Kategoriarkiv: Resor

Stockholmshelg – utställningarna

Fyra museum/utställningar hann jag med under helgens Stockholmstrip. Det var till att planera lite då det kräver en känsla av obegränsad/stillastående tid under museiebesök för att få till dem riktigt bra tycker jag.

På bilden besöker jag Nationalmuseum och står i Skulpturgården. Det var ett fantastiskt ljus därinne (som inte lät sig fångas av min gamla mobil) och bästa tänkbara lokal för att visa just skulptur tycker jag. Det är skämmigt att erkänna, men det här var faktiskt mitt första besök på Nationalmuseum efter den imponerande, och tekniskt komplicerade, renoveringen och ombyggnaden som genomfördes 2014-2018 (med nyöppning oktober 2018). Muséet är magnifikt som byggnad och vilken kulturskatt det bjuder på!

Innan Nationalmuseum öppnade på nytt går det att säga att upplägget testades vid Nationalmuseums filial i Jämtland – Nationalmuseum Jamtli. Deras första utställning besökte jag vid flera tillfällen och fick förklarat hur färger på väggar och montrar markerade de olika tidsperioderna. Jag testade även en app för att lära mer. Nationalmuseum i Stockholm är tydligt uppdelat på samma vis, och förutom konst, är även design en naturlig del av utställningarna.

Största överraskningen var att besöket var gratis. Jag hade utgått från att få betala en saftig avgift. Nu när jag vet hur museet är upplagt och att det är fri entre ökade sannolikheten extra att jag kommer att ta mig framtida besök även när jag har begränsad tid. Då kan jag fokusera på ett utvalt område istället.

ArkDes är det också fri entre, men det kände jag till sedan tidigare. Där tittade jag på Flygande Betong om hur byggelementen i betong förändrade byggadet och arkitekturen. Jag tittade också på Ung Svensk Form och var glad över att få titta mer noga på flera av de verk som figurerat i pressen. Nästan givet dras jag extra till de textila teknikerna men även till en grupp träpallar vars ben var svagt vridna för att följa träets naturliga form, istället för att göra våld på det. Ett exempel på textilt bidrag var ”Jag kom, jag såg, jag sydde” där AnnaMia Lindblom broderat landskapsritningar. Den utställning jag la ner ägnade mest tid på ArkDes var dock i den stora salen där modeller och material från museets samlingar visades för att ge en kronologisk bild av arkitekturens utveckling i landet.

ArkDes. Flygade Betong – 1 mars 2020. Ung Svensk Form – 22 mars 2020. Arkitektur i Sverige – 31 december 2021.

Ett av mina absoluta favoritmuseer är Moderna Museet. Både i Stockholm och i Malmö. Därför var ett besök nästan givet. Fri entre även här – till de fasta utställningarna. Tillfälliga utställningar har en avgift, liksom den speciella performance som konstnären Walid Raad (uppväxt i krigets Libanon) ledde vid denna premiärdag och vid ett antal ytterligare tillfällen.

Moderna Museet. Walid Raad. Helt ärligt, vädret hjäpte. 15 februari – 10 maj 2020.

En av de utställningar jag såg fram emot mest var slottets visning av Märta Måås-Fjetterström-mattor i samband med att starten av hennes verksamhet firar hundra år.

Enda sen jag såg Liljevalchs stora utställning med, och kring, hennes mattor har jag varit alldeles betagen av dem. Det var förstås massor av fina mattor på slottet, men själva utställningen var (som förväntat) inte i klass med den på Liljevalchs. Samtidigt talar mattorna mycket för sig själv. Många av dem är som berättelser, bildvävar. Nu lät jag kanske negativ, så var det inte. Utställningen på slottet är klart värt sitt besök.

Speciellt roligt att se mattor som till vardags är utanför allmännhetens ögon, exempelvis i privata rum på slotten och att lära sig lite mer om Märta Måås-Fjetterströms uppväxt. (Hon växte upp som kyrkoherdebarn i bland annat Vadstena, måste ha varit fascinerande.)

Förrutom hantverksskickligheten imponerar Märta Måås-Fjetterströms företagande och stora spridning bland annat via världsutställningarna i Paris, London, New York och Chicago. Redan 1924 tilldelades hon en kunglig medalj. Märta Måås-Fjetterström levde 1873-1941.

När jag ändå var på slottet fick gäst- och festsalarna också ett kort besök :)

Kungliga Slottet, Rikssalen. Se på mattorna – de är jag, Märta Måås-Fjetterström. 13 oktober 2019 – 19 april 2020.

Från snö till vårkänsla

I helgen besökte jag en av mina ”äldsta” och finaste vänner med familj i Göteborg (nygifta och allt som de är). På fredagen kom taxin från Landvetter fram lagom till tortillas och fredagsmys. Förrutom umgänge tillsammans blev det några utflykter under lördag och söndag. Mannen i familjen fick återhämta sig lite då han precis när jag var där kom hem från nästan tre veckors skärmflygsupplevelser i Sydafrika.

I lördags blev det en tur in till centrum. Jag hade inget speciellt som jag ville göra, utan det blev spontan fönstershopping i första hand. Lite sug hade jag visserligen att gå på nyinvigda IMAX-bion och/eller Göteborgs Filmfestival. Men dels fanns det inga platser kvar på de mest intressanta filmerna när jag började kolla, dels hade det varit en helt annan resa. Den här gången var det att träffa R som var viktigast.

Av affärerna jag besökte blev det längst på SF-bokhandeln. Det blev rent av två besök där. Främst var det bok- och spelavdelningarna som lockade. Jag är visserligen ingen spelentusiast, men vid rätt tillfälle så. Till exempel spelade vi Pandemic i helgen. Kändes lite väl passande utifrån Coronaviruset…

Andra affärer som fick sitt besök var bland annat Artilleriet, Granit, Saluhallen, &Other Stories (vad har det varit i den byggnaden tidigare?!), Adlibris, Flying Tiger, Gudrun Sjödén m.fl. Det blev också ett besök på Stadsbiblioteket och fika på stan innan turen gick vidare till Trädgårdsföreningen.

I det byggnadsminnesförklarade Palmhuset från 1878 pågick en vigsel i stora ”hallen”. Otroligt fina kläder hos gästerna, utöver långklänningar även kappor med broderier och folkdräkter. Pampigt med levande musik till. Det gick bra att gå förbi försiktigt till de andra rummen. Jag fokuserade mest på Tropikhuset och Kameliahuset där Kameliorna blommar främst just under vintern. I Vattenhuset satt jag mest på muren kring dammen och läste bok.

Även här påminde sig Coronaviruset genom en växt från Kina.

Göteborgs Trädgårdsförening anlades i mitten av 1850-talet och är en kulturminnesförklarad oas jag har återkommit till vid åtskilliga besök i staden. Precis som många boende också gör.

Igår tog vi en solig promenad i friluftsområdet kring Gunnebo Slott och fikade i slottets kaffehus. Jag åt en av deras första semlor för säsongen. Gunnebo Slott är ett herrskapshem från sent 1700-tal. Jag såg det endast utvändigt vid detta tillfälle. Slottet anlades av köpman Hall som tjänade pengar genom handel med England. Sedan 1949 äger det nu byggnadsminnesmärkta Gunnebo av Mölndals stad. Gård och trädgård restaureras och underhålls i samarbete med utbildningar bland annat kring gamla hantverk genomförs i området.
(Gunnebo spik kom från Västervik i Småland, inte från detta Gunnebo.)

Helgens packning. Det här är min grundpackning som följer på varje resa. Kort som lång. Det är endast mängden och typen av kläder som varierar (den här gången, och i bild, en ljusblå blus från Part Two, underkläder, ullkofta från Uniqlo, klänning från Flash). Böcker, necessär, hörlurar, kamera, laddare och surfplatta är alltid med.

Duk från Frösö Handtryck.

Strandpromenad i Montreux

#tbt, Throwback Thursday

En dag vid fjolårets resa till Schweiz åkte vi till Montreux. Tågresan från Genève till Montreux gick längs Genèvesjön. Mysigt och fint, trots en disig dag. Tåget var inget extra, men jag gillar att åka tåg. Jag hinner se så mycket och kom in i flera små städer och längs små samhällen.

Strandpromenaden i Montreux var härlig och alpkänslan påtaglig. Lite kul med julgranar lite här och var trots gränsfall på vårkänsla. Det fanns en hel del offentlig konst som var kul att se.

Lunchen åt vi på en inplastad uteservering med grov bark strött över hela golvet. Jag åt en laxpasta och B tog en pizza. Strax utanför restaurangen såg vi på ett välbesökt och blombestrött monument föreställande Freddie Mercury. Han hade sin studio Mountain Recording Studio här och bodde i området i perioder. Det var väldigt speciellt att titta på statyn när vi hade sett filmen Bohemian Rhapsody på bio endast några veckor före resan.

Jag har inte varit i Monte Carlo men jag fick direkt känslan av en likhet. B bekräftade att det inte var helt fel tänkt. Montreux är om möjligt ännu dyrare än Genéve med lyxiga affärer och lyxiga bilar på rad. Känslan under hela dagen var att jag befann mig i en film.

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Januariresa till Genève

#tbt, Throwback Thursday, har blivit ett begrepp så jag tänker att det passar med en återblick.

För ett år sedan var jag och B på vår första gemensamma utlandsresa. Det var ett ordentligt bök att bestämma resmål. B har varit ”överallt” i Europa och hade många krav på vad som skulle duga för oss. Viktigast var att det var hyfsat kort flygtid och nära från flygplatsen till semesterorten då vi bara skulle vara borta några dagar. Efter ett tag sa jag en lista på mina tänkbara önskeresmål och lämnade val och bokning i fria händer till B. Resultatet blev att vi hamnade i Genève! B hade varit där vid ett antal tillfällen tidigare och tyckte att det var en passande utflykt för oss. Semesterkänslan infann sig redan på morgonen när vi kom till Arlanda och B köpte juice, chokladcookie och bubbel som frukost till mig :D

Inflygningen över Alperna till Genève i vinterskrud och solsken… Det är den mest oförglömliga flygning jag har varit med om hittills. Som tur var satt vi på rätt sida i flygplanet och fick se de höga, vassa snöklädda alptopparna gnistra under flygplanet.

På flygplatsen kändes det ungefär som hemma. En mängd människor i tjocka täckjackor och vinterskor. Bagageutlämningen bestod av många stora resväskor, pjäxbagar och skidfodral.

De flesta andra turister åkte vidare mot fjällen. In till stan var det lugnare. Och snabbt. Tåget in till centrum tog bara några få minuter. Vårt hotell låg dessutom precis utanför huvudingången till tågstationen. Vi bodde på kortsidan av hotellet några våningar ovanför entrén.

Allt var väldigt dyrt i Genève. (Enda undantaget vad gäller pris var att lokaltrafiken var gratis för turister.) Det är tydligt en diplomatstad där många arbetar på Röda korset, FN, UNHCR och andra stora organisationer som valt att lägga sina huvudkontor här. Jag antar att många har tillräckligt med pengar. Det gick också att utläsa av alla tjusiga bilar (Smart, Porsche, Maserati, Mercedes, BMW, Audi, Tesla, Mini mm), diplomatbilar och lyxiga märkesbutiker. Vi besökte också en mer vanlig galleria (Manor) och det enda jag shoppade på resan var schweizisk choklad, kritor i en plåtask och en burk alpsalt.

Genève är en stark historisk stad vad gäller demokrati och humanitärt. Vi var inte inne på FN eller Röda korset men gick i parkerna utanför, tittade på alla länders flaggor och var in i foajén på Röda korsets museum. Det blev flera fina promenader trots lite kylig blåst och det fanns gott om spännande träd, båtar, klippta buskar, strandpromenad, konstiga torn och offentliga skulpturer att titta på. Och pampiga hus förstås.

Solen värmde till viss del och de allra första lökväxterna började titta fram, men det var kyligt. När vi var på plats hade inte juldekorationerna plockats bort än. Det var fint, men jag har ändå svårt att ta in det här med jul och vinterkyla utan snö. Nytt för mig. Vi hade också turen att staden var dekorerad i form av en ljusshow i form av ljusinstallationer här och där. Fint! På andra sidan vattnet fanns det små lysande luftbubblor, en för varje sällskap, på ett café. Intressant koncept och fint med ljuset.

En extra minnesvärd restaurangupplevelse var när vi klev in på Café de Paris och frågade efter menyn. En restaurang som sas vara startad 1930. Lite fniss fick vi allt när personalen berättade att de inte hade någon meny. Kött med pommes och café de Paris-sås var restaurangens enda rätt! Jag kan säga att de inte behövde fler. Det var suveränt gott och dessutom mysigt att själv steka köttbitarna allt eftersom vid bordet. En annan matupplevelse var miljön när vi gick över vattnet, förbi märkesbutikerna och åt på ett bryggeri med restaurang. B åt pizza och jag vegetarisk burgare. Gemytligt.

En lunch åt vi små pizzor på L’Age d’Or som sas vara stans äldsta pizzeria (1955). Gott var det oavsett och ovanlig miljö då restaurangen låg i en före detta bio- eller teatersalong. Pizzorna var små, men fanns i olika storlek, och lite liknande panpizza. B hade skinka på sin och den låg rakt över pizzan som stora bitar, inte strimlade. Lite annorlunda.

När det gäller dryck kan jag upplysa om att schweizarna inte förstod alls hur en varm choklad spetsas. Jag testade på två ställen och fick då spriten bredvid i eget glas. Men jag tog hand om mig själv och tömde ner i chokladen och blandad som jag ville. Perfekt dryck för en vintersemester. I övrigt blev det mest franska viner (och nån schweizisk, Aperol Spritz och bubbel) . Finfint det med!

Det här med att vara omgiven av alpvärlden och samtidigt ha en stor, öppen sjö framför tilltalade mig. Och att kunna känna både Frankrike och Tyskland i en härlig mix på samma gång! Det blev en hel del fotopromenader, men jag hann läsa bok lagom mycket också.

Kanske fjolårets charmigaste hotell. Egentligen inget extra på hotellet, men stämningen var unik och sängen gigantisk. Att stå vid det franska fönstret och titta ut över några gränder och se de höga alptopparna i bakgrunden. Det fanns tv dubbad på franska, vattenkokare, kaffe, te och många småförpackningar av tvål, schampo och annat, ordentligt med handdukar, morgonrock, och gott om plats att hänga upp kläder i garderob. Hotellet hade också en fin vinkällare och så pass bra mat att vi faktiskt åt middag två av kvällarna där. En av dem valde vi schweizisk raclette. En kväll tog jag en fräsch laxsallad för att äta något lättare. Vi åt ute på en inglasad veranda med glastak, väldigt fint.

Hotel Le Montbrillant.

Scandic Frankfurt Museumsufer

Jag är väldigt förtjust i julkrubbor som juldekoration. När jag ställde fram de jag har nu tänkte jag på förra årets resa till Frankfurt där jag köpte den senaste julkrubban.

När jag och sönerna var i Frankfurt am Main valde jag att boka ett rum på Scandic hotel Frankfurt Museumsufer främst av följande anledningar:

  • Smidigt att boka via Scandics hemsida på samma vis, och med samma villkor som inom Sverige.
  • Bonuspoäng.
  • Möjligheten att bo högt upp bland skyskraporna.
  • Närheten till Hauptbahnhof (centralstationen) dit vi kom från flygplatsen med pendeltåg. Tågstationens byggnad anas till och med i fotot ovan gult med välvda tak.

Vi bodde i en svit på våning 23. Det fanns en liten toalett, en skrubb med bagageutrymme, strykbräda, strykjärn m.m. Ett matbord för fyra, en dubbelsäng, en soffa bäddad som dubbelsäng, en tv vid vardera soffa och säng, ett större badrum med både badkar och dusch. Till både min och sönernas förtjusning ingick allt i minibar och kylskåp i rumspriset och innehållet fylldes på dagligen. Tillsammans med checkarna i lobbyns kiosk som ingår för medlemmar klarade vi oss fint både för kvällsfika och frukost trots att jag inte hade köpt till hotellets frukost. Största anledningen till det var vårt fyllda schema där vi skulle iväg tidiga mornar med buss och annat.

Absolut bäst med hotellet var ändå två stora, breda fönster med så djupa fönsterbrädor att det gick bra att sitta där, spana på skyskraporna och googla på fakta. Det visade sig att nästan alla skyskraporna tillhör banker.

Strålande i Sundsvall

Sjukskriven en period och jag känner mig verkligen uttröttad. En välbehövlig paus och stund att tänka på annat blev det torsdag och fredag. Min kusin har varit på strålbehandling i Sundsvall i fyra veckor. Jag fick äran att sällskapa och fira de två sista dagarna av hennes behandling.

Vi var på Sundsvalls sjukhus som jag inte hade besökt tidigare. Dit åkte vi buss, tillbaks till stan promenerade vi. En stor del av dagarna låg vi på hotellrummet och läste, stickade respektive tittade på tv-serier. Men vi hann och orkade några extra saker också.

På Kulturmagasinet gick vi kort in och tittade på biblioteket, sedan såg vi några utställningar.

Sjömannens och andra minnen. Laaja, Karin. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Konstnären har gestaltat sina och andra minnen från olika tider i form av måleri. Tanken är att ge en bild av det som endast finns i minnet, som inte är dokumenterat i fotografi. Jag gillar särskilt de nutida bilderna med ungdomar som har stora hörlurar på sig. Precis som i verkligheten. Och kanske extra eftersom jag tokgillar mina brusreducerande lurar. Bonus: En monter med skisser till målningarna.

[F]acts of Violence. Katz, Elena. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Jag gillar installationer och jag gillar konst som väcker känslor. Men den här utställningen väcker bara mitt ogillande. Konstnären, som är baserad i Berlin, vill visa på fakta kring socialt, fysiskt och socialt våld och vill snarare väcka frågor än att ge svar. Jag tycker den är osmaklig, framför allt filmen där hon skär sig själv över en stor del av bröstet. Jag vill inte att någon ska se något som skulle kunna uppmuntra ett självskadebeteende.

Party i Jajce. Popaja, Aldin. 9 november 2019-9 februari 2020. Här har konstnären fotat fester och barer i Jajce, Bosnien med lång exponeringstid. Då blir det som rör sig suddigt och bara det som är absolut stilla blir tydligt. Därefter har konstnären målat av bilderna i jätteformat. Jag gillar tekniken.
Bonus: Att få chansen att se utställningen två dagar före vernissage.

I museets fasta utställningar tittade vi som hastigast på Staden som förvandlade sig (före och efter stadsbranden 1888 då 10 000 personer blev hemlösa), Hövdingen i Högom (Norrlands rikaste gravfynd från ca 500 e Kr) och Fantastiska djur (oj, vad vargar är stora…).

Sundsvalls museum, Kulturmagasinet

En jitterbuggkaka och ekologisk jordgubbsläsk på Stair Cullinar i Kulturmagasinets vinterträdgård.

Vi bodde på Best Western Hotel Baltic i Sundsvalls centrum. Jag har bott där tidigare, någon gång före/efter 1990. Då kändes hotellet ganska sunkigt och jag minns det som att allt var rosa/aprikos. Nu är det betydligt fräschare, rummen ljusa och korridorerna svarta. Frukosten var en av de bättre hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inte som på Hilton i Gdańsk, men med ett stort och annorlunda utbud som tilltalade mig.

För att fira slutet på strålbehandlingen extra unnade vi oss Sparkling Thursday på hotellets restaurang Mamma Augustas Kök. Jag beskriver det som after noon tea, men förstärkt och med extra allt. Förrutom bubbel och te serverades pizza, olika bröd, räkrätter, frukt, skinka, ostar och en generös godishörna. Paprikaröran blev en favorit. Dessutom hade hotellet gott te som jag även drack till frukost och på eftermiddagen. Godast var ett vitt chai te.

Bonus: Mitt i minglet träffade jag på min kollega K. Verkligt trevligt att prata med henne en sväng. Hon har varit ett stort stöd för mig under det här jobbiga året.

Tidiga till tåget och hemresan fikade vi på anrika Pallas Konditori. Jag köpte bland annat en citronkaka med sylt och en smart variant av jitterbugg bakad i längd istället för rullad. Goda kakor för 7 kronor styck. Skoj med retromiljö också, men tyvärr tycker jag att de skulle renovera upp lite. Även om det ska vara gammaldags behöver inte eldragningar, golv och tapter se smutsiga och slitna ut. Jag vill ha fräscht när jag äter.

Sammanfattningsvis vill jag gärna tillbaks till Sundsvall vid tillfälle. Jag har mycket kvar att upptäcka. Sjukhuset hoppas jag däremot att slippa se igen.

Mannen som försvann

Jag kan inte med ord beskriva hur mina senaste veckor har varit. Åtminstone skulle jag behöva väldigt många ord. Faktum är att jag faktiskt har börjat skriva en bok om allt som har hänt. Kanske blir det bara en läsare – B, vi får se. Tänker att det oavsett kan vara bra för B att så småningom läsa min upplevelse och även ta del av händelser i tidsordning för att kanske förstå vad som hände när han är redo för det.

Hemifrån mig, slutet av oktober 2019 – en obeskrivlig månad.

Vad som egentligen hände är svårt att ta in. Och än är det oklarheter. Ingen hel bok här, men ett försök till summering:

Fredag 27 september åker B ner till Wrocław, Polen. På kvällen äter han pizza, sitter under regnet på en uteservering och messar godnattpuss till mig. Efter det upphörde all aktivitet och alla spår. B var försvunnen!

Redan på förmiddag lördag 28 september började jag vara orolig. Men jag vill ge frihet, vila under semesterresan och inte vara kontrollerande, så jag tog det någorlunda lugnt även om oron gnagde i bakhuvudet. Med den känslan över helgen var jag måndag 30 september övertygad om att B inte skulle komma hem. Inte ett läst meddelande, ingen aktivitet på sociala media, inga publicerade foton, inget svar på telefonen – allt var fel! Jag avvaktade tills B inte kom hem från planerat flyg till sin lägenhet där jag väntade som vi hade bestämt. Då gjorde jag en polisanmälan och ett kaos utan dess like startade. Redan inledningsvis pekade jag på vikten av att kontakta sjukhus, att sannolikheten var stor att B hamnat på sjukhus utan legitimation.

Kommande dagar handlade om överlevnadsläge, administration och byråkrati. Varje droppe av min energi gick åt till oro och sökande tillsammans med andra anhöriga och nära vänner. Polisen avvaktade enligt rutin ett tag innan de gick ut med en internationell efterlysning. Ganska snart la därför sonen, efter avstämning med polisen, ut en efterlysning via Facebook. Under veckan tittades det på telefontrafik, kontokort, UD och ambassaden kontaktades, polska Missing People, svensk och polsk press gjorde repotage. Anhöriga gjorde sig redo att åka till Polen och leta på plats.

Även om mina tankar for åt både det ena och andra hållet, skräckscenarier än värre än det andra, så förstärktes min känsla av det fanns en okänd patient som väntade på oss på ett sjukhus. När andra försiktigt, men menande sa: ”Ellinor, det har passerat nästan en vecka…!”, var jag allt säkrare trots min oro. Givetvis förstod jag att en sjukhuspatient som inte kan kontakta sig med omvärlden under så lång tid är ordentligt dålig, men alternativet, att inte bli hittad eller bli hittad död, ville jag inte tro på. Jag klarar nästan inte ens av att tänka och skriva det nu heller, väldigt tunga känslor.

Den logiska sannolikheten ökade ju mer fakta jag fick. När hotellrummet kontrollerades fick jag bekräftat att B verkligen inte gick att identifiera. Utifrån vad jag kunde bedöma av tidigare erfarenhet av hur B beter sig på resor, och utifrån vad som fanns på hotellet, drog jag slutsatsen att B endast hade med sig kontanter, en kamera, en blank kortnyckel till hotellet, och en mobil utan fingeravtryckläsare och ICE. Pass, körkort och betalkort låg kvar på hotellrummet, precis som jag hade förutsett. När vi fick kännedom om Polens hantering av okända patienter var jag än säkrare. När en oidentifierad person kommer in är rutinen att avvakta två veckor innan utredning görs kring vem det är.

Det var tack vare efterlysningarna som vi så småningom fick napp. Drygt en vecka efter att B försvann fick vi veta att han låg på Wrocławs universitetssjukhus. Informationen fick vi precis när anhöriga var på väg ner lördag 5 oktober. De möttes av en ordentligt medtagen patient. Vi får inte veta omfattningen av skadorna, vårdplan, om B har råkat ut för sjukdom/rån/olycka. Det visar sig att sjukhuset inte informerar oss anhöriga överhuvudtaget. Det underlättas inte heller av att de endast talar polska. SOS International blir inkopplade för kommande hemtransport.

Universitetssjukhuset i Wrocław, Polen.

Torsdag 10 oktober på eftermiddagen får jag beskedet att de som har varit på plats har bokat hemresa. Sen eftermiddag tillfrågar jag min vän K hur fort hon kan följa med mig till Polen. Jag är för stressad för att kunna åka ensam. K meddelar att hon ”behöver äta middag och tömma tvättstugan först”! Jag bokar biljetter enkel väg till nästa morgon.

Fredag 11 oktober blir en resdag. En komplicerad sådan. Just på fredagar går det inte att resa direkt till Wrocław, utan vi reser Arlanda – Krakow och därefter inrikeståg knappt 4 timmar till Wrocław. Lördag förmiddag 12 oktober kommer vi till sjukhuset och möter fortfarande en medtagen stackare. Inte undras på det, han har inte ätit eller druckit på två dygn – sen hans tidigare besökare var på plats.

Ganska snart inser vi att kategorin undersköterskor saknas på sjukhuset. Det är upp till anhöriga att ta hand om sin sjuka släkting, inklusive köpa toalettpapper. SOS International jobbar på för att vara redo för hemtransport. B blir så pass mycket bättre under tiden vi är på plats att vi antar att det närmar sig. När vi ser att han äter en del själv vågar jag mig på att boka hemresa tisdag 15 oktober. För säkerhets skull bokar jag den privatchaufför vi anlitade i Polen att besöka B på sjukhuset dagarna efter att jag åkte hem, för att ta med fika och kolla läget.

När jag reste hem visste vi inte att det skulle ta mer än ytterligare 1,5 vecka innan ens beslut om hemresa var godkänt av polsk läkare, och därefter följande logistik för att få till resan. Kvällen 27 oktober, exakt en månad efter att B åkte iväg till sin semesterweekend, får han ÄNTLIGEN resa från Polen med stöd av SOS International för vidare utredning och planering på vårt hemmasjukhus inför kommande rehab.

Torget i Wrocław, Polen.

Trots den tråkiga anledningen, och påfrestande besök på sjukhuset, hann jag och K också njuta av sommarväder och fina omgivningar i Polen. Inlägg om de positiva upplevelserna mitt i det jobbiga återkommer jag med.

En för kort text om hur jag upplevde vad som egentligen hände. Antagligen ger den färre svar än vad du som läser vill ha. Vi vet mer nu, men de svaren får B själv avgöra om, när och ur han berättar för olika personer. Jag tänker att han behöver all lugn och ro som är möjlig för att krya på sig och han ta saker i sin takt. Summering från mig är att det känns riktigt bra! Jag upplever dessutom personalen här på hemmasjukhuset genomgående proffsig, varje enskild individ, härligt att känna det.

Under den här perioden har jag varvat sjukskrivning med att använda sparade semesterdagar, med att arbeta några dagar här och där. Sömnen har inte funkat, jag har varit uppvarvad dygnet runt av chock första veckan, oro och för tankar kring praktiska och administrativa saker som har behövts. Jag har inte kunnat slappna av riktigt än även om känslan är fin nu.

Avslutningsvis kan jag inte tacka nog för allt stöd, böner och pepp jag har fått av kända och okända människor. Överväldigande och helt ovärderligt!! Det är tack vare er jag överhuvudtaget (någorlunda) har hållit ihop.
Jag är er evigt tacksam!! <3
TACK!!

Rådhusrestaurang och teater, Polen 2019

Saluhallen/tyghallen (Sukiennice) och rådhustornet på Krakows stora torg. Framför det – Igor Mitorajs skulptur Eros Bendato.

Själva rådhuset finns inte kvar, men rådhustornet är där och har en framstående plats på stora torget (Rynek Główny) i Kraków. En kväll åt vi middag på restaurangen precis intill tornet. Förutom baren utomhus såg jag att personalen sprang ner för en trappa vid tornet för att hämta mat och dryck. Plötsligt kom det upp ett stort gäng människor från trappan. Egentligen vore det inte så förvånande eftersom i princip alla restauranger kring torget verkar ha underjordiska sittplatser under källarvalven. Men det kom upp fler, fler och fler personer. En man kom till och med bärande på en cykel! Vem tar med en cykel in på en restaurang…?

För att spionera passade jag på att ta ett toalettbesök i källaren och hittade då… en teater! Där – mitt under torget och restaurangen låg en entré med disk och klädgarderob och sen innanför – en teater. Dörren var stängd, men via Google såg jag att själva scenen har ett valv över sig. Vilken spännande och oväntat upptäckt!

Bonus: Rådhustornet har en ganska ordentlig lutning på ungefär halva överdelen. Krakóws egna lutande torn :)

Judiska kvarteren i Kraków, Polen 2019

Uteserveringar i Kazimierz

En riktigt varm dag (+ 34) tog vi en promenad för att besöka de judiska kvarteren i Kraków – Kazimierz. Det är ett pittoreskt men andas sin tänkvärda historia. Området grundades på 1300-talet av Kung Kasimir III och erbjöd en fristad för förföljda judar. Vid andra världskriget bodde i princip alla Krakóws judar i Kazimierz innan de förflyttades till ghettot. I nutid är Kazimierz kanske mest känt för att filmen Schindler’s List spelades in här. Det finns bara en liten grupp judar kvar.

Urban Coffee, Kraków

Det första vi gjorde i Kazimierz var att fika frukost på Urban Coffee precis intill katedralen Bożego Ciała. Sen gick vi runt och såg olika kända byggnader.

Remuh judiska begravningsplats
Serveringar längst upp på Szeroka-torg
Uteserveringar och gatukonst
Krakow Synagoga Stara/Gamla synagogan fungerar idag som ett museum.
Synagoga Tempel till höger. Galeria LueLue till vänster.

Tempel Synagogan är en aktiv synagoga byggd på 1800-talet. Under andra världskriget användes den av tyskarna som vapenlager. Vi besökte Galeria LueLue med konstfoto, tryckta väskor mm på gränden intill.

Krakóws universitet, huvudbyggnaden

Bonus: Kung Kasimir III grundade också Krakóws universitet som sedan 1800-talet heter Jagellonska universitetet. Huvudbyggnaden ligger längs Planty, parken runt gamla stan. Kungens gravmonument finns i Wawelkatedralen.

Rynek Underground, Polen 2019

Under saluhallen, gamla tyghallen Sukiennice, mitt på Krakóws stora torg, Rynek Główny, ligger ett relativt nytt museum, Rynek Underground (invigt 2010). Tack vare platsen är det ett lättillgängligt museum som är enkelt att svänga in på, eller ner snarare, då det ligger under marken.

Museet är intressant då det handlar mycket om torget och dess historia. Torget har en avgörande betydelse av Krakóws utveckling och står än idag i centrum, så det känns motiverat att lära mer kring just detta. Modern teknik används på flera olika vis för att illustrera. Det finns hologram, touchskärmar, filmer mm. Överallt finns utgrävda murar och husgrunder i olika skikt att se. Jag blev helt fascinerad över den utgrävning av torget som startades 2005. Bilder från denna utgrävning visas. Torget var en enda stor arkeologisk arbetsplats då. Efter detta arbete byggdes museet Rynek Underground för att visa utgrävningarna och fynden. Utgrävningarna möjliggör att besökarna faktiskt kan promenera på äkta medeltida gränders kullersten.

Bonustips: En hel del av informationsskyltarna på muséet är endast på polska. Besöket är givande ändå, men det kan vara bra att veta. Missa inte miniatyren över stadens centrum som ger en bra överblick även för dagens gamla stad.

Rynek Underground

Red Kurka, Polen 2019

I Kraków hyrde vi en lägenhet av Red Kurka Apartments via booking.com. Det var ett stort sovrum med dubbelsäng och extrasäng, ett mindre kök och hall med wc och separat duschrum, allt längsgående med tre ordentligt stora fönster mot en innergård där en burfågel sjöng så trivsamt. Takhöjden var imponerande och allt som behövdes fanns och var fräscht, om än lite slitet. Funktionellt var det sammanhållande intrycket. Plus för att sängkläder, handdukar och förbrukningsvaror som schampo m.m. fanns och att det fanns tvättmaskin.

Utifrån att det var över 30 grader varmt bokade vi en extra städning under veckan inklusive byte av sängkläder och handdukar. Klart värt. Intressant att se hur mycket möda de la ner vid städningen också. De hade flyttat runt och organiserat precis allting. Det kändes ovant, men inte fel, att andra mixtrat på med mina saker när policyn på svenska hotell brukar vara att personliga ägodelar inte får vidröras.

Jag trivdes i vår lägenhet, skönt att bo i ett ”hem” med lite utrymme istället för på hotell under så lång tid som drygt en vecka, men det bästa var ändå läget. På samma gård låg veckans favoritrestaurang, Klimaty Południa, och i huset bredvid fanns en matvaruaffär. Till Krakóws stora torg tog det bara några minuter att promenera och Planty, parken runt gamla stan, var alldeles utanför gården. Dessutom låg lägenheten helt mot en skuggsida vilket gjorde temperaturen inomhus helt okej, speciellt i kombination med en fläkt i sovrummet.

Egentligen det enda som skulle kunna ha stört boendet att restaurangens personalingång låg precis utanför, så de stökade på med en del varor och stod och rökte där en del, men det fungerade bra för mig. Sen saknade jag att det inte fanns någon trädgård att sitta ute och läsa i, men samtidigt var det som sagt nära till Planty.

Red Kurka Apartments

Ogród Botaniczny, Polen 2019

Ogród Botaniczy, Botaniska trädgården i Kraków var en mysig oas som erbjöd skugga en riktigt varm dag. (Det var ca 34 grader varmt.) Promenaden dit var däremot onödigt solig längs en asfalterad gata, men intressant att passera en stor kyrka och att se sjukhusområdets hus utspridda i en rad gamla byggnader.

Igången till parken var riktigt klurig att hitta. Det var inte förrän efter att ha gått några hundra meter för långt som det dök upp skyltar om att vända. Trots denna information var det ändå svårt att gå rätt. Enda skyltningen var en gammal snirklig portal med texten ”Ogród Botaniczy” ovanför ingången till en gårdsplan. Sen var det till att gå över gårdsplanen för att komma till kuren där biljettförsäljningen var. Otydligt. Biljettpriset var symboliskt och då ingick dessutom palm- och växthus i samma. Något café lade jag inte märke till inom området, men det fanns ett slags glassförsäljare som jag såg på avstånd.

Jag upplevde Botaniska trädgården alldeles lagom stor. Det var möjligt att bekvämt promenera igenom en större del av området, titta på både buskar, träd, växthus och palmhus. Just palmhus tycker jag alltid är charmiga, speciellt när det finns vatten och näckrosor. Lite skoj var att vi hamnade efter en barngrupp som fick guidning på polska, det handlade om ananas, advokado och annat. Överhuvutaget fanns det många kända växter att titta på, en hel del krukväxter som jag kände igen, bland annat en St Paula-samling. Alldeles vid ingången till parken pågick ett bygge av ett nytt, jättestort palmhus i klassisk stil. Det byggdes runt palmer på plats istället för att först bygga huset. Fascinerande att se bygget, jag är övertygad om att det är enda gången jag kommer att se ett palmhus under uppbyggnad.

Bäst av allt med besöke var ändå att det var B:s förslag att vi skulle gå till parken. Gulligt :)

En musikalisk terrass, Polen 2019

Jag hade svårt att springa på naturliga utsiktsplatser i Kraków. Det hjälpte inte mycket att googla heller. Det givna första förslaget är att trampa upp för långa trappor i Mariakyrkan på torget. Det kändes dock för jobbigt och för stor utmaning för min höjdrädsla. Caféet och terassen på Musikaliska Akademien visade sig bli den bästa utsiktspunkten för mig. Fiket heter Metrum Restobistro och Musikaliska Akademin ligger mot parken Planty vid gatan Mikołaska.

Största utmaningen är att hitta. Huset går att finna, men ingången ligger anonymt mot en bakgata (Swietego Tomasza). Sen gäller det att gå förbi skolans reception och en bit in i entrén för att ta sig till hissen upp sex våningar till disken där det går att beställa olika sorters smoothies, juice, kakor och smårätter som omelett och soppa. Priserna är låga och gästerna får själva hämta sin mat och bära tillbaks disken. Känslan är, antagligen precis riktig, ett studentcafé. Det är enkelt och charmigt. Och framför allt – utsikten från terassen är hänförande! Jag hade saknat en stor del av min känsla för Kraków om jag hade missat det här fiket. Besöket gav både överblick, orientering och en viss insikt av hur stora många av byggnaderna och träden i stadens park, Planty, är.

Bonustips: Det finns sittplatser utomhus åt bägge sidor av huset, kan vara svårt att se, men det är även fint att sitta inomhus. Det här var en av få ställen där all information, meny och prat var på endast polska så det är till att peka eller ha en viss kännedom om ätbat på polska för att beställa.

Wianki – festival i Kraków, Polen 2019

Wawel borg/slott i Kraków

Sommarstolståndet firas historiskt, förkristligt i Polen och sedan 1992 genomförs en flera dagar lång arrangerad sommarfestival i Kraków – Wianki. Vad jag förstår är detta det största sommarfirandet i Polen och en av Krakóws största årliga kulturella händelser.

Vi kom till stan precis under midsommarhelgen och fascinerades över de stora folksamlingar som drogs ner till sluttningarna mot floden Wisła nedanför slottet Wawel. Överallt vandrade människor ner mot området. Många av flickorna och kvinnorna bar blomkransar, främst konstgjorda, men en del levande blommor förekom också. Vad jag förstår ska kransarna traditonellt läggas i, och flyta med, floden.

Huvudattraktionen var lördagkvälllens stora fyrverkeri. Men under hela helgen uppträdde artister på stora scener runt om i stan, bland annat på stora torget där vi tittade en del.