Kategoriarkiv: Läst

Bubble


Jag fortsätter med mina kära miniböcker (excess). Denna gång boken Bubble. Jag gillar den här lite skruvade serien av böcker. Språket känns lite dämpat mot första boken, eller så är det bara jag som har vant mig :) Tempot tilltalar mig definitivt.

Det är bara att passa på att läsa. Så här i pollenperioder är det inte mycket annat jag orkar. Vissa dagar förra veckan var rent katastrofala. Jag har inget fungerande liv när det är så där. Lite bättre blev det i helgen när jag fuskade med allergitabletterna. Då slapp jag i varje fall den absolut värsta tröttheten. Att välja mellan onda ting…

Bubble/Anders de la Motte. Tidigare läst av samma författare: Geim & Buzz.

Pepparkakshuset


En riktigt oväntad deckare. En hel del klassiska ingredienser, men ändå så annorlunda. Absolut ingen pussel-deckare, då mördaren inte går att gissa sig till. Kanske ingen ny favoritförfattare, men jag vill absolut läsa de övriga böckerna i Hammarbyserien. Att boken inte får full pott kan möjligen vara för att jag inte upplevde mig ”lära känna” huvudpersonerna i boken.

Pepparkakshuset. Carin Gerhardsen.

Tre apor


Sallad och bokprat på Café Gamla Tingshuset = mycket trevlig lunch!

Minsta bokklubben hade sin andra sammankomst och har då uppnått årets mål redan i april. Fortsättning följer dock till hösten :)

Även denna gång var det Annika som hade valt bok. En bok som varken hon eller jag egentligen kände till innan trots att den skapade en hel del rubriker när den kom. Författaren har fått bra recensioner. Jag kan tyvärr inte dela ut lika höga betyg. Språket är riktigt bra, avskalat men med fantastiska personbeskrivningar som liknar karikatyrer. Boken lämnar dock många frågetecken; saker som inte reds ut tillräckligt eller händelser som inte riktigt går att följa. Boken väcker heller inga större känslor vare sig hos huvudpersonen eller läsaren. Behållningen låg i att få inblick i en miljö där jag inte brukar vara, sådant som bland annat kan öka förståelse.

Intressant var att vi hittade så många likheter kring förra boken vi läste (Torka aldrig tårar…2) och denna. Tänk att slumpen gjorde att vi fann detta. Exempelvis var författarnas barndom dominerande, en hel del självupplevda situationer beskrivs, ett delvis fakta-betonat berättande används, utanförskap, att finna sitt liv utanför sin uppväxt i församlingen och historiens utveckling utifrån ämnet (HIV och homosexualitet respektive judendom) finns med i bägge.

Sen vill jag passa på att tacka min bok för att den i påsk sög upp utspilld läsk i min handväska som var fylld med en hel del känsliga saker. De klarade sig bra tack vare Tre apor :)

Salladerna på Café Gamla Tingshuset är riktigt fräscha och på lunchen ingår både te/kaffe och liten kaka. Miljön är speciell och trivsam. Priset är däremot absolut i överkant. Ett par kronor till så skulle jag avstå. Personalen skulle dessutom behöva en kurs i tillagning av te. Det inspirerar mig till att kanske besöka en riktig tebutik någon dag snart förresten! Återkommer om det i så fall.

Stephan Mendel-Enk. Tre apor.

Resan till Egypten


Med tips från bloggen Historiskt fann jag denna pärla till bok. En bok med historia, kungligheter och fotografier på en gång passar mig perfekt. Det var oerhört intressant att lära både om min dotters namne, drottning Victoria (gift med Gustav V), och om fotohistoria. Helt fascinerande hur det gick att fotografera på det där viset under långa resor och att så många bilder finns kvar i bra skick. Victoria lade ner mycket tid på katalogisering själv, vilket måste underlätta. Vidare hade hon så klart tillgång till både modern utrustning, medhjälpare och kunniga lärare.

Kungligheter på den tiden måste ha stått väldigt långt från det vanliga folket. Victorias barndom och uppfostran känns oerhört avlägsen för mig. Just därför är bilderna som drottningen tar från en åsnas rygg, eller exempelvis från ett skepp, kanske mest spännande då de visar en något mer naturlig och mindre arrangerad värld. Generellt tittar jag i detalj på människornas kläder.

Jag fick via boken ytterligare pusselbitar av vårt kungahus och det ryms en hel del spännande där kan man minst sagt säga. Samtidigt som det känns länge sedan, är det inte evigheter sen om man ser till antal generationer. Det sämsta med boken är att jag hade önskat att bilderna fick ta större fysisk plats och fylla upp hela sidor. Givetvis måste det vara ett enormt urvalsarbete bland Victorias alla bilder som orsakade det problemet… I övrigt är det just detaljrikedomen som ger bokens styrka för mig.

Resan till Egypten. Drottning Victorias fotografiska liv. Göran Alm & Björn Axel Johansson.

Den äldste


Jag struntar i att den här boken är starkt influerad av Tolkien, Star Wars m.fl. vilken den brukar kritiseras för. Det är ändå en fantasy-bok precis som jag vill ha den. Vackra alver. Folk av olika sort. Drakar <3 Resor över stora områden. Strider. Förutsägbara händelser. Trolldom. Och lite omöjlig kärlek.

Riktigt skön och avkopplande läsning!

Den äldste, Christopher Paolini. Tidigare läst av samma författare: Eragon.

Eldvittnet & Sandmannen


Uppenbarligen läste jag Kepler-böckerna två-och-två. De två första före jul och de två sista kring sportlovet. Det uppstod dock en mindre katastrof under vår fjällresa då jag bara hade med mig Eldvittnet. Även om de här böckerna tar lite tid att läsa (vilket jag verkligen uppskattar), så var boken vips slut! Så fort jag var hemma igen kastade jag mig över Sandmannen.

De här böckerna vinner nästan mest på att de faktiskt tar lite tid att läsa. De är lite mer detaljerade och välskrivna än många andra deckare. Jag gillar också att de känns ”smarta”. Däremot är de onödigt hemska, på gränsen till psykologisk skräck. Jag skulle klara mig bra med mindre av det men ändå behålla spänningen. Eldvittnet kändes något mer ”realistisk och vardaglig”… eh… allt beror på vad man jämför med… Sandmannen drar i väg till helt onaturliga och mystiska platser och händelser. Den känns ännu mer overklig, men vinner faktiskt på det. Hela upplägget är redan overkligt, så varför inte gå steget ut liksom. Skulle jag jämföra boken med något annat är det ”När lammen tystnar” som ligger närmast till hands.

Nu får det räcka med skräckliknande böcker för ett tag. Den här vinterns läsande av Kepler och Theorin gör att jag känner mig nöjd i den genren nu.

En sak som irriterar mig är begreppet ”Sandmannen” som används allt oftare i Sverige. Vad är det för fel på gamla hederliga John Blund!? Just för handlingen i den här bokens kan jag förstå, men ändå…

Eldvittnet & Sandmannen, ”Lars Kepler”. Tidigare läst av samma författare: Hypnotisören & Paganinikontraktet.

Änglavakter


Ja, men se på! Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman har nått en nivå till. Änglavakter var en riktigt bra bok och deckare. Visserligen tog det av någon konstig anledning en stund innan jag kom in i den. Jag fick till och med börja om. Men sen…!

En sak som tilltalar mig extra med Ohlssons böcker är personbeskrivningarna och den perfekta balansen av hur mycket hon skriver om Bergmans personliga liv respektive arbetet. Ibland krockar privatliv och arbete väl mycket dock. I Bergmans synvinkel alltså :)

Författaren lyckas dessutom väva in en del nutidsfrågor som gör att jag stannar till och tänker. Är det så här det är? Är det så här vi vill ha det? Intressant att se händelser ur olika synvinklar.

Självklart kommer att jag läsa nya del fyra också! Förr eller senare… Snart förhoppningsvis :)

Nu har jag förresten kommit på första nackdelen med mini-pocket-formatet; Excess. De tål absolut inte vatten! Hela boken sväller upp och blir väldigt ful.

Änglavakter, Kristina Ohlsson. Tidigare läst av samma författare: Askungar & Tusenskönor.

Torka aldrig tårar utan hanskar 2

Om man inte har någon bokklubb och inte tid att delta i jobbets bokklubb som träffs nio kvällar per år – ja, då är det bara att skaffa eget lässällskap. Minst två böcker ska jag och Annika hinna läsa och diskutera i år. Eftersom vi läste ut den första i januari är chansen god att vi ska lyckas :) Idag var det dags att diskutera vad vi hade läst.

Annika hade valt att vi skulle läsa andra delen i Torka aldrig tårar utan handskar. Jag hade egentligen inte tänkt att läsa den, men tack vare detta, och för att mamma tipsade om boken, så blev det av.

Tvåan var i samma stil som första boken och är läsvärd av samma anledningar. Det var lite speciellt att läsa en bok som man vet att den ska diskuteras. Det var intressant att höra Annikas upplevelse av boken och framför allt att dela en läsupplevelse. Med den här boken är det oundvikligt att börja tänka på ämnena i sig, inte bara boken som sådan. Det vore intressant att höra hur ungdomars syn på sexuella sjukdomar, homosexualitet och många relationer ser ut idag. Det är också intressant att ämnena fortfarande är så pass tabu att prata om, trots att det upplevs relativt accepterat med samkönade förhållanden nu ändå. Speciellt om man jämför med den tid som Gardells böcker utspelar sig i!

Även om vissa beskrivningar, av exempelvis barndom och relationer är riktigt gripande, känns böckerna mycket som faktabeskrivningar. Utifrån detta känner jag mig trots allt rätt nöjd med insikterna från böckerna, så det är tveksamt om jag läser den tredje boken.

Torka aldrig tårar utan handskar – 2. Sjukdomen/Jonas Gardell. Tidigare läst av samma författare: Torka aldrig tårar utan handskar – 1. Kärleken.


Mobilkameran var inte lika pigg som mig i morse… :)

Vredesskålarna

Härligt att läsa detaljerade Östersundsskildringar! Man får så mycket och klara bilder när man kan gå med boken till platserna som beskrivs. Trots att boken gavs ut 2006 är det dessutom en historiebeskrivning – tänk vad mycket som har förändrats i vår stad på de här åren!

Mysteriet i boken är ambitiöst och intressant. Men… den här boken gick tyvärr inte alls hem hos mig. Från början var jag redo att lägga bort den oläst, då hemska händelser skedde utan att ge mig minsta känsla, men jag fortsatte. Sättet att skriva passar inte mig. Jag får hela tiden känslan av att boken är skriven som man ”ska” skriva, snarare än utifrån känsla. Ungefär som att en lärare suttit bredvid och gett tips om hur den borde läggas upp. Undantaget är prästen i boken, beskrivningen av honom ger mervärde.

Ottelid har senare givit ut sin tredje bok. Det skulle kanske vara intressant att läsa den för att se hur han har utvecklats i sitt skrivande.

Författaren har valt ett ovanligt slut för en kriminalroman. Helt klart en av de bättre sakerna i boken!

Vredesskålarna/Magnus Ottelid

Buzz

Jag har fått flera bra boktips av Daniel. Det var han som tipsade om Kepler-böckerna bland annat, och Geim och därmed senaste lästa; Buzz. Rent av har jag nu flera tipsade böcker på kö, så hoppas jag kan ordna tid att läsa även framöver :)

Buzz var oväntat nog bättre än Geim, trots att jag gillade den med. Kul! En sak som jag gillade med Buzz att den var ännu mer fokuserad på händelseförloppet. Dessutom visar huvudpersonerna, HP och Rebecca Normén, fler sidor av sig själva och beskrivs mer ingående än i föregångaren tycker jag. I kombination med den ovanliga (coola) miljön och det speciella språket blir det en fullträff.

Den här boken läste jag i miniformatet excess. Jag väntade och väntade på att jag skulle få någon lämplig resa att ta med mig boken på. Eftersom det inte dök upp någon läste jag den till sist ändå och konstaterar igen att jag gillar den bindningstypen skarpt!

Nu har jag lånat ut boken vidare till en annan Daniel, blir intressant att höra vad han tycker om boken och om att läsa den i excess.

Buzz/Anders de la Motte. Tidigare läst av samma författare: Geim

 

Hypnotisören & Paganinikontraktet

Daniel tipsade mig om Sandmannen, Keplers fjärde bok. Eftersom jag inte hade läst de tidigare var det bara att sätta igång. De två första hann jag med kring jul. De två senare får jag läsa när mamma är klar med dem :)

Tyvärr hade jag väldigt höga förväntningar och trodde att böckerna skulle vara bra från första sidan. Det visade sig att det krävdes lite mer än så. Jag blev rent av lite orolig. En bit in i första boken lossnade det och böckerna är precis så bra som jag hade förväntat! Deckare av högsta klass. Ett stort plus är att böckerna faktiskt tog lite tid att läsa, trots att de var riktiga bladvändare. Det är aldrig kul när bra böcker är över bara på en kväll, men det var som sagt inte fallet för dessa böcker. De räckte i varje fall ett par dagar :)

Hypnotisören & Paganinikontraktet/Lars Kepler (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril)

Avslut

Det känns som att jag inte har hunnit mycket senare delen av den här hösten. Det var en lång och mörk höst innan ljuset från snön kom. Eller egentligen hinner man förstås en hel del – men vardag med jobb, matlagning, barnens läxor och träningar fyller ofta mer än hela dygnet.

En sak som jag har har prioriterat är i varje fall att läsa. Här kommer en snabb sammanställning med en hel del böcker som jag inte valt direkt själv, utan ”ärvt”.

Ett litet snedsprång och Två gånger är en vana var riktigt bra. Däremot förstår jag inte uppmärksamheten kring den nya genre Rudberg sägs komma med; elegant crime. Deckare i överklassmiljö är ingen nyhet, men det funkar bra. Sen blir jag besviken på att den s.k. nya stilen då inte innehåller en hel serie. Jag hade gärna läst fler! Lite överraskande får även en del ganska tunga samhällsproblem stor markering och det på ett bra vis. Böckerna vinner mer som romaner än direkt som deckare.

Gissa om jag har dragit ut på att börja sträckläsa Någonstans inom oss. Inte var dag min favoritförfattare kommer med en ny bok. Men, jag är SÅ besviken. Här har Ingemarsson skrivit en, för henne, helt annorlunda bok. Det gick inte alls hem hos mig. Läsvänligt och inslag som driver till sträckläsande, men innehållet kändes för experimenterande för mig.

Lägre förväntningar hade jag däremot på Lärarinnan i Villette. Visserligen en svensk författare, men historien utspelar sig i Belgien. Jag brukar sällan gilla böcker som utspelar sig utom norden, men räddningen kan vara en svensk författare. Så var det denna gång. En riktigt fin historia!

Skumtimmen och Nattfåk utspelar sig på ett kargt Öland och har karaktären av rysare. De är riktigt obehagliga bitvis. Jag blev inte förvånad när jag sen upptäckte att Thoerin skriver riktiga skräckhistorier också. Jag har bara soliga minnen av mitt enda besök på Öland – värme, minigolf, underbar sandstrand, fylligt vin och kraftfulla växter i ett grönsaksland. En helt annan miljö än den jag får beskriven via dessa böcker som jag verkligen gillade. Framför allt var de lite mer att bita i språkmässigt. Det är kul när böckerna inte tar slut på en dag bara.

I Porto Francos väktare har Rosman ryckt upp sig. Jag var inte helt nöjd med mer än miljön (Marstrand) i hennes första bok. Men nu visar hon vad hon kan!

Livets aviga och räta är en lättsam må-bra-bok, även om den tar upp separationer, sjukdom och annat allvarligt, men på ett lättsamt sätt. Att boken inspirerar till att kanske snart ta fram garn och stickor snart igen är inte helt fel :)

Denise Rudberg, Ett litet snedsprång & Två gånger är en vana. Kajsa Ingemarsson, Någonstans inom oss. Ingrid Hedström, Lärarinnan i Villette. Johan Theorin, Skumtimmen & Nattfåk. Ann Rosman, Porto Francos väktare (läst av samma författare: Fyrmästarens dotter). Kate Jacobs, Livets aviga och räta.