Kategoriarkiv: Recensioner

Jakten på Kapten Klänning

Fy vilken obehaglig bok jag har läst. Men en riktig bladvändare. Det gick inte att lägga ifrån sig boken, utan jag bara fortsatte trots beskrivningar av vidriga övergrepp. Bok och bok förresten. Den här gången läste jag boken i sin helhet på surfplattan. Det känns fortfarande ovant och inte lika trevligt som att hålla i en bok. Men som jag har konstaterat tidigare läser jag märkbart snabbare i digitalt format än i pappersform.

Magasin läser jag sedan tidigare gärna på surfplatta, troligen blir det fler böcker också i fortsättningen. Speciellt eftersom det fanns en hel del användbara inställningar i appen Biblio som var ny för mig. Först och främst bytte jag till ett digitalt typsnitt och gjorde bakgrunden svagt gul istället för vit.

Anledningen till att jag läste boken om Kapten Klänning (polischef Göran Lindberg) var i första hand av allmänbildande intresse. Förutom information om det specifika fallet fick jag även insikt i de etiska dilemma polisen kan ställas inför och hur unga kvinnor/flickor hamnar i allt extrema situationer när de stegvis blir manipulerade av en brutal man.

Trolle, Jonas. Jakten på Kapten Klänning. 2014.

Tatueraren i Auchwitz

Inledde dagen med att skotta snö. Vinterns första ordentliga snöfall. Sen tog jag en promenad på snöiga, oplogade gator för att möta upp J och gå till Stora kyrkan för att delta i mässa. Idag talades det om internationell solidaritet, invandring genom olika tider i historien och svagare grupper. Vi påmindes också om Kristallnatten (9-10 november 1938), Berlinmurens fall (9 november för 30 år sedan) och paralleller till idag. Häftigast var att det spelades på bägge orglar i kyrkan, ibland i samma stycke. Mäktigt!

Boken som jag har läst under den här veckan känns passande i samma tema som i kyrkan. Det är den andra boken om konsentrationsläger som jag har läst under en kort period. Tatueraren i Auschwitz är en bladvändare som går fort att läsa. Trots alla ohyggliga hemskheter innehåller den en rörande, vacker och verklighetsbaserad kärleksberättelse.

Morris, Heather. Tatueraren i Auschwitz. 2018.

Strålande i Sundsvall

Sjukskriven en period och jag känner mig verkligen uttröttad. En välbehövlig paus och stund att tänka på annat blev det torsdag och fredag. Min kusin har varit på strålbehandling i Sundsvall i fyra veckor. Jag fick äran att sällskapa och fira de två sista dagarna av hennes behandling.

Vi var på Sundsvalls sjukhus som jag inte hade besökt tidigare. Dit åkte vi buss, tillbaks till stan promenerade vi. En stor del av dagarna låg vi på hotellrummet och läste, stickade respektive tittade på tv-serier. Men vi hann och orkade några extra saker också.

På Kulturmagasinet gick vi kort in och tittade på biblioteket, sedan såg vi några utställningar.

Sjömannens och andra minnen. Laaja, Karin. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Konstnären har gestaltat sina och andra minnen från olika tider i form av måleri. Tanken är att ge en bild av det som endast finns i minnet, som inte är dokumenterat i fotografi. Jag gillar särskilt de nutida bilderna med ungdomar som har stora hörlurar på sig. Precis som i verkligheten. Och kanske extra eftersom jag tokgillar mina brusreducerande lurar. Bonus: En monter med skisser till målningarna.

[F]acts of Violence. Katz, Elena. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Jag gillar installationer och jag gillar konst som väcker känslor. Men den här utställningen väcker bara mitt ogillande. Konstnären, som är baserad i Berlin, vill visa på fakta kring socialt, fysiskt och socialt våld och vill snarare väcka frågor än att ge svar. Jag tycker den är osmaklig, framför allt filmen där hon skär sig själv över en stor del av bröstet. Jag vill inte att någon ska se något som skulle kunna uppmuntra ett självskadebeteende.

Party i Jajce. Popaja, Aldin. 9 november 2019-9 februari 2020. Här har konstnären fotat fester och barer i Jajce, Bosnien med lång exponeringstid. Då blir det som rör sig suddigt och bara det som är absolut stilla blir tydligt. Därefter har konstnären målat av bilderna i jätteformat. Jag gillar tekniken.
Bonus: Att få chansen att se utställningen två dagar före vernissage.

I museets fasta utställningar tittade vi som hastigast på Staden som förvandlade sig (före och efter stadsbranden 1888 då 10 000 personer blev hemlösa), Hövdingen i Högom (Norrlands rikaste gravfynd från ca 500 e Kr) och Fantastiska djur (oj, vad vargar är stora…).

Sundsvalls museum, Kulturmagasinet

En jitterbuggkaka och ekologisk jordgubbsläsk på Stair Cullinar i Kulturmagasinets vinterträdgård.

Vi bodde på Best Western Hotel Baltic i Sundsvalls centrum. Jag har bott där tidigare, någon gång före/efter 1990. Då kändes hotellet ganska sunkigt och jag minns det som att allt var rosa/aprikos. Nu är det betydligt fräschare, rummen ljusa och korridorerna svarta. Frukosten var en av de bättre hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inte som på Hilton i Gdańsk, men med ett stort och annorlunda utbud som tilltalade mig.

För att fira slutet på strålbehandlingen extra unnade vi oss Sparkling Thursday på hotellets restaurang Mamma Augustas Kök. Jag beskriver det som after noon tea, men förstärkt och med extra allt. Förrutom bubbel och te serverades pizza, olika bröd, räkrätter, frukt, skinka, ostar och en generös godishörna. Paprikaröran blev en favorit. Dessutom hade hotellet gott te som jag även drack till frukost och på eftermiddagen. Godast var ett vitt chai te.

Bonus: Mitt i minglet träffade jag på min kollega K. Verkligt trevligt att prata med henne en sväng. Hon har varit ett stort stöd för mig under det här jobbiga året.

Tidiga till tåget och hemresan fikade vi på anrika Pallas Konditori. Jag köpte bland annat en citronkaka med sylt och en smart variant av jitterbugg bakad i längd istället för rullad. Goda kakor för 7 kronor styck. Skoj med retromiljö också, men tyvärr tycker jag att de skulle renovera upp lite. Även om det ska vara gammaldags behöver inte eldragningar, golv och tapter se smutsiga och slitna ut. Jag vill ha fräscht när jag äter.

Sammanfattningsvis vill jag gärna tillbaks till Sundsvall vid tillfälle. Jag har mycket kvar att upptäcka. Sjukhuset hoppas jag däremot att slippa se igen.

Allt jag fått lära mig

Vallsundsbron, sett från sjukhusfönstret

Det var en blek dag idag. Och ordentligt kylig. Jag blev riktigt ruggig efter min morgonpromenad till Frösön och sen till B på sjukhuset. Några dagar med aktiviteter, sen ska jag vila på riktigt. Doktorns order på det.

Jag har läst en otroligt omskriven bok. Det är befogat. Den här boken kommer jag att komma ihåg. Berättelsen är totalt overklig, rysande och fullständigt fängslande. Huvudpersonen växer upp avskärmad från övriga världen, utan att gå i skola. Hon känner inte till världens historia eller samhällsstrukturer. Familjen är strikta mormoner och preppers med en far som styr hårt, senare visar det sig att han även är bipolär. Så småningom kommer ändå Tara ut i samma värld som oss andra och vi får läsa om hennes upplevelser och reaktioner kring det. Det är svårt att smälta att boken är verklighetsbaserad… Boken kom ut på svenska 2019 och jag vill trycka på att jag rekommenderar den.

Westover, Tara. Allt jag fått lära mig.

Never Grow Old

En dansföreställning. Tre dansare. Jag gillar kostymen. Jag gillar den avgränsade mindre scenen som en del av den vanliga scenens yta. När dansarna går utanför mot publiken överraskar det. Tanken med föreställningen är att visa på vandring genom tid och rum, utanför kön och rum. Tyvärr blir uppvisningen för experimentell och politisk för mig.

Riksteatern. Never Grow Old, Historiens vingslag och förvandlingar. Av Paloma Madrid. Storsjöteatern, 2019-10-29.

Klassisk konstrunda, finmiddag och bubbel

Ahlbergshallen, konsthall

I helgen tog jag en klassisk konstrunda med Mellanbror och hann med fyra utställningar.

  • Lars Tunbjörk, 7-22 september, Östersunds Konstklubb, Ahlbergshallen.
  • Johanna Samuelsson, Textil Textur, 31 augusti-21 september, LUX/Norra Station.
  • May Lindholm, Om att bära, 7-28 september, Drejeriet.
  • Kåre Henriksson, 14 september-6 oktober, Galleri Remi.

Framför allt rekommenderar jag lokala Henriksson och Lindholm. Kolla in ansiktsintrycken i keramiken! Skulpturerna ser ut som brons men är skapade i lera och ytbehandlade med tempera och vax.

Dessutom tittade jag och bägge söner på Pridetåget och besökte Internationella matmarknaden på torget.

Östersund Pride

I helgen ordnade jag och gubben finmiddag för oss själva, med långklänning, slips, kavaj, vit duk, linneservetter och allt. Så lyxigt!! <3 Drygt fyra timmar tog måltiden och här var vår meny:

  • Hembakta parmesankex, rädisor, fransk lantsalami. Kantarellsoppa kokad på grädde och vin. Dryck: Champagne Palmer & Co.
  • Oxfilé med tryffelbrie och -bearnaise på en bädd av säsongens grönsaker. Dryck: Amarone della Valpolicella, Italien.
  • Hallonsorbet, färska hallon, grädde. Dryck: Calvet från Sauternes (Bordeaux).
  • Chokladpraliner från Tinas Praliner i Alsen.
Vinglas More, Orrefors. Glas till dessert: Taste, Orrefors. Förrättstallrik: Höganäs

Rynek Underground, Polen 2019

Under saluhallen, gamla tyghallen Sukiennice, mitt på Krakóws stora torg, Rynek Główny, ligger ett relativt nytt museum, Rynek Underground (invigt 2010). Tack vare platsen är det ett lättillgängligt museum som är enkelt att svänga in på, eller ner snarare, då det ligger under marken.

Museet är intressant då det handlar mycket om torget och dess historia. Torget har en avgörande betydelse av Krakóws utveckling och står än idag i centrum, så det känns motiverat att lära mer kring just detta. Modern teknik används på flera olika vis för att illustrera. Det finns hologram, touchskärmar, filmer mm. Överallt finns utgrävda murar och husgrunder i olika skikt att se. Jag blev helt fascinerad över den utgrävning av torget som startades 2005. Bilder från denna utgrävning visas. Torget var en enda stor arkeologisk arbetsplats då. Efter detta arbete byggdes museet Rynek Underground för att visa utgrävningarna och fynden. Utgrävningarna möjliggör att besökarna faktiskt kan promenera på äkta medeltida gränders kullersten.

Bonustips: En hel del av informationsskyltarna på muséet är endast på polska. Besöket är givande ändå, men det kan vara bra att veta. Missa inte miniatyren över stadens centrum som ger en bra överblick även för dagens gamla stad.

Rynek Underground

Red Kurka, Polen 2019

I Kraków hyrde vi en lägenhet av Red Kurka Apartments via booking.com. Det var ett stort sovrum med dubbelsäng och extrasäng, ett mindre kök och hall med wc och separat duschrum, allt längsgående med tre ordentligt stora fönster mot en innergård där en burfågel sjöng så trivsamt. Takhöjden var imponerande och allt som behövdes fanns och var fräscht, om än lite slitet. Funktionellt var det sammanhållande intrycket. Plus för att sängkläder, handdukar och förbrukningsvaror som schampo m.m. fanns och att det fanns tvättmaskin.

Utifrån att det var över 30 grader varmt bokade vi en extra städning under veckan inklusive byte av sängkläder och handdukar. Klart värt. Intressant att se hur mycket möda de la ner vid städningen också. De hade flyttat runt och organiserat precis allting. Det kändes ovant, men inte fel, att andra mixtrat på med mina saker när policyn på svenska hotell brukar vara att personliga ägodelar inte får vidröras.

Jag trivdes i vår lägenhet, skönt att bo i ett ”hem” med lite utrymme istället för på hotell under så lång tid som drygt en vecka, men det bästa var ändå läget. På samma gård låg veckans favoritrestaurang, Klimaty Południa, och i huset bredvid fanns en matvaruaffär. Till Krakóws stora torg tog det bara några minuter att promenera och Planty, parken runt gamla stan, var alldeles utanför gården. Dessutom låg lägenheten helt mot en skuggsida vilket gjorde temperaturen inomhus helt okej, speciellt i kombination med en fläkt i sovrummet.

Egentligen det enda som skulle kunna ha stört boendet att restaurangens personalingång låg precis utanför, så de stökade på med en del varor och stod och rökte där en del, men det fungerade bra för mig. Sen saknade jag att det inte fanns någon trädgård att sitta ute och läsa i, men samtidigt var det som sagt nära till Planty.

Red Kurka Apartments

Ogród Botaniczny, Polen 2019

Ogród Botaniczy, Botaniska trädgården i Kraków var en mysig oas som erbjöd skugga en riktigt varm dag. (Det var ca 34 grader varmt.) Promenaden dit var däremot onödigt solig längs en asfalterad gata, men intressant att passera en stor kyrka och att se sjukhusområdets hus utspridda i en rad gamla byggnader.

Igången till parken var riktigt klurig att hitta. Det var inte förrän efter att ha gått några hundra meter för långt som det dök upp skyltar om att vända. Trots denna information var det ändå svårt att gå rätt. Enda skyltningen var en gammal snirklig portal med texten ”Ogród Botaniczy” ovanför ingången till en gårdsplan. Sen var det till att gå över gårdsplanen för att komma till kuren där biljettförsäljningen var. Otydligt. Biljettpriset var symboliskt och då ingick dessutom palm- och växthus i samma. Något café lade jag inte märke till inom området, men det fanns ett slags glassförsäljare som jag såg på avstånd.

Jag upplevde Botaniska trädgården alldeles lagom stor. Det var möjligt att bekvämt promenera igenom en större del av området, titta på både buskar, träd, växthus och palmhus. Just palmhus tycker jag alltid är charmiga, speciellt när det finns vatten och näckrosor. Lite skoj var att vi hamnade efter en barngrupp som fick guidning på polska, det handlade om ananas, advokado och annat. Överhuvutaget fanns det många kända växter att titta på, en hel del krukväxter som jag kände igen, bland annat en St Paula-samling. Alldeles vid ingången till parken pågick ett bygge av ett nytt, jättestort palmhus i klassisk stil. Det byggdes runt palmer på plats istället för att först bygga huset. Fascinerande att se bygget, jag är övertygad om att det är enda gången jag kommer att se ett palmhus under uppbyggnad.

Bäst av allt med besöke var ändå att det var B:s förslag att vi skulle gå till parken. Gulligt :)

En musikalisk terrass, Polen 2019

Jag hade svårt att springa på naturliga utsiktsplatser i Kraków. Det hjälpte inte mycket att googla heller. Det givna första förslaget är att trampa upp för långa trappor i Mariakyrkan på torget. Det kändes dock för jobbigt och för stor utmaning för min höjdrädsla. Caféet och terassen på Musikaliska Akademien visade sig bli den bästa utsiktspunkten för mig. Fiket heter Metrum Restobistro och Musikaliska Akademin ligger mot parken Planty vid gatan Mikołaska.

Största utmaningen är att hitta. Huset går att finna, men ingången ligger anonymt mot en bakgata (Swietego Tomasza). Sen gäller det att gå förbi skolans reception och en bit in i entrén för att ta sig till hissen upp sex våningar till disken där det går att beställa olika sorters smoothies, juice, kakor och smårätter som omelett och soppa. Priserna är låga och gästerna får själva hämta sin mat och bära tillbaks disken. Känslan är, antagligen precis riktig, ett studentcafé. Det är enkelt och charmigt. Och framför allt – utsikten från terassen är hänförande! Jag hade saknat en stor del av min känsla för Kraków om jag hade missat det här fiket. Besöket gav både överblick, orientering och en viss insikt av hur stora många av byggnaderna och träden i stadens park, Planty, är.

Bonustips: Det finns sittplatser utomhus åt bägge sidor av huset, kan vara svårt att se, men det är även fint att sitta inomhus. Det här var en av få ställen där all information, meny och prat var på endast polska så det är till att peka eller ha en viss kännedom om ätbat på polska för att beställa.

Inrikeståg, Polen 2019

För att ta oss till Kraków åkte vi PKP intercitytåg Gdańsk – Kraków. Innan det åkte vi dessutom lokaltåg Gdańsk – Sopot och slutligen igen PKP intercity Kraków – Warszawa.

Biljetter till Sopot köpte vi på plats på Gdańsk Głowny (centralstation) och fick minismå ”leksaksbiljetter” som behövde stämplas i en automat innan påstigning. Ungefär 25 svenska kronor tur och retur blev kostnaden för en vuxen. Det gick bra att hitta på stationen och det syndes tydligt i tåget vilka de kommande stationerna var.

Intercitytåget kändes lite omodernare än svenska X2000/X3000, men servicen var perfekt. Eluttag och lampa vid varje plats och ett förvånansvärt arbetsvänligt bord att fälla ner. Lite dåligt med lösningar för småsaker kring sin plats dock. Till frukost ingick i första klass kaffe/te, kaka, croissanter med valfritt sylt eller skinka, riktiga bestick och porslin. Det gick också bra att beställa mat från bistron till plats utan tillägg utöver vanlig prislista. Alkohol fanns i begränsad mängd att inta i bistron i så fall.

Förrutom att se det polska, rätt platta landskapet, bölja förbi passerade vi en medeltida fästning, borgen Malbork (Zespół zamkowy w Malborku/Ordensburg Marienburg) på nära avstånd. Det ska vara världens största borg sett till yta och Europas största tegelbyggnad, ett av Unescos världsarv. Ursprungligen byggdes borgen upp på 1300-talet för en tysk riddarordern senare fungerade den som ett kungligt residens, men även i krigstider har den använts, bland annat under svensk belägring. Under 1800-talet genomfördes en omfattande renovering och därefter krävdes åtgärder igen efter andra världskriget.

Cafébesök i Västjämtland

Kretsloppshuset.

Det blev besök på två caféer i helgen. Agdas café och Kretsloppshuset.

Agdas café i Mattmar är en hemtrevlig liten pärla med traditionellt blandat fika och några oväntade gäster. En liten trädgård, stor parkering och loppisstuk inne ger hög mysfaktor.

Kretsloppshuset i Mörsil har en fräsch lunchbuffé inne i vinterträdgården i det fascinerade ekohuset som faktiskt fungerar som ett kretslopp. Trädgården är stor med många platser bland rosor, kryddor och andra växter. Dottern önskade glass med chokladsås och det fixade personalen fram utan problem trots att det inte stod på menyn. Mellanbror beställde våfflor och fick förvånande nog in tjocka belgiska våfflor istället för de svenska traditionella, även det tillsammans med glass. Passande i solen.

Förrutom fika passade jag på att bada badtunna. Det händer inte så ofta att jag blir inspirerad till det. Men med ljuva vita syréner och fjällen som fond är det fint. Bland blommorna fanns för övrig massor av de tistelfjärilar som invarderar Sverige i år. Vet inte om jag sett några tidigare, men samtidigt liknar de nässelfjärilarna fast i blekare version. I år finns de i stor mängd överallt.

Tistelfjäril på den vita syrénen.

Simma med de drunknade

Jag blir så charmad av den här författarens kärlek till, och kunskap om, träd, trä och hantverk. Uppväxt i en familj med snickare ger det en extra dimension som förstärker en redan bra bok. Författaren har faktiskt tidigare gett ut en faktabok specifikt om ved!

Vidare är den här boken en fin och ovanlig släkthistoria som inte går att förutse. Det handlar om träd, släktskap, samhällsklasser, ett arv och strävsamhet. Jag tycker det är intressant att läsa om dilemmat i norska efterkrigstiden där tysklandvänner lever i samma samhälle som motståndare. Det finns hemligheter och en pusselhistoria som kanske får lite väl otroliga förvecklingar. Men köper man det är boken en bladvändare.

Simma med de drunknade, Lars Mytting.

De oroliga

De oroliga är en av de böcker Minsta bokklubben har läst tidigare. Genom boken fick jag lära mig en hel del om Ingemar Bergman, en person jag haft lite kunskap om tidigare. Berättelserna om relationer och agerande i olika situationer fastnade ordentligt, så Ullmann må vara en stark berättare.

Ullmann, Linn. De oroliga.

Orolig är jag med. Att vara ledsen kan jag hantera. Men att ha en ångest inom mig har jag svårt att hantera. Klättrar på väggarna och tankarna kör fast i samma loopar, igen och igen. Inte alls konstruktivt. Som tur var kommer jag inte behöva vara ensam hela dagen. Morgon med B och under eftermiddagen kommer K och hälsar på. Lillasyster kommer också hem så att jag får sällskap över kvällen och natten av henne. Storebror och Mellanbror är däremot själva i Stockholm över helgen. Min sjuka mamma är på regionsjukhuset några dagar till men har sällskap av min syster och systerdotter <3 En liten paus med återhämtning för mig och pappa.

Släktkalaset

Precis som i livet blandas skratt, dödsfall, mobilsamtal, städning, semesterresor, stress, fest och vardag sida vid sida i teaterföreställningen Släktkalaset som drog stor publik. Jag misstänker att ett dragplåster var att uppsättningen spelas fritt efter Maria Bloms Masjävlar.

Bägge sönerna var med och gillade teatern. Storebror konstaterade dock att den troligen var allra roligast för lite äldre personer då han inte uppfattade allt som publiken reagerade på.  Jag skrattade på desto fler ställen. Men – samtidigt fastnar en del av skratten i halsen då det finns ett allvar bakom. Äkta dramakomedi. Att umgås med släkten kan vara en utmaning, framför allt att släppa fasaderna.

Röst, ljud och musik
Jag gillade allra bäst att det används norrländska på scenen, att även mogna kvinnors sexualitet lyfts fram och jag lyssnade med glädje på folkmusiken. Sunniva Abelli var fascinerande med sin nyckelharpa och fick ta plats som scenen i och med att hon även var berättarröst. Övrig musik var tramporgel och tokiga inslag som rytm via tumstock och andra lösa prylar. Dessutom medverkar några barn på sång via film en kort stund – så vackert!

Extra upplevelse via skådespelarna Cecilia Ljung, Margareta Niss (som tidigare imponerat på mig som Selma Lagerlöf) och David Andersson.

Släktkalaset/Västerbottensteatern. 2018-10-02, Storsjöteatern, Östersund.