Kategoriarkiv: Recensioner

Café Torgbrinken och helgen

Tänk vad lite två extra lediga dagar kan göra. Jag är så glad att jag tog ledigt på klämfredagen. Nu känns det som att jag har varit på semester. Allra helst i kombination med att vädret ibland har varit underbart!


Nyinvigning Café Torgbrinken.

Fredag var visserligen till stor del regnig. Då passade det bra att sitta inne på ett fik. Café Torgbrinken hade nyöppning i ny lokal på Storsjöstråket. Generöst fika och utsikten över sjön och Frösön är magiskt. Däremot fick jag känslan av att de öppnade innan de var riktigt klara. En fyrkantig, vit lokal i nybyggt hus kräver mycket innan känslan infinner sig. Större växter, fler (och fräschare bord), arbetad belysning, annan möblering och något stort konstverk (förslagsvis av Kåre Henriksson) – sen kan det bli något extra.

Än så länge fattas det lite…

Besöket på caféet blev också min första promenad i det nybyggda området. Jag har tyckt synd om dem som ska bo där utan direkt utsikt mot sjön, men ändå så nära. Väl på plats såg jag att det är en riktigt mysig utsikt mot stan också, ett nytt och charmigt perspektiv.

Tänk sen när leran är borta och det finns en strandpromenad. Köpa en glass på fiket. Snacka om potential. Själv fantiserar jag vidare med konstverk och ett operahus längre bort… En strandpromenad i terrasser och trägångar som i Umeå. Wow liksom!

Jag hann också hänga i en park med picknicklunch i helgen, äta på Vezzo (tokgillar deras Margherita), gå på en konstutställning och kvällspromenad. Dessutom var det ju Eurovision i lördags. I kombination med det passade jag och Storebror på att vika origami och bygga himmeli. Pollensäsongen börjar vara betungande, men jag klarar av att göra aktiviteter ändå, speciellt under lediga dagar.

Mer som hände i helgen var att Mellanbror klarade teoriprovet för jägarexamen, att Lillasyster hade dansuppvisning <3 och att vi tog fram cyklarna för säsongen. Uppskattat att det finns cykelpumpar utplacerade i stan. Nu är värmen tillbaks och  jag är redo för soliga cykelturer hela sommaren!

 

Söderberg är Gaytenor

Igår skulle jag vara med på en speciell träning med PT. Det blev inställt pga sjukdom. Istället tänkte jag vara med på stickcafé. Det blev inställt pga sjukdom…

Sen ramlade det plötsligt ner en biljett över mig till Söderberg är Gaytenor! En föreställning jag verkligen ville se, men ändå fick prioritera bort när jag köpte vårens teaterbiljetter. Nu kom chansen att se honom ändå!

Rickard Söderberg.  Fotograf: Sören Vilks. Pressbild med tillstånd.

För mig är Rickard Söderberg faktiskt mest bekant genom att jag länge följt honom på Instagram. Befriande inlägg med både humor och riktigt djup. På scen bjöd Söderberg på samma blandning av känslor. Föreställningen kanske går att beskriva som en föreläsning med musik som inslag. Bilder visades regelbundet i bakgrunden som en del av presentationen.

Det här är viktiga budskap för oss alla tillsammans att sprida. Allas rätt att älska vem, och med vem, var och en vill. Var som helst i världen.

Trots den viktiga berättelsen saknar jag ändå mer sång. Inslagen med lite opera, Stad i ljus och Over the Rainbow visar att det är i sången Rickard Söderberg får fram den riktiga känslan, det jag bär med mig som jag vill sprida och höra mer av.

 

Söderberg är Gaytenor. Storsjöteatern, Östersund. 2018-03-27.

Odysseus

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Drygt en vecka efter premiären fick jag chansen att se Norrdans i föreställningen Odysseus. Det är många år sedan jag såg dem sist, men jag är lika imponerad denna gång.

Med mig hade jag min mamma, Storebror och Lillasyster, så ”alla” åldrar var representerade. Lillasyster såg för övrigt Norrdans Lilla Prinsen för ett par år sen, men det här var hennes första besök på en mer vuxen föreställning överhuvudtaget på teatern. Jag har själv gått på teater sen högstadieålder och har i min tur dragit med sönerna på alla möjliga föreställningar. Nu börjar Lillasyster också vara tillräckligt stor för att kunna lämna barnteatern och se de vanliga uppsättningarna. Den här dansen var dessutom speciellt tänkt att även kunna passa yngre.

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Att se Norrdans är speciellt för mig som bott en kort period i Härnösand där de har sin hemmascen. Vidare var min första upplevelse av Norrdans när jag som ung följde med mina egna dansledare på en föreställning.

Det är alltid fascinerande hur mycket dans kan berätta och framföra, ofta helt utan ord. Jag tycker att den här gruppen fick fram mycket av klassiska Odysseus på ett modernt vis. Hjälten åker över havet i längtan efter hemmet och kärleken och råkar ut för ständiga utmaningar. Han möter cyklopen, häxan Kirke, sirener och andra varelser i och kring havet. Det kändes som att 20 dansare medverkade, det bara vimlade av dem i olika scener. Men – de var bara åtta. Snyggt.

Metallklangen från ”rustningar”, fotstamp, musik, skrik, monster – ljudupplevelsen var stor. Nästan för starka lampor tar också sin egen plats i historien. Plaströr får olika mening som instrument, stomme till en båt, för att fängsla besättningsmännen från båten. Stora tyger/plaster svävar över scenen och används på olika vis. En stickning (!) får symbolisera hur länge Penelope fått vänta där hemma.

Scenen som utspelar sig under vattenytan ger verkligen känslan av att vara under vattnet och jag börjar undra om dansarna inte behöver upp till ytan för att andas snart!

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.  

Odysseus, Norrdans (en del av Scenkonst Västernorrland). Storsjöteatern, Östersund 2018-03-19.

Black panther & Kvinnan på tåget

I fredags firade vi Storebror på hans födelsedag, åt middag och tårta som Lillasyster gjort <3 I övrigt har jag mest rensat kläder och slöat i helgen. Läst bok, stickat, ätit god mat och sett film. Förhoppningsvis en bra uppladdning inför en intensivt jobbvecka.

Det blev en soffilm och en biofilm. Jag hade fått för mig att Kvinnan på tåget var en finstämd film. Visserligen är är det fint, lite urblekt foto, men – det här är ju i princip en skräckfilm! Lite utdragen uppbyggnad av berättelsen, men till sist desto mer tempo och en helt oväntad upplösning. Värt att se svenska Rebecca Ferguson i huvudrollen. Jag tycker att hon var skicklig, speciellt utifrån att jag har fått för mig att spela onykter är bland det svåraste. Den här filmen baseras på en succébok. Men nu när jag vet genre och slut kommer jag knappast läsa den.

På bio såg jag Black panther. Jag kan inte sluta charmas av Marvelfilmer och den här är inget undantag. Förtryck av folkgrupper och fördomar som seriös grund. Starka kvinnor, storslagna miljöer, cool teknik och mycket action. Här bjöds det på allt som förväntas och lite till. Jag gillar kombon och kommer kontrasten av kuperad, vacker ‘afrikansk’ natur och högteknologisk stad med skyskrapor. Egentligen enda kritiken var James Bond-känslan i labbet, det hade kanske gått att lösa på ett annat vis. Plus för kostym!

Det är nästan så jag hade önskat mer soffhäng, för nu är det riktigt kyligt ute igen. Jag är såld på den här vinterns vackra snö, men kyla är inget jag uppskattar, speciellt inte när jag längtar efter vårvinter. Men – mot jobbet och en utmanande vecka!

Hjärnstark

Eftersom Minsta bokklubben hade sammanträde samma vecka som Jazzköket bistro/Verket öppnade gick vi givetvis dit. Kocken var tidigare på Café Tingshuset och den fräscha maten känns igen. Andra halvan av bokklubben tog Dagens med råstekt rotselleri, krämigt matvete, plommonglace, friterad kapris och syltad palsternacka. Jag åt Veganen med grillad blomkål, blomkålspuré, rödlök och friterade bönor. Gott, och fin känsla att äta veganskt ibland. Jag både gissar och tror att det här stället kommer bli en succé.

Premiär med faktabok för bokklubben blev Anders Hansen, prisad psykiater/läkare och föreläsare och hans bok Hjärnstark. Kortfattat visar boken på (konditions)träningens effekter på hjärnfunktioner och hur rörelse kan påverka exempelvis inlärning, barn, depression och åldrande positivt. Jag blir lite frustrerad för att jag själv inte ger mig ut och springer omedelbart, men förklaringar för det tas upp. Lite bonus känns det ändå att läsa om pulshöjande träning då jag sen i höstas kört mer konditonspass, som zumba och cardio, än tidigare.

Språket är varken lätt- eller svårläst. Däremot blir det ibland lite tungt med all medicinsk förklaring och bakgrund. Samtidigt skulle inte boken ge vad den gör utan de delarna. En del faktarutor står i princip fristående, men kan kännas som att de stör när de kommer mellan sidorna mitt i ett resonemang i texten. Hursomhelst är det här en nyttig, tankeväckande och inspirerande bok. Jag funderar på att låta någon (ex sönerna) att läsa ett par kapitel fristående och se hur det går. Skulle kunna vara ett alternativ om boken i helhet känns för lång. Själv ska jag googla för att se om jag hittar nån föreläsning med författaren att titta på.

Tips: Hjärnstark finns med i bokrean.

Hansen, Anders. Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna.

Snoa på sängkanten

Ahlbergshallen i vackraste vinter.

Med stora drag fyller nu Peter Johansson Ahlbergshallen (Härke Konstcentrums stipendiat 2016). Foto och skulptur/installation ropar högt, och det märks att det finns mycket känslor bakom skapandet.

För mig blev det färgerna jag tar med mig och, som vanligt, kombinationen av olika material. Trä som material tilltalar mig i sig. Favoriten blev en gigantisk halv stjärna i trä och akryl, en gräns mellan brutalitet och tradition.

Tidigare gjorde konstnären bestående intryck på mig när han skivade upp en dalahäst i ”köttbitar”, plastade in som på mataffären, och märkte med bäst-före-datum. Det här såg jag på Dalarnas museum för ett antal år sen, men kötthästen finns fortfarande att se i de fasta utställningarna om dalahästar.

Vita väggar och besökare i trapphus för två veckor sedan. Nu hänger där ett fotografi utställt.  

När jag var på Ahlbergshallen i början av februari tänkte jag på att trapphuset är outnyttjat område. Men nu – den här konstnären hade hängt upp ett foto just där. Väl val bild att inleda utställningen med för övrigt. Tror aldrig att jag har sett något verk där tidigare, vilken tillfällighet!

Snoa på sängkanten, Peter Johansson, Ahlbergshallen 17 februari-4 mars 2018.

Fyrtio dagar utan skugga

En bok på överkast virkat av min mormor.

En tanke till utifrån den samiska jubileumsveckan som genomfördes i Östersund/Staare förra veckan. Nämligen att det är skamligt vilken dålig kunskap jag har om samer. Både nutid, politik, förutsättningar, men även traditionell kultur m.m. Hur kan jag ha lärt mig mer om en hel del annat än om en grupp i mitt eget land!? Antar att känslan är samma för många.

Ett sätt att få mer förståelse är att läsa. Fyrtio dagar utan skugga gav mig viss inblick. Det här är en deckare, men det är de samiska miljöerna som lyfter boken. Jag får känslan av att bakgrundsforskningen har gjorts noga. Mycket av samernas nutid och historia är central i berättelsen. Intressant att författaren är en fransk journalist som hamnat i Sverige, ser och sammanfattar landet och kulturen utifrån.

Oliver Truc. Fyrtio dagar utan skugga.

Plupp – akte joejkespïele – en jojkikal

Nyrenoverade Storsjöteatern.

Första föreställningen för mig sen Storsjöteatern renoverades, och delvis byggdes om under hösten, blev Plupp med Lillasyster. Det här visade sig vara en fullträff, en barnföreställning som lika gärna skulle kunna fungera för ungdomar. Dans, jojk, sång, musik, skådespelare, dockteater, digital bakgrund – det var många delar som tillsammans höll ihop och bjöd på en fin saga.

Allra största behållningen för mig var ändå att avsluta den samiska jubileumsveckan med just Plupp. I den blandades nämligen svenska och sydsamiska om vartannat, vackert och lätt att hänga med även för den som bara förstod hälften.

Precis som i Inga Borgs böcker står fantasifiguren Plupp med sitt blå hår i centrum tillsammans med hermelinen Tjeske och fjällämmeln Slamma. Roligt att Tjeske bytte päls samtidigt som årstiderna passerade. Hilde Stensland (Plupp) och Marte Fjellheim Sarre (Tjeske) var förtjusande bägge två och bjöd på sina fina röster. Extra roligt förresten att det var ett barn som hälsade välkommen till föreställningen och att det även var barn som tackade av ensemblen med lokal choklad.

Kuriosa: Enligt vad jag har läst på internet menade författaren att Plupp varken är en hon eller han, alla  (barn) ska kunna identifiera sig i figuren.

Plupp. Storsjöteatern, 2018-02-11.
Musikteatern är ett Interreg Nord-samarbete mellan Åarjelhsaemien Teatere och Estrad Norr,  SÁMI nasunála teáhter och Nord Universitetet avd Levanger med stöd från europeiska regionala utvecklingsfonden. Första premiär 2016.

Träningskultur – Ohälsosamt att träna?

Ibland går det att fundera på om träning verkligen är hälsosamt… Jag tyckte att jag avslutade förra veckan på bästa vis. Med ett pass bodybalance som jag hade längtat efter så länge. Men sen slog värsta huvudvärken till! Den satt kvar hela natten till söndag (avskyr att vakna till och känna att huvudvärken är kvar!), måndag, och jag känner faktiskt av den fortfarande om jag hostar eller anstränger mig fysiskt. Varken alvedon, frukost, promenad eller en kort stund på jobbet hjälpte, så det fick bli ett drygt dygn hemma.

Antagligen har jag missat att lyssna på kroppens behov av återhämtning, eller så är det förkylning på gång. Nåja, huvudvärk går över. Superextra trist dock att jag missade både zumba och cardio på köpet, det som är så roligt!! Däremot gläds jag för de två yngsta barnen som har slalom på schemat, den här underbara vintern maxar!

Soc W Pocket Ths, Stadium

Det bästa med att vara hemma var att jag fick chansen att inviga mina nya träningstights som jag köpte i helgen. Jag vill köpa tio till. Jag vill aldrig ta av de här. Jag vill ha såna här tights jämt! Kan jag ha dem på när jag jobbar? Kan jag ha dem under klänning?

Kanske inget speciellt med de här träningsbyxorna egentligen utöver att de har fickor, men som du förstår – för just mig passar de fantastiskt bra.

Seriealbum från biblioteket. Stenar från lilla e/Mozambique . Bord, Ikea.

Efter att ha sovit halva gårdagen (i mina tights), kunde jag till sist läsa ut ett seriealbum som jag velat läsa länge. Jag läser sällan andra serier än Bamse, men den här gillade jag. Snygga, coola bilder och en historia i viktorianska London med vampyrer och andra varelser :) Extra plus för skisser och personporträtt i slutet. Med lite tur kommer de två återstående delarna i trilogin under året, det finns åtminstone kontrakt klart, fick jag svar om från utgivaren, Anderas Eriksson på Adesmedia.
Peter Mennigen, Malcolm Max: Gravskändarna.

Länkar i det här inlägget är mina egna rekommendationer (inget annonssamarbete).

Joseph Davey

Äntligen!! En utställning med Joseph Davey på bästa Ahlbergshallen. Davey är en fin konstnär som jag bevakat länge. I Storbritannien är han etablerad men här tog det tid. Det här är konstnärens andra separatutställning i Östersund och jag har även tidigare sett enstaka verk på utställning, men jag har främst följt honom via sociala media. Att Joseph Davey är en ödmjuk och fin person gör att jag är än mer glad för hans utställning.

Några av tavlorna på Ahlbergshallen är verkligen något utöver det vanliga. Det är till exempel en båt på speglande vatten, det är barnen, får, och framförallt djupet i några av bilderna. Jag vill bara sugas in och dras till det som skymtar i djupet, jag får känslan av en saga som fortsätter där inne.

Verken gör dig bra i Ahlbergshallen. De lite mer avvikande exemplaren i lera(?), är placerade på piedestaler i övre rummet. De flesta tavlor är ganska små, så de ryms mellan fönstren.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på den här utställningen. Tips: Kom ihåg att uppleva tavlorna både nära och på avstånd!

Joseph Davey, Ahlbergshallen, 27 januari-11 februari 2018. Tidigare inläggom Davey och här.

Mordet på orientexpressen 

Alltid en bok redo. Här Mordet på Orientextpressen på Arlanda tidigare i höst. Väska: Granit (för övrigt hela bagaget jag hade vid den resan). Reflextofs: Designtorget.

Stickning, bok och te för mig samtidigt som Mellanbror arbetade med en bild. Stor tekopp: Granit. Garn: Gästrike tretrådigt, Järbo garn.

Skönt läsmys med en klassisk och lättläst deckare som Mordet på Orientexpressen. Nyöversättning som både lyfter fram engelsk humor och gör boken mer lättläst än i tidiga utgåvor. Både jag och Mellanbror tyckte om läsningen. Direkt när boken var slut gick vi genast på den nya filmversionen på bio och gillade även den. Mellanbror var den enda ungdomen på föreställningen, övriga var medelålders. Synd kan jag tycka. Hercule Poirot är värd att upptäcka även i denna version. 

Filmen bjöd på en del egna varianter som inte finns med i boken, men det mesta på ett positivt vis. Bäst av allt var kanske skådespelarnas kläder och en hel del ovanliga filmvinklar. Många kända personer medverkar i filmen, exempelvis dame Judi Dench (M i Bond), Michelle Pfeiffer och Johnny Depp. Charmpris till Daisy Ridley, hon är lika betagande här som i Star Wars, riktigt bra.

Ett lugnare tåg kom systerdottern miljövänligt åkande med till julfirandet ute på landet. Återkommer med separat inlägg om julen…

Star Wars: The Last Jedi 

Varning – inlägget kan innehålla spoilers!

Jag är lättflörtad när det gäller Star Wars. Nya filmen, Star Wars: The Last Jedi gjorde mig barnsligt nöjd när jag och Lillasyster såg den på premiären i onsdags.

En kritik som filmen fått är att den har barnsliga Disney-inslag. För mig är det snarare en del av Star Wars. De nya karaktärerna porgs (charmiga fåglar), fathiers (gigantiska rymdhästar) och vulptices (iskristall-hundar) har faktiskt betydelse liksom och underhållsvärde i filmen. Dessutom hjälpte djurfigurerna Lillasyster att hålla intresset då det är en lång film (2,5 timme).

En annan kritik är mot vissa stora händelser. Det upplevs för annorlunda och mot tidigare erfarenhet av olika karaktärers beteenden. Där kan jag visserligen hålla med delvis. Men samtidigt är det nödvändigt med omvälvande och avgörande skeenden i det här stadiet. Trots allt är det här sista filmen av 3x3x3.

Bäst tycker jag ändå om det sagoliknande anslaget, slutet är så wow… Precis som i Star Wars: The Force Awakens är jag helt såld på Daisy Ridleys insats som Ray, helt fascinerande. 

Film: Star Wars: The Last Jedi, 2017-12-13.

Julfrukost och advent 

Advent är kanske det bästa med julen enligt mig. Pyssla, baka, planera och fixa. Förbereda. Känna stämning. 

Första julmaten blev en julfrukost. Så gott med stut och tomtegröt. Jag kunde till och med njuta av en bit julskinka (trots att jag i princip undviker griskött). Plus för liten goodie bag med müsli att ta hem. 

Inte alls julmat,  men annan mat, blev det på Pinchos en kväll i veckan. Gillar konceptet med smårätter, stor valfrihet och att beställa via appen. Däremot blev det tyvärr en del strul vid det här besöket både med beställningar som försvann ‘i luften’ och tjorv vid betalning. Allt löste sig, men trist med onödigt strul.

Förrutom ätandet har jag hunnit jobba och träna. Sista rycket på väldigt intensiva veckor på arbetet, men nu blir det lite mer normalt tempo någon vecka som det ser ut. 

Träningen fick också ett ryck. Nytändning i form av zumba som jag upptäckte i oktober. Så otroligt roligt, och att vara med stärker självkänslan!! Jag och Mellanbror gick på två pass under veckan. Extra roligt att gå med honom som är dansare!

En annan nytändning var att jag gick på ett pass med personlig tränare. Fokus var teknik på pass som jag redan går. Vi tittade speciellt på frivändning, armhävningar, benböj, roddmaskin och lite andra godingar. Jag fick med en hel del att justera. 

Inte vet jag om det gav effekt direkt, men sällan har jag känt mig så stark som på fredagens bodypump. Det var ett sånt där riktigt guldpass där jag kunde lasta på genomgående och ändå bara känna styrka och glädje. (Nu kanske det låter som att jag lyfter jättetungt. Det gör jag inte, utan jag jämför med mig själv och det jag brukar ta.) Härliga känslor att ta med i en ny vecka som antagligen innehåller lite mindre av träning. 

DNA-trådar till våra rötter – Karin Bojs

Ikväll besökte jag ett föredrag med Karin Bojs tillsammans med några deltagare i ”husets bokklubb”. Vi har tidigare läst Karin Bojs bok Min europeiska familj – De senaste 54 000 åren tillsammans. På föredraget berättade Karin Bojs även från innehållet ur den nyare boken Svenskarna och deras fäder de senaste 11000 åren som hon skrivit tillsammans med Peter Sjölund.

Jag tänker inte återge föredragets innehåll. Men lite stolpar av det som togs upp var

  • DNA-teknikens explosiva utveckling
  • den moderna människans kreativitet = uppfinningsrikedom och kultur (konst och  musik), jämfört med att neanderthalarn saknade detta
  • ovanligt kreativa släkter har också ofta mer psykoser som bipolaritet och schizofreni (betalningen för att vi överlevt?)
  • Sverige var befolkat av jägare från söder och öster. Därefter kom jordbrukare vandrande och i tredje vågen kom yamnaherdar (stridsyxfolket).
  • fimbulvinter, justinianska pesten, skogsfinnar, valloner
  • rasbiologer.

Karin Bojs är journalist och författare, tidigare vetenskapsredaktör på DN och vinnare av Augustpriset 2015.
DNA-trådar till våra rötter, Karin Bojs, 2017-11-06, Wargentinsskolan, arr: konstföreningar i samverkan.

Bortom terapi

Bortom terapi, original Beyond Therapy, är en skruvad pjäs med manus av amerikanen Christopher Durang. Han har i Sverige tidigare spelats på Malmö stadsteater och Östgötateatern. I sommar var det dags i Östersund i Svarta lådan på OSD/Länskulturen.

Robert (Mattis Hemå), Dr. Charlotte Wahlgren (Engla Mattsson), Bernhard (Herman Olsbo) och Bernhards inre (Maria Engberg).

Berättelsen handlar i stort om Robert och Bernhard som är ett par, men där Bernhard kommer fram till att han även behöver en fru. Därmed är komplikationerna igång och de inblandade behöver gå i terapi. Terapeuterna skulle för den del även de behöva gå i terapi…


Patricia (Simone Hägred) blir tröstad av, den egentligen än mer känslige, Bernhard (Herman Olsbo).

För bearbetning av manus, regi och ledning av gruppen stod Mikaela Pålsson. Spännande och modigt grepp att sätta upp ett relationsdrama med så unga skådespelare. Än modigare av ungdomarna själva att medverka. Det bjöds på tre föreställningar och teatern blev en succé. Givetvis kommer flera av deltagarna träffas på framöver i olika kulturella sammanhang – för det här var brilliant utfört!

Bortom Terapi. Svarta lådan, Östersund. 17-18 augusti 2017. Manus: Christopher Durang. Översättning: Pamela Jaskoviak.
Bearbetning och regi: Mikaela Pålsson. Medverkande: Simone Hägred, Herman Olsbo, Milla Andersson, Maria Engberg, Engla Mattsson, Elias Benharaoua, Mattis Hemå, Albin Jonsson, Linn Lindkvist, Filip Timan.