Kategoriarkiv: Museum

Stockholmshelg – utställningarna

Fyra museum/utställningar hann jag med under helgens Stockholmstrip. Det var till att planera lite då det kräver en känsla av obegränsad/stillastående tid under museiebesök för att få till dem riktigt bra tycker jag.

På bilden besöker jag Nationalmuseum och står i Skulpturgården. Det var ett fantastiskt ljus därinne (som inte lät sig fångas av min gamla mobil) och bästa tänkbara lokal för att visa just skulptur tycker jag. Det är skämmigt att erkänna, men det här var faktiskt mitt första besök på Nationalmuseum efter den imponerande, och tekniskt komplicerade, renoveringen och ombyggnaden som genomfördes 2014-2018 (med nyöppning oktober 2018). Muséet är magnifikt som byggnad och vilken kulturskatt det bjuder på!

Innan Nationalmuseum öppnade på nytt går det att säga att upplägget testades vid Nationalmuseums filial i Jämtland – Nationalmuseum Jamtli. Deras första utställning besökte jag vid flera tillfällen och fick förklarat hur färger på väggar och montrar markerade de olika tidsperioderna. Jag testade även en app för att lära mer. Nationalmuseum i Stockholm är tydligt uppdelat på samma vis, och förutom konst, är även design en naturlig del av utställningarna.

Största överraskningen var att besöket var gratis. Jag hade utgått från att få betala en saftig avgift. Nu när jag vet hur museet är upplagt och att det är fri entre ökade sannolikheten extra att jag kommer att ta mig framtida besök även när jag har begränsad tid. Då kan jag fokusera på ett utvalt område istället.

ArkDes är det också fri entre, men det kände jag till sedan tidigare. Där tittade jag på Flygande Betong om hur byggelementen i betong förändrade byggadet och arkitekturen. Jag tittade också på Ung Svensk Form och var glad över att få titta mer noga på flera av de verk som figurerat i pressen. Nästan givet dras jag extra till de textila teknikerna men även till en grupp träpallar vars ben var svagt vridna för att följa träets naturliga form, istället för att göra våld på det. Ett exempel på textilt bidrag var ”Jag kom, jag såg, jag sydde” där AnnaMia Lindblom broderat landskapsritningar. Den utställning jag la ner ägnade mest tid på ArkDes var dock i den stora salen där modeller och material från museets samlingar visades för att ge en kronologisk bild av arkitekturens utveckling i landet.

ArkDes. Flygade Betong – 1 mars 2020. Ung Svensk Form – 22 mars 2020. Arkitektur i Sverige – 31 december 2021.

Ett av mina absoluta favoritmuseer är Moderna Museet. Både i Stockholm och i Malmö. Därför var ett besök nästan givet. Fri entre även här – till de fasta utställningarna. Tillfälliga utställningar har en avgift, liksom den speciella performance som konstnären Walid Raad (uppväxt i krigets Libanon) ledde vid denna premiärdag och vid ett antal ytterligare tillfällen.

Moderna Museet. Walid Raad. Helt ärligt, vädret hjäpte. 15 februari – 10 maj 2020.

En av de utställningar jag såg fram emot mest var slottets visning av Märta Måås-Fjetterström-mattor i samband med att starten av hennes verksamhet firar hundra år.

Enda sen jag såg Liljevalchs stora utställning med, och kring, hennes mattor har jag varit alldeles betagen av dem. Det var förstås massor av fina mattor på slottet, men själva utställningen var (som förväntat) inte i klass med den på Liljevalchs. Samtidigt talar mattorna mycket för sig själv. Många av dem är som berättelser, bildvävar. Nu lät jag kanske negativ, så var det inte. Utställningen på slottet är klart värt sitt besök.

Speciellt roligt att se mattor som till vardags är utanför allmännhetens ögon, exempelvis i privata rum på slotten och att lära sig lite mer om Märta Måås-Fjetterströms uppväxt. (Hon växte upp som kyrkoherdebarn i bland annat Vadstena, måste ha varit fascinerande.)

Förrutom hantverksskickligheten imponerar Märta Måås-Fjetterströms företagande och stora spridning bland annat via världsutställningarna i Paris, London, New York och Chicago. Redan 1924 tilldelades hon en kunglig medalj. Märta Måås-Fjetterström levde 1873-1941.

När jag ändå var på slottet fick gäst- och festsalarna också ett kort besök :)

Kungliga Slottet, Rikssalen. Se på mattorna – de är jag, Märta Måås-Fjetterström. 13 oktober 2019 – 19 april 2020.

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Januariresa till Genève

#tbt, Throwback Thursday, har blivit ett begrepp så jag tänker att det passar med en återblick.

För ett år sedan var jag och B på vår första gemensamma utlandsresa. Det var ett ordentligt bök att bestämma resmål. B har varit ”överallt” i Europa och hade många krav på vad som skulle duga för oss. Viktigast var att det var hyfsat kort flygtid och nära från flygplatsen till semesterorten då vi bara skulle vara borta några dagar. Efter ett tag sa jag en lista på mina tänkbara önskeresmål och lämnade val och bokning i fria händer till B. Resultatet blev att vi hamnade i Genève! B hade varit där vid ett antal tillfällen tidigare och tyckte att det var en passande utflykt för oss. Semesterkänslan infann sig redan på morgonen när vi kom till Arlanda och B köpte juice, chokladcookie och bubbel som frukost till mig :D

Inflygningen över Alperna till Genève i vinterskrud och solsken… Det är den mest oförglömliga flygning jag har varit med om hittills. Som tur var satt vi på rätt sida i flygplanet och fick se de höga, vassa snöklädda alptopparna gnistra under flygplanet.

På flygplatsen kändes det ungefär som hemma. En mängd människor i tjocka täckjackor och vinterskor. Bagageutlämningen bestod av många stora resväskor, pjäxbagar och skidfodral.

De flesta andra turister åkte vidare mot fjällen. In till stan var det lugnare. Och snabbt. Tåget in till centrum tog bara några få minuter. Vårt hotell låg dessutom precis utanför huvudingången till tågstationen. Vi bodde på kortsidan av hotellet några våningar ovanför entrén.

Allt var väldigt dyrt i Genève. (Enda undantaget vad gäller pris var att lokaltrafiken var gratis för turister.) Det är tydligt en diplomatstad där många arbetar på Röda korset, FN, UNHCR och andra stora organisationer som valt att lägga sina huvudkontor här. Jag antar att många har tillräckligt med pengar. Det gick också att utläsa av alla tjusiga bilar (Smart, Porsche, Maserati, Mercedes, BMW, Audi, Tesla, Mini mm), diplomatbilar och lyxiga märkesbutiker. Vi besökte också en mer vanlig galleria (Manor) och det enda jag shoppade på resan var schweizisk choklad, kritor i en plåtask och en burk alpsalt.

Genève är en stark historisk stad vad gäller demokrati och humanitärt. Vi var inte inne på FN eller Röda korset men gick i parkerna utanför, tittade på alla länders flaggor och var in i foajén på Röda korsets museum. Det blev flera fina promenader trots lite kylig blåst och det fanns gott om spännande träd, båtar, klippta buskar, strandpromenad, konstiga torn och offentliga skulpturer att titta på. Och pampiga hus förstås.

Solen värmde till viss del och de allra första lökväxterna började titta fram, men det var kyligt. När vi var på plats hade inte juldekorationerna plockats bort än. Det var fint, men jag har ändå svårt att ta in det här med jul och vinterkyla utan snö. Nytt för mig. Vi hade också turen att staden var dekorerad i form av en ljusshow i form av ljusinstallationer här och där. Fint! På andra sidan vattnet fanns det små lysande luftbubblor, en för varje sällskap, på ett café. Intressant koncept och fint med ljuset.

En extra minnesvärd restaurangupplevelse var när vi klev in på Café de Paris och frågade efter menyn. En restaurang som sas vara startad 1930. Lite fniss fick vi allt när personalen berättade att de inte hade någon meny. Kött med pommes och café de Paris-sås var restaurangens enda rätt! Jag kan säga att de inte behövde fler. Det var suveränt gott och dessutom mysigt att själv steka köttbitarna allt eftersom vid bordet. En annan matupplevelse var miljön när vi gick över vattnet, förbi märkesbutikerna och åt på ett bryggeri med restaurang. B åt pizza och jag vegetarisk burgare. Gemytligt.

En lunch åt vi små pizzor på L’Age d’Or som sas vara stans äldsta pizzeria (1955). Gott var det oavsett och ovanlig miljö då restaurangen låg i en före detta bio- eller teatersalong. Pizzorna var små, men fanns i olika storlek, och lite liknande panpizza. B hade skinka på sin och den låg rakt över pizzan som stora bitar, inte strimlade. Lite annorlunda.

När det gäller dryck kan jag upplysa om att schweizarna inte förstod alls hur en varm choklad spetsas. Jag testade på två ställen och fick då spriten bredvid i eget glas. Men jag tog hand om mig själv och tömde ner i chokladen och blandad som jag ville. Perfekt dryck för en vintersemester. I övrigt blev det mest franska viner (och nån schweizisk, Aperol Spritz och bubbel) . Finfint det med!

Det här med att vara omgiven av alpvärlden och samtidigt ha en stor, öppen sjö framför tilltalade mig. Och att kunna känna både Frankrike och Tyskland i en härlig mix på samma gång! Det blev en hel del fotopromenader, men jag hann läsa bok lagom mycket också.

Kanske fjolårets charmigaste hotell. Egentligen inget extra på hotellet, men stämningen var unik och sängen gigantisk. Att stå vid det franska fönstret och titta ut över några gränder och se de höga alptopparna i bakgrunden. Det fanns tv dubbad på franska, vattenkokare, kaffe, te och många småförpackningar av tvål, schampo och annat, ordentligt med handdukar, morgonrock, och gott om plats att hänga upp kläder i garderob. Hotellet hade också en fin vinkällare och så pass bra mat att vi faktiskt åt middag två av kvällarna där. En av dem valde vi schweizisk raclette. En kväll tog jag en fräsch laxsallad för att äta något lättare. Vi åt ute på en inglasad veranda med glastak, väldigt fint.

Hotel Le Montbrillant.

Strålande i Sundsvall

Sjukskriven en period och jag känner mig verkligen uttröttad. En välbehövlig paus och stund att tänka på annat blev det torsdag och fredag. Min kusin har varit på strålbehandling i Sundsvall i fyra veckor. Jag fick äran att sällskapa och fira de två sista dagarna av hennes behandling.

Vi var på Sundsvalls sjukhus som jag inte hade besökt tidigare. Dit åkte vi buss, tillbaks till stan promenerade vi. En stor del av dagarna låg vi på hotellrummet och läste, stickade respektive tittade på tv-serier. Men vi hann och orkade några extra saker också.

På Kulturmagasinet gick vi kort in och tittade på biblioteket, sedan såg vi några utställningar.

Sjömannens och andra minnen. Laaja, Karin. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Konstnären har gestaltat sina och andra minnen från olika tider i form av måleri. Tanken är att ge en bild av det som endast finns i minnet, som inte är dokumenterat i fotografi. Jag gillar särskilt de nutida bilderna med ungdomar som har stora hörlurar på sig. Precis som i verkligheten. Och kanske extra eftersom jag tokgillar mina brusreducerande lurar. Bonus: En monter med skisser till målningarna.

[F]acts of Violence. Katz, Elena. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Jag gillar installationer och jag gillar konst som väcker känslor. Men den här utställningen väcker bara mitt ogillande. Konstnären, som är baserad i Berlin, vill visa på fakta kring socialt, fysiskt och socialt våld och vill snarare väcka frågor än att ge svar. Jag tycker den är osmaklig, framför allt filmen där hon skär sig själv över en stor del av bröstet. Jag vill inte att någon ska se något som skulle kunna uppmuntra ett självskadebeteende.

Party i Jajce. Popaja, Aldin. 9 november 2019-9 februari 2020. Här har konstnären fotat fester och barer i Jajce, Bosnien med lång exponeringstid. Då blir det som rör sig suddigt och bara det som är absolut stilla blir tydligt. Därefter har konstnären målat av bilderna i jätteformat. Jag gillar tekniken.
Bonus: Att få chansen att se utställningen två dagar före vernissage.

I museets fasta utställningar tittade vi som hastigast på Staden som förvandlade sig (före och efter stadsbranden 1888 då 10 000 personer blev hemlösa), Hövdingen i Högom (Norrlands rikaste gravfynd från ca 500 e Kr) och Fantastiska djur (oj, vad vargar är stora…).

Sundsvalls museum, Kulturmagasinet

En jitterbuggkaka och ekologisk jordgubbsläsk på Stair Cullinar i Kulturmagasinets vinterträdgård.

Vi bodde på Best Western Hotel Baltic i Sundsvalls centrum. Jag har bott där tidigare, någon gång före/efter 1990. Då kändes hotellet ganska sunkigt och jag minns det som att allt var rosa/aprikos. Nu är det betydligt fräschare, rummen ljusa och korridorerna svarta. Frukosten var en av de bättre hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inte som på Hilton i Gdańsk, men med ett stort och annorlunda utbud som tilltalade mig.

För att fira slutet på strålbehandlingen extra unnade vi oss Sparkling Thursday på hotellets restaurang Mamma Augustas Kök. Jag beskriver det som after noon tea, men förstärkt och med extra allt. Förrutom bubbel och te serverades pizza, olika bröd, räkrätter, frukt, skinka, ostar och en generös godishörna. Paprikaröran blev en favorit. Dessutom hade hotellet gott te som jag även drack till frukost och på eftermiddagen. Godast var ett vitt chai te.

Bonus: Mitt i minglet träffade jag på min kollega K. Verkligt trevligt att prata med henne en sväng. Hon har varit ett stort stöd för mig under det här jobbiga året.

Tidiga till tåget och hemresan fikade vi på anrika Pallas Konditori. Jag köpte bland annat en citronkaka med sylt och en smart variant av jitterbugg bakad i längd istället för rullad. Goda kakor för 7 kronor styck. Skoj med retromiljö också, men tyvärr tycker jag att de skulle renovera upp lite. Även om det ska vara gammaldags behöver inte eldragningar, golv och tapter se smutsiga och slitna ut. Jag vill ha fräscht när jag äter.

Sammanfattningsvis vill jag gärna tillbaks till Sundsvall vid tillfälle. Jag har mycket kvar att upptäcka. Sjukhuset hoppas jag däremot att slippa se igen.

Rynek Underground, Polen 2019

Under saluhallen, gamla tyghallen Sukiennice, mitt på Krakóws stora torg, Rynek Główny, ligger ett relativt nytt museum, Rynek Underground (invigt 2010). Tack vare platsen är det ett lättillgängligt museum som är enkelt att svänga in på, eller ner snarare, då det ligger under marken.

Museet är intressant då det handlar mycket om torget och dess historia. Torget har en avgörande betydelse av Krakóws utveckling och står än idag i centrum, så det känns motiverat att lära mer kring just detta. Modern teknik används på flera olika vis för att illustrera. Det finns hologram, touchskärmar, filmer mm. Överallt finns utgrävda murar och husgrunder i olika skikt att se. Jag blev helt fascinerad över den utgrävning av torget som startades 2005. Bilder från denna utgrävning visas. Torget var en enda stor arkeologisk arbetsplats då. Efter detta arbete byggdes museet Rynek Underground för att visa utgrävningarna och fynden. Utgrävningarna möjliggör att besökarna faktiskt kan promenera på äkta medeltida gränders kullersten.

Bonustips: En hel del av informationsskyltarna på muséet är endast på polska. Besöket är givande ändå, men det kan vara bra att veta. Missa inte miniatyren över stadens centrum som ger en bra överblick även för dagens gamla stad.

Rynek Underground

Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Jamtli vårmarknad och vårdans

Lillasyster tittade in alla djur hon fick chansen på Jamtli vårmarknad.

Jag har glömt bort att det är vår, utan tror på fullt allvar att det är sommar. Nästan varje dag har det blivit picknick och bokläsning ute med filt och bara ben.

En utflykt i helgen blev till Jamtli vårmarknad. Alla barnen, svåger, två kusiner och hunden Yllet var också med. Vi gick omkring på större delen av området rätt ostrukturerat och hann både se allt möjligt och sitta still på en gräsmatta, äta glass, vila och läsa bok. Så mycket till shopping blev det inte när jag mest hakade på barnen, men åtminstone några meter ullfrotté från Woolpower.

En uppskattad nyhet i år var outdoor-avdelningen där det fanns tält, kängor, ryggsäckar och annat att testa. Utomhuskockar som arbetade med eldstäder och Trangia-kök gillade jag.

Barnen saknade sommarens aktörer i levande hus, men som tur var är hela sommaren framför oss och då finns de där igen. Bland annat Storebror kommer att jobba på friluftsmuseet.

Trots finvädret begav jag, Lillasyster och K inomhus i söndags. Vi såg Fun4Alls dansföreställning på Storsjöteatern. En proffsig föreställning som deltagarna måste ha tränat mycket för att få till. Fina övergångar mellan låtarna och temarbete i grupperna.

Egentligen det enda jag har att anmärka på var längden på föreställningen. Inte ens Riksteaterns största uppsättningar tar i närheten så lång tid att se. Jag förstår att dansskolan säkert hade som syfte att visa upp hela bredden och skapa gemenskap, men halva tiden hade varit mer än väl. Förslagsvis kan de yngsta barnen ha en egen föreställning som mer riktar sig till föräldrar än allmänheten.

Både barn i olika åldrar och vuxna deltog, men killarna var ytterst få. Lillasyster kommenterade just det då hon är van att dansa på en dansskola med ganska många killar. Trist att inte fler tar chansen. För dansa är kul, och en sån här show väcker verkligen upp danssuget!

Från måleri till textil

Jamtli hade en liten trevlig utställning under våren där Broderiets vänner inspirerats av Anders Berglins målningar av Jämtlandsskåp. På Jamtli finns flera Jämtlandsskåp att titta på i de fasta utställningarna. Besök dem och inspireras – kanske till ett broderi :)

Jag tilltalas av när olika inriktningar inspireras av varandra och kanske till och med skapar tillsammans. Och visst går det att känna igen Jämtlandsskåpens slingrande blommor i de broderade alstren. Mest imponerar yllebroderierna på mig, troligen beror det en hel del på att jag tycker att sånt broderi är så svårt…

Från måleri till textil. Jamtli entré och café 2 april-21 maj 2017. Broderiets vänner, Karin Zidén och Örjan Bertilsson. Boktips: Rokokomålaren Anders Berglin: stilbildare inom jämtländsk folkkonst, av just Karin Zidén och Örjan Bertilsson.

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

 

Brudklänningarna på slottet

Så till sist kom vi fram till den utställning på Slottet som vi hade planerat att besöka – Kungliga brudklänningar. Men det var värt de spontana besöken på Museum Tre kronor och Paradvåningarna innan vi kom fram.

Klänningarna visas i Rikssalen, klänningar från Silvia, Lillian, Viktoria, Madeleine och Sofia. I samma rum. Samtidigt. Det är unikt. Dessutom visas brudtärnors klänningar, tillbehör och några andra klänningar burna i samband med bröllopen.

H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllopsklänning 2010, skapad av designern Pär Engsheden. Foto: Sanna Argus Tirén /Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Förutom själva  brudklänningarna, och känslan av att kunna gå alldeles nära dem och se detaljer, var det något annat som fångade mitt största intresse. Nämligen Viktorias Elie Saab-klänning som hon bar i Konserthuset på regeringens middag och konsert inför bröllopet.

Jag minns när jag satt hemma i tv-soffan och åt prinsesstårta vid bröllopet, men framför allt när hon kom ut på röda mattan på Hötorget i den där beige kreationen av Elie Saab. Nu vet jag att den är ännu mer imponerande när jag bokstavligen synade den i sömmarna. Det här är allra högsta klass. Det är förstås alla kläderna som visas, men det här var det jag fastnade för extra.

H.K.H. Prinsessan Madeleines bröllopsklänning 2013 skapad av designern Valentino Garavani. Detaljbild släpet. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Kungliga brudklänningar, Kungliga slottet 18 oktober 2016-12 mars 2017. I entréavgiften ingår även besök till slottets övriga paradvåningar och museer.

Vi såg en mumie!


Uppställning av de kistor och sarkofager som var placerade inuti varandra likt en rysk docka. Pressbild, Thutankhamun – Graven och Skatterna. 

En av de större aktiviteter jag och Lillasyster hade planerat in för vår Stockholmshelg var att se vandringsutställningen om Thutankhamun. Egentligen fick vi inte se någon riktig mumie. Mumifieringen av Tutankhamun lyckades nämligen inte fullt ut – innanför alla kistor, och den kända guldmasken, låg en till stor del förstörd mumie… Dessutom är det inte de äkta sakerna som visas i Stockholm nu, utan fantastiska kopior av den här barnkungen, hans grav och alla hans otroliga skatter.

Hur som helst rekommenderar jag ett besök hus Kung Tut. Utställningen en stor upplevelse som ger möjlighet att lära för alla åldrar. Allra bäst trivs nog vetgiriga som gillar historia och fakta. Det finns en hel del material att komplettera med på hemsidan för den som vill undersöka ämnet ännu mer. Lillasyster (nio år) fick ut mycket av besöket och berättade om det i sin skolklass när hon kom hem.

En annan anledning att se på Graven och Skatterna är för att se på själva uppbyggnaden av utställningen. Här varvas klassisk film, om hur Howard Carters utgrävningar till sist nådde resultat 1922, med glasmontrar, sarkofager att gå in i, visningar på skärmar och montrar och slutligen utställningsbutik och café med intressant utbud. De som kommer hit släpps in i grupper på bestämda tider. Det beror på att besöket inleds gruppvis med guide och en kort film i en filmsal. Allra först finns en del montrar att titta på, så det är ingen fara om man kommer mellan insläppen.

Lokalen ligger i ett magasin på en pir i Frihamnen – bara det kan vara en upplevelse. Lillasyster har till exempel inget minne av att ha sett så stora båtar som hon såg här :)

Tutankhamun – Graven och Skatterna. 2016-11-26 till 2017-04. Magasin 9, Frihamnen, Stockholm.

Silvertomtar på Slottet

Kungliga Slottet, rum 53, Gustav III:s paradsängkammmare. Copyright Kungahuset.se. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna. Pressbild med tillstånd.

Det var som sagt till de kungliga brudklänningarna vi var på väg jag och Lillasyster. Men precis när vi kom upp till Slottets paradvåningar fångade en kvinna i balklänning Lillasysters uppmärksamhet. Vi fick material för att gå en skattjakt i paradvåningarna. Det gällde att hitta silvertomte som fanns gömd på olika ställen i rummen. Den här var en tillfällig aktivitet och den var både klurig och rolig för oss bägge. Plötsligt var det inte minsta långtråkigt för en nioåring att se alla rum, och vi såg bägge många detaljer vi troligen inte lagt märke till annars. Toppen!

Slottet är sevärt och mäktigt och ger en bild av överdådiga inredningsideal under olika tidperioder fram till och med Kung Carl XVI Gustafs Jubileumsrum som jag fastnade för lite extra. Dessutom är det bra för allmänbildningen att besöka de där rummen som ses på tv tycker jag.

Kungliga Slottet, Representationsvåningarna. Öppet dagligen för allmänheten när det inte är stängt för exempelvis statsbesök.

Tre kronor på Slottet

Interiör från Museum Tre Kronor, Kungliga slottet. Copyright Kungahuset.se. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna. Pressbild med tillstånd.

Jag och Lillasyster hamnade av misstag på Museum Tre Kronor. Egentligen skulle vi fråga efter enklaste vägen till utställningen om brudklänningarna. De trevliga personerna i kassan på Museum Tre Kronor tipsade att vi skulle slippa köerna om vi löste entré redan hos dem och därefter gick rakt igenom muséet. Därför gjorde vi så och det är jag glad för.

Det här muséet visar och berättar om det gamla slottet (Tre Kronor) som förstördes i den stora branden 1697. Det ligger längst ner kring det norra tornet där det gamla slottet skadades som minst. En fem meter tjock försvarsmur daterad till 1300-talet passeras för att komma in i området.

Vi tittade intresserade mest på uppbyggda modeller av hur slottet sett ut i olika tidperioder, de häftiga murväggarna och hur slottet försvarades på olika vis. Jag kan inte förstå hur jag har missat det här muséet tills nu och rekommenderar gärna ett besök.

Bonus: Passande för årets tema – Medeltiden.

Vikingatiden med tonåringar


Utsnitt ur en av fyra bildvävar i Överhogdalsbonaderna.
Pressbild. Foto: Jamtli.

Tema Medeltiden var det… Att Överhogdalstapeten/-bonaderna, i form av fyra bildvävar, finns bevarade är ett mirakel. De kan inte rå för att de är äldre(!) än medeltida. Tygerna hittades vid en inventering 1910 hopknölade i ett härbre utanför Överhogdals kyrka. Att inte råttor, mal, andra djur eller tiden förstört textilierna daterade till Vikingatiden är obegripligt.

Nu på jullovet passade jag på att besöka Jamtli tillsammans med mina tonårssöner. Vi besöker Jamtli flera gånger per år, men det var länge sedan vi besökte de fasta utställningarna inomhus. Och det märkes. Inte förrän nu känner jag att killarna på riktigt börjar inse hur anmärkningsvärd Överhogdalstapeten är. Vi stannade ett bra tag och tittade på vävarna, såg bildspelet om dem och pratade om vad bilderna berättar. Alla besökare i Östersund bör ta sig en titt på den här kulturskatten.


Vikingaskeppet är ett utsnitt ur Överhogdalsbonaderna.
Pressbild. Foto: Jamtli.

Den tillfälliga utställningen Rajden går fick också ett kort besök, men där hittade sönerna inget av intresse utöver att kasta lasso. Kanske fungerar utställningen bättre med yngre barn. Istället avslutade vi besöket på museet med en lång stund i delarna där det handlar om renar i de fasta utställningarna istället.

Jamtli. Öppet i princip dagligen, utom måndagar under lågsäsong.
Rajden går. I renens fotspår då och nu. 2016-10-30 t.o.m. 2017-03-26.