Kategoriarkiv: Stan

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Hidden Places & Absolut Jämtland

Otroligt ombloggade Hidden Places är en mysbok med pysseltips året runt. Jag fastnade allra mest för en cape med kaninöron. Så söt. I övrigt gillade jag hemma-hos-repotagen hos olika profiler kända från fram för allt sociala media.

Vusir Jansson, Sofia & Myrberg, Nathalie. Hidden Places. Handbok för uxna till barnens magiska värld. 2019.

Kanske en gnutta hidden place är favoritfrisörens salong. Lillasyster ska vara lucia till veckan så det kändes befogat att hon fick bli ompysslad :)

Mindre undangömt såg jag igår kväll Absolut Jämtlands julföreställning I väntan på Sjulsmäss med etablerade folkmusiker och världsartister. Fantastiskt fint och med perfekt sällskap av en folkmusikintresserad vän. Medverkade gjorde Hoven Droven, Triakel , Ellen Sundberg samt Safoura Safavi. En härlig mix både av låtar och artister. Lite mer av Triakel hade jag önskat, men i övigt var det en perfekt kväll som jag hoppas kommer att upprepas år efter år.

I väntan på Sjulsmäss, Estrad Norr. 28 november-9 december, turné Jämtland + Stockholm.

Ett jävla solsken

Journalisten vars gärningar och liv beskrivs i den här boken har funnits på riktigt. Det är svårt att ta in att Ester Blenda Nordström kan i en enda person ha gjort allt som beskrivs. Att hon kunde vara så djärv och i princip starta den grävande journalistiken i Sverige. Inte nog med det. Hon körde motorcykel, hade en relation med en annan kvinna, gjorde repotageresor till norra Sverige, till Amerika och Sibirien. Intensiv som få och före sin tid.

Den här omskrivna boken har jag läst både med Minsta bokklubben och sen nyligen tillsammans med husets bokklubb på jobbet. Boken har varit genomgående uppskattad.

Det är det omfattande researcharbetet och fascination för Ester Blenda Nordström som gör boken som belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2017. För en summering av boken finns Fatima Bremmers sommarprat i P1 2018.

Bremmer, Fatima. Ett jävla solsken. 2019.

I måndags eftermiddag gick jag genom stan förbi Jazzkökets Lilla Saluhallen precis när de hade öppnat för nypremiär efter att ha flyttat till större lokaler. Inget jävla solsken då, men ett mysigt adventsmörker.


Jag var bara in en sväng men upplevde samma mysiga atmosvär fast i rymligare lokaler. Att sitta där en eftermiddag med en ostbricka eller någon småkaka skulle sitta fint. Eller äta lunch för den del. Kött- och ostdisken kommer säkerligen hålla minst samma klass som tidigare. Inspirerande att se!

En fin liten bok om att hitta nu:et, att finna ro genom natur, meditation och vardag. En till synes enkel men mycket givande, tänkvärd och pratisk bok. Det blir enklare att ta till sig när stillheten beskrivs utifrån att stå och diska, titta på ett träd i staden eller vänta på att det ska bli grön gubbe. Vi behöver hitta våra vardagspauser och ta dem regelbundet just i vardagen.

Att jag har yogat i olika former sen ett antal år (+ 15) gör att jag tar in vissa bitar extra och med igenkänning då författaren är en etablerad yogainstruktör. I övrigt tilltalas jag av det fina språket och tankarna kring tystnad. I boken vävs historik och fakta in på ett tilltalande vis.

Fridh, Magnus. Att vara stilla när allt skyndar. 2019-09.

Utan ork, böcker och måleri

Sista en och en halv veckan har varit riktigt tung. Jag har kunnat sova. Alldeles för mycket rent av. 12 timmar per natt ungefär med ett antal korta eller längre vakenperioder. På något underligt vis har jag varit för trött för att få energi av vila. Även om jag har suttit i soffan och tittat i taket, på tv eller suttit och stickat har jag inte känt mig piggare. Jag blir hemma den här veckan också för att förhoppningsvis piggna till även om läget just nu inte känns så lysande.

En sak som skulle kunna ge mig energi är att måla och skapa på andra vis. Men jag har inte orkat ta mig för. Att ordna med middag tillsammans med de barn som varit hemma, och hälsa på en del hos B, har känts som lagom stora projekt. Några saker har jag ändå klarat av, bland annat besökte jag och Storebror gymnasiets bildesteter när de hade öppet hus. Det var inspirerande att måla akryl, göra självporträtt med kolkritor och leka i fotostudio. Där skulle jag ha kunnat stanna i veckor.

Jag var också in kort på Bokmässan Bodil på biblioteket. Roligt att se att den här bokmässan växer och drar mer publik för varje år. Plus för att min pappas bok var frontad i rummet med lokal litteratur :)

I bokens tecken lyckades jag också ta mig till Bergs kyrka i Hoverberg en kväll när Karin Härjegård hade bokrelease för sin nya bok Det har kommit ett brev som handlar om en skicklig väverska från trakterna som utvandrar till Amerika. Min pappa har hunnit läsa boken och sa att den var bra. Jag har några andra böcker före i kö, men ser fram emot när det är dags. Dels försjälva läsningens skull, men även för att Karin har varit ett stort stöd för mig under höstens jobbigaste veckor

Karin har många gåvor och både läste ur boken och sjöng passande sånger tillsammans med de duktiga musikerna Astrid Åslin Kardin och Beng-Erik Norlén. Väldigt fint. Också trevligt att jag liftade med en ny bekantskap, det blev en hel del tokerier längs vägen. Kul var det!

Rekommendation: En av Härjegårds tidigare böcker: bok Drottningen af Åre.

Första advent deltog jag i adventsmässa i Hornsbergskyrkan. Frösö Gospel medverkade och det var en riktigt berörande mässa i kanske det kyrkorum som tilltalar mig allra mest i stan.

Allt jag fått lära mig

Vallsundsbron, sett från sjukhusfönstret

Det var en blek dag idag. Och ordentligt kylig. Jag blev riktigt ruggig efter min morgonpromenad till Frösön och sen till B på sjukhuset. Några dagar med aktiviteter, sen ska jag vila på riktigt. Doktorns order på det.

Jag har läst en otroligt omskriven bok. Det är befogat. Den här boken kommer jag att komma ihåg. Berättelsen är totalt overklig, rysande och fullständigt fängslande. Huvudpersonen växer upp avskärmad från övriga världen, utan att gå i skola. Hon känner inte till världens historia eller samhällsstrukturer. Familjen är strikta mormoner och preppers med en far som styr hårt, senare visar det sig att han även är bipolär. Så småningom kommer ändå Tara ut i samma värld som oss andra och vi får läsa om hennes upplevelser och reaktioner kring det. Det är svårt att smälta att boken är verklighetsbaserad… Boken kom ut på svenska 2019 och jag vill trycka på att jag rekommenderar den.

Westover, Tara. Allt jag fått lära mig. 2019

Klassisk konstrunda, finmiddag och bubbel

Ahlbergshallen, konsthall

I helgen tog jag en klassisk konstrunda med Mellanbror och hann med fyra utställningar.

  • Lars Tunbjörk, 7-22 september, Östersunds Konstklubb, Ahlbergshallen.
  • Johanna Samuelsson, Textil Textur, 31 augusti-21 september, LUX/Norra Station.
  • May Lindholm, Om att bära, 7-28 september, Drejeriet.
  • Kåre Henriksson, 14 september-6 oktober, Galleri Remi.

Framför allt rekommenderar jag lokala Henriksson och Lindholm. Kolla in ansiktsintrycken i keramiken! Skulpturerna ser ut som brons men är skapade i lera och ytbehandlade med tempera och vax.

Dessutom tittade jag och bägge söner på Pridetåget och besökte Internationella matmarknaden på torget.

Östersund Pride

I helgen ordnade jag och gubben finmiddag för oss själva, med långklänning, slips, kavaj, vit duk, linneservetter och allt. Så lyxigt!! <3 Drygt fyra timmar tog måltiden och här var vår meny:

  • Hembakta parmesankex, rädisor, fransk lantsalami. Kantarellsoppa kokad på grädde och vin. Dryck: Champagne Palmer & Co.
  • Oxfilé med tryffelbrie och -bearnaise på en bädd av säsongens grönsaker. Dryck: Amarone della Valpolicella, Italien.
  • Hallonsorbet, färska hallon, grädde. Dryck: Calvet från Sauternes (Bordeaux).
  • Chokladpraliner från Tinas Praliner i Alsen.
Vinglas More, Orrefors. Glas till dessert: Taste, Orrefors. Förrättstallrik: Höganäs

Paus och reflektion

Det har hänt så mycket i mitt liv på slutet att jag inte hinner med. Redan efter sommarsemestern var jag överbelastad och drog ner på en del, bland annat träningen. Att dra ner på träningen till ett minimum är INTE en bra sak att göra. Jag skulle ha valt bort något annat, och det visste jag egentligen redan då. Efter högt tempo, hög arbetsbelastning och flera stora, jobbiga händelser är det nu jobbet som får stryka på foten en stund istället. Förhoppning om snabb återhämtning efter en stund för att försöka ta in saker som hänt. Svårt sjuk mamma, flytt, sorg efter skilsmässan, små och större problem med lilltjejen m.m. Det är en hel del som sliter.

Utsikt från några dagar som sällskap på sjukhuset

Tack och lov för att ha en partner att dela både glada och tunga stunder med. B har dock fått mer än tillräckligt han också då både hans mor och bror somnat in med bara ett par dagars mellanrum nu i mars. Vi kämpar på tillsammans, om än en hel del på avstånd i och med hans veckopendlande.

För att orka och komma vidare försöker jag fokusera på tacksamhet. Det är också läge för att minnas fina stunder, så nu är det dags att jag plockar fram tidigare bilder och händelser och skriver om dem. Håll tillgodo.

Junsele kyrka

Första nostalgikicken är från Junsele kyrka där vi var i slutet av februari. B blev mottagen som kyrkoherde av biskopen och olika representanter från pastoratet. Häftig körsång, en högtidlig stund i kyrkan, och efteråt följde mat med tal och gåvor i församlingsgården.

Junsele kyrka

Snickaren och julen

Dagarna före jul

Som vanligt tog jag ett par semesterdagar precis före jul och passade på att träna. Yoga och Hiit Cross. Välbehövligt för att försöka komma ner lite i stressnivå efter en intensiv höst privat, men även med för mycket på jobbet. Efter ett sista ryck på stan för att köpa resegarderob till julklappsresan, och för att stötta Mellanbrors sista julklappsinköp, infann sig jullugnet och det blev det middag på stan fredag före jul. Tournedos på Dahlwinnie med whiskey och deras mäktiga chokladkaka efter. 

Lördag före jul tog vi en vintrig promenad över bron in till stan och Westvalls för att även komplettera B:s garderob inför resan som han bokat in oss på efter nyår. Sen blev det ett längre häng med glögg, pepparkaka och livemusik på Captain Cook. Kvällen blev vår lilljul hemmahäng, oxfilétoast och julkappsbyte.

Julhelgen

Jag tycker alltid om adventstiden och jul, även nu med en tyngd över allt med sjukdom i familjen. På grund av det fick julfirandet hållas i stan och alla kunde inte vara med hela tiden. Men vi hade det fint ändå. Julhelgen inleddes den 23e, en viktig och mysig tradition för mig. Då hade vi grötlunch och skinkstut allihopa hemma hos mina föräldrar <3 

Julafton var vi en större samling hemma hos min syster med en extra tillrest kompisfamilj utöver släkten. Det blev traditionellt firande med jullunch, julklappar och Kalle Anka. På kvällen tog alla det lugnt, barnen lekte och vi vuxna hängde utomhus vid elden – så avslappnande och fint.

Snickare, akryl på canvas, 22×27 cm.

I jultid händer det att en berättelse om en viss Maria, ett barn och viss snickare hamnar i fokus :) Utfrån det känns det läge att visa upp den här tavlan, ”Snickare”, som fick hänga uppe några månader. (Sen målade jag över den med en ko. Som alla tror är en hund :P)

Appropå snickaren var jag, pappa, lilla e och K på julotta i Frösö kyrka. Stämningsfull tradition för mig och pappa. Senare på juldagen bjöd jag på olika sorters fisk hemma hos mig för gänget. Väldigt trevligt. Hos oss är traditionen att all julfisk äts den 25e, medan julaftonens julbord inte har någon fisk. Det blir mindre ”allt på en gång” så.

26e återupptog vi en tidigare tradtion – fika i Lugnvik för att fira farmors födelsedag. Denna gång hos min kusin S. En fin stund med släkten i flera generationer och med många tankar på de kära som saknas oss.

 

Julfest och vinterglitter

I fredags hölls jobbets traditionella julfest. Som vanligt var det inte julmat, och temat något annat än jul. Så säger traditionen :) I år var det 1960-/-70-talsdisco som gällde. Några gick så klart ”all in”, alltid roligt att se. För mig fick det räcka med att vara född på 70-talet ;)

Innan blev det förfest vid Frösö båthamn hemma i Drydens finfina lägenhet, det bjöds på drinkar och snacks. Trevligt och uppskattat. En taxitur senare med Janne kom vi till festen där vi fick sitta lagvis, grilla våra egna varma smörgåsar vid bordet (så skojsigt upplägg) och delta i en lagtävling innan det var dags för tomtens besök och  tidsenlig efterrätt (chokladpudding med fruktsallad). En lagom fest, trevligt att träffa och prata med respektive som jag sällan träffar på annars, och en lagom tidig kväll gjorde även lördagen till en bra dag.

Det var ordentligt kyligt i slutet av veckan, men samtidigt förtrollande vackert med ett tjockt, fluffigt täcke av nysnö. På lördagen blev det en kortare fototur i magiskt ljus och på eftermiddagen tog vi med Karin till Sunne kyrka för att besöka en luciakonsert. Det var riktigt kyligt att gå till bilen, som dessutom inte ville starta vid första försöket, och kyrkan var fin och barnen som deltog charmiga. På kvällen blev det myskväll med gulaschsoppa, soffhäng och gitarrspel (jag lyssnade bara).

Söndag blev en än lugnare dag med besök hos föräldrarna, en kort promenad och hemmapyssel. Skönt att hinna slappa, läsa, skriva och sticka lite extra.

Från hektisk höst till adventslugn

Julälgen vid gångbron mellan Frösön och Östersund glädjer i decembermörkret.

Lugnet börjar infinna sig efter en av mina mest omvälvande perioder. Hösten började med ett gäng tjänsteresor under veckorna och flera privata resor under helgerna.  Höstens sista trip avslutades i november då jag kom hem från Frankfurt och Heidelberg (se Instagram).

Känslan av att bo i en kappsäck blev inte mindre av att jag har flyttat med dubbla lägenheter under november. Nyttig erfarenhet från alla resor är att en necessär, en bok, en mobil och lite kläder räcker väldigt långt. Här ska fortsätta rensas!! Motivationen till att ordna upp mina saker förstärktes ytterligare när jag lyssnade till Förvaringsdrottningen (Paulina Draganja) på biblioteket i höst.

Störst förändring är ändå att vara i början av ett nytt förhållande. Nykär i en fantastiskt nära och fin relation <3 En skön gemenskap och känsla att bära under en av mina favoritperioder – adventstiden med ljusen i mörkret.

I och med att allt börjar landa kommer inläggen om hösten komma ikapp. Först ut blir tysklandsresan!

Fotbollsglädje

Fotbollen har gjort mycket för stämningen i Östersund, på bred front i synnerhet under de senaste åren. ÖFK:s framgångar är verkligen en saga. Och ikväll inledde de efter sommaruppehållet med bortaseger mot Hammarby. Vilken känsla att ta med i det fortsatta spelet.

Även hela Sveriges framgångar i fotbolls-VM har påverkat här förstås. I lördags var stämningen hög när matchen mot England visades på storbildsskärm mitt på torget. Gilla att visningen gjordes möjligt tack vare privatpersoners och företagares bidrag via Swish!

Imorgon fortsätter min spänning lite extra. På jobbet har jag nämligen gissat Belgien som vinnare i VM.

 

Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Studenter på bal

Nu är det balernas tider för studenterna. Senaste veckorna har det varit någon bal mest varje kväll. En eftermiddag var jag nere vid hamnen och såg alla fina bilar och baldeltagare anlända. De strålade. Finast av alla var förstås systerdottern <3

Det är alltid högtidligt och stiligt med bal. Men jag uppskattar att det är mer avslappnat nu för tiden. Inget krav att ta med en riktig dejt heller, utan många verkar ta med sig någon kompis i klassen.

Tjusiga kläder, fina ungdomar och glänsande bilar!

Café Torgbrinken och helgen

Tänk vad lite två extra lediga dagar kan göra. Jag är så glad att jag tog ledigt på klämfredagen. Nu känns det som att jag har varit på semester. Allra helst i kombination med att vädret ibland har varit underbart!


Nyinvigning Café Torgbrinken.

Fredag var visserligen till stor del regnig. Då passade det bra att sitta inne på ett fik. Café Torgbrinken hade nyöppning i ny lokal på Storsjöstråket. Generöst fika och utsikten över sjön och Frösön är magiskt. Däremot fick jag känslan av att de öppnade innan de var riktigt klara. En fyrkantig, vit lokal i nybyggt hus kräver mycket innan känslan infinner sig. Större växter, fler (och fräschare bord), arbetad belysning, annan möblering och något stort konstverk (förslagsvis av Kåre Henriksson) – sen kan det bli något extra.

Än så länge fattas det lite…

Besöket på caféet blev också min första promenad i det nybyggda området. Jag har tyckt synd om dem som ska bo där utan direkt utsikt mot sjön, men ändå så nära. Väl på plats såg jag att det är en riktigt mysig utsikt mot stan också, ett nytt och charmigt perspektiv.

Tänk sen när leran är borta och det finns en strandpromenad. Köpa en glass på fiket. Snacka om potential. Själv fantiserar jag vidare med konstverk och ett operahus längre bort… En strandpromenad i terrasser och trägångar som i Umeå. Wow liksom!

Jag hann också hänga i en park med picknicklunch i helgen, äta på Vezzo (tokgillar deras Margherita), gå på en konstutställning och kvällspromenad. Dessutom var det ju Eurovision i lördags. I kombination med det passade jag och Storebror på att vika origami och bygga himmeli. Pollensäsongen börjar vara betungande, men jag klarar av att göra aktiviteter ändå, speciellt under lediga dagar.

Mer som hände i helgen var att Mellanbror klarade teoriprovet för jägarexamen, att Lillasyster hade dansuppvisning <3 och att vi tog fram cyklarna för säsongen. Uppskattat att det finns cykelpumpar utplacerade i stan. Nu är värmen tillbaks och  jag är redo för soliga cykelturer hela sommaren!

 

Tegeltemplet

Nu är det spännande! Jämtland Basket spelar just nu bortamatch mot Borås, kvartfinaler i SBL (Svenska Basketligan) bäst av tre möjliga. Den första matchen såg jag hemma i tisdags där segertippade Jämtland åkte på stryk av Borås som ägde. De fick i varenda boll medan Jämtlands bollar inte ville ner alls.

Inte den roligaste matchen att se. Däremot var det roligt att besöka sporthallen, Tegeltemplet, som byggdes om och ut nyligen. När jag såg basket sist var det precis inför det arbetet.

Idag är A-hallen fräsch och rymlig för publiken och har också fått ett lyft för basketspelare och andra idrottare. Även en dålig basketmatch en upplevelse med all (mycket amerikanskt inspirerad) show, maskot, och för att det händer så mycket på planen hela tiden. Ser redan fram emot att se fler matcher och håller tummarna för att det kan bli så nära som i en eventuell tredje match nu i veckan.
#hejajämtland

Tillägg: Jämtland vann!! Nu står det lika inför den sista, och absolut avgörande, matchen hemma på lördag.