokgillar. Min pappa fick läsa boken efter mig.
    Hermansson, Marie. Den stora utställningen. 2018.
  • Jag vill sätta världen i rörelse
    En annan Nobelpristagare var vår folkkära Selma Lagerlöf. Det här praktverket gav mig en på många vis ny bild av Lagerlöf. Boken nominerades till Augustpriset 2019. Att besöka Mårbacka är för övrigt ett starkt barndomsminne för mig och så fort jag tänker på Selma är det hemma i hennes bibliotek eller köket med AGA-spisen jag befinner mig i tankarna.
    Palm, Anna-Karin. Jag vill sätta världen i rörelse. 2019.
  • Liv efter liv
    Det intressanta med den här boken är att den börjar 1910 igen och igen. Första delen är bara ett par rader. Sen startar boken om från samma tillfälle igen i något stycke. Därefter igen. Och igen. Så småningom i flera kapitel. Det upplägget och ett oväntat innehåll är vitsen med boken. Och den gröna bubblan på omslaget! (En sån som jag har!) Tyvärr blir boken långtråkig när jag har kommit in i upplägget.
    Atkinson, Kate. Liv efter liv. 2016.
  • Härifrån till Allmänningen
    En annorlunda bok som utspelar sig i förortsmiljö i 1960-talets slut. Det är gängbråk, höghus, kvartersgränser, klasskillnader/status och en hemlighet. En av de bästa förortsbeskrivningar jag har läst.
    Sem, Sandberg, Steve. Härifrån till Allmänningen. 2005.
  • De små tingens gud
    En klurigare bok som kräver sin uppmärksamhet. Olika tidsepoker blandas och det kan vara svårt att hänga med inledningsvis, särskilt eftersom berättelsen dessutom blandas att skrivas ur ett barns respektive en vuxens perspektiv. Ett huvudspår av boken handlar om ett tvillingpar som skiljs åt som barn i bakgrunden av ett annat barns dödsfall. Trots stor tragik är det här en finstämd bok med vackert språk som ger en ny bild av Indien.
    Roy, Arundhati. De små tingens gud. 1997. 
    Författaren blev tilldelad Bookerpriset för denna roman.
  • Ragga som du shoppar
    Gissar att den här boken klassificeras som en bok för unga vuxna. Men det struntade jag i. Det här är en helkul, lättläst roman att roas av en stund. Miljön är nutid Göteborg där huvudpersonen missnöjd jobbar på en klädbutik med drömmar om en helt egen lägenhet istället för att bo ihop med kompisar. Stilen är i dagboksform med finurliga små texter om både allvar och yta. De regelbundna restaurangmiddagarna med vänner gör mig lite avundsjuk och huvudpersonens relation till sin syster griper mig mitt bland all galen humor i boken.
    Jansson, Lin. Ragga som du shoppar. 2018.

Från böcker till två musikpärlor som jag inte skrev om under hösten 2019 – hösten som försvann…

Sirocco gav mig en oförglömlig musikupplevelse. Första gången jag har tittat på en slagverkares händer med en sådan fascination (Fredrik Gille). Tillsammans med Sofia Berg-Böhms speciella sång och framträdande blev föreställningen gripande med sånger på jiddisch, hebreiska, arabiska mm. En del riktigt gamla sånger från Andalusien framfördes, folkmusik och flamenco.
Sirocco. Gamla Tingshuset, Östersund. September 2019.

Samma vecka upplevde jag Violet Green på Heim i Östersund. Det var en lärorik och härlig lunchkonsert fylld med musikglädje och kvinnlig jazzhistoria. Gruppen är högaktuell just idag, och denna vecka, då de är på turné i Östersund idag: Gamla Kyrkan på lunchen – den hade jag kunnat se om jag inte hade varit hemma pga envisa förkylningen! Och Jazzköket ikväll. Därefter fortsätter de vidare till Sundsvall imorgon, Härnösand på fredag och slutligen till Näsåker på skottdagen. Rekommenderas! Jag hade gärna besökt Hotel Nämforsen på lördag. Violet Green and all between. HEIM, Östersund. September 2019.

Över till en hög med god mat på restaurangerna i Östersund. Faktiskt allt från senaste dryga månaden.

Steak Sandwich. Oxfilé i bitar med brödet ”på högkant”, pommes, bea och vin på Tegel. Lugn miljö för att äta och baren med lounge gillar jag. Däremot föredrar jag att få köttet i stor bit.

Dalwhinnies klassiska och fantastiska chokladtryffeltårta bakad med valhronachoklad och ett stänk whisky serverad med vispgrädde. Jag brukar sällan orka med den här mäktiga tårtan, men äntligen vid detta tillfälle. Jag drack High Coast Whisky 63 till.

Nattbakad karré med picklad rödlök, surkål, blåbärsaioli och rotfruktschips på mysiga Jaktstugan. Brunkullans rooibos till det.

Alla hjärtansdag-lunch. Gourmetkorv De Lux med potatismos mm på Norra Station. Bryggt te till maten.

Egg Benedict Royal i sällskap av min systerdotter på N1. Kallrökt lax på tekaka med sallad, pocherade ägg och rikligt med hollandaisesås. Vi tog med en karaff kranvatten till bordet.

Sir Winstons klassiska grillspett på oxfilé med pepparsås, bea, pommes och vin.

Min egen semla som rulltårta för första gången. Ville och orkade inte lägga ner nån större energi på att baka när jag är förkyld, men en snabb rulltårta fick jag till. Jag föredrar klassisk semla, men rulltårtan var överraskande god då grädden och mandelmassan sprids ”överallt”. Tips: Rikligt med riven mandelmassa tillsammans med grädden. Kardemumma i smeten blir gott.

Vernissage för Melllanbror och bildesteternas utställning. Utställningen med olika trycktekniker hänger på Gamla Tingshusets Café till 18 mars och verken går bra att köpa.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC07522.jpg

Och slutligen – ljuset är åter! Det är strålande vårvinter utanför mitt fönster, om än något kyligt. (Hoppas solen värmer imorgon då Lillasyster ska vara ute med islandshästar hela dagen som en alternativ skoldag.) Men känslan av att vi går mot sommaren är väckt. Bild från en kväll ute på Marités takterrass i somras. I natt är Storebror på Marité för att fira 100-dagar kvar till studenten!

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Januariresa till Genève

#tbt, Throwback Thursday, har blivit ett begrepp så jag tänker att det passar med en återblick.

För ett år sedan var jag och B på vår första gemensamma utlandsresa. Det var ett ordentligt bök att bestämma resmål. B har varit ”överallt” i Europa och hade många krav på vad som skulle duga för oss. Viktigast var att det var hyfsat kort flygtid och nära från flygplatsen till semesterorten då vi bara skulle vara borta några dagar. Efter ett tag sa jag en lista på mina tänkbara önskeresmål och lämnade val och bokning i fria händer till B. Resultatet blev att vi hamnade i Genève! B hade varit där vid ett antal tillfällen tidigare och tyckte att det var en passande utflykt för oss. Semesterkänslan infann sig redan på morgonen när vi kom till Arlanda och B köpte juice, chokladcookie och bubbel som frukost till mig :D

Inflygningen över Alperna till Genève i vinterskrud och solsken… Det är den mest oförglömliga flygning jag har varit med om hittills. Som tur var satt vi på rätt sida i flygplanet och fick se de höga, vassa snöklädda alptopparna gnistra under flygplanet.

På flygplatsen kändes det ungefär som hemma. En mängd människor i tjocka täckjackor och vinterskor. Bagageutlämningen bestod av många stora resväskor, pjäxbagar och skidfodral.

De flesta andra turister åkte vidare mot fjällen. In till stan var det lugnare. Och snabbt. Tåget in till centrum tog bara några få minuter. Vårt hotell låg dessutom precis utanför huvudingången till tågstationen. Vi bodde på kortsidan av hotellet några våningar ovanför entrén.

Allt var väldigt dyrt i Genève. (Enda undantaget vad gäller pris var att lokaltrafiken var gratis för turister.) Det är tydligt en diplomatstad där många arbetar på Röda korset, FN, UNHCR och andra stora organisationer som valt att lägga sina huvudkontor här. Jag antar att många har tillräckligt med pengar. Det gick också att utläsa av alla tjusiga bilar (Smart, Porsche, Maserati, Mercedes, BMW, Audi, Tesla, Mini mm), diplomatbilar och lyxiga märkesbutiker. Vi besökte också en mer vanlig galleria (Manor) och det enda jag shoppade på resan var schweizisk choklad, kritor i en plåtask och en burk alpsalt.

Genève är en stark historisk stad vad gäller demokrati och humanitärt. Vi var inte inne på FN eller Röda korset men gick i parkerna utanför, tittade på alla länders flaggor och var in i foajén på Röda korsets museum. Det blev flera fina promenader trots lite kylig blåst och det fanns gott om spännande träd, båtar, klippta buskar, strandpromenad, konstiga torn och offentliga skulpturer att titta på. Och pampiga hus förstås.

Solen värmde till viss del och de allra första lökväxterna började titta fram, men det var kyligt. När vi var på plats hade inte juldekorationerna plockats bort än. Det var fint, men jag har ändå svårt att ta in det här med jul och vinterkyla utan snö. Nytt för mig. Vi hade också turen att staden var dekorerad i form av en ljusshow i form av ljusinstallationer här och där. Fint! På andra sidan vattnet fanns det små lysande luftbubblor, en för varje sällskap, på ett café. Intressant koncept och fint med ljuset.

En extra minnesvärd restaurangupplevelse var när vi klev in på Café de Paris och frågade efter menyn. En restaurang som sas vara startad 1930. Lite fniss fick vi allt när personalen berättade att de inte hade någon meny. Kött med pommes och café de Paris-sås var restaurangens enda rätt! Jag kan säga att de inte behövde fler. Det var suveränt gott och dessutom mysigt att själv steka köttbitarna allt eftersom vid bordet. En annan matupplevelse var miljön när vi gick över vattnet, förbi märkesbutikerna och åt på ett bryggeri med restaurang. B åt pizza och jag vegetarisk burgare. Gemytligt.

En lunch åt vi små pizzor på L’Age d’Or som sas vara stans äldsta pizzeria (1955). Gott var det oavsett och ovanlig miljö då restaurangen låg i en före detta bio- eller teatersalong. Pizzorna var små, men fanns i olika storlek, och lite liknande panpizza. B hade skinka på sin och den låg rakt över pizzan som stora bitar, inte strimlade. Lite annorlunda.

När det gäller dryck kan jag upplysa om att schweizarna inte förstod alls hur en varm choklad spetsas. Jag testade på två ställen och fick då spriten bredvid i eget glas. Men jag tog hand om mig själv och tömde ner i chokladen och blandad som jag ville. Perfekt dryck för en vintersemester. I övrigt blev det mest franska viner (och nån schweizisk, Aperol Spritz och bubbel) . Finfint det med!

Det här med att vara omgiven av alpvärlden och samtidigt ha en stor, öppen sjö framför tilltalade mig. Och att kunna känna både Frankrike och Tyskland i en härlig mix på samma gång! Det blev en hel del fotopromenader, men jag hann läsa bok lagom mycket också.

Kanske fjolårets charmigaste hotell. Egentligen inget extra på hotellet, men stämningen var unik och sängen gigantisk. Att stå vid det franska fönstret och titta ut över några gränder och se de höga alptopparna i bakgrunden. Det fanns tv dubbad på franska, vattenkokare, kaffe, te och många småförpackningar av tvål, schampo och annat, ordentligt med handdukar, morgonrock, och gott om plats att hänga upp kläder i garderob. Hotellet hade också en fin vinkällare och så pass bra mat att vi faktiskt åt middag två av kvällarna där. En av dem valde vi schweizisk raclette. En kväll tog jag en fräsch laxsallad för att äta något lättare. Vi åt ute på en inglasad veranda med glastak, väldigt fint.

Hotel Le Montbrillant.

Nu vänder vi blad

Så… nu får det vara nog med 2019! Ett år som har dominerats av två alldeles för tuffa händelser.

  • Först mammas sjukdomstid och när hon somnade in bara någon vecka efter hennes 68-årsdag. I och med det har mina barn bara morfar kvar från den generationen. Samma med min systers barn. Farföräldrar finns sedan länge varken kvar för kusinerna eller för mina barn.

    Mamma levde sunt, rörde sig varje dag, åt bra och älskade natur och friluftsliv. Tack vare hennes fina kondition klarade hon en mycket tuff behandling (med cellgift, operation och strålning) för en av de mest aggressiva formerna av bröstcancer som många fortfarande inte går igenom. Det gav oss några år till innan sjukdomen kom tillbaks och spred sig i många livsviktiga organ. Till sist kunde inte ens mamma hålla emot. Att slutet blev finaste tänkbara har betytt allt i sorgearbetet.
  • Tiden när vi inte visste var B fanns under sin semesterresa i Polen. Sökandet efter honom. Alla tankar kring vad som kunde ha hänt. Och när han väl var identifierad på sjukhus, den akuta vårdtiden och fortsatt sjukhusvistelse (totalt sju veckor). Idag har vi en vardag som fungerar på något vis även om B är helt sjukskriven inom rehab och jag fortfarande är sjukskriven på deltid.

De här två stora händelserna, mycket frånvaro från jobbet i form av sjukskrivning och anhörigdagar, gör att jag med en utmattad suck gärna bläddrar vidare till ett nytt år. Och inte bara det – ett nytt decennium – det nya glada 20-talet! Det kan jag behöva. Du som känner mig vet att det senaste året bara har varit droppen av många års hög belastning för mig. Jag behöver många stabila och fina år framför mig nu.

Positivt från 2019

  • Förutom allt jobbigt finns det något mer jag bär med mig, framför allt från just 2019 – all kärlek! Allt stöd, uppmärksamhet och hjälp. När jag bläddrar vidare till nya tider kommer känslan av att inte vara ensam bestå. Att veta att så många finns för mig när det behövs. Vänner sedan länge, personer i omgivningen, nya bekantskaper.
  • Från 2019 kommer jag också att minnas ett gäng fina resor! Vilnius, Genève, Gdansk, Sopot, Kraków, Warszawa, Wrocław, Norrköping, Stockholm, Lund, Köpenhamn, Malmö, Sundsvall, Sollefteå, Näsåker, Åre, Sylarna mm…

Så… Nyårslöften? Planer för 2020? Att vara rädd om mig själv och andra är spontant det jag kommer att tänka på. En lång och försiktig återhämtning och stor omtanke. Som en del i mitt välmående vill jag dock bevaka att jag tar mig utrymme att kontinuerligt skapa och uppleva kultur. Kanske blir det några resor också ;)

Med denna lite jobbiga summering vill jag önska även dig – Gott Nytt År, tankar av kärlek, och en önskan om att du kommer att vara rädd om dig!

Pantone Color of the year 2020 – klassisk blå. En av mina favoritfärger – ett framtidshopp!

Behöver jag den där? Egentligen?

På piren Molo i Sopot, Polen. Livet utifrån en resväska.

Jag är inne i en stor rensning. Jag blir av med saker. Flyttar runt. Och skaffar nytt. Men – jag har bestämt mig för att verkligen ifrågasätta nya inköp. Behöver jag den där? Egentligen?

Första delen av sommaren sov jag på andra platser än hemma hos mig själv under exakt en månad. Jag levde i en väska. Och saknade ingenting!

Det är så lätt att hamna i ett köpmönster där jag handlar bara för att ”man ska det”. Men det finns en massa saker som jag faktiskt inte behöver. Framför allt är det så mycket annat i mitt liv som är viktigare att prioritera för mig än att städa eller leta saker som göms bland andra prylar.

Det kommer säkert ändras. Men just nu är jag helt inne i att ifrågasätta och fundera över vad som kan förenklas. För att få tid att leva. Som inspiration följer jag ett antal personer på instagram och bloggar lite extra, och jag har lånat bok efter bok på biblioteket. Dags att ta tag i mina projekt som lagras i högar och rensa i röran! In med ny energi!

  • Hur många olika ingredienser och tillbehör till mat behöver jag egentligen?
  • Kläder är bland det som tar mest plats i mina skåp. Hur mycket kläder behöver jag? Även andra textilier tar oproportionerligt stor volym.
  • Kan mina nycklar och glasögon få en bestämd plats? (Det är så jobbigt att lägga bort glasögonen, jag ser dem ju inte!)

Men….

  • Är det inte bra att ha ett lager med allt som kan tänkas behövas? Vem vet om de sakerna finns att köpa den dag jag behöver dem?…

 

Tacksägelse och körsång

I går var det tacksägelse för min mamma i Stora kyrkan. Vi var där i princip hela familjen och deltog i mässan. Lite extra läskigt, men fint, var att min pappa fyllde år precis igår och att Mellanbror sjöng med sin kör i kyrkan just då. Till råga på allt fick Lillasyster och lillkusinen hjälpa till i kyrkan med att samla in kollekten. Slutligen var gårdagens präst samma som ska hålla i begravningen. Det kommer att bli bra!

Mellanbrors kör sjöng tre sånger för att förstärka mässan under fastetid: Komm süsser Tod/Bach, Obi Caritas/Gjeilo och Ave verum/Jenkins.

Efter att vi hade varit i kyrkan åkte vi hem till pappa och åt tårta. Halva tårtan var en gräddtårta med godis för att jag fyllde år några dagar tidigare, halva var en prinsesstårta för att fira pappa :)

Även Lillasyster sjöng med sin kör i helgen. I lördags genomförde de musikalen Gryningsljus tillsammans med några andra barn-/ungdomskörer.

Som avslutning på helgen åt jag, B och sönerna söndagsmiddag på Restaurang Tre rum. Jag tog pepparstek med pommes, de andra åt pizza respektive plankstek. Till efterätt fick jag riktigt mumsig Grasshopper.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även B:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)



Paus och reflektion

Det har hänt så mycket i mitt liv på slutet att jag inte hinner med. Redan efter sommarsemestern var jag överbelastad och drog ner på en del, bland annat träningen. Att dra ner på träningen till ett minimum är INTE en bra sak att göra. Jag skulle ha valt bort något annat, och det visste jag egentligen redan då. Efter högt tempo, hög arbetsbelastning och flera stora, jobbiga händelser är det nu jobbet som får stryka på foten en stund istället. Förhoppning om snabb återhämtning efter en stund för att försöka ta in saker som hänt. Svårt sjuk mamma, flytt, sorg efter skilsmässan, små och större problem med lilltjejen m.m. Det är en hel del som sliter.

Utsikt från några dagar som sällskap på sjukhuset

Tack och lov för att ha en partner att dela både glada och tunga stunder med. B har dock fått mer än tillräckligt han också då både hans mor och bror somnat in med bara ett par dagars mellanrum nu i mars. Vi kämpar på tillsammans, om än en hel del på avstånd i och med hans veckopendlande.

För att orka och komma vidare försöker jag fokusera på tacksamhet. Det är också läge för att minnas fina stunder, så nu är det dags att jag plockar fram tidigare bilder och händelser och skriver om dem. Håll tillgodo.

Junsele kyrka

Första nostalgikicken är från Junsele kyrka där vi var i slutet av februari. B blev mottagen som kyrkoherde av biskopen och olika representanter från pastoratet. Häftig körsång, en högtidlig stund i kyrkan, och efteråt följde mat med tal och gåvor i församlingsgården.

Junsele kyrka

Sommarlista

I flera år har jag och familjen ritat en blomma på ett papper, satt upp på kylskåpet och fyllt med vår önskelista för sommaren. I år har det inte känts aktuellt. Vid sjukdomar bland nära är perspektivet ett annat.

Men – nu tycker jag att Anna Lissjanis hade en intressant lista som jag svarar på!

Årets midsommarfirande med familj och vänner betydde extra mycket. 

Vad ska du göra på din semester?
Vara med barnen utan tids- eller prestationspress. Hinna med extra av eget skapande.  Umgås med vänner. Göra små utflykter.

Ska du åka någonstans?
Fjällen var högsta prio, så det tog jag tag i så fort jag fick semester i form av en liten tur tillsammans med barnen. I övrigt till mina föräldrar, kanske till Ikea och någon mer tur till fjällen eller ut i närområdet.

Hur länge ska du vara ledig?
Fyra veckor i juli.

Vad vill du verkligen hinna med?
Träffa personer som står mig speciellt nära.  Skapa – främst i form av att sy, skriva, måla och arbeta med någon fotobok (det sista brukar jag aldrig prioritera tillräckligt). Träna i jämn nivå och så småningom mot hösten öka något. Läsa. Målet är att hamna i flow så mycket och långa stunder som möjligt.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Jag kommer nog göra ungefär det jag tänkt mig, planerna är inte så stora. Vi kommer också hänga en hel del på Jamtli.

Vad ser du mest fram emot?
Även om jag vill hänga med familj och vänner längtar jag efter flow och ensamtid för att skapa. Hoppas jag kan vara barnfri och obokad åtminstone några dagar under semestern.

Vad kan gå fel?
Med sjukdomar i fokus orkar jag inte ens tänka på det. Och mycket annat känns som bagateller.

Vem kommer du vara mest med?
Dottern mest. Därefter sönerna.

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Det går åt mycket mat när både jag och barnen ska äta lunch och middag. Dessutom lyxar jag gärna till det med några äta-ute-kvällar. Om jag går på Storsjöyran blir det troligen största enskilda kostnaden. Annars är det nog klädinköp som skulle behövas och material för skapande. Jag ska försöka att inte köpa allt för många böcker… (svårt!).

Vad kommer du köpa inför semestern?
Jag köpte ett nytt uppblåsbart liggunderlag och en klänning inför sommaren. I övrigt är det nog inget speciellt som behövs.

Kommer du använda det?
Det har jag redan gjort :)

Kommer du bli brun?
Aldrig! Jag är väldigt känslig och blir röd så fort jag inte aktar mig. Som tur var trivs jag bra läsande under ett träd.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Ta hand om dig själv. Tänk inte – bara gör.

Vad kommer du äta?
Som vanligt plus glass. Fika på sommarcaféer och äta på uteservering. Grilla någon gång.

Vad kommer du dricka?
Främst te och saft. En kopp te kan vara en njutning.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Extra tid för små äventyr hemma i stan med barnen. Att jag åtminstone mår bättre än förra sommaren.

Vad kommer du ha på dig?
Klänning eller jeans beroende på temperatur.

Hur kommer du att göra dig illa?
Va? Snälla låt mig slippa. Orkar inte skador också. Varken hos mig eller andra.

Vad oroar du dig för?
Att hamna i tung ångest.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att vara ensam vuxen med barnen under ledigheten. Att sönerna är så stora att de arbetar med flera jobb och inte har möjlighet att hänga med på samma vis som tidigare. Deras schema styr mig en hel del.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Att jag fick extra av det jag redan annars också gör och tycker om.  Allt behöver inte göras just under semestern utan passar bra även som pauser i vardagen. Sol och varma kvällar kommer jag att minnas (även från maj).

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Fyrtio dagar utan skugga

En bok på överkast virkat av min mormor.

En tanke till utifrån den samiska jubileumsveckan som genomfördes i Östersund/Staare förra veckan. Nämligen att det är skamligt vilken dålig kunskap jag har om samer. Både nutid, politik, förutsättningar, men även traditionell kultur m.m. Hur kan jag ha lärt mig mer om en hel del annat än om en grupp i mitt eget land!? Antar att känslan är samma för många.

Ett sätt att få mer förståelse är att läsa. Fyrtio dagar utan skugga gav mig viss inblick. Det här är en deckare, men det är de samiska miljöerna som lyfter boken. Jag får känslan av att bakgrundsforskningen har gjorts noga. Mycket av samernas nutid och historia är central i berättelsen. Intressant att författaren är en fransk journalist som hamnat i Sverige, ser och sammanfattar landet och kulturen utifrån.

Oliver Truc. Fyrtio dagar utan skugga.

Katastrofer och förhoppningar

De senaste åren har bjudit på sjukskrivna släktingar, allvarlig sjukdom och unga dödsfall i släkten. 2017 fortsatte i samma anda med katastrof i familjen. Så – låt 2018 bjuda på glädje och friskhet! Det är egentligen det enda som betyder något just nu.

Men, trots alla tråkigheter har 2017 bjudit på en hel del positivt också. Och de sista dagarna har bjudit på den vackraste vinter som går att tänka sig. Ett urval av fina händelser 2017:

  • Mellanbror och Storebror konfirmerade sig.
  • Mellanbror gjorde prao som riksdagsledamot.
  • Storebror började teknikprogrammet på gymnasiet och har som misstänkt verkligen hittat rätt!
  • En hel del träning (eget inlägg om träningsåret kommer på nyårsdagen utifrån tanken om nyårslöften).
  • Resor till Stockholm, Göteborg, Ramundberget och Visby.
  • Skapande ensam och tillsammans med andra. Bland annat har jag deltagit i flertalet stickcaféer. Årets största projekt var islandströjan.
  • Arbetet har varit otroligt givande då jag gick över till projektledarrollen igen från årsskiftet. Jag gillar det jättemycket.
  • ÖFK… Sällan ha jag tittat på så mycket på sport som 2017.
  • Nära utflykter och fina fikastunder både på utflykt, på café och ”hemma hos”.
  • Flera fantastiska vänner har ställt upp och visat förtroende på finaste vis <3

Kultur från 2017 och ett urval bilder

Föreställningar m.m.:

H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllopsklänning 2010, skapad av designern Pär Engsheden. Foto: Sanna Argus Tirén /Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

I januari såg jag Disney on Ice på Ericsson Globe Arena, besökte utställningen om kungliga bröllopskläder på slottet och såg vandringsutställningen om ThutankhamunI februari såg jag musikalen Rock of Ages och Romeo & Julia Körens Hemlängtan och var på en workshop med Stina WirsénSen har jag sett musikalen Passion och Shakespeares Stormen. Under hösten har jag avvaktat med teaterbesök under tiden teatern byggts om bland annat för att kunna ta emot större produktioner. Årets mest betydelsefulla teaterföreställning var Bortom terapi där Mellanbror hade en av huvudrollerna. En fantastisk uppsättning (även om inte jag hade känt flera av skådespelarna).

Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander, Simon Rodriguez. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Litteratur
Husets bokklubb läste Karin Bojs och sedan besökte några av oss en föreläsning med henne. Intressant om dna-släktforskning. Största bokupplevelsen för året var ändå att besöka Bokmässan igen!
En speciell läsupplevelse var att läsa Återstoden av dagen och därefter fira med en egen Nobelfest med japansk gryta. Helt suveränt! Tidigare läst av Kazuo Ishiguro är Never let me go, och den rekommenderar jag i första hand.

Resor
En kvällscykeltur i Stockholm city i maj blev väldigt lyckad. Men den stora resan var besöket i Visby och Medeltidsveckan.  Fantastiskt evenemang i en fantastisk stad med fantastiskt väder. Även här en oförglömlig kvällscykeltur. Skulle jag besöka Medeltidsveckan igen vill jag delta i kurser i gamla tekniker och höra på fler konserter.

Konst
Jag har besökt ett antal lokala utställningar, men även varit på Fotografiska på Kulturhuset i Stockholm. Irving Penn var den utställning jag minns mest.

Jag trivs i kulturupplevelser!

Film
Jag har sett ett antal filmer på bio under 2017. Mest minnesvärd är The Square där regissören deltog vid en specialvisning och jag blev intervjuad som besökare av lokalpressen. Andra bra filmer var Mordet på Orientexpressen, Guardians of the galaxy vol. 2 och, så klart, Star Wars – The Last Jedi.

Övrig kultur
Jag har ätit på restauranger, bott på lokalt hotell, besökt Jamtli ett antal gånger, bland annat på vårmarknaden, sett en hel del program på tv, varit på countryfest, tjejkväll, akademisk högtid med prisutdelning till Lilla e och stadsvandring. Och en massa annat. Väldigt vad mycket som hinns med på ett år egentligen! Och nu är det dags för ett nytt!

Islandstöjan! Perfekt gnistrande vinterdagar som vi har i Jämtland just nu :)

 

 

 

Mordet på orientexpressen 

Alltid en bok redo. Här Mordet på Orientextpressen på Arlanda tidigare i höst. Väska: Granit (för övrigt hela bagaget jag hade vid den resan). Reflextofs: Designtorget.

Stickning, bok och te för mig samtidigt som Mellanbror arbetade med en bild. Stor tekopp: Granit. Garn: Gästrike tretrådigt, Järbo garn.

Skönt läsmys med en klassisk och lättläst deckare som Mordet på Orientexpressen. Nyöversättning som både lyfter fram engelsk humor och gör boken mer lättläst än i tidiga utgåvor. Både jag och Mellanbror tyckte om läsningen. Direkt när boken var slut gick vi genast på den nya filmversionen på bio och gillade även den. Mellanbror var den enda ungdomen på föreställningen, övriga var medelålders. Synd kan jag tycka. Hercule Poirot är värd att upptäcka även i denna version. 

Filmen bjöd på en del egna varianter som inte finns med i boken, men det mesta på ett positivt vis. Bäst av allt var kanske skådespelarnas kläder och en hel del ovanliga filmvinklar. Många kända personer medverkar i filmen, exempelvis dame Judi Dench (M i Bond), Michelle Pfeiffer och Johnny Depp. Charmpris till Daisy Ridley, hon är lika betagande här som i Star Wars, riktigt bra.

Ett lugnare tåg kom systerdottern miljövänligt åkande med till julfirandet ute på landet. Återkommer med separat inlägg om julen…

Julfrukost och advent 

Advent är kanske det bästa med julen enligt mig. Pyssla, baka, planera och fixa. Förbereda. Känna stämning. 

Första julmaten blev en julfrukost. Så gott med stut och tomtegröt. Jag kunde till och med njuta av en bit julskinka (trots att jag i princip undviker griskött). Plus för liten goodie bag med müsli att ta hem. 

Inte alls julmat,  men annan mat, blev det på Pinchos en kväll i veckan. Gillar konceptet med smårätter, stor valfrihet och att beställa via appen. Däremot blev det tyvärr en del strul vid det här besöket både med beställningar som försvann ’i luften’ och tjorv vid betalning. Allt löste sig, men trist med onödigt strul.

Förrutom ätandet har jag hunnit jobba och träna. Sista rycket på väldigt intensiva veckor på arbetet, men nu blir det lite mer normalt tempo någon vecka som det ser ut. 

Träningen fick också ett ryck. Nytändning i form av zumba som jag upptäckte i oktober. Så otroligt roligt, och att vara med stärker självkänslan!! Jag och Mellanbror gick på två pass under veckan. Extra roligt att gå med honom som är dansare!

En annan nytändning var att jag gick på ett pass med personlig tränare. Fokus var teknik på pass som jag redan går. Vi tittade speciellt på frivändning, armhävningar, benböj, roddmaskin och lite andra godingar. Jag fick med en hel del att justera. 

Inte vet jag om det gav effekt direkt, men sällan har jag känt mig så stark som på fredagens bodypump. Det var ett sånt där riktigt guldpass där jag kunde lasta på genomgående och ändå bara känna styrka och glädje. (Nu kanske det låter som att jag lyfter jättetungt. Det gör jag inte, utan jag jämför med mig själv och det jag brukar ta.) Härliga känslor att ta med i en ny vecka som antagligen innehåller lite mindre av träning. 

Igång igen. I varje fall snart.

Tillbaks från en period paus. När det är hårt tryck på jobbet och kaos hemma – samtidigt – då behövs en stunds återhämtning och reflektion. Men – skriva och skapa kan jag inte låta bli! Även om jag gjorde ett litet försök. Jag skriver av mitt eget driv. Hjärnan gör nog en halv bok och tjugo blogginlägg varje dag. Även om bara en liten gnutta av det sen kommer ut ur fingrarna och det var ett tag sen ni fick läsa.

Nåja, nu är jag här och känner generellt tillförsikt till livet igen. Dock blev jag däckad av en förkylning i slutet av veckan. Låga odds på den…

I går var det bara att ge upp tanken på att arbeta. Fryser, är täppt och känner av bihålorna. Träningarna ställer jag in en dag i taget.

Jag tröstar mig med nya soffor, afrikanskt te, stickning och en hög låneböcker mellan varven. Ibland är det bara att inse att vila är det enda som fungerar. Det som behöver göras finns kvar ändå och kommer antagligen betas av desto mer effektivt efter några dagars soffläge.