Kategoriarkiv: Recensioner

Rock of Ages

Storsjöteaterns ridå.

I helgen fick jag och tonårssönerna uppleva ”sex, drugs and rock’n roll” i form av musikalen Rock of Ages. Föreställningen utspelar sig i, och och kring en nedläggningshotad, bar på Sunset Strip Boulevard i Hollywood. Det är fart, komik och härliga rocklåtar som presenteras av avgångsklasserna i estetutbildningarna från Storsjögymnasiet.

Det här är en ganska lång föreställning men jag hade roligt rakt igenom. Hitlåtarna avlöser varandra igen och igen. Eleverna är (så klart) ojämna, med både fullfjädrade artister och andra på väg, men det gör ingenting.  Över allt lägger sig ett engagemang och energi som bara äger, inte bara scenen, utan hela salongen. Heja ungdomar!

Rock of Ages. Storsjögymnasiet. Storsjöteatern, 23 &  24 februari 2017, Storsjöteatern, Östersund.

Hemlängtan

Romeo & Julia Kören har en föreställning om att vara flykting, att hitta sin plats i ett nytt land med många möjligheter, men att samtidigt sakna sitt tidigare liv. Ett aktuellt ämne där jag känner att det var bra för diskussion och eftertanke att gå med mina två tonårssöner.

Det var en glädjande stor publik som hade hittat till teatern ikväll. Tyvärr kände jag mig yngre än… nästan alla…. Gissa då vad mina söner var! Det var en extra homogen publik idag. Så synd att inte ungdomar och unga vuxna går mer på teater. Det här är kvalitet, intryck och utveckling. Som Mellanbror sa: ”Det var så skönt att bara sitta ner en stund och vila i föreställningen efter alla läxor och annat”.

Föreställningen omfattade 1800-talsmusik i form av traditionella svenska visor och amerikanska sånger med texter från autentiska brev av svenska utvandrare (via Migrationsverket) och av Carl Jonas Love Almqvist som flydde till Amerika. Några korta texter lästes, gitarr och kontrabas förstärkte finstämt tillsammans med amerikakoffertar och sockerlådor på scenen.

Sist av allt bjöd kvällens ensemble på ett smakprov från sin kommande uppsättning – Bellman. Här fick jag en aning om att kören kanske ändå landar allra bäst i den renässansmusik där de brukar hålla sig. De gjorde bra reklam, för nu vill jag gärna se den föreställningen också om jag får möjlighet.

Hemlängtan, Romeo & Julia Kören, Storsjöteatern, Östersund 2017-02-19.

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.

 

 

 

Brudklänningarna på slottet

Så till sist kom vi fram till den utställning på Slottet som vi hade planerat att besöka – Kungliga brudklänningar. Men det var värt de spontana besöken på Museum Tre kronor och Paradvåningarna innan vi kom fram.

Klänningarna visas i Rikssalen, klänningar från Silvia, Lillian, Viktoria, Madeleine och Sofia. I samma rum. Samtidigt. Det är unikt. Dessutom visas brudtärnors klänningar, tillbehör och några andra klänningar burna i samband med bröllopen.

H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllopsklänning 2010, skapad av designern Pär Engsheden. Foto: Sanna Argus Tirén /Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Förutom själva  brudklänningarna, och känslan av att kunna gå alldeles nära dem och se detaljer, var det något annat som fångade mitt största intresse. Nämligen Viktorias Elie Saab-klänning som hon bar i Konserthuset på regeringens middag och konsert inför bröllopet.

Jag minns när jag satt hemma i tv-soffan och åt prinsesstårta vid bröllopet, men framför allt när hon kom ut på röda mattan på Hötorget i den där beige kreationen av Elie Saab. Nu vet jag att den är ännu mer imponerande när jag bokstavligen synade den i sömmarna. Det här är allra högsta klass. Det är förstås alla kläderna som visas, men det här var det jag fastnade för extra.

H.K.H. Prinsessan Madeleines bröllopsklänning 2013 skapad av designern Valentino Garavani. Detaljbild släpet. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Kungliga brudklänningar, Kungliga slottet 18 oktober 2016-12 mars 2017. I entréavgiften ingår även besök till slottets övriga paradvåningar och museer.

På äventyr med Kape


Äventyrarn”. Bild publicerad med tillstånd av Kape Heime.

För första gången smälte Mellanbror in bättre in på en konstutställning än mig. Lokale skaparen Kape drog en blandad publik och tavlorna bidrog till stämning och ett skönt häng i Teatergalleriet. Kape ger kreativ inspiration för ungdomar, exempelvis för min son som deltagit i graffittiworkshops med honom. Men det här är motiv som passar alla åldrar, bland annat visas ett äldre par i en nära promenad.

Utställningsväggarna var utnyttjade på ett bra vis och det visades dels ordentligt stora tavlor, dels grupper av tavlor med mer detaljerade motiv i akvarell. Jag tyckte om tavlorna rakt igenom och utställningen uppmuntrar diskussioner. Allra mest fastnade jag nog för tavlorna där höstlöv förekom och en stor spraymålning där ett ansikte bara gick att ana.

Kape. Målningar i akvarell, spray & akryl. Teatergalleriet, Storsjöteatern Östersund. 15 januari 2017-

Rum med utsikt på Contintental


Fantastisk utsikt från hotellrummet på Scandic Continental.

Som en fin avslutning på jullovet besökte jag och Lillasyster huvudstaden för en långhelg. Gamla Scandic Continental var ett av mina favorithotell vid tjänsteresor på min tidigare arbetsplats. Kuriosa är att jag uppskattade att kunna få havregrynsgröt på beställning där :) Vet inte om det var ovanligt då kanske.

Den här helgen var jag däremot på en privat resa och fick äntligen tillfälle och möjlighet att testa nya Scandic Continental för första gången. Byggnaden stod färdig våren 2016 och här finns förutom hotell även lyxiga lägenheter på de översta våningarna , skybar och takterass, restaurang (The Market), ett stort antal mötesrum m.m.


Oslagbart läge precis vid Stockholm Central är praktiskt och kan ge en känsla av trygghet vid resor kvällstid.

Även på nya Scandic Continental finns det havregrynsgröt i frukosten :) Den görs inte på beställning, men den var fräscht nykokt i liten kastrull bägge mornarna jag åt där. I övrigt erbjuds allt som kan förväntas av Scandics överdådiga frukostar.

Hotellrum med allt
Visst har jag bott på hotell som känts mer genuina och med mer omtanke i detaljer, lokala råvaror m.m. Men – jag tror Scandic Continental är det första hotell som uppfyllt alla (utom ett) av mina önskemål på ett hotellrum en gång. Full pott!

  • Lagom temperatur (ställbar och tyst).
  • Läslampa och mysbelysning vid sängen.
  • Tillräckligt stort sängbord med möjlighet att ladda mobilen (men inget usb-uttag, vilket ändå bara är en bonus).
  • Skohorn (dessutom i trä).
  • Flera separata och ställbara belysningskällor i rummet (mer bonus än önskemål).
  • Riktigt strykjärn och strykbräda.
  • Tillräckligt många krokar och galgar i hallen plus avställningsytor för väskor.
  • Vattenkokare och te.
  • Titthål i dörren och handtag som går att spärra inifrån.
  • Sminkspegel (nödvändigt för glasögonbärare) och gott med plats för necessären och så klart hårtork.
  • Helkroppsspegel.
  • Hudlotion (ovanligt).
  • Dimbar lampa i badrum. Det går dessutom att välja på rum med rymlig dusch eller badkar.

Så vad var det jag saknade? Jo, det enda jag kan komma på är att jag saknade ställbart duschmunstycke :P

Vårt rum var rymligt med litet bord med fåtölj, soffa med soffbord. Den häftiga utsikten kan dras för både med tjocka gardiner och med en elektriskt styrd rullgardin om så önskads. Det fanns dubbla kuddar i olika utförande.

På Scandic Continental är det helt enkelt lätt att sova gott.


Lånecyklar i julpyntad entré ovanför kommande nedgång till Citybanan.

Det lilla extra
Personalen under vår vistelse var genomgående glada och engagerade sig utöver det vanliga när jag ställde en frågor om byggnaden och behövde lite blandad service. Det erbjuds bland annat cyklar för utlåning och en glashiss går rakt upp till baren på våning 8. Jag blundade exakt hela hissfärden ;) Entrémiljön har full fart då den ligger precis över tunnelbana och kommande nedgång till Citybanan. Här finns minibutik, ett riktigt café, platser att sitta och arbeta på och ”bara hänga”.

Jag återkommer med inlägg om hur min dotter upplevde hotellet och inlägg med urval av alla härliga aktiviteter vi ägnade oss åt under vår Stockholmstrip.

Det här är min personliga upplevelse av hotell Scandic Continental och bilderna är mina egna. Inlägget är ett samarbete med Scandic Continental i Stockholm – tack för guldkant på resan och en trevlig vistelse!

Star Wars – Rogue One

Drogad med Cocillana-Etyfin sov jag hela natten utan hosta. Så välbehövligt, dygnet innan var riktigt illa med sömn bara nån minut i taget. Tack vare sömnen börjar jag nu känna att jag återhämtar mig och har till och med vågat boka in ett par träningar nästa vecka (jag får väl avboka om det inte funkar).

Det jag var mest orolig för utifrån förkylningen var risken att missa nya Star Wars, men jag klarade av att gå på premiären som planerat med Lillasyster som sällskap. Hon fick för övrigt titta in i maskinrummet en sväng vilket uppskattades. Däremot uppskattade jag mest, förutom själva filmen, att i princip alla i den fullsatta salongen hade kläder med Star Wars-motiv. Häftigt att se!

150101-Kopia-smal

Star Wars – Rogue One är en fristående film, men för den som har någorlunda koll på Star wars hör den ändå mycket ihop med de andra. Framför allt fylls några luckor vilket kan ge mervärde för den totala bilden. En hel del karaktärer och skådespelare känns igen, men det bjuds även på nya platser och karaktärer. Humoristiska K2SO var till exempel en trevlig bekantskap.

Filmen var klart cool och håller liv i sagan, men den når inte riktigt upp till Star Wars – The Force Awakens. Därför ser jag nu ännu mer fram emot uppföljaren Star Wars – Episod VIII som har premiär om ett år! :)

Star Wars – Rogue One, 2016. Regi: Gareth Edwards. Huvudroller: Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn.

Grafikutställning

Nu har det ramlat in många nya läsare under de sista veckorna. Välkomna! I den här bloggen serverar jag en kulturell konfetti med utgångspunkt från Östersund. Tema är kultur och skapande, i ett brett perspektiv, i en blandning med personliga inslag.

grafikutstallning_for_webb

Själv har jag åkt på en förkylning med feber och har legat hemma sen i helgen. Inte alls roligt, speciellt inte med tanke på att jag senast helgen innan hade en annan förkylning som gick på bihålorna. Idolfinalen, prisutdelning och Nobelfest och en hel hög med tidningar och böcker har fått vara mitt sällskap i vila.

Nu har det hur som helst börjat vända, och innan jag blev riktigt dålig tog jag mig iväg på en välbesökt vernissage på Ahlbergshallen. När jag kommer dit slås jag först som vanligt av att jag tycker om lokalen i sig.

Utställningen är en klassisk och fin grafikutställning. Jag tycker om att det tomma utrymmet får ta plats på många av verken. Men det jag fastnar för allra mest är alstren på övre våningen. Här har Henriksson, Athle och Carlsson samskapat till ett utsökt resultat. De har börjat trycka i tur och ordning på olika blad, för att sedan skicka vidare. Verken är signerade i den ordning konstnärerna har arbetat med dem och trycken hänger från taket i något som liknar en labyrint. Jag tänker att de måsta ha haft roligt under skapandet och besökarna fick höra att arbetet varit utvecklande.

Utställningen pågår över jul så hemvändare kan ta chansen till ett besök.

Grafikutställning. Elisabeth Athle, Annika PerssonEwa Carlsson, Kåre Henriksson. 10 december 2016-8 januari 2017. Ahlbergshallen, Östersund.

Bildmakarna

Bildmakarna av Västerbottensteatern. Fakta: Manus: Per Olov Enquist Regi: Kia Berglund Scenografi & kostym: Youlian Tabakov Medverkande: Annika Isaksson, Margareta Niss, Harry Friedländer, Björn WahlbergPressbild Västerbottensteatern. Foto: Patrik Degerman.

En delvis svårtillgänglig föreställning som kanske passar en mer van teaterpublik. Det förklarar möjligen en halvtom salong. Vi som var där fick hur som helst se högklassiga aktörer där Margareta Niss briljerade i rollen som Selma Lagerlöf. Det jag tyckte mest om i uppsättningen var ändå scenografi – lysande!

Bildmakarna är en modern klassiker av Per Olov Enquist om Selma Lagerlöf där hon ska få se provscener ur filmatiseringen av hennes Körkarlen. Titta gärna på filmen från 1921, här i speedad version på engelska och musik, eller sök efter originalet.

Bildmakarna av Västerbottensteatern. 2016-12-06, Storsjöteatern Östersund. Regi: Kia Berglund, Scenografi & Kostym:  Youlian Tabakov. Medverkande: Annika Isaksson, Margareta Niss, Harry Friedländer, Björn Wahlberg. Ingmar Bergman var den som ledde urpremiären av Bildmakarna 1998.

Trans[e]ición

transeicion-foto-joseph-ros4-1020x1024
Trans[e]ición, Foto: Joseph Ros. Pressbild med tillstånd från Riksteatern.

I en kombination av hiphop, popping, house och afrokubansk transteknik bjuder Trans[e]ición på en föreställning där tema är klubbdansens trans. Föreställningen är inte publikfriande och den repetitiva ritualliknande formen blir ibland för mycket. Men – det är alltid givande att se duktiga artister framföra sitt verk och se deras precision. I perioder blir jag  trollbunden av dansarnas olika personligheter och hur de får form i dansen.

Stort plus för de normöverskridande inslagen där en av männen genomgående bär en diskret kjol, kvinnan ger ett androgynt intryck, och ett inslag med en gigantiskt böljande röd kjol genomförs av en manlig dansare.

Riksteatern – Trans[e]ición, Storsjöteatern 2016-11-27.

 

Ulla Granqvist

dsc_0502

Om du bara ska gå på en utställning i Östersund i år – se Ulla Granqvist! Det här är en folkkär, välbesökt och härlig utställning med något för alla. Det finns det klassiska, det strikta, det lekfulla, det nytänkande, helheter, detaljer… och det bara fortsätter.

Det är inte ofta jag besöker samma utställning flera gånger. Men den här ska jag absolut gå på igen, både ensam och med barnen. Det finns så mycket att uppleva!

Ulla Granqvist berättade att hon skulle vilja arbeta med glas och med textiltryck, och att göra sina egna böcker. Om hon gör en bok av den här utställningens verk, med tillhörande korta, kärnfulla texter, då kommer den boken hamna på en fin plats i mitt hem.

Ulla Granqvist. Akvareller. Allt är ett/Ullas ark. Ahlbergshallen, 12-27 november 2016. Arr: Härke konstcentrum. Granqvist är tidigare lokalt känd som prisad illustratör för Östersunds-Posten.

Maia Hirasawa

mms_20161113_094237
Maia Hirasawa. Foto: Erika Wall.

En anledning till en begränsad publiksiffra är att Maia Hirasawa kan ge ett allmänt intryck när man hör musiken exempelvis på radio. Som liveartist tar hon desto större plats! Det här var en konsert jag inte hade velat missa.

Hirasawa håller en tydlig profil, hon ser ut att trivas på scenen och många i publiken hade gärna stannat lite längre. Upplägget upplevdes genomtänkt och Hirasawa bekräftade, efter konserten, att hon har provat sig fram till den här ordningen. Jag uppskattade att en av låtarna framfördes på japanska och frågade om hon brukar sjunga på svenska när hon uppträder i Japan. Och det brukar hon – roligt! Den japanska kopplingen ger mig förstås lite extra personligen sedan vi hade en japansk utbytesstudent boende hos oss ett läsår.

I övrigt tänkte jag mycket på första intrycket. Vad mycket det gjorde att Hirasawa bar ett japanskt plagg över sina vita kläder ända till sista låtarna. Ljussättningen var för övrigt effektfull, både strålkastarna och de sju lampkloten i rött och blått på scenen.

Maia Hirasawa, Storsjöteatern Östersund, 12 november 2016.
Turnén fortsätter över landet under hösten. Hirasawa medverkar i bandet Hello Saferide med Annika Norlin i täten.

Insektor och stora krukor

dsc_0242 dsc_0241
Arne Gräns frisörsalong som utställningslokal. Höst på Drejeriet.

Det är rejäla krukor Stellan Anliot ställer ut på Drejeriet. Härligt att se materialet ta plats. Material finns även med på ett överraskande vis när Stellan Anliot bland annat använt sand och vedaska för att få fram sina strukturer.

Basic craft. Stellan Anliot. Drejeriet Keramik. 29 oktober-19 november 2016.

Lina Hedenljung bjöd på en kort men härlig utställning i häftig lokal. Utställningen bestod till stor del av insekter vilket bägge sönerna uppskattade. Jag fastnade för de grafiska och kantiga bilderna, nästan som mosaiker, och allra mest gillade jag tuschteckningarna som agerar förlaga till tavlorna.

Att måla artspecifika baggar på ett material som ekgolv tilltalade mig också. Plus för annorlunda snacks med lokal anknytning, saft för barn (och andra som inte ville ha alkoholfritt vin) och för ett av de bättre utställningshäften jag har sett på länge.

Bland bubblor och kryp. Linda Hedenljung. 29-30 oktober 2016, Arne Gräns frisör.

 

Akvareller ur tre teman

dsc_0213

Jag kan gissa att Lars Holms val att ta fram verk i form av skjortor har sin förklaring i hans bakgrund som kostymtecknare på teatern. Jag tittar på de akvarellmålade pappersskjortorna och börjar fundera om jag inte borde köpa in ett par riktiga skjortor att förvandla och använda. Sån inspiration gillar jag!

Förutom skjortorna visar Holm en bildserie med gigantiska ansikten där jag slås av konstnärens skicklighet. Dessutom finns en bildserie med små akvareller målade ute i naturen.  Genom att måla mitt i naturen hittar Holm intryck som han kan ta med i sitt fortsatta skapande. Jag kan uppleva naturen genom bilderna, hur känslan är fångad. Den här serien, Mitt landskap, visas för första gången på denna utställning.

Det som fångar mig allra mest är hur Holm har förändrat själva rummet i utställningslokalen. Diskret, men omvälvande, har han placerat två stora röda tavlor (från bildserien Resa) och rummet är ett helt annat!

Visste du att de som arbetar på utställningarna i Ahlbergshallen ofta är ideella representanter från Östersunds konstförening? Stöd dem gärna genom att bli medlem nästa år. Mer information på deras Facebooksida.

Akvareller ur tre teman. Lars Holm. 15-30 oktober 2016. Ahlbergshallen. Arr. Östersunds Konstklubb.

 

Sam Outlaw & Molly Parden

dsc_0240

Sam Outlaw med Molly Parden trollband publiken på Storsjöteatern. Det här är relativt nya artister i countrystilen och de spelar ofta på barer. Men de gör sig utmärkt på en sån här scen – de nådde ut till varje hörn av publiken. Molly Parden charmade alla och Sam Outlaw ägde scenen. (Outlaw är för övrigt ett släktnamn, inte ett påhittat artistnamn.) Ett par av låtarna där Molly Parden sjung med i duett nådde allra högsta betyg. Molly Parden hade för övrigt en egen solodel innan Outlaw kom upp på scen, en uppskattad finstämd stund.

Bröderna Johannes och Albin Söderlund (från Lumberjack & The Suits) agerade förband med bravur. Eftersom de har samma namn som mina söners mellannamn kommer jag framöver ha svårt att inte följa var deras musicerande :)

Sam Outlaw, Molly Parden, Johannes & Albin Söderlund. Storsjöteatern 28 oktober 2016. Arr: IF Popgeni.