Kategoriarkiv: Stan

Italiensk vinprovning

Först ett gäng dagar förkyld hemma med så pass låg energi att jag knappt orkade läsa böcker. Sen rakt ut i aktivitet med en hel del att boka om och ta igen på arbetet, och så vinprovning på kvällen.

Jag hann bara precis jobba, springa in på affären (hade slut på ”allt” hemma efter förkylningen), se till att Storebror och Lillasyster fick i sig nåt innan sina träningar, och sen ladda om. Tack och lov erbjöd sig B att beställa in middag på mig på Captain Cook precis intill vinprovningen. Han valde en mumsig fisksoppa med räkor till mig som stod på bordet precis lagom tills jag kom in på restaurangen. Perfekt liten paus och möjlighet att landa från vardagen innan vi gick vidare till vinprovningen.

Vinprovningen hölls av erfarna sommelier Ann SvenssonHamngatan 12. Förutom att berätta personligt och kunnigt kring Italien och viner, berättade hon om gården vi befann oss på. Rummet där vi satt hade tydligen varit smedja, och första delen av caféet var tidigare ett stall och därefter förråd. Det roligaste var att höra Anns egna berättelser, sånt som inte går att läsa sig till. Hon styrde upp provningen, som bestod av ett vitt och fyra röda viner, och fick de flesta av deltagarna att delge sina upplevelser.

Det var en klart trevlig kväll, i mysig miljö med en proffsig vinkännare. Lite för mörkt och trist att det inte ingick kex eller något annat småplock. När den styrda vinprovningen var passerad hade det lättat upp stämningen om det hade spelats lite tyst mysig musik.

Efter provningen hade jag ganska mycket vin kvar, och det passade förstås bra till plocktallriken som fanns att köpa. På den serverades skinka, salami, grekiska oliver, spansk machegoost och lite bröd.

Det vita vinet som var Greco di Tufo från Kampanien, producent Feudi di San Gregorio. De röda:

  • Barbera del Monferrato från Piemonte (74960)
  • Sangiovese Classico från San Felice i Toscana
  • Duca d´Aragona från Apulien på druvorna Negroamaro + Montepulciano, producent Francesco Candido
  • Bolla le Poiane. Valpolcella ripasso på corvina, rondinella och molinara (22320)

Saknade att inte få någon vinlista, men å andra sidan går flera av vinerna ändå inte att köpa eller beställa privat.

Min pappa Marianne
Jag har också lyckats se verklighets- och bokbaserade filmen Min pappa Marianne med Rolf Lassgård, Lena Endre, Hedda Stjernstedt, Nour El Refai m.fl. Skådespelarna och storyn var grejen, inte filmen i sig. Fin beskrivning om när en familjefar och präst (spelad av Lassgård) hittar sig själv som Marianne. Både härliga och jobbiga känslor kommer förstås fram hos alla, och framför allt hos dottern (spelad av Stjernstedt). Egentligen hade jag nog föredragit att läsa boken eller höra verklighetens Marianne, men filmen behövs tyvärr och var ändå helt okej.

Boken som filmen baserar sig är Min pappa Ann-Christine, av Ester Roxberg.

Vabruari från soffan

Det är inte optimalt att gå omkring på Stockholm Central, åka fullpackat tåg i flera timmar, tänkte jag förra söndagen utifrån klassiska vabruari och aktuellt fokus kring smittspridning (corona…). Nu var det bara en ordentlig förkylning jag åkte på. Och har blivit påmind om att vara tacksam för att det inte är något värre. Men ändå.

Onsdag upplevde jag mig ovanligt kall. I torsdags kväll kände att det började krypa i halsen. Fredag morgon hade jag feberkänning och blev sämre under dagen. Lördag och söndag var riktigt hängiga. Lillasyster tog på sig att laga mat till mig och sina syskon. Hon bara tittade på mig nerbäddad i soffan och insåg att det inte var någon mening att hoppas på att jag skulle orka laga mat. Söndag fick jag bita ihop för att äta middag med barnen och min pappa. Storebror hade nämligen födelsedag :) Från sin morfar fick han älgkalvsfilé i present för att själv tillaga <3

Än så länge är det bara jag som är drabbad och jag har för gamla barn för att ”vabba”. Men min stora skräck är att jag har smittat någon inför kommande sportlov (risken måste ha extremt hög sannolikhet). ”Mambruari” kanske vore något? Det är ju jag som har blivit ompysslad. Även om det var en oväntat seg förkylning, med lite annorlunda utveckling än vanligt, har det gett resultat att barnen och jag har pysslat om mig. Idag kan jag vara uppe och göra saker och imorgon går jag tillbaks till jobbet. Lite sur dock utifrån att jag såg fram mot min första hela lön på väldigt länge, för att jag fick boka om flera viktiga möten på jobbet, och kommer att få jobba på ordentligt för att komma ikapp.

Jag misstänker starkt att jag var extra känslig och drabbades av förkylningen för att kroppen sa: ”Men hörru, fattar du inte att du behöver vila, tempot är för högt och du behöver återhämtning. Förstår du inte på annat vis så får du en förkylning här som lärdom.”. Det är bara en månad sen jag gick upp i heltid igen sen förra årets flera sjukskrivningar. Förra veckan blev väldigt intensiv arbetsmässigt samtidigt som jag försökte låta vardagen gå på som vanligt. När det är mycket hemma behöver jag andas lugnt på jobbet. När det är mycket på jobbet behöver jag avboka allt privat. Jag får ta den här förkylningen som en påminnelse. Trots allt är mitt mål att ta hela 2020 för att komma tillbaks, jag har tid att lära och justera.

Under tiden jag utmanar mig själv och känner efter hur jag mår kommer här ett monsterinlägg med ett gäng tidigare lästa böcker, annat smått – och mycket gott.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC00343-scaled.jpg
  • Den stora utställningen
    Tidigare läst liten pärla om när Einstein besöker Sverige och världsutställningen i 1923 för att hålla sin Nobelföreläsning. Trevlig och oväntad historia men inte alls ”crazy” som många av författarens tidigare böcker vilka jag tokgillar. Min pappa fick läsa boken efter mig.
    Hermansson, Marie. Den stora utställningen. 2018.
  • Jag vill sätta världen i rörelse
    En annan Nobelpristagare var vår folkkära Selma Lagerlöf. Det här praktverket gav mig en på många vis ny bild av Lagerlöf. Boken nominerades till Augustpriset 2019. Att besöka Mårbacka är för övrigt ett starkt barndomsminne för mig och så fort jag tänker på Selma är det hemma i hennes bibliotek eller köket med AGA-spisen jag befinner mig i tankarna.
    Palm, Anna-Karin. Jag vill sätta världen i rörelse. 2019.
  • Liv efter liv
    Det intressanta med den här boken är att den börjar 1910 igen och igen. Första delen är bara ett par rader. Sen startar boken om från samma tillfälle igen i något stycke. Därefter igen. Och igen. Så småningom i flera kapitel. Det upplägget och ett oväntat innehåll är vitsen med boken. Och den gröna bubblan på omslaget! (En sån som jag har!) Tyvärr blir boken långtråkig när jag har kommit in i upplägget.
    Atkinson, Kate. Liv efter liv. 2016.
  • Härifrån till Allmänningen
    En annorlunda bok som utspelar sig i förortsmiljö i 1960-talets slut. Det är gängbråk, höghus, kvartersgränser, klasskillnader/status och en hemlighet. En av de bästa förortsbeskrivningar jag har läst.
    Sem, Sandberg, Steve. Härifrån till Allmänningen. 2005.
  • De små tingens gud
    En klurigare bok som kräver sin uppmärksamhet. Olika tidsepoker blandas och det kan vara svårt att hänga med inledningsvis, särskilt eftersom berättelsen dessutom blandas att skrivas ur ett barns respektive en vuxens perspektiv. Ett huvudspår av boken handlar om ett tvillingpar som skiljs åt som barn i bakgrunden av ett annat barns dödsfall. Trots stor tragik är det här en finstämd bok med vackert språk som ger en ny bild av Indien.
    Roy, Arundhati. De små tingens gud. 1997. 
    Författaren blev tilldelad Bookerpriset för denna roman.
  • Ragga som du shoppar
    Gissar att den här boken klassificeras som en bok för unga vuxna. Men det struntade jag i. Det här är en helkul, lättläst roman att roas av en stund. Miljön är nutid Göteborg där huvudpersonen missnöjd jobbar på en klädbutik med drömmar om en helt egen lägenhet istället för att bo ihop med kompisar. Stilen är i dagboksform med finurliga små texter om både allvar och yta. De regelbundna restaurangmiddagarna med vänner gör mig lite avundsjuk och huvudpersonens relation till sin syster griper mig mitt bland all galen humor i boken.
    Jansson, Lin. Ragga som du shoppar. 2018.

Från böcker till två musikpärlor som jag inte skrev om under hösten 2019 – hösten som försvann…

Sirocco gav mig en oförglömlig musikupplevelse. Första gången jag har tittat på en slagverkares händer med en sådan fascination (Fredrik Gille). Tillsammans med Sofia Berg-Böhms speciella sång och framträdande blev föreställningen gripande med sånger på jiddisch, hebreiska, arabiska mm. En del riktigt gamla sånger från Andalusien framfördes, folkmusik och flamenco.
Sirocco. Gamla Tingshuset, Östersund. September 2019.

Samma vecka upplevde jag Violet Green på Heim i Östersund. Det var en lärorik och härlig lunchkonsert fylld med musikglädje och kvinnlig jazzhistoria. Gruppen är högaktuell just idag, och denna vecka, då de är på turné i Östersund idag: Gamla Kyrkan på lunchen – den hade jag kunnat se om jag inte hade varit hemma pga envisa förkylningen! Och Jazzköket ikväll. Därefter fortsätter de vidare till Sundsvall imorgon, Härnösand på fredag och slutligen till Näsåker på skottdagen. Rekommenderas! Jag hade gärna besökt Hotel Nämforsen på lördag. Violet Green and all between. HEIM, Östersund. September 2019.

Över till en hög med god mat på restaurangerna i Östersund. Faktiskt allt från senaste dryga månaden.

Steak Sandwich. Oxfilé i bitar med brödet ”på högkant”, pommes, bea och vin på Tegel. Lugn miljö för att äta och baren med lounge gillar jag. Däremot föredrar jag att få köttet i stor bit.

Dalwhinnies klassiska och fantastiska chokladtryffeltårta bakad med valhronachoklad och ett stänk whisky serverad med vispgrädde. Jag brukar sällan orka med den här mäktiga tårtan, men äntligen vid detta tillfälle. Jag drack High Coast Whisky 63 till.

Nattbakad karré med picklad rödlök, surkål, blåbärsaioli och rotfruktschips på mysiga Jaktstugan. Brunkullans rooibos till det.

Alla hjärtansdag-lunch. Gourmetkorv De Lux med potatismos mm på Norra Station. Bryggt te till maten.

Egg Benedict Royal i sällskap av min systerdotter på N1. Kallrökt lax på tekaka med sallad, pocherade ägg och rikligt med hollandaisesås. Vi tog med en karaff kranvatten till bordet.

Sir Winstons klassiska grillspett på oxfilé med pepparsås, bea, pommes och vin.

Min egen semla som rulltårta för första gången. Ville och orkade inte lägga ner nån större energi på att baka när jag är förkyld, men en snabb rulltårta fick jag till. Jag föredrar klassisk semla, men rulltårtan var överraskande god då grädden och mandelmassan sprids ”överallt”. Tips: Rikligt med riven mandelmassa tillsammans med grädden. Kardemumma i smeten blir gott.

Vernissage för Melllanbror och bildesteternas utställning. Utställningen med olika trycktekniker hänger på Gamla Tingshusets Café till 18 mars och verken går bra att köpa.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC07522.jpg

Och slutligen – ljuset är åter! Det är strålande vårvinter utanför mitt fönster, om än något kyligt. (Hoppas solen värmer imorgon då Lillasyster ska vara ute med islandshästar hela dagen som en alternativ skoldag.) Men känslan av att vi går mot sommaren är väckt. Bild från en kväll ute på Marités takterrass i somras. I natt är Storebror på Marité för att fira 100-dagar kvar till studenten!

Berättelser om ett liv

Jag är inte övertygad om att golvuret som skymtar på bilden är värt så mycket. Några dyrgripar uppdagades däremot på Antikrundan ikväll. Det spelades in här i stan bara ett kvarter hemifrån mig. Intressant program som jag, Lillasyster och Mellanbror inte kunde slita oss från trots att Mellanbror egentligen skulle plugga matte. Lite förvånande såg jag inga direkt bekanta i tv-programmet.

Det mest intressanta är ändå att få en berättelse kring sakerna som människorna har med sig till tv-experterna tycker jag. Precis som boken av 2019-års nobelpristagare har gjort i sin bok, sätter en berättelse kring en vid första anblick helt vanlig kvinna. En bok som sägs handla om författarens egen mamma, bland annat om den frihet hon fick genom möjligheten att lämna hemmet och jobba på nazisternas kurorter. Vilket annorlunda perspektiv, men vi kan trots allt inte blunda för risken att ramla dit i det som efteråt visar sig fasansfullt fel. Moderns fortsatta liv och slutligen hennes eget avslut av sitt liv. Jag hade blivit förvarnad om att Handke skulle vara svår att läsa och valde denna tunna bok för att den skulle vara någorlunda tillgänglig. Jag upplevde den faktiskt inte alls svår att läsa, men den gav mig samtidigt inte heller det där lilla extra.

Handke, Peter. Berättelse om ett liv. 1974.

Överraskad

Jag har blivit överraskad flera gånger de senaste fullmatade dagarna. Plötsligt gjort annat än vad jag trodde att jag skulle göra. Bara glada överraskningar.

Tulpansäsongen fortsätter. De här svagt rosa köpte jag inför helgen och de är fortfarande helt fina. Egentligen hade butiken inte tagit fram de här än, men jag ville envist ha rosa tulpaner så de plockade fram dem speciellt till mig.

När det sen blev helg var tanken att jag skulle gå hem till B för middag och fredagsmys. När det blev fredag föreslog han att vi skulle ta en liten aw/ett glas bubbel på stan först. Sagt och gjort träffades vi på stan med siktet inställt på Norra Station. När vi skulle passera Dalwinnie föreslog B spontant att vi skulle gå in och kolla läget. Det brukar vara jämnfullt där och på fredagarna går det inte att boka bord. Det var bra nog med folk precis innanför dörren och vi hann knappt ta ett par steg in innan M (ägare) högg tag i oss och sa att han hade ett bord för oss.

Plötsligt satt vi där och han frågade vad vi ville dricka när vi väntade på maten. Maten!? Vi beställde in vin samtidigt som vi hörde att nästa sällskap fick beskedet att de var välkomna, men att det var över en timmes kö… Ibland är det inte helt fel att vara igenkända måste jag medge. Vi tog in en lokal plockbricka att dela på. Sen var det så trevligt att vi faktiskt blev kvar och åt tills det var dags att åka hem till fredagsmyset. Helt oplanerat. Och härligt.

Till varmrätt valde jag tournedos på oxfilé med pepparsås och pommes och ripasso till det. Det är sällan jag orkar trerätters, men den här kvällen gjorde jag det och tog självklart den supergoda chokladtryffeltårtan gjord på Valhornachoklad med ett stänk Dalwinnie-whisky. Till det tog jag High Coast Whiskey 63. Whiseky från 63:e breddgraden, lagrad på 63 liters bourbonfat i 63 månader, 63 decimeter ovan mark…

Lördag var tanken att umgås med alla barnen, se tv-serie och mello. Det gjorde jag visserligen. Men framför allt fick jag ett helt spontant ryck och började möblera om hemma i många timmar. Avgörande var att jag flyttade datorbordet från sovrummet till vardagsrummet. Sönerna fick hjälpa mig att bära och flytta datorbordet och sofforna några varv innan jag hittade rätt. Resten av lördag och en stor del av söndag fick jag ta hand om följderna av den spontana ommöbleringen. Jag passade på att verkligen rentorka i hyllor och bakom saker och hann ivarjefall en bit. Jag hade ingen aning att jag skulle möblera om och fixa hemma den här helgen – men det var roligt och blev bra!

Söndag eftermiddag bjöd kanske inte på några överraskningar, men desto mer aktivitet. Jag, Mellanbror och Lillasyster såg Havets sång på lilla bion. En sån fin film!! Sen var jag till konsthallen och hjälpte till att packa ner utställningen som precis slutat. Slutligen var jag med jobbets quizlag på Bishops Arms och både kunde och kände igen ovanligt mycket av frågorna.

Söndag fick förresten stan finbesök av gigantiska Boeing C-17. Jag hade inget hopp om att få se planet då det skulle landa från andra sidan berget, inte över stan. Men – helt plötsligt visade det överraskande upp sig även för mig. Det behövdes ett extra landningsförsök och därmed en sväng runt stan innan landning. Jag hann knappt med att titta och hade inga bra förutsättningar för att fota, men ett par minnesbilder över hustaken lyckades jag fånga :)

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Hidden Places & Absolut Jämtland

Otroligt ombloggade Hidden Places är en mysbok med pysseltips året runt. Jag fastnade allra mest för en cape med kaninöron. Så söt. I övrigt gillade jag hemma-hos-repotagen hos olika profiler kända från fram för allt sociala media.

Vusir Jansson, Sofia & Myrberg, Nathalie. Hidden Places. Handbok för uxna till barnens magiska värld. 2019.

Kanske en gnutta hidden place är favoritfrisörens salong. Lillasyster ska vara lucia till veckan så det kändes befogat att hon fick bli ompysslad :)

Mindre undangömt såg jag igår kväll Absolut Jämtlands julföreställning I väntan på Sjulsmäss med etablerade folkmusiker och världsartister. Fantastiskt fint och med perfekt sällskap av en folkmusikintresserad vän. Medverkade gjorde Hoven Droven, Triakel , Ellen Sundberg samt Safoura Safavi. En härlig mix både av låtar och artister. Lite mer av Triakel hade jag önskat, men i övigt var det en perfekt kväll som jag hoppas kommer att upprepas år efter år.

I väntan på Sjulsmäss, Estrad Norr. 28 november-9 december, turné Jämtland + Stockholm.

Ett jävla solsken

Journalisten vars gärningar och liv beskrivs i den här boken har funnits på riktigt. Det är svårt att ta in att Ester Blenda Nordström kan i en enda person ha gjort allt som beskrivs. Att hon kunde vara så djärv och i princip starta den grävande journalistiken i Sverige. Inte nog med det. Hon körde motorcykel, hade en relation med en annan kvinna, gjorde repotageresor till norra Sverige, till Amerika och Sibirien. Intensiv som få och före sin tid.

Den här omskrivna boken har jag läst både med Minsta bokklubben och sen nyligen tillsammans med husets bokklubb på jobbet. Boken har varit genomgående uppskattad.

Det är det omfattande researcharbetet och fascination för Ester Blenda Nordström som gör boken som belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2017. För en summering av boken finns Fatima Bremmers sommarprat i P1 2018.

Bremmer, Fatima. Ett jävla solsken. 2019.

I måndags eftermiddag gick jag genom stan förbi Jazzkökets Lilla Saluhallen precis när de hade öppnat för nypremiär efter att ha flyttat till större lokaler. Inget jävla solsken då, men ett mysigt adventsmörker.


Jag var bara in en sväng men upplevde samma mysiga atmosvär fast i rymligare lokaler. Att sitta där en eftermiddag med en ostbricka eller någon småkaka skulle sitta fint. Eller äta lunch för den del. Kött- och ostdisken kommer säkerligen hålla minst samma klass som tidigare. Inspirerande att se!

En fin liten bok om att hitta nu:et, att finna ro genom natur, meditation och vardag. En till synes enkel men mycket givande, tänkvärd och pratisk bok. Det blir enklare att ta till sig när stillheten beskrivs utifrån att stå och diska, titta på ett träd i staden eller vänta på att det ska bli grön gubbe. Vi behöver hitta våra vardagspauser och ta dem regelbundet just i vardagen.

Att jag har yogat i olika former sen ett antal år (+ 15) gör att jag tar in vissa bitar extra och med igenkänning då författaren är en etablerad yogainstruktör. I övrigt tilltalas jag av det fina språket och tankarna kring tystnad. I boken vävs historik och fakta in på ett tilltalande vis.

Fridh, Magnus. Att vara stilla när allt skyndar. 2019-09.

Utan ork, böcker och måleri

Sista en och en halv veckan har varit riktigt tung. Jag har kunnat sova. Alldeles för mycket rent av. 12 timmar per natt ungefär med ett antal korta eller längre vakenperioder. På något underligt vis har jag varit för trött för att få energi av vila. Även om jag har suttit i soffan och tittat i taket, på tv eller suttit och stickat har jag inte känt mig piggare. Jag blir hemma den här veckan också för att förhoppningsvis piggna till även om läget just nu inte känns så lysande.

En sak som skulle kunna ge mig energi är att måla och skapa på andra vis. Men jag har inte orkat ta mig för. Att ordna med middag tillsammans med de barn som varit hemma, och hälsa på en del hos B, har känts som lagom stora projekt. Några saker har jag ändå klarat av, bland annat besökte jag och Storebror gymnasiets bildesteter när de hade öppet hus. Det var inspirerande att måla akryl, göra självporträtt med kolkritor och leka i fotostudio. Där skulle jag ha kunnat stanna i veckor.

Jag var också in kort på Bokmässan Bodil på biblioteket. Roligt att se att den här bokmässan växer och drar mer publik för varje år. Plus för att min pappas bok var frontad i rummet med lokal litteratur :)

I bokens tecken lyckades jag också ta mig till Bergs kyrka i Hoverberg en kväll när Karin Härjegård hade bokrelease för sin nya bok Det har kommit ett brev som handlar om en skicklig väverska från trakterna som utvandrar till Amerika. Min pappa har hunnit läsa boken och sa att den var bra. Jag har några andra böcker före i kö, men ser fram emot när det är dags. Dels försjälva läsningens skull, men även för att Karin har varit ett stort stöd för mig under höstens jobbigaste veckor

Karin har många gåvor och både läste ur boken och sjöng passande sånger tillsammans med de duktiga musikerna Astrid Åslin Kardin och Beng-Erik Norlén. Väldigt fint. Också trevligt att jag liftade med en ny bekantskap, det blev en hel del tokerier längs vägen. Kul var det!

Rekommendation: En av Härjegårds tidigare böcker: bok Drottningen af Åre.

Första advent deltog jag i adventsmässa i Hornsbergskyrkan. Frösö Gospel medverkade och det var en riktigt berörande mässa i kanske det kyrkorum som tilltalar mig allra mest i stan.

Allt jag fått lära mig

Vallsundsbron, sett från sjukhusfönstret

Det var en blek dag idag. Och ordentligt kylig. Jag blev riktigt ruggig efter min morgonpromenad till Frösön och sen till B på sjukhuset. Några dagar med aktiviteter, sen ska jag vila på riktigt. Doktorns order på det.

Jag har läst en otroligt omskriven bok. Det är befogat. Den här boken kommer jag att komma ihåg. Berättelsen är totalt overklig, rysande och fullständigt fängslande. Huvudpersonen växer upp avskärmad från övriga världen, utan att gå i skola. Hon känner inte till världens historia eller samhällsstrukturer. Familjen är strikta mormoner och preppers med en far som styr hårt, senare visar det sig att han även är bipolär. Så småningom kommer ändå Tara ut i samma värld som oss andra och vi får läsa om hennes upplevelser och reaktioner kring det. Det är svårt att smälta att boken är verklighetsbaserad… Boken kom ut på svenska 2019 och jag vill trycka på att jag rekommenderar den.

Westover, Tara. Allt jag fått lära mig. 2019

Klassisk konstrunda, finmiddag och bubbel

Ahlbergshallen, konsthall

I helgen tog jag en klassisk konstrunda med Mellanbror och hann med fyra utställningar.

  • Lars Tunbjörk, 7-22 september, Östersunds Konstklubb, Ahlbergshallen.
  • Johanna Samuelsson, Textil Textur, 31 augusti-21 september, LUX/Norra Station.
  • May Lindholm, Om att bära, 7-28 september, Drejeriet.
  • Kåre Henriksson, 14 september-6 oktober, Galleri Remi.

Framför allt rekommenderar jag lokala Henriksson och Lindholm. Kolla in ansiktsintrycken i keramiken! Skulpturerna ser ut som brons men är skapade i lera och ytbehandlade med tempera och vax.

Dessutom tittade jag och bägge söner på Pridetåget och besökte Internationella matmarknaden på torget.

Östersund Pride

I helgen ordnade jag och gubben finmiddag för oss själva, med långklänning, slips, kavaj, vit duk, linneservetter och allt. Så lyxigt!! <3 Drygt fyra timmar tog måltiden och här var vår meny:

  • Hembakta parmesankex, rädisor, fransk lantsalami. Kantarellsoppa kokad på grädde och vin. Dryck: Champagne Palmer & Co.
  • Oxfilé med tryffelbrie och -bearnaise på en bädd av säsongens grönsaker. Dryck: Amarone della Valpolicella, Italien.
  • Hallonsorbet, färska hallon, grädde. Dryck: Calvet från Sauternes (Bordeaux).
  • Chokladpraliner från Tinas Praliner i Alsen.
Vinglas More, Orrefors. Glas till dessert: Taste, Orrefors. Förrättstallrik: Höganäs

Paus och reflektion

Det har hänt så mycket i mitt liv på slutet att jag inte hinner med. Redan efter sommarsemestern var jag överbelastad och drog ner på en del, bland annat träningen. Att dra ner på träningen till ett minimum är INTE en bra sak att göra. Jag skulle ha valt bort något annat, och det visste jag egentligen redan då. Efter högt tempo, hög arbetsbelastning och flera stora, jobbiga händelser är det nu jobbet som får stryka på foten en stund istället. Förhoppning om snabb återhämtning efter en stund för att försöka ta in saker som hänt. Svårt sjuk mamma, flytt, sorg efter skilsmässan, små och större problem med lilltjejen m.m. Det är en hel del som sliter.

Utsikt från några dagar som sällskap på sjukhuset

Tack och lov för att ha en partner att dela både glada och tunga stunder med. B har dock fått mer än tillräckligt han också då både hans mor och bror somnat in med bara ett par dagars mellanrum nu i mars. Vi kämpar på tillsammans, om än en hel del på avstånd i och med hans veckopendlande.

För att orka och komma vidare försöker jag fokusera på tacksamhet. Det är också läge för att minnas fina stunder, så nu är det dags att jag plockar fram tidigare bilder och händelser och skriver om dem. Håll tillgodo.

Junsele kyrka

Första nostalgikicken är från Junsele kyrka där vi var i slutet av februari. B blev mottagen som kyrkoherde av biskopen och olika representanter från pastoratet. Häftig körsång, en högtidlig stund i kyrkan, och efteråt följde mat med tal och gåvor i församlingsgården.

Junsele kyrka

Snickaren och julen

Dagarna före jul

Som vanligt tog jag ett par semesterdagar precis före jul och passade på att träna. Yoga och Hiit Cross. Välbehövligt för att försöka komma ner lite i stressnivå efter en intensiv höst privat, men även med för mycket på jobbet. Efter ett sista ryck på stan för att köpa resegarderob till julklappsresan, och för att stötta Mellanbrors sista julklappsinköp, infann sig jullugnet och det blev det middag på stan fredag före jul. Tournedos på Dahlwinnie med whiskey och deras mäktiga chokladkaka efter. 

Lördag före jul tog vi en vintrig promenad över bron in till stan och Westvalls för att även komplettera B:s garderob inför resan som han bokat in oss på efter nyår. Sen blev det ett längre häng med glögg, pepparkaka och livemusik på Captain Cook. Kvällen blev vår lilljul hemmahäng, oxfilétoast och julkappsbyte.

Julhelgen

Jag tycker alltid om adventstiden och jul, även nu med en tyngd över allt med sjukdom i familjen. På grund av det fick julfirandet hållas i stan och alla kunde inte vara med hela tiden. Men vi hade det fint ändå. Julhelgen inleddes den 23e, en viktig och mysig tradition för mig. Då hade vi grötlunch och skinkstut allihopa hemma hos mina föräldrar <3 

Julafton var vi en större samling hemma hos min syster med en extra tillrest kompisfamilj utöver släkten. Det blev traditionellt firande med jullunch, julklappar och Kalle Anka. På kvällen tog alla det lugnt, barnen lekte och vi vuxna hängde utomhus vid elden – så avslappnande och fint.

Snickare, akryl på canvas, 22×27 cm.

I jultid händer det att en berättelse om en viss Maria, ett barn och viss snickare hamnar i fokus :) Utfrån det känns det läge att visa upp den här tavlan, ”Snickare”, som fick hänga uppe några månader. (Sen målade jag över den med en ko. Som alla tror är en hund :P)

Appropå snickaren var jag, pappa, lilla e och K på julotta i Frösö kyrka. Stämningsfull tradition för mig och pappa. Senare på juldagen bjöd jag på olika sorters fisk hemma hos mig för gänget. Väldigt trevligt. Hos oss är traditionen att all julfisk äts den 25e, medan julaftonens julbord inte har någon fisk. Det blir mindre ”allt på en gång” så.

26e återupptog vi en tidigare tradtion – fika i Lugnvik för att fira farmors födelsedag. Denna gång hos min kusin S. En fin stund med släkten i flera generationer och med många tankar på de kära som saknas oss.

 

Julfest och vinterglitter

I fredags hölls jobbets traditionella julfest. Som vanligt var det inte julmat, och temat något annat än jul. Så säger traditionen :) I år var det 1960-/-70-talsdisco som gällde. Några gick så klart ”all in”, alltid roligt att se. För mig fick det räcka med att vara född på 70-talet ;)

Innan blev det förfest vid Frösö båthamn hemma i Drydens finfina lägenhet, det bjöds på drinkar och snacks. Trevligt och uppskattat. En taxitur senare med Janne kom vi till festen där vi fick sitta lagvis, grilla våra egna varma smörgåsar vid bordet (så skojsigt upplägg) och delta i en lagtävling innan det var dags för tomtens besök och  tidsenlig efterrätt (chokladpudding med fruktsallad). En lagom fest, trevligt att träffa och prata med respektive som jag sällan träffar på annars, och en lagom tidig kväll gjorde även lördagen till en bra dag.

Det var ordentligt kyligt i slutet av veckan, men samtidigt förtrollande vackert med ett tjockt, fluffigt täcke av nysnö. På lördagen blev det en kortare fototur i magiskt ljus och på eftermiddagen tog vi med Karin till Sunne kyrka för att besöka en luciakonsert. Det var riktigt kyligt att gå till bilen, som dessutom inte ville starta vid första försöket, och kyrkan var fin och barnen som deltog charmiga. På kvällen blev det myskväll med gulaschsoppa, soffhäng och gitarrspel (jag lyssnade bara).

Söndag blev en än lugnare dag med besök hos föräldrarna, en kort promenad och hemmapyssel. Skönt att hinna slappa, läsa, skriva och sticka lite extra.

Från hektisk höst till adventslugn

Julälgen vid gångbron mellan Frösön och Östersund glädjer i decembermörkret.

Lugnet börjar infinna sig efter en av mina mest omvälvande perioder. Hösten började med ett gäng tjänsteresor under veckorna och flera privata resor under helgerna.  Höstens sista trip avslutades i november då jag kom hem från Frankfurt och Heidelberg (se Instagram).

Känslan av att bo i en kappsäck blev inte mindre av att jag har flyttat med dubbla lägenheter under november. Nyttig erfarenhet från alla resor är att en necessär, en bok, en mobil och lite kläder räcker väldigt långt. Här ska fortsätta rensas!! Motivationen till att ordna upp mina saker förstärktes ytterligare när jag lyssnade till Förvaringsdrottningen (Paulina Draganja) på biblioteket i höst.

Störst förändring är ändå att vara i början av ett nytt förhållande. Nykär i en fantastiskt nära och fin relation <3 En skön gemenskap och känsla att bära under en av mina favoritperioder – adventstiden med ljusen i mörkret.

I och med att allt börjar landa kommer inläggen om hösten komma ikapp. Först ut blir tysklandsresan!