Kategoriarkiv: Scen

Söderberg är Gaytenor

Igår skulle jag vara med på en speciell träning med PT. Det blev inställt pga sjukdom. Istället tänkte jag vara med på stickcafé. Det blev inställt pga sjukdom…

Sen ramlade det plötsligt ner en biljett över mig till Söderberg är Gaytenor! En föreställning jag verkligen ville se, men ändå fick prioritera bort när jag köpte vårens teaterbiljetter. Nu kom chansen att se honom ändå!

Rickard Söderberg.  Fotograf: Sören Vilks. Pressbild med tillstånd.

För mig är Rickard Söderberg faktiskt mest bekant genom att jag länge följt honom på Instagram. Befriande inlägg med både humor och riktigt djup. På scen bjöd Söderberg på samma blandning av känslor. Föreställningen kanske går att beskriva som en föreläsning med musik som inslag. Bilder visades regelbundet i bakgrunden som en del av presentationen.

Det här är viktiga budskap för oss alla tillsammans att sprida. Allas rätt att älska vem, och med vem, var och en vill. Var som helst i världen.

Trots den viktiga berättelsen saknar jag ändå mer sång. Inslagen med lite opera, Stad i ljus och Over the Rainbow visar att det är i sången Rickard Söderberg får fram den riktiga känslan, det jag bär med mig som jag vill sprida och höra mer av.

 

Söderberg är Gaytenor. Storsjöteatern, Östersund. 2018-03-27.

Odysseus

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Drygt en vecka efter premiären fick jag chansen att se Norrdans i föreställningen Odysseus. Det är många år sedan jag såg dem sist, men jag är lika imponerad denna gång.

Med mig hade jag min mamma, Storebror och Lillasyster, så ”alla” åldrar var representerade. Lillasyster såg för övrigt Norrdans Lilla Prinsen för ett par år sen, men det här var hennes första besök på en mer vuxen föreställning överhuvudtaget på teatern. Jag har själv gått på teater sen högstadieålder och har i min tur dragit med sönerna på alla möjliga föreställningar. Nu börjar Lillasyster också vara tillräckligt stor för att kunna lämna barnteatern och se de vanliga uppsättningarna. Den här dansen var dessutom speciellt tänkt att även kunna passa yngre.

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Att se Norrdans är speciellt för mig som bott en kort period i Härnösand där de har sin hemmascen. Vidare var min första upplevelse av Norrdans när jag som ung följde med mina egna dansledare på en föreställning.

Det är alltid fascinerande hur mycket dans kan berätta och framföra, ofta helt utan ord. Jag tycker att den här gruppen fick fram mycket av klassiska Odysseus på ett modernt vis. Hjälten åker över havet i längtan efter hemmet och kärleken och råkar ut för ständiga utmaningar. Han möter cyklopen, häxan Kirke, sirener och andra varelser i och kring havet. Det kändes som att 20 dansare medverkade, det bara vimlade av dem i olika scener. Men – de var bara åtta. Snyggt.

Metallklangen från ”rustningar”, fotstamp, musik, skrik, monster – ljudupplevelsen var stor. Nästan för starka lampor tar också sin egen plats i historien. Plaströr får olika mening som instrument, stomme till en båt, för att fängsla besättningsmännen från båten. Stora tyger/plaster svävar över scenen och används på olika vis. En stickning (!) får symbolisera hur länge Penelope fått vänta där hemma.

Scenen som utspelar sig under vattenytan ger verkligen känslan av att vara under vattnet och jag börjar undra om dansarna inte behöver upp till ytan för att andas snart!

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.  

Odysseus, Norrdans (en del av Scenkonst Västernorrland). Storsjöteatern, Östersund 2018-03-19.

Plupp – akte joejkespïele – en jojkikal

Nyrenoverade Storsjöteatern.

Första föreställningen för mig sen Storsjöteatern renoverades, och delvis byggdes om under hösten, blev Plupp med Lillasyster. Det här visade sig vara en fullträff, en barnföreställning som lika gärna skulle kunna fungera för ungdomar. Dans, jojk, sång, musik, skådespelare, dockteater, digital bakgrund – det var många delar som tillsammans höll ihop och bjöd på en fin saga.

Allra största behållningen för mig var ändå att avsluta den samiska jubileumsveckan med just Plupp. I den blandades nämligen svenska och sydsamiska om vartannat, vackert och lätt att hänga med även för den som bara förstod hälften.

Precis som i Inga Borgs böcker står fantasifiguren Plupp med sitt blå hår i centrum tillsammans med hermelinen Tjeske och fjällämmeln Slamma. Roligt att Tjeske bytte päls samtidigt som årstiderna passerade. Hilde Stensland (Plupp) och Marte Fjellheim Sarre (Tjeske) var förtjusande bägge två och bjöd på sina fina röster. Extra roligt förresten att det var ett barn som hälsade välkommen till föreställningen och att det även var barn som tackade av ensemblen med lokal choklad.

Kuriosa: Enligt vad jag har läst på internet menade författaren att Plupp varken är en hon eller han, alla  (barn) ska kunna identifiera sig i figuren.

Plupp. Storsjöteatern, 2018-02-11.
Musikteatern är ett Interreg Nord-samarbete mellan Åarjelhsaemien Teatere och Estrad Norr,  SÁMI nasunála teáhter och Nord Universitetet avd Levanger med stöd från europeiska regionala utvecklingsfonden. Första premiär 2016.

Bortom terapi

Bortom terapi, original Beyond Therapy, är en skruvad pjäs med manus av amerikanen Christopher Durang. Han har i Sverige tidigare spelats på Malmö stadsteater och Östgötateatern. I sommar var det dags i Östersund i Svarta lådan på OSD/Länskulturen.

Robert (Mattis Hemå), Dr. Charlotte Wahlgren (Engla Mattsson), Bernhard (Herman Olsbo) och Bernhards inre (Maria Engberg).

Berättelsen handlar i stort om Robert och Bernhard som är ett par, men där Bernhard kommer fram till att han även behöver en fru. Därmed är komplikationerna igång och de inblandade behöver gå i terapi. Terapeuterna skulle för den del även de behöva gå i terapi…


Patricia (Simone Hägred) blir tröstad av, den egentligen än mer känslige, Bernhard (Herman Olsbo).

För bearbetning av manus, regi och ledning av gruppen stod Mikaela Pålsson. Spännande och modigt grepp att sätta upp ett relationsdrama med så unga skådespelare. Än modigare av ungdomarna själva att medverka. Det bjöds på tre föreställningar och teatern blev en succé. Givetvis kommer flera av deltagarna träffas på framöver i olika kulturella sammanhang – för det här var brilliant utfört!

Bortom Terapi. Svarta lådan, Östersund. 17-18 augusti 2017. Manus: Christopher Durang. Översättning: Pamela Jaskoviak.
Bearbetning och regi: Mikaela Pålsson. Medverkande: Simone Hägred, Herman Olsbo, Milla Andersson, Maria Engberg, Engla Mattsson, Elias Benharaoua, Mattis Hemå, Albin Jonsson, Linn Lindkvist, Filip Timan.

Krogstråk och folkvimmel


Östersunds hamn intill Krogstråket.

Storsjöyran och Stråketveckan får verkligen Östersund att kännas som en större stad än vanligt. Det är folk och bilar överallt. Inte minst nere på Krogstråket. Jag minglade där jag också och drack lite gott, men själva Yran hoppade jag över, gick bara en stund som ”vuxen på stan” utanför området och tjuvkikade mellan staketen.


För mig är Marmeladorkestern en institution på stråket. 

Vädret var synnerligen svajigt, men bjöd på sina ljuspunkter. Tydligen är den här sommaren en av de absolut kyligaste och regnigaste på åratal. Jag har känt det…

Vid vissa enstaka tillfällen har det varit ändå bjudits på finväder. Som till exempel vid Stråkets utomhusbio – en helt ljuvlig kväll. Filmen som visades den kvällen jag var på plats var La la land. Det var en härlig upplevelse, och platsen nere vid vattnet var perfekt för ändamålet, men jag vet knappt vad filmen handlade om då jag inte kunde hålla fokus.


Kläder med konst och budskap.

På Storgatan 19 (fd Landbys), bjöds det på ett pop up galleri med både konst, kläder och en kombo av dessa. Kajsa Tuvas skapande gör mig som vanligt glad och hon hade också utformat tänkvärda tryck för t-shirts.

I samma lokal fick jag tillfälle att se (och känna på) kläderna från nya märket By Enzell (Agneta Enzell, Byhuset). Det är svarta kläder i en baskollektion i ett tyg som ger ett fint fall. Bonus för fantastiska modeller som visar kläderna i sociala media.

Ser fram emot fler aktiviteter i den här centrala lokalen i ett härligt hus (ett av stans äldsta).

Så här veckan efter Storsjöyran börjar det vara lugnare på gatorna. Tack och lov att vi har härliga ÖFK som lyfter stan med spänning!

Passion

Jag var nyfiken på musikalen Passion men tyckte den var lite dyr och hade inget sällskap. Jag misstänkte att det kanske inte var den roligaste föreställningen att ta med nån av sönerna på. Då visade det sig att jag hade en kollega som inte heller hade något sällskap och visps var jag på väg!

Tack och lov för att jag kom iväg sen. Jag hade inte velat missa det här. Vi satt bara några rader från scenen, alldeles nära orkesterdiket, och om jag ska beskriva föreställningen med ett ord blir det – pampig. Det var pampig musik, pampiga kläder, kläder och ett sällskap som ägde scenen.

Att saker inte behöver vara tydligt avgränsat svart eller vitt, och att slutet inte gick att förutse, var saker jag uppskattade med storyn. Clara (Mari Lerberg Fossum) var en fröjd att se i sin klart röda klänning och Annica Edstam var så skicklig roll som Fosca.

Passion – en Broadwaymusikal av Stephen Sondheim. Norrlandsoperan och Norrlandsoperan Symfoniorkester. Storsjöteatern, Östersund 31 mars 2017.

Stormen


Simon Rodriguez, Malin Berg. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Stormen är Shakespeares kända komedi om att våga se världen på ett nytt sätt. Låt allt rasa, bygg upp allt på nytt och kom ut starkare på andra sidan.

Det var ovanligt många unga i publiken. Själv tog jag inte med mina ungdomar och det känns som ett rätt beslut. Här gällde det att hänga med hela tiden. Det var ingen lättsmält föreställning. Mest fascinerande var att skådespelarna hade flera roller var och utförde det med bravur.

Stormen. Riksteatern och Örebro länsteater. Storsjöteatern, Östersund 24 mars 2017. Trailer.

Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander, Simon Rodriguez. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Rock of Ages

Storsjöteaterns ridå.

I helgen fick jag och tonårssönerna uppleva ”sex, drugs and rock’n roll” i form av musikalen Rock of Ages. Föreställningen utspelar sig i, och och kring en nedläggningshotad, bar på Sunset Strip Boulevard i Hollywood. Det är fart, komik och härliga rocklåtar som presenteras av avgångsklasserna i estetutbildningarna från Storsjögymnasiet.

Det här är en ganska lång föreställning men jag hade roligt rakt igenom. Hitlåtarna avlöser varandra igen och igen. Eleverna är (så klart) ojämna, med både fullfjädrade artister och andra på väg, men det gör ingenting.  Över allt lägger sig ett engagemang och energi som bara äger, inte bara scenen, utan hela salongen. Heja ungdomar!

Rock of Ages. Storsjögymnasiet. Storsjöteatern, 23 &  24 februari 2017, Storsjöteatern, Östersund.

Hemlängtan

Romeo & Julia Kören har en föreställning om att vara flykting, att hitta sin plats i ett nytt land med många möjligheter, men att samtidigt sakna sitt tidigare liv. Ett aktuellt ämne där jag känner att det var bra för diskussion och eftertanke att gå med mina två tonårssöner.

Det var en glädjande stor publik som hade hittat till teatern ikväll. Tyvärr kände jag mig yngre än… nästan alla…. Gissa då vad mina söner var! Det var en extra homogen publik idag. Så synd att inte ungdomar och unga vuxna går mer på teater. Det här är kvalitet, intryck och utveckling. Som Mellanbror sa: ”Det var så skönt att bara sitta ner en stund och vila i föreställningen efter alla läxor och annat”.

Föreställningen omfattade 1800-talsmusik i form av traditionella svenska visor och amerikanska sånger med texter från autentiska brev av svenska utvandrare (via Migrationsverket) och av Carl Jonas Love Almqvist som flydde till Amerika. Några korta texter lästes, gitarr och kontrabas förstärkte finstämt tillsammans med amerikakoffertar och sockerlådor på scenen.

Sist av allt bjöd kvällens ensemble på ett smakprov från sin kommande uppsättning – Bellman. Här fick jag en aning om att kören kanske ändå landar allra bäst i den renässansmusik där de brukar hålla sig. De gjorde bra reklam, för nu vill jag gärna se den föreställningen också om jag får möjlighet.

Hemlängtan, Romeo & Julia Kören, Storsjöteatern, Östersund 2017-02-19.

Snart försvinner teatern

Storsjöteaterns föreställningar under våren är de sista innan ombyggnationen som påbörjas i maj. Under hösten blir det någon alternativ lösning.

Det jag är mest nyfiken på i utbudet våren 2017 är:

  • Hemlängtan – När Svenskarna var invandrare. Romeo- & Juliakören, Dramaten.
  • Rock of ages. Lokala gymnasieelever, bild- och teaterestet.
  • Stormen, Shakespeare. Riksteatern och Örebro Länsteater.
  • Passion. Broadwaymusikal av Stephen Sondheim. Norrlandsoperan.
  • What will have been. Nycirkusgruppen Circa via Riksteatern.

Tillsvidare har jag bokat upp ett abonnemang på några av föreställningarna. Jag får jag se längre fram om det tillkommer fler.

Bildmakarna

Bildmakarna av Västerbottensteatern. Fakta: Manus: Per Olov Enquist Regi: Kia Berglund Scenografi & kostym: Youlian Tabakov Medverkande: Annika Isaksson, Margareta Niss, Harry Friedländer, Björn WahlbergPressbild Västerbottensteatern. Foto: Patrik Degerman.

En delvis svårtillgänglig föreställning som kanske passar en mer van teaterpublik. Det förklarar möjligen en halvtom salong. Vi som var där fick hur som helst se högklassiga aktörer där Margareta Niss briljerade i rollen som Selma Lagerlöf. Det jag tyckte mest om i uppsättningen var ändå scenografi – lysande!

Bildmakarna är en modern klassiker av Per Olov Enquist om Selma Lagerlöf där hon ska få se provscener ur filmatiseringen av hennes Körkarlen. Titta gärna på filmen från 1921, här i speedad version på engelska och musik, eller sök efter originalet.

Bildmakarna av Västerbottensteatern. 2016-12-06, Storsjöteatern Östersund. Regi: Kia Berglund, Scenografi & Kostym:  Youlian Tabakov. Medverkande: Annika Isaksson, Margareta Niss, Harry Friedländer, Björn Wahlberg. Ingmar Bergman var den som ledde urpremiären av Bildmakarna 1998.

Trans[e]ición

transeicion-foto-joseph-ros4-1020x1024
Trans[e]ición, Foto: Joseph Ros. Pressbild med tillstånd från Riksteatern.

I en kombination av hiphop, popping, house och afrokubansk transteknik bjuder Trans[e]ición på en föreställning där tema är klubbdansens trans. Föreställningen är inte publikfriande och den repetitiva ritualliknande formen blir ibland för mycket. Men – det är alltid givande att se duktiga artister framföra sitt verk och se deras precision. I perioder blir jag  trollbunden av dansarnas olika personligheter och hur de får form i dansen.

Stort plus för de normöverskridande inslagen där en av männen genomgående bär en diskret kjol, kvinnan ger ett androgynt intryck, och ett inslag med en gigantiskt böljande röd kjol genomförs av en manlig dansare.

Riksteatern – Trans[e]ición, Storsjöteatern 2016-11-27.