Kategoriarkiv: Recensioner

Rynek Underground

Under saluhallen, gamla tyghallen Sukiennice, mitt på Krakóws stora torg, Rynek Główny, ligger ett relativt nytt museum, Rynek Underground (invigt 2010). Tack vare platsen är det ett lättillgängligt museum som är enkelt att svänga in på, eller ner snarare, då det ligger under marken.

Museet är intressant då det handlar mycket om torget och dess historia. Torget har en avgörande betydelse av Krakóws utveckling och står än idag i centrum, så det känns motiverat att lära mer kring just detta. Modern teknik används på flera olika vis för att illustrera. Det finns hologram, touchskärmar, filmer mm. Överallt finns utgrävda murar och husgrunder i olika skikt att se. Jag blev helt fascinerad över den utgrävning av torget som startades 2005. Bilder från denna utgrävning visas. Torget var en enda stor arkeologisk arbetsplats då. Efter detta arbete byggdes museet Rynek Underground för att visa utgrävningarna och fynden. Utgrävningarna möjliggör att besökarna faktiskt kan promenera på äkta medeltida gränders kullersten.

Bonustips: En hel del av informationsskyltarna på muséet är endast på polska. Besöket är givande ändå, men det kan vara bra att veta. Missa inte miniatyren över stadens centrum som ger en bra överblick även för dagens gamla stad.

Rynek Underground

Red Kurka

I Kraków hyrde vi en lägenhet av Red Kurka Apartments via booking.com. Det var ett stort sovrum med dubbelsäng och extrasäng, ett mindre kök och hall med wc och separat duschrum, allt längsgående med tre ordentligt stora fönster mot en innergård där en burfågel sjöng så trivsamt. Takhöjden var imponerande och allt som behövdes fanns och var fräscht, om än lite slitet. Funktionellt var det sammanhållande intrycket. Plus för att sängkläder, handdukar och förbrukningsvaror som schampo m.m. fanns och att det fanns tvättmaskin.

Utifrån att det var över 30 grader varmt bokade vi en extra städning under veckan inklusive byte av sängkläder och handdukar. Klart värt. Intressant att se hur mycket möda de la ner vid städningen också. De hade flyttat runt och organiserat precis allting. Det kändes ovant, men inte fel, att andra mixtrat på med mina saker när policyn på svenska hotell brukar vara att personliga ägodelar inte får vidröras.

Jag trivdes i vår lägenhet, skönt att bo i ett ”hem” med lite utrymme istället för på hotell under så lång tid som drygt en vecka, men det bästa var ändå läget. På samma gård låg veckans favoritrestaurang, Klimaty Południa, och i huset bredvid fanns en matvaruaffär. Till Krakóws stora torg tog det bara några minuter att promenera och Planty, parken runt gamla stan, var alldeles utanför gården. Dessutom låg lägenheten helt mot en skuggsida vilket gjorde temperaturen inomhus helt okej, speciellt i kombination med en fläkt i sovrummet.

Egentligen det enda som skulle kunna ha stört boendet att restaurangens personalingång låg precis utanför, så de stökade på med en del varor och stod och rökte där en del, men det fungerade bra för mig. Sen saknade jag att det inte fanns någon trädgård att sitta ute och läsa i, men samtidigt var det som sagt nära till Planty.

Red Kurka Apartments

Ogród Botaniczny

Ogród Botaniczy, Botaniska trädgården i Kraków var en mysig oas som erbjöd skugga en riktigt varm dag. (Det var ca 34 grader varmt.) Promenaden dit var däremot onödigt solig längs en asfalterad gata, men intressant att passera en stor kyrka och att se sjukhusområdets hus utspridda i en rad gamla byggnader.

Igången till parken var riktigt klurig att hitta. Det var inte förrän efter att ha gått några hundra meter för långt som det dök upp skyltar om att vända. Trots denna information var det ändå svårt att gå rätt. Enda skyltningen var en gammal snirklig portal med texten ”Ogród Botaniczy” ovanför ingången till en gårdsplan. Sen var det till att gå över gårdsplanen för att komma till kuren där biljettförsäljningen var. Otydligt. Biljettpriset var symboliskt och då ingick dessutom palm- och växthus i samma. Något café lade jag inte märke till inom området, men det fanns ett slags glassförsäljare som jag såg på avstånd.

Jag upplevde Botaniska trädgården alldeles lagom stor. Det var möjligt att bekvämt promenera igenom en större del av området, titta på både buskar, träd, växthus och palmhus. Just palmhus tycker jag alltid är charmiga, speciellt när det finns vatten och näckrosor. Lite skoj var att vi hamnade efter en barngrupp som fick guidning på polska, det handlade om ananas, advokado och annat. Överhuvutaget fanns det många kända växter att titta på, en hel del krukväxter som jag kände igen, bland annat en St Paula-samling. Alldeles vid ingången till parken pågick ett bygge av ett nytt, jättestort palmhus i klassisk stil. Det byggdes runt palmer på plats istället för att först bygga huset. Fascinerande att se bygget, jag är övertygad om att det är enda gången jag kommer att se ett palmhus under uppbyggnad.

Bäst av allt med besöke var ändå att det var BJ:s förslag att vi skulle gå till parken. Gulligt :)

En musikalisk terass

Jag hade svårt att springa på naturliga utsiktsplatser i Kraków. Det hjälpte inte mycket att googla heller. Det givna första förslaget är att trampa upp för långa trappor i Mariakyrkan på torget. Det kändes dock för jobbigt och för stor utmaning för min höjdrädsla. Caféet och terassen på Musikaliska Akademien visade sig bli den bästa utsiktspunkten för mig. Fiket heter Metrum Restobistro och Musikaliska Akademin ligger mot parken Planty vid gatan Mikołaska.

Största utmaningen är att hitta. Huset går att finna, men ingången ligger anonymt mot en bakgata (Swietego Tomasza). Sen gäller det att gå förbi skolans reception och en bit in i entrén för att ta sig till hissen upp sex våningar till disken där det går att beställa olika sorters smoothies, juice, kakor och smårätter som omelett och soppa. Priserna är låga och gästerna får själva hämta sin mat och bära tillbaks disken. Känslan är, antagligen precis riktig, ett studentcafé. Det är enkelt och charmigt. Och framför allt – utsikten från terassen är hänförande! Jag hade saknat en stor del av min känsla för Kraków om jag hade missat det här fiket. Besöket gav både överblick, orientering och en viss insikt av hur stora många av byggnaderna och träden i stadens park, Planty, är.

Bonustips: Det finns sittplatser utomhus åt bägge sidor av huset, kan vara svårt att se, men det är även fint att sitta inomhus. Det här var en av få ställen där all information, meny och prat var på endast polska så det är till att peka eller ha en viss kännedom om ätbat på polska för att beställa.

Tåg inrikes i Polen

För att ta oss till Kraków åkte vi PKP intercitytåg Gdańsk – Kraków. Innan det åkte vi dessutom lokaltåg Gdańsk – Sopot och slutligen igen PKP intercity Kraków – Warszawa.

Biljetter till Sopot köpte vi på plats på Gdańsk Głowny (centralstation) och fick minismå ”leksaksbiljetter” som behövde stämplas i en automat innan påstigning. Ungefär 25 svenska kronor tur och retur blev kostnaden för en vuxen. Det gick bra att hitta på stationen och det syndes tydligt i tåget vilka de kommande stationerna var.

Intercitytåget kändes lite omodernare än svenska X2000/X3000, men servicen var perfekt. Eluttag och lampa vid varje plats och ett förvånansvärt arbetsvänligt bord att fälla ner. Lite dåligt med lösningar för småsaker kring sin plats dock. Till frukost ingick i första klass kaffe/te, kaka, croissanter med valfritt sylt eller skinka, riktiga bestick och porslin. Det gick också bra att beställa mat från bistron till plats utan tillägg utöver vanlig prislista. Alkohol fanns i begränsad mängd att inta i bistron i så fall.

Förrutom att se det polska, rätt platta landskapet, bölja förbi passerade vi en medeltida fästning, borgen Malbork (Zespół zamkowy w Malborku/Ordensburg Marienburg) på nära avstånd. Det ska vara världens största borg sett till yta och Europas största tegelbyggnad, ett av Unescos världsarv. Ursprungligen byggdes borgen upp på 1300-talet för en tysk riddarordern senare fungerade den som ett kungligt residens, men även i krigstider har den använts, bland annat under svensk belägring. Under 1800-talet genomfördes en omfattande renovering och därefter krävdes åtgärder igen efter andra världskriget.

Cafébesök i Västjämtland

Kretsloppshuset.

Det blev besök på två caféer i helgen. Agdas café och Kretsloppshuset.

Agdas café i Mattmar är en hemtrevlig liten pärla med traditionellt blandat fika och några oväntade gäster. En liten trädgård, stor parkering och loppisstuk inne ger hög mysfaktor.

Kretsloppshuset i Mörsil har en fräsch lunchbuffé inne i vinterträdgården i det fascinerade ekohuset som faktiskt fungerar som ett kretslopp. Trädgården är stor med många platser bland rosor, kryddor och andra växter. Dottern önskade glass med chokladsås och det fixade personalen fram utan problem trots att det inte stod på menyn. Mellanbror beställde våfflor och fick förvånande nog in tjocka belgiska våfflor istället för de svenska traditionella, även det tillsammans med glass. Passande i solen.

Förrutom fika passade jag på att bada badtunna. Det händer inte så ofta att jag blir inspirerad till det. Men med ljuva vita syréner och fjällen som fond är det fint. Bland blommorna fanns för övrig massor av de tistelfjärilar som invarderar Sverige i år. Vet inte om jag sett några tidigare, men samtidigt liknar de nässelfjärilarna fast i blekare version. I år finns de i stor mängd överallt.

Tistelfjäril på den vita syrénen.

Simma med de drunknade

Jag blir så charmad av den här författarens kärlek till, och kunskap om, träd, trä och hantverk. Uppväxt i en familj med snickare ger det en extra dimension som förstärker en redan bra bok. Författaren har faktiskt tidigare gett ut en faktabok specifikt om ved!

Vidare är den här boken en fin och ovanlig släkthistoria som inte går att förutse. Det handlar om träd, släktskap, samhällsklasser, ett arv och strävsamhet. Jag tycker det är intressant att läsa om dilemmat i norska efterkrigstiden där tysklandvänner lever i samma samhälle som motståndare. Det finns hemligheter och en pusselhistoria som kanske får lite väl otroliga förvecklingar. Men köper man det är boken en bladvändare.

Simma med de drunknade, Lars Mytting.

De oroliga

De oroliga är en av de böcker Minsta bokklubben har läst tidigare. Genom boken fick jag lära mig en hel del om Ingemar Bergman, en person jag haft lite kunskap om tidigare. Berättelserna om relationer och agerande i olika situationer fastnade ordentligt, så Ullmann må vara en stark berättare.

Ullmann, Linn. De oroliga.

Orolig är jag med. Att vara ledsen kan jag hantera. Men att ha en ångest inom mig har jag svårt att hantera. Klättrar på väggarna och tankarna kör fast i samma loopar, igen och igen. Inte alls konstruktivt. Som tur var kommer jag inte behöva vara ensam hela dagen. Morgon med BJ och under eftermiddagen kommer K och hälsar på. Lillasyster kommer också hem så att jag får sällskap över kvällen och natten av henne. Storebror och Mellanbror är däremot själva i Stockholm över helgen. Min sjuka mamma är på regionsjukhuset några dagar till men har sällskap av min syster och systerdotter <3 En liten paus med återhämtning för mig och pappa.

Släktkalaset

Precis som i livet blandas skratt, dödsfall, mobilsamtal, städning, semesterresor, stress, fest och vardag sida vid sida i teaterföreställningen Släktkalaset som drog stor publik. Jag misstänker att ett dragplåster var att uppsättningen spelas fritt efter Maria Bloms Masjävlar.

Bägge sönerna var med och gillade teatern. Storebror konstaterade dock att den troligen var allra roligast för lite äldre personer då han inte uppfattade allt som publiken reagerade på.  Jag skrattade på desto fler ställen. Men – samtidigt fastnar en del av skratten i halsen då det finns ett allvar bakom. Äkta dramakomedi. Att umgås med släkten kan vara en utmaning, framför allt att släppa fasaderna.

Röst, ljud och musik
Jag gillade allra bäst att det används norrländska på scenen, att även mogna kvinnors sexualitet lyfts fram och jag lyssnade med glädje på folkmusiken. Sunniva Abelli var fascinerande med sin nyckelharpa och fick ta plats som scenen i och med att hon även var berättarröst. Övrig musik var tramporgel och tokiga inslag som rytm via tumstock och andra lösa prylar. Dessutom medverkar några barn på sång via film en kort stund – så vackert!

Extra upplevelse via skådespelarna Cecilia Ljung, Margareta Niss (som tidigare imponerat på mig som Selma Lagerlöf) och David Andersson.

Släktkalaset/Västerbottensteatern. 2018-10-02, Storsjöteatern, Östersund.

The Predator

Är jag i Stockholmsområdet, och kan ta mig tiden, ser jag gärna film i IMAX-format på Filmstaden Scandinavia. Eftersom det visas en/några få titlar åt gången i det stora, dyra formatet går det inte alltid att välja film, utan jag får bli överraskad. Denna gång blev det The Predator.

IMAX för spelfilm är inte att jämföra med den variant som visas på Naturhistoriska. Den är bra på ett annat vis. IMAX för kommersiell film är ”samma sak” som vilken annan bio som helst – bara mycket bättre. Det är så här all film skulle upplevas. Det är stort, mäktigt och med imponerande ljud. 3D på IMAX fungerar på riktigt dessutom. På andra biografer undviker jag det p.g.a. mindre trovärdighet.

The Predator är en enkel film men som ger det förväntade. Monster kommer till jorden, det uppstår brutala situationer, det blir jagande åt bägge håll och dödande. Det är snabba vändningar och oklart vem som ska klara sig.

Bästa skådespelare var Jacob Tremblay som spelar en autistisk pojke med bravur.

Haymarket – detaljernas hotell

Inlägg i samarbete med, och marknadsföring för, Scandic Haymarket.
I helgen tog jag och Storebror en sent bokad kultur- och shoppinghelg i Stockholm. Det var en näst intill spontan resa för att ta min sista chans att se Lars Lerins utställning på Liljevalchs.
Jag upplever det synnerligen praktiskt med bra läge när jag bor på hotell. Det kan inte bli så mycket mer centralt än Scandic Haymarket där jag sedan länge har tänkt att ta tillfället att bo. Den här gången var det dags.
Jag gillar pulsen kring hotellet, med alla människor på Hötorget, och all aktivitet i hotellets lobby och restauranger. Det har alltid sett fullt ut när jag har gått förbi, så var det även denna helg. Mysigt med människor på hotellets uteservering direkt på Hötorget också. Trots september bjöd helgen på ljuvlig indiansommar med kortärmstemperatur sent in på kvällen.
+ miljön i lobby och restauranger!
+ miljön i hotellgymmet – som att vara i en djungel
+ skohorn
+ lösa galgar
+ god plats för väskor, på bordet, krokar och gott om plats i rummet generellt
+ lös hårtork
+ uttag och sängbord för mobil vid sängen
+ riktig strykbräda och ordentligt strykjärn (som stryker bättre än mitt strykjärn hemma faktiskt)
+ minibar (ja, jag uppskattar det)
+ flera dricks- och vinglas på rummet
+ lös flasköppnare
+ vattenkokare, te och kaffe
+ den handskrivna hälsningen som fanns i rummet från receptionen
– hade önskat länk eller mess om check out online
– det är positivt med många och fina ljuskällor, men vi fick leta runt för att hitta alla knappar och släcka innan sovdags :P
Bonus! De riktigt djupa fönsterbrädorna med utsikt över Hötorget. Där satt jag och bara tittade på folklivet. Lovely!

Sötvatten & Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga

Två fina sommarböcker.

Receptböcker är inte min favorit. Jag skriver/klipper hellre ut enskilda recept och förvarar i pärmar. Enklare att rensa ur och bara behålla de jag verkligen vill ha också. Den här boken var ändå mysig att bläddra i. Det är heller ingen klassisk bakbok utan mer en blandning av iakttagelser, recept och fina foton. Titeln i sig inspirerar! Gillar att författaren utgår från naturen och verkligen tar tillvara på det som finns till hands och även använder mer ovanliga råvaror som syren.

My Feldt, Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga, 2018. Instagram @myfeldt, Feldts Bröd & Konfekt @feldtsbk. Uppmärksamma även fotografen @linda_lomelino med bloggen Call me Cupcake

Boken om sötvatten tilltalade mig. Även av barnen fick den uppmärksamhet. Fina bilder och viktiga tankar om sötvattnet i Sverige.  Via QR-koder fortsätter äventyret via filmer kopplade till bokens olika avsnitt. Boken tar upp vattnets kretslopp och utspelar sig i hela landet. Läsaren får uppleva glaciärer, undervattensbilder, landskap, växter och djur i samspel. Många av bilderna är enastående.

Sötvatten – En värld av liv, 2018. Instagram @johan.hammar. Hemsida om projektet: www.sotvatten.se.

Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Jamtli vårmarknad och vårdans

Lillasyster tittade in alla djur hon fick chansen på Jamtli vårmarknad.

Jag har glömt bort att det är vår, utan tror på fullt allvar att det är sommar. Nästan varje dag har det blivit picknick och bokläsning ute med filt och bara ben.

En utflykt i helgen blev till Jamtli vårmarknad. Alla barnen, svåger, två kusiner och hunden Yllet var också med. Vi gick omkring på större delen av området rätt ostrukturerat och hann både se allt möjligt och sitta still på en gräsmatta, äta glass, vila och läsa bok. Så mycket till shopping blev det inte när jag mest hakade på barnen, men åtminstone några meter ullfrotté från Woolpower.

En uppskattad nyhet i år var outdoor-avdelningen där det fanns tält, kängor, ryggsäckar och annat att testa. Utomhuskockar som arbetade med eldstäder och Trangia-kök gillade jag.

Barnen saknade sommarens aktörer i levande hus, men som tur var är hela sommaren framför oss och då finns de där igen. Bland annat Storebror kommer att jobba på friluftsmuseet.

Trots finvädret begav jag, Lillasyster och K inomhus i söndags. Vi såg Fun4Alls dansföreställning på Storsjöteatern. En proffsig föreställning som deltagarna måste ha tränat mycket för att få till. Fina övergångar mellan låtarna och temarbete i grupperna.

Egentligen det enda jag har att anmärka på var längden på föreställningen. Inte ens Riksteaterns största uppsättningar tar i närheten så lång tid att se. Jag förstår att dansskolan säkert hade som syfte att visa upp hela bredden och skapa gemenskap, men halva tiden hade varit mer än väl. Förslagsvis kan de yngsta barnen ha en egen föreställning som mer riktar sig till föräldrar än allmänheten.

Både barn i olika åldrar och vuxna deltog, men killarna var ytterst få. Lillasyster kommenterade just det då hon är van att dansa på en dansskola med ganska många killar. Trist att inte fler tar chansen. För dansa är kul, och en sån här show väcker verkligen upp danssuget!