Kategoriarkiv: Recensioner

Träningskultur – Ohälsosamt att träna?

Ibland går det att fundera på om träning verkligen är hälsosamt… Jag tyckte att jag avslutade förra veckan på bästa vis. Med ett pass bodybalance som jag hade längtat efter så länge. Men sen slog värsta huvudvärken till! Den satt kvar hela natten till söndag (avskyr att vakna till och känna att huvudvärken är kvar!), måndag, och jag känner faktiskt av den fortfarande om jag hostar eller anstränger mig fysiskt. Varken alvedon, frukost, promenad eller en kort stund på jobbet hjälpte, så det fick bli ett drygt dygn hemma.

Antagligen har jag missat att lyssna på kroppens behov av återhämtning, eller så är det förkylning på gång. Nåja, huvudvärk går över. Superextra trist dock att jag missade både zumba och cardio på köpet, det som är så roligt!! Däremot gläds jag för de två yngsta barnen som har slalom på schemat, den här underbara vintern maxar!

Soc W Pocket Ths, Stadium

Det bästa med att vara hemma var att jag fick chansen att inviga mina nya träningstights som jag köpte i helgen. Jag vill köpa tio till. Jag vill aldrig ta av de här. Jag vill ha såna här tights jämt! Kan jag ha dem på när jag jobbar? Kan jag ha dem under klänning?

Kanske inget speciellt med de här träningsbyxorna egentligen utöver att de har fickor, men som du förstår – för just mig passar de fantastiskt bra.

Seriealbum från biblioteket. Stenar från lilla e/Mozambique . Bord, Ikea.

Efter att ha sovit halva gårdagen (i mina tights), kunde jag till sist läsa ut ett seriealbum som jag velat läsa länge. Jag läser sällan andra serier än Bamse, men den här gillade jag. Snygga, coola bilder och en historia i viktorianska London med vampyrer och andra varelser :) Extra plus för skisser och personporträtt i slutet. Med lite tur kommer de två återstående delarna i trilogin under året, det finns åtminstone kontrakt klart, fick jag svar om från utgivaren, Anderas Eriksson på Adesmedia.
Peter Mennigen, Malcolm Max: Gravskändarna.

Länkar i det här inlägget är mina egna rekommendationer (inget annonssamarbete).

Joseph Davey

Äntligen!! En utställning med Joseph Davey på bästa Ahlbergshallen. Davey är en fin konstnär som jag bevakat länge. I Storbritannien är han etablerad men här tog det tid. Det här är konstnärens andra separatutställning i Östersund och jag har även tidigare sett enstaka verk på utställning, men jag har främst följt honom via sociala media. Att Joseph Davey är en ödmjuk och fin person gör att jag är än mer glad för hans utställning.

Några av tavlorna på Ahlbergshallen är verkligen något utöver det vanliga. Det är till exempel en båt på speglande vatten, det är barnen, får, och framförallt djupet i några av bilderna. Jag vill bara sugas in och dras till det som skymtar i djupet, jag får känslan av en saga som fortsätter där inne.

Verken gör dig bra i Ahlbergshallen. De lite mer avvikande exemplaren i lera(?), är placerade på piedestaler i övre rummet. De flesta tavlor är ganska små, så de ryms mellan fönstren.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på den här utställningen. Tips: Kom ihåg att uppleva tavlorna både nära och på avstånd!

Joseph Davey, Ahlbergshallen, 27 januari-11 februari 2018. Tidigare inläggom Davey och här.

Mordet på orientexpressen 

Alltid en bok redo. Här Mordet på Orientextpressen på Arlanda tidigare i höst. Väska: Granit (för övrigt hela bagaget jag hade vid den resan). Reflextofs: Designtorget.

Stickning, bok och te för mig samtidigt som Mellanbror arbetade med en bild. Stor tekopp: Granit. Garn: Gästrike tretrådigt, Järbo garn.

Skönt läsmys med en klassisk och lättläst deckare som Mordet på Orientexpressen. Nyöversättning som både lyfter fram engelsk humor och gör boken mer lättläst än i tidiga utgåvor. Både jag och Mellanbror tyckte om läsningen. Direkt när boken var slut gick vi genast på den nya filmversionen på bio och gillade även den. Mellanbror var den enda ungdomen på föreställningen, övriga var medelålders. Synd kan jag tycka. Hercule Poirot är värd att upptäcka även i denna version. 

Filmen bjöd på en del egna varianter som inte finns med i boken, men det mesta på ett positivt vis. Bäst av allt var kanske skådespelarnas kläder och en hel del ovanliga filmvinklar. Många kända personer medverkar i filmen, exempelvis dame Judi Dench (M i Bond), Michelle Pfeiffer och Johnny Depp. Charmpris till Daisy Ridley, hon är lika betagande här som i Star Wars, riktigt bra.

Ett lugnare tåg kom systerdottern miljövänligt åkande med till julfirandet ute på landet. Återkommer med separat inlägg om julen…

Star Wars: The Last Jedi 

Varning – inlägget kan innehålla spoilers!

Jag är lättflörtad när det gäller Star Wars. Nya filmen, Star Wars: The Last Jedi gjorde mig barnsligt nöjd när jag och Lillasyster såg den på premiären i onsdags.

En kritik som filmen fått är att den har barnsliga Disney-inslag. För mig är det snarare en del av Star Wars. De nya karaktärerna porgs (charmiga fåglar), fathiers (gigantiska rymdhästar) och vulptices (iskristall-hundar) har faktiskt betydelse liksom och underhållsvärde i filmen. Dessutom hjälpte djurfigurerna Lillasyster att hålla intresset då det är en lång film (2,5 timme).

En annan kritik är mot vissa stora händelser. Det upplevs för annorlunda och mot tidigare erfarenhet av olika karaktärers beteenden. Där kan jag visserligen hålla med delvis. Men samtidigt är det nödvändigt med omvälvande och avgörande skeenden i det här stadiet. Trots allt är det här sista filmen av 3x3x3.

Bäst tycker jag ändå om det sagoliknande anslaget, slutet är så wow… Precis som i Star Wars: The Force Awakens är jag helt såld på Daisy Ridleys insats som Ray, helt fascinerande. 

Film: Star Wars: The Last Jedi, 2017-12-13.

Julfrukost och advent 

Advent är kanske det bästa med julen enligt mig. Pyssla, baka, planera och fixa. Förbereda. Känna stämning. 

Första julmaten blev en julfrukost. Så gott med stut och tomtegröt. Jag kunde till och med njuta av en bit julskinka (trots att jag i princip undviker griskött). Plus för liten goodie bag med müsli att ta hem. 

Inte alls julmat,  men annan mat, blev det på Pinchos en kväll i veckan. Gillar konceptet med smårätter, stor valfrihet och att beställa via appen. Däremot blev det tyvärr en del strul vid det här besöket både med beställningar som försvann ‘i luften’ och tjorv vid betalning. Allt löste sig, men trist med onödigt strul.

Förrutom ätandet har jag hunnit jobba och träna. Sista rycket på väldigt intensiva veckor på arbetet, men nu blir det lite mer normalt tempo någon vecka som det ser ut. 

Träningen fick också ett ryck. Nytändning i form av zumba som jag upptäckte i oktober. Så otroligt roligt, och att vara med stärker självkänslan!! Jag och Mellanbror gick på två pass under veckan. Extra roligt att gå med honom som är dansare!

En annan nytändning var att jag gick på ett pass med personlig tränare. Fokus var teknik på pass som jag redan går. Vi tittade speciellt på frivändning, armhävningar, benböj, roddmaskin och lite andra godingar. Jag fick med en hel del att justera. 

Inte vet jag om det gav effekt direkt, men sällan har jag känt mig så stark som på fredagens bodypump. Det var ett sånt där riktigt guldpass där jag kunde lasta på genomgående och ändå bara känna styrka och glädje. (Nu kanske det låter som att jag lyfter jättetungt. Det gör jag inte, utan jag jämför med mig själv och det jag brukar ta.) Härliga känslor att ta med i en ny vecka som antagligen innehåller lite mindre av träning. 

DNA-trådar till våra rötter – Karin Bojs

Ikväll besökte jag ett föredrag med Karin Bojs tillsammans med några deltagare i ”husets bokklubb”. Vi har tidigare läst Karin Bojs bok Min europeiska familj – De senaste 54 000 åren tillsammans. På föredraget berättade Karin Bojs även från innehållet ur den nyare boken Svenskarna och deras fäder de senaste 11000 åren som hon skrivit tillsammans med Peter Sjölund.

Jag tänker inte återge föredragets innehåll. Men lite stolpar av det som togs upp var

  • DNA-teknikens explosiva utveckling
  • den moderna människans kreativitet = uppfinningsrikedom och kultur (konst och  musik), jämfört med att neanderthalarn saknade detta
  • ovanligt kreativa släkter har också ofta mer psykoser som bipolaritet och schizofreni (betalningen för att vi överlevt?)
  • Sverige var befolkat av jägare från söder och öster. Därefter kom jordbrukare vandrande och i tredje vågen kom yamnaherdar (stridsyxfolket).
  • fimbulvinter, justinianska pesten, skogsfinnar, valloner
  • rasbiologer.

Karin Bojs är journalist och författare, tidigare vetenskapsredaktör på DN och vinnare av Augustpriset 2015.
DNA-trådar till våra rötter, Karin Bojs, 2017-11-06, Wargentinsskolan, arr: konstföreningar i samverkan.

Bortom terapi

Bortom terapi, original Beyond Therapy, är en skruvad pjäs med manus av amerikanen Christopher Durang. Han har i Sverige tidigare spelats på Malmö stadsteater och Östgötateatern. I sommar var det dags i Östersund i Svarta lådan på OSD/Länskulturen.

Robert (Mattis Hemå), Dr. Charlotte Wahlgren (Engla Mattsson), Bernhard (Herman Olsbo) och Bernhards inre (Maria Engberg).

Berättelsen handlar i stort om Robert och Bernhard som är ett par, men där Bernhard kommer fram till att han även behöver en fru. Därmed är komplikationerna igång och de inblandade behöver gå i terapi. Terapeuterna skulle för den del även de behöva gå i terapi…


Patricia (Simone Hägred) blir tröstad av, den egentligen än mer känslige, Bernhard (Herman Olsbo).

För bearbetning av manus, regi och ledning av gruppen stod Mikaela Pålsson. Spännande och modigt grepp att sätta upp ett relationsdrama med så unga skådespelare. Än modigare av ungdomarna själva att medverka. Det bjöds på tre föreställningar och teatern blev en succé. Givetvis kommer flera av deltagarna träffas på framöver i olika kulturella sammanhang – för det här var brilliant utfört!

Bortom Terapi. Svarta lådan, Östersund. 17-18 augusti 2017. Manus: Christopher Durang. Översättning: Pamela Jaskoviak.
Bearbetning och regi: Mikaela Pålsson. Medverkande: Simone Hägred, Herman Olsbo, Milla Andersson, Maria Engberg, Engla Mattsson, Elias Benharaoua, Mattis Hemå, Albin Jonsson, Linn Lindkvist, Filip Timan.

Speglingar och röster

Strimlat papper i mängder.

En av de sista dagarna besökte jag och K en utställning om Järpen. Det skulle lika gärna kunna vara allmängiltigt, vilken liten ort i avbefolkningsbygd som helst. Utställningen är en upplevelse i sig, men den redovisar också olika projekt som drivits på orten, hur ansökningar skett, hur projekten genomförts.

Dystopiska foton, en parkbänk, sönderklippta foton, redovisning av konstupplevelser – det fanns en hel del att se. Det jag fastnade allra mest för var ändå en bok där olika korta meningar/påståenden från samhället presenterades luftigt, och därefter foton från bygden. Även en karta som visade var i samhället flest människor bor var intressant.

När mitt sällskap fick ett infall att skaffa sig en pappersstrimlare kände jag mig nöjd med besöket. En utställning som gör att jag vill gå hem och själv skapa upplever jag som de allra bästa :)


Gillade uppmaningen: ”Det är tillåtet att sitta på pallen…”

Speglingar och röster om samhälle och konst. Janne Björkman & Eirin Marie Solheim Pedersen. Ahlbergshallen, 22 juli-6 augusti 2017.

Härskarteknik

En del praktiska tips på hur olika maktmetoder identifieras och motverkas. Det handlar bland annat om martyrskap, uteslutning och projicering. Visst är det lätt att känna igen en hel del som utspelar sig enligt den här boken. Det tilltalar mig att författaren tar upp vad som hade kunnat göras annorlunda – ur bägge sidors perspektiv! Den som använder sig av härskarteknik är troligen sällan medveten om det.

Härskarteknik. Den fula vägen till makt, Elaine Eksvärd.
Prickigt kuddfodral, H&M Home med bidrag till Unicef.

Debut!

Jag tog med mig ett gäng barn/ungdomar på vernissage av utställningen Debut. Det här är ingen konstutställning utan en installation kring debutböcker med jämtländsk anknytning från 13 författare.

Uppslag med texter ur böckerna finns upptryckta i jätteformat, det finns läshörna och t.ex. ett gigantiskt Alfapet.

Några av de representerade författarna var Bodil Malmsten, Berta Magnusson, Christina Kjellsson och Elin Olofsson. Enbart kvinnor lyftes fram denna gång.

Första dagen var bokbussen på plats och hade lastat fullt med jämtländska böcker. Jag har tänkt så länge att besöka bokbussen och nu fick jag chansen. Den var precis så härlig som jag hade föreställt mig!

Debut. Jamtli Exercishall. 20 juli-13 augusti 2017.

Från måleri till textil

Jamtli hade en liten trevlig utställning under våren där Broderiets vänner inspirerats av Anders Berglins målningar av Jämtlandsskåp. På Jamtli finns flera Jämtlandsskåp att titta på i de fasta utställningarna. Besök dem och inspireras – kanske till ett broderi :)

Jag tilltalas av när olika inriktningar inspireras av varandra och kanske till och med skapar tillsammans. Och visst går det att känna igen Jämtlandsskåpens slingrande blommor i de broderade alstren. Mest imponerar yllebroderierna på mig, troligen beror det en hel del på att jag tycker att sånt broderi är så svårt…

Från måleri till textil. Jamtli entré och café 2 april-21 maj 2017. Broderiets vänner, Karin Zidén och Örjan Bertilsson. Boktips: Rokokomålaren Anders Berglin: stilbildare inom jämtländsk folkkonst, av just Karin Zidén och Örjan Bertilsson.

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

 

30-årsjubileum


Jag är på vernissage. Foto: Petra.

I helgen var jag och Petra på vårt första Cardio-gruppträningspass. Sen gick vi på stan och besökte bland annat Jazzkökets lilla saluhall, Hamngatan 10 och gick som sagt på vernissage.

Cardio-passet har jag gruvat mig för länge då konditionsträning och jag inte trivs tillsammans. När ledaren dessutom blev utbytt till gymmets mest pressande blev jag nervös på riktigt. Passet består av stationsträning där deltagarna flyttar sig mellan löpband, stakmaskin, assault bike, rodd och spinningcykel. Förutom det underliga löpbandet gick det förvånansvärt bra. Tycker nog att vanliga Synrgy360-passen kräver minst lika kondition. Kan bli fler cardio-pass… ;)

Vernissage var det på Drejeriet som alltså firade 30 år på Hamngatan 7. Gillar blandningen av bruksföremål och konst, olika hantverkare med skilda uttryck. En del kan kanske ses dyrt – men om man ska köpa en udda mugg är det så värt att köpa en sån här kvalitetsprodukt och bara betala dubbla priset mot en serietillverkad! Petra fastnade för muggar med guldkant, jag hittade några pingviner och keramiktavlor som tilltalade mig allra mest.

Den här helgen är det mest familjen som gäller. Skolavslutning där Storebror avslutade grundskolan, han har presterat synnerligen fint och är nu på väg mot teknikprogrammet efter sommarlov och sommarjobb. För att fira sommarlovet ytterligare har vi bakat, fikat själva och bjudit in släkten på jordgubbar!

Ny restaurang – en cirkus

För ungefär än en vecka sen öppnade populära Pinchos i min stad och i torsdags var jag där med C. Inredningen och personalens kläder går i cirkusstil. Personalen behöver gästerna dock inte mer än till att få ett bord. Här sköts nämligen bokning, matbeställning och betalning via en app. Bekvämt tycker jag som gärna undviker att prata med okända.

Anledningen att vi valde Pinchos var, förutom nyhetsvärdet, att små rätter beställs in eftersom och det då är lätt att äta olika mycket i sällskapet. Jag är lite skeptisk till köttkvalitén på restaurangkedjor och valde att äta vegetariskt. Rött vin, majskolv med hickorysalt och kolasmör och vitlöksstekta champinjoner blev det för mig. Och sen majskolv igen som efterrätt 😂 Säger lite vad jag tyckte om den rätten va?

Min plats på annexet

Del av lobbyn med konst av Kajsa-Tuva.

I helgen tog jag mig en minisemesterQuality Hotel Frösö park i natursköna omgivningar passande i det plötsliga sommarvädret. Där finns både restaurang, spa,  gym och hinderbana utomhus. Den här gången utnyttjade jag inget av detta då mitt syfte var egentid, ensam med tidningar, böcker m.m.


Korridor i annexet.

Eftersom jag ändå inte ville hänga i lobbyn eller umgås med folk passade det perfekt att jag fick bo i annexet, ”8:an”. Huset är inte så märkvärdig, två våningar hotellkorridor med tegelväggar. Rummen är mer personliga här än i stora hotellbyggnaden då de är olika stora med olika form. Jag hade turen att få fönster på kortsidan rakt ner mot sjön och fjällen och ett ljust badrum med ett så stort och djupt fönster att det faktiskt gick att sitta där och titta ut (ja, jag testade).

Rummet var gränsfall litet, men i princip allt jag behövde fanns och känslan var fräsch. Eftersom hotellet firar två år i dagarna, och sidobyggnaden tillkom senare, är det ett krav att viktiga saker finns på plats som laddare vid sängen, anpassningsbar belysning m.m., och så var också fallet. Plus för en praktisk garderob, skön säng och bra mörkläggning. Även om rummet var litet fanns också en liten, skön fåtölj och ett minimalt skrivbord så jag hade det bra. Tyvärr fanns det däremot ingen vattenkokare eller te :(

Jag kan tänka mig att det är perfekt för idrottsföreningar att bo samlat i det här huset för att kunna umgås och inte störa andra hotellgäster. För den del blev jag inte störd av några ljud under min vistelse, och då var det ändå rätt mycket folk på plats, bland annat en hel del andra ”locals” vad jag såg. Härligt att det går att komma bort och få andra perspektiv så enkelt och nära hem, jag gör det gärna igen. Då vill jag gärna gå på spa eller hänga nere på playan en varm sommarkväll.

Frukosten innehåller som vanligt massor av olika saker, men jag saknade gurka (!), ärtskott eller andra extra grönsaker och grillat som svamp eller tomater. Det fanns ingen omelett eller gröt heller vad jag kunde se.  Bäst av allt på frukosten var ändå att jag fick sällskap av vännen L, så uppskattat att hon tog sig en ordentlig cykeltur för att sällskapa med mig!