Kategoriarkiv: Musik

Strandpromenad i Montreux

#tbt, Throwback Thursday

En dag vid fjolårets resa till Schweiz åkte vi till Montreux. Tågresan från Genève till Montreux gick längs Genèvesjön. Mysigt och fint, trots en disig dag. Tåget var inget extra, men jag gillar att åka tåg. Jag hinner se så mycket och kom in i flera små städer och längs små samhällen.

Strandpromenaden i Montreux var härlig och alpkänslan påtaglig. Lite kul med julgranar lite här och var trots gränsfall på vårkänsla. Det fanns en hel del offentlig konst som var kul att se.

Lunchen åt vi på en inplastad uteservering med grov bark strött över hela golvet. Jag åt en laxpasta och B tog en pizza. Strax utanför restaurangen såg vi på ett välbesökt och blombestrött monument föreställande Freddie Mercury. Han hade sin studio Mountain Recording Studio här och bodde i området i perioder. Det var väldigt speciellt att titta på statyn när vi hade sett filmen Bohemian Rhapsody på bio endast några veckor före resan.

Jag har inte varit i Monte Carlo men jag fick direkt känslan av en likhet. B bekräftade att det inte var helt fel tänkt. Montreux är om möjligt ännu dyrare än Genéve med lyxiga affärer och lyxiga bilar på rad. Känslan under hela dagen var att jag befann mig i en film.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Det lilla bageriet

Nu är jag mitt i två dagar som blir en test av vad jag orkar. Idag julfrukost, jobb, vila, middag på stan med kollegor. Imorgon Lillasysters skolavslutning, lunch med sällskap, jobb och sen Star Wars på kvällen. På tok för mycket skulle jag gissa. Samtidigt bra att se hur det fungerar. Efter detta blir det tack och lov några lugna dagar.

Jag är förvånad hur svårt det var att komma tillbaks och jobba, och då jobbar jag ändå bara deltid tillsvidare. Jag trodde jag var förberedd på att det skulle vara ansträngande, men inte så här. Direkt började jag sova sämre igen, stressnivåerna gick upp både dag som natt och orken räcker inte. Jag får känslan av att bara vilja lägga mig på golvet och skrika. Nästan så jag gör det också. Åtminstone blir det en hel del tid i soffan eller sängen när jag bokstavligen inte gör något alls.

Måndag var jag på plats på jobbet redan på morgonen, men mådde dåligt resten av dagen och blev tvingad att avboka både tvättstuga och zumba trots att det har varit min enda träning på slutet. Torsdag behövdes det all styrka för att ta mig till jobbet, det var nära att jag inte gick dit. När jag tog helg och kom hem till B på fredag sov jag en och en halv timme på soffan så fort jag kom innanför dörren. Det var inte ett val.

Under helgen tackade jag sen nej till aktiviteter för att vara försiktig, men en sak lördag och en sak på söndag blev det. Som kompensation gjorde jag inget extra alls hemma, varken bakning, tvättstuga eller städning.

Det jag gjorde på lördagen var att besöka kyrkan där Mellanbror medverkade i en julkonsert tillsammans med andra körer och pampigt nog även tillsammans med orkester. Det måste vara en stor upplevelse att som ung få stå bland så många vuxna och instrument och sjunga. Medverkade gjorde Stora kyrkans Solistensemble, Motettkören, solister och Östersunds Orkesterförening. Det bjöds bland annat på Ave Maria, Maria Rubens Rosa, Vivaldis Vintern, O nata lux och O helga natt.

Söndag blev det också kyrkan. Den här gången var det Lillasyster som var tärna i barn- och ungdomskörernas luciatåg. De yngre var också med, så söta!

Istället för att baka går det att läsa om bakning på charmigaste vis. Sen i somras har jag läst några feelgoodböcker i gulligaste stil. Ursprungligen blev jag rekommenderad författaren av min namne på jobbet. Charmiga miljöer, företrädesvis på landsbygden, kärleksdilemman. Det går inte att låta bli att gilla sån här läsning emellanåt även om de ibland är väl romantiska och väluppfostrade. Men sugen på att baka blir jag hela tiden. Och att skaffa en lunnefågel som husdjur… :O

Colgan, Jenny.
Den lilla bokhandeln runt hörnet.
Sommar på den lilla ön i havet (Lilla ön, del 1). Tillbaka till den lilla ön i havet (Lilla ön, del 2).
Det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 1). Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 2).

Hidden Places & Absolut Jämtland

Otroligt ombloggade Hidden Places är en mysbok med pysseltips året runt. Jag fastnade allra mest för en cape med kaninöron. Så söt. I övrigt gillade jag hemma-hos-repotagen hos olika profiler kända från fram för allt sociala media.

Vusir Jansson, Sofia & Myrberg, Nathalie. Hidden Places. Handbok för uxna till barnens magiska värld. 2019.

Kanske en gnutta hidden place är favoritfrisörens salong. Lillasyster ska vara lucia till veckan så det kändes befogat att hon fick bli ompysslad :)

Mindre undangömt såg jag igår kväll Absolut Jämtlands julföreställning I väntan på Sjulsmäss med etablerade folkmusiker och världsartister. Fantastiskt fint och med perfekt sällskap av en folkmusikintresserad vän. Medverkade gjorde Hoven Droven, Triakel , Ellen Sundberg samt Safoura Safavi. En härlig mix både av låtar och artister. Lite mer av Triakel hade jag önskat, men i övigt var det en perfekt kväll som jag hoppas kommer att upprepas år efter år.

I väntan på Sjulsmäss, Estrad Norr. 28 november-9 december, turné Jämtland + Stockholm.

Utan ork, böcker och måleri

Sista en och en halv veckan har varit riktigt tung. Jag har kunnat sova. Alldeles för mycket rent av. 12 timmar per natt ungefär med ett antal korta eller längre vakenperioder. På något underligt vis har jag varit för trött för att få energi av vila. Även om jag har suttit i soffan och tittat i taket, på tv eller suttit och stickat har jag inte känt mig piggare. Jag blir hemma den här veckan också för att förhoppningsvis piggna till även om läget just nu inte känns så lysande.

En sak som skulle kunna ge mig energi är att måla och skapa på andra vis. Men jag har inte orkat ta mig för. Att ordna med middag tillsammans med de barn som varit hemma, och hälsa på en del hos B, har känts som lagom stora projekt. Några saker har jag ändå klarat av, bland annat besökte jag och Storebror gymnasiets bildesteter när de hade öppet hus. Det var inspirerande att måla akryl, göra självporträtt med kolkritor och leka i fotostudio. Där skulle jag ha kunnat stanna i veckor.

Jag var också in kort på Bokmässan Bodil på biblioteket. Roligt att se att den här bokmässan växer och drar mer publik för varje år. Plus för att min pappas bok var frontad i rummet med lokal litteratur :)

I bokens tecken lyckades jag också ta mig till Bergs kyrka i Hoverberg en kväll när Karin Härjegård hade bokrelease för sin nya bok Det har kommit ett brev som handlar om en skicklig väverska från trakterna som utvandrar till Amerika. Min pappa har hunnit läsa boken och sa att den var bra. Jag har några andra böcker före i kö, men ser fram emot när det är dags. Dels försjälva läsningens skull, men även för att Karin har varit ett stort stöd för mig under höstens jobbigaste veckor

Karin har många gåvor och både läste ur boken och sjöng passande sånger tillsammans med de duktiga musikerna Astrid Åslin Kardin och Beng-Erik Norlén. Väldigt fint. Också trevligt att jag liftade med en ny bekantskap, det blev en hel del tokerier längs vägen. Kul var det!

Rekommendation: En av Härjegårds tidigare böcker: bok Drottningen af Åre.

Första advent deltog jag i adventsmässa i Hornsbergskyrkan. Frösö Gospel medverkade och det var en riktigt berörande mässa i kanske det kyrkorum som tilltalar mig allra mest i stan.

En musikalisk terrass, Polen 2019

Jag hade svårt att springa på naturliga utsiktsplatser i Kraków. Det hjälpte inte mycket att googla heller. Det givna första förslaget är att trampa upp för långa trappor i Mariakyrkan på torget. Det kändes dock för jobbigt och för stor utmaning för min höjdrädsla. Caféet och terassen på Musikaliska Akademien visade sig bli den bästa utsiktspunkten för mig. Fiket heter Metrum Restobistro och Musikaliska Akademin ligger mot parken Planty vid gatan Mikołaska.

Största utmaningen är att hitta. Huset går att finna, men ingången ligger anonymt mot en bakgata (Swietego Tomasza). Sen gäller det att gå förbi skolans reception och en bit in i entrén för att ta sig till hissen upp sex våningar till disken där det går att beställa olika sorters smoothies, juice, kakor och smårätter som omelett och soppa. Priserna är låga och gästerna får själva hämta sin mat och bära tillbaks disken. Känslan är, antagligen precis riktig, ett studentcafé. Det är enkelt och charmigt. Och framför allt – utsikten från terassen är hänförande! Jag hade saknat en stor del av min känsla för Kraków om jag hade missat det här fiket. Besöket gav både överblick, orientering och en viss insikt av hur stora många av byggnaderna och träden i stadens park, Planty, är.

Bonustips: Det finns sittplatser utomhus åt bägge sidor av huset, kan vara svårt att se, men det är även fint att sitta inomhus. Det här var en av få ställen där all information, meny och prat var på endast polska så det är till att peka eller ha en viss kännedom om ätbat på polska för att beställa.

Släktkalaset

Precis som i livet blandas skratt, dödsfall, mobilsamtal, städning, semesterresor, stress, fest och vardag sida vid sida i teaterföreställningen Släktkalaset som drog stor publik. Jag misstänker att ett dragplåster var att uppsättningen spelas fritt efter Maria Bloms Masjävlar.

Bägge sönerna var med och gillade teatern. Storebror konstaterade dock att den troligen var allra roligast för lite äldre personer då han inte uppfattade allt som publiken reagerade på.  Jag skrattade på desto fler ställen. Men – samtidigt fastnar en del av skratten i halsen då det finns ett allvar bakom. Äkta dramakomedi. Att umgås med släkten kan vara en utmaning, framför allt att släppa fasaderna.

Röst, ljud och musik
Jag gillade allra bäst att det används norrländska på scenen, att även mogna kvinnors sexualitet lyfts fram och jag lyssnade med glädje på folkmusiken. Sunniva Abelli var fascinerande med sin nyckelharpa och fick ta plats som scenen i och med att hon även var berättarröst. Övrig musik var tramporgel och tokiga inslag som rytm via tumstock och andra lösa prylar. Dessutom medverkar några barn på sång via film en kort stund – så vackert!

Extra upplevelse via skådespelarna Cecilia Ljung, Margareta Niss (som tidigare imponerat på mig som Selma Lagerlöf) och David Andersson.

Släktkalaset/Västerbottensteatern. 2018-10-02, Storsjöteatern, Östersund.

Odysseus

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Drygt en vecka efter premiären fick jag chansen att se Norrdans i föreställningen Odysseus. Det är många år sedan jag såg dem sist, men jag är lika imponerad denna gång.

Med mig hade jag min mamma, Storebror och Lillasyster, så ”alla” åldrar var representerade. Lillasyster såg för övrigt Norrdans Lilla Prinsen för ett par år sen, men det här var hennes första besök på en mer vuxen föreställning överhuvudtaget på teatern. Jag har själv gått på teater sen högstadieålder och har i min tur dragit med sönerna på alla möjliga föreställningar. Nu börjar Lillasyster också vara tillräckligt stor för att kunna lämna barnteatern och se de vanliga uppsättningarna. Den här dansen var dessutom speciellt tänkt att även kunna passa yngre.

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Att se Norrdans är speciellt för mig som bott en kort period i Härnösand där de har sin hemmascen. Vidare var min första upplevelse av Norrdans när jag som ung följde med mina egna dansledare på en föreställning.

Det är alltid fascinerande hur mycket dans kan berätta och framföra, ofta helt utan ord. Jag tycker att den här gruppen fick fram mycket av klassiska Odysseus på ett modernt vis. Hjälten åker över havet i längtan efter hemmet och kärleken och råkar ut för ständiga utmaningar. Han möter cyklopen, häxan Kirke, sirener och andra varelser i och kring havet. Det kändes som att 20 dansare medverkade, det bara vimlade av dem i olika scener. Men – de var bara åtta. Snyggt.

Metallklangen från ”rustningar”, fotstamp, musik, skrik, monster – ljudupplevelsen var stor. Nästan för starka lampor tar också sin egen plats i historien. Plaströr får olika mening som instrument, stomme till en båt, för att fängsla besättningsmännen från båten. Stora tyger/plaster svävar över scenen och används på olika vis. En stickning (!) får symbolisera hur länge Penelope fått vänta där hemma.

Scenen som utspelar sig under vattenytan ger verkligen känslan av att vara under vattnet och jag börjar undra om dansarna inte behöver upp till ytan för att andas snart!

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.  

Odysseus, Norrdans (en del av Scenkonst Västernorrland). Storsjöteatern, Östersund 2018-03-19.

Krogstråk och folkvimmel


Östersunds hamn intill Krogstråket.

Storsjöyran och Stråketveckan får verkligen Östersund att kännas som en större stad än vanligt. Det är folk och bilar överallt. Inte minst nere på Krogstråket. Jag minglade där jag också och drack lite gott, men själva Yran hoppade jag över, gick bara en stund som ”vuxen på stan” utanför området och tjuvkikade mellan staketen.


För mig är Marmeladorkestern en institution på stråket. 

Vädret var synnerligen svajigt, men bjöd på sina ljuspunkter. Tydligen är den här sommaren en av de absolut kyligaste och regnigaste på åratal. Jag har känt det…

Vid vissa enstaka tillfällen har det varit ändå bjudits på finväder. Som till exempel vid Stråkets utomhusbio – en helt ljuvlig kväll. Filmen som visades den kvällen jag var på plats var La la land. Det var en härlig upplevelse, och platsen nere vid vattnet var perfekt för ändamålet, men jag vet knappt vad filmen handlade om då jag inte kunde hålla fokus.


Kläder med konst och budskap.

På Storgatan 19 (fd Landbys), bjöds det på ett pop up galleri med både konst, kläder och en kombo av dessa. Kajsa Tuvas skapande gör mig som vanligt glad och hon hade också utformat tänkvärda tryck för t-shirts.

I samma lokal fick jag tillfälle att se (och känna på) kläderna från nya märket By Enzell (Agneta Enzell, Byhuset). Det är svarta kläder i en baskollektion i ett tyg som ger ett fint fall. Bonus för fantastiska modeller som visar kläderna i sociala media.

Ser fram emot fler aktiviteter i den här centrala lokalen i ett härligt hus (ett av stans äldsta).

Så här veckan efter Storsjöyran börjar det vara lugnare på gatorna. Tack och lov att vi har härliga ÖFK som lyfter stan med spänning!

Temafest – country


Jag i countryutstyrsel (plus spetsiga mockaboots utanför bild).

Igår var jag på country-fest. Jag hade kanske inte tänkt att skriva något om det, men kollegan D kommenterade så jag passar på att dokumentera evenemanget ändå.

Det var en fest via arbetet, men inte för bara min avdelning, utan även för alla andra i samma myndighet i stan. Festen var en succé redan på förhand. Även om det hade blivit en trist tillställning var det en fantastisk uppladdning, förberedelser och snack inför festen i över en månad på fikat på jobbet. Så kul! Själv fick jag låna hatt, skjorta och boots av M som dansar linedance. Allt passade perfekt, som om det hade varit köpt för mig, bekvämt för fest!

Festen i sig blev också lyckad. Lagom aktiviteter och allra roligast att så många kom, även en del som inte brukar delta på fester. Kul att se kollegornas klädval också, chefen J hade vunnit om jag hade delat ut pris, han passade så bra i sin outfit. Mina bekanta 2 Kockar stod för maten och buffén bjöd på en del lite roliga saker som picklad rödlök och bönsallad. Plus för barpersonalen som hade rutiga skjortor och hattar de med.

Idag lördag hade jag på förhand vikt för att slöa efter fest och efterfest, det var lätt i finvädret. Jag har verkligen bara tagit det lugnt, struntat i alla måsten, suttit ute på café i solen, ätit oxfilé och sen lördagsgodis i form av marshmallows i chokladbit från Åre Chokladfabrik :P Eftermiddag  och kväll följer jag digitalt ÖFK:s match mot Kalmar och så klart semifinalen i hockey-VM som börjar precis nu!

 

Passion

Jag var nyfiken på musikalen Passion men tyckte den var lite dyr och hade inget sällskap. Jag misstänkte att det kanske inte var den roligaste föreställningen att ta med nån av sönerna på. Då visade det sig att jag hade en kollega som inte heller hade något sällskap och visps var jag på väg!

Tack och lov för att jag kom iväg sen. Jag hade inte velat missa det här. Vi satt bara några rader från scenen, alldeles nära orkesterdiket, och om jag ska beskriva föreställningen med ett ord blir det – pampig. Det var pampig musik, pampiga kläder, kläder och ett sällskap som ägde scenen.

Att saker inte behöver vara tydligt avgränsat svart eller vitt, och att slutet inte gick att förutse, var saker jag uppskattade med storyn. Clara (Mari Lerberg Fossum) var en fröjd att se i sin klart röda klänning och Annica Edstam var så skicklig roll som Fosca.

Passion – en Broadwaymusikal av Stephen Sondheim. Norrlandsoperan och Norrlandsoperan Symfoniorkester. Storsjöteatern, Östersund 31 mars 2017.

Rock of Ages

Storsjöteaterns ridå.

I helgen fick jag och tonårssönerna uppleva ”sex, drugs and rock’n roll” i form av musikalen Rock of Ages. Föreställningen utspelar sig i, och och kring en nedläggningshotad, bar på Sunset Strip Boulevard i Hollywood. Det är fart, komik och härliga rocklåtar som presenteras av avgångsklasserna i estetutbildningarna från Storsjögymnasiet.

Det här är en ganska lång föreställning men jag hade roligt rakt igenom. Hitlåtarna avlöser varandra igen och igen. Eleverna är (så klart) ojämna, med både fullfjädrade artister och andra på väg, men det gör ingenting.  Över allt lägger sig ett engagemang och energi som bara äger, inte bara scenen, utan hela salongen. Heja ungdomar!

Rock of Ages. Storsjögymnasiet. Storsjöteatern, 23 &  24 februari 2017, Storsjöteatern, Östersund.

Hemlängtan

Romeo & Julia Kören har en föreställning om att vara flykting, att hitta sin plats i ett nytt land med många möjligheter, men att samtidigt sakna sitt tidigare liv. Ett aktuellt ämne där jag känner att det var bra för diskussion och eftertanke att gå med mina två tonårssöner.

Det var en glädjande stor publik som hade hittat till teatern ikväll. Tyvärr kände jag mig yngre än… nästan alla…. Gissa då vad mina söner var! Det var en extra homogen publik idag. Så synd att inte ungdomar och unga vuxna går mer på teater. Det här är kvalitet, intryck och utveckling. Som Mellanbror sa: ”Det var så skönt att bara sitta ner en stund och vila i föreställningen efter alla läxor och annat”.

Föreställningen omfattade 1800-talsmusik i form av traditionella svenska visor och amerikanska sånger med texter från autentiska brev av svenska utvandrare (via Migrationsverket) och av Carl Jonas Love Almqvist som flydde till Amerika. Några korta texter lästes, gitarr och kontrabas förstärkte finstämt tillsammans med amerikakoffertar och sockerlådor på scenen.

Sist av allt bjöd kvällens ensemble på ett smakprov från sin kommande uppsättning – Bellman. Här fick jag en aning om att kören kanske ändå landar allra bäst i den renässansmusik där de brukar hålla sig. De gjorde bra reklam, för nu vill jag gärna se den föreställningen också om jag får möjlighet.

Hemlängtan, Romeo & Julia Kören, Storsjöteatern, Östersund 2017-02-19.

Grymma lurar i julklapp

Tidigt i höstas bestämde jag att kosta på mig själv ett par riktigt bra hörlurar i julklapp. Till stor del som en ren arbetsmiljöåtgärd då jag har stora problem att fokusera på arbetet i kontorslandskap, och jag störs även ofta av att lyssna på musik i kombination med arbete.

Efter en del jämförelser fastnade jag för Bose QuietComfort 35, mycket för att de är trådlösa och väger mindre än konkurrenternas. På Black Friday dök de upp nedsatta i ett antal exemplar, i en enda butik vad jag såg. Redan tidigt, tidigt på morgonen beställde jag mina och hörde sen att de tog slut snabbt. Jag blev till och med erbjuden att sälja till en kollega till mannen eftersom de behövdes snabbt inför en resa.

Hursomhelst behöll jag mina lurar och jag är SÅ nöjd! Jag hade testat dem redan innan både i ett par butiker och på tåg, men att ha sina egna ger den rätta upplevelsen. Det har redan blivit  ett antal timmar både på arbetet och hemma med mina Bose. Allt ”buller” försvinner magiskt, även samtal längre bort liksom tv, musik och kollegor. Kommer någon närmare hör jag däremot bra vad de säger. Jag har använt hörlurarna lika mycket utan som med musik. Och tack vare brusreduceringen går det att få en utmärkt musikupplevelse även med låg volym om så önskas. Plus för lång batteritid och lättsam styrning via knappar på hörlurarna och via app.

Något annat som fungerar bra som julklapp till sig själv eller någon annan är en bok. På Bokens dag hade jag förmånen att lyssna på Johan Egerkrans. I signeringskön stod jag först och fick därför även tillfälle att prata lite kort med Egerkrans.

Om du har en julklapp kvar att köpa är Nordiska gudar det den gåva jag rekommenderar att du springer och köper bums. Den borde passa till alla! Som bilderbok för de yngsta, att sträckläsa som Mellanbror gjorde, att nörda in sig i för den som vill, att bara bläddra övergripande i för andra.

Maia Hirasawa


Maia Hirasawa. Foto: Erika Wall.

En anledning till en begränsad publiksiffra är att Maia Hirasawa kan ge ett allmänt intryck när man hör musiken exempelvis på radio. Som liveartist tar hon desto större plats! Det här var en konsert jag inte hade velat missa.

Hirasawa håller en tydlig profil, hon ser ut att trivas på scenen och många i publiken hade gärna stannat lite längre. Upplägget upplevdes genomtänkt och Hirasawa bekräftade, efter konserten, att hon har provat sig fram till den här ordningen. Jag uppskattade att en av låtarna framfördes på japanska och frågade om hon brukar sjunga på svenska när hon uppträder i Japan. Och det brukar hon – roligt! Den japanska kopplingen ger mig förstås lite extra personligen sedan vi hade en japansk utbytesstudent boende hos oss ett läsår.

I övrigt tänkte jag mycket på första intrycket. Vad mycket det gjorde att Hirasawa bar ett japanskt plagg över sina vita kläder ända till sista låtarna. Ljussättningen var för övrigt effektfull, både strålkastarna och de sju lampkloten i rött och blått på scenen.

Maia Hirasawa, Storsjöteatern Östersund, 12 november 2016.
Turnén fortsätter över landet under hösten. Hirasawa medverkar i bandet Hello Saferide med Annika Norlin i täten.