Kategoriarkiv: Läst

Torka aldrig tårar utan hanskar 2

Om man inte har någon bokklubb och inte tid att delta i jobbets bokklubb som träffs nio kvällar per år – ja, då är det bara att skaffa eget lässällskap. Minst två böcker ska jag och Annika hinna läsa och diskutera i år. Eftersom vi läste ut den första i januari är chansen god att vi ska lyckas :) Idag var det dags att diskutera vad vi hade läst.

Annika hade valt att vi skulle läsa andra delen i Torka aldrig tårar utan handskar. Jag hade egentligen inte tänkt att läsa den, men tack vare detta, och för att mamma tipsade om boken, så blev det av.

Tvåan var i samma stil som första boken och är läsvärd av samma anledningar. Det var lite speciellt att läsa en bok som man vet att den ska diskuteras. Det var intressant att höra Annikas upplevelse av boken och framför allt att dela en läsupplevelse. Med den här boken är det oundvikligt att börja tänka på ämnena i sig, inte bara boken som sådan. Det vore intressant att höra hur ungdomars syn på sexuella sjukdomar, homosexualitet och många relationer ser ut idag. Det är också intressant att ämnena fortfarande är så pass tabu att prata om, trots att det upplevs relativt accepterat med samkönade förhållanden nu ändå. Speciellt om man jämför med den tid som Gardells böcker utspelar sig i!

Även om vissa beskrivningar, av exempelvis barndom och relationer är riktigt gripande, känns böckerna mycket som faktabeskrivningar. Utifrån detta känner jag mig trots allt rätt nöjd med insikterna från böckerna, så det är tveksamt om jag läser den tredje boken.

Torka aldrig tårar utan handskar – 2. Sjukdomen/Jonas Gardell. Tidigare läst av samma författare: Torka aldrig tårar utan handskar – 1. Kärleken.


Mobilkameran var inte lika pigg som mig i morse… :)

Vredesskålarna

Härligt att läsa detaljerade Östersundsskildringar! Man får så mycket och klara bilder när man kan gå med boken till platserna som beskrivs. Trots att boken gavs ut 2006 är det dessutom en historiebeskrivning – tänk vad mycket som har förändrats i vår stad på de här åren!

Mysteriet i boken är ambitiöst och intressant. Men… den här boken gick tyvärr inte alls hem hos mig. Från början var jag redo att lägga bort den oläst, då hemska händelser skedde utan att ge mig minsta känsla, men jag fortsatte. Sättet att skriva passar inte mig. Jag får hela tiden känslan av att boken är skriven som man ”ska” skriva, snarare än utifrån känsla. Ungefär som att en lärare suttit bredvid och gett tips om hur den borde läggas upp. Undantaget är prästen i boken, beskrivningen av honom ger mervärde.

Ottelid har senare givit ut sin tredje bok. Det skulle kanske vara intressant att läsa den för att se hur han har utvecklats i sitt skrivande.

Författaren har valt ett ovanligt slut för en kriminalroman. Helt klart en av de bättre sakerna i boken!

Vredesskålarna/Magnus Ottelid

Buzz

Jag har fått flera bra boktips av Daniel. Det var han som tipsade om Kepler-böckerna bland annat, och Geim och därmed senaste lästa; Buzz. Rent av har jag nu flera tipsade böcker på kö, så hoppas jag kan ordna tid att läsa även framöver :)

Buzz var oväntat nog bättre än Geim, trots att jag gillade den med. Kul! En sak som jag gillade med Buzz att den var ännu mer fokuserad på händelseförloppet. Dessutom visar huvudpersonerna, HP och Rebecca Normén, fler sidor av sig själva och beskrivs mer ingående än i föregångaren tycker jag. I kombination med den ovanliga (coola) miljön och det speciella språket blir det en fullträff.

Den här boken läste jag i miniformatet excess. Jag väntade och väntade på att jag skulle få någon lämplig resa att ta med mig boken på. Eftersom det inte dök upp någon läste jag den till sist ändå och konstaterar igen att jag gillar den bindningstypen skarpt!

Nu har jag lånat ut boken vidare till en annan Daniel, blir intressant att höra vad han tycker om boken och om att läsa den i excess.

Buzz/Anders de la Motte. Tidigare läst av samma författare: Geim

 

Hypnotisören & Paganinikontraktet

Daniel tipsade mig om Sandmannen, Keplers fjärde bok. Eftersom jag inte hade läst de tidigare var det bara att sätta igång. De två första hann jag med kring jul. De två senare får jag läsa när mamma är klar med dem :)

Tyvärr hade jag väldigt höga förväntningar och trodde att böckerna skulle vara bra från första sidan. Det visade sig att det krävdes lite mer än så. Jag blev rent av lite orolig. En bit in i första boken lossnade det och böckerna är precis så bra som jag hade förväntat! Deckare av högsta klass. Ett stort plus är att böckerna faktiskt tog lite tid att läsa, trots att de var riktiga bladvändare. Det är aldrig kul när bra böcker är över bara på en kväll, men det var som sagt inte fallet för dessa böcker. De räckte i varje fall ett par dagar :)

Hypnotisören & Paganinikontraktet/Lars Kepler (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril)

Avslut

Det känns som att jag inte har hunnit mycket senare delen av den här hösten. Det var en lång och mörk höst innan ljuset från snön kom. Eller egentligen hinner man förstås en hel del – men vardag med jobb, matlagning, barnens läxor och träningar fyller ofta mer än hela dygnet.

En sak som jag har har prioriterat är i varje fall att läsa. Här kommer en snabb sammanställning med en hel del böcker som jag inte valt direkt själv, utan ”ärvt”.

Ett litet snedsprång och Två gånger är en vana var riktigt bra. Däremot förstår jag inte uppmärksamheten kring den nya genre Rudberg sägs komma med; elegant crime. Deckare i överklassmiljö är ingen nyhet, men det funkar bra. Sen blir jag besviken på att den s.k. nya stilen då inte innehåller en hel serie. Jag hade gärna läst fler! Lite överraskande får även en del ganska tunga samhällsproblem stor markering och det på ett bra vis. Böckerna vinner mer som romaner än direkt som deckare.

Gissa om jag har dragit ut på att börja sträckläsa Någonstans inom oss. Inte var dag min favoritförfattare kommer med en ny bok. Men, jag är SÅ besviken. Här har Ingemarsson skrivit en, för henne, helt annorlunda bok. Det gick inte alls hem hos mig. Läsvänligt och inslag som driver till sträckläsande, men innehållet kändes för experimenterande för mig.

Lägre förväntningar hade jag däremot på Lärarinnan i Villette. Visserligen en svensk författare, men historien utspelar sig i Belgien. Jag brukar sällan gilla böcker som utspelar sig utom norden, men räddningen kan vara en svensk författare. Så var det denna gång. En riktigt fin historia!

Skumtimmen och Nattfåk utspelar sig på ett kargt Öland och har karaktären av rysare. De är riktigt obehagliga bitvis. Jag blev inte förvånad när jag sen upptäckte att Thoerin skriver riktiga skräckhistorier också. Jag har bara soliga minnen av mitt enda besök på Öland – värme, minigolf, underbar sandstrand, fylligt vin och kraftfulla växter i ett grönsaksland. En helt annan miljö än den jag får beskriven via dessa böcker som jag verkligen gillade. Framför allt var de lite mer att bita i språkmässigt. Det är kul när böckerna inte tar slut på en dag bara.

I Porto Francos väktare har Rosman ryckt upp sig. Jag var inte helt nöjd med mer än miljön (Marstrand) i hennes första bok. Men nu visar hon vad hon kan!

Livets aviga och räta är en lättsam må-bra-bok, även om den tar upp separationer, sjukdom och annat allvarligt, men på ett lättsamt sätt. Att boken inspirerar till att kanske snart ta fram garn och stickor snart igen är inte helt fel :)

Denise Rudberg, Ett litet snedsprång & Två gånger är en vana. Kajsa Ingemarsson, Någonstans inom oss. Ingrid Hedström, Lärarinnan i Villette. Johan Theorin, Skumtimmen & Nattfåk. Ann Rosman, Porto Francos väktare (läst av samma författare: Fyrmästarens dotter). Kate Jacobs, Livets aviga och räta.

Torka aldrig tårar utan handskar

Det här är en sån där riktig ”måste-bok”. Du måste läsa den!

Boken går att läsa på många olika vis. Ur medicinsk synvinkel, som allmänbildning, historia eller som beskrivning av en kärleksrelation.

En hel del av det som beskrivs känner jag igen, men mycket hände innan jag var tillräckligt gammal för att riktigt hänga med. Tänk hur förbjudna och tabu homosexuella relationer var – alldeles nyss!

Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar – 1. Kärleken.

Marshmallows till frukost

Det är sällan jag sågar böcker… Men den här boken rekommenderar jag verkligen inte. Dels har boken boken en naiv-romantisk ton vilket inte går hem hos mig. Dels når den inte fram hur den än kämpar på. En hel del överraskningar, ibland roliga inslag och en hel del tunga hemligheter funkar ändå inte…

Dorothy Koomson: Marshmallows till frukost

Okända väsen

En av mina favoritförfattare :)

Skriven med skärpa och detaljerad research presenterar Chevalier en jakt på fossiler på den engelska stranden i tidigt 1800-tal. En romantisk miljö som ändå inte drunknar i relationsdravel utan behåller intelligens och fakta samtidigt som berättelsen är intressant. En rad frågor som var heta då, men helt saknar aktualitet nu, tar stor plats och väcker funderingar: exempelvis ifrågasättande kring arternas utveckling i motsats till religion, och klassmotsättningar.

Boken når kanske inte riktigt upp i nivå med hennes bästa böcker, men det är inte långt ifrån.

Tracy Chevalier, Okända väsen.
Tidigare läsa böcker av samma författare:  När änglar faller, Den blå färgen, Damen med enhörningen, Flicka med pärlörhänge,
Oskuld och erfarenhet.

Vill du ha barn med mig?

Ibland är fördomarna tydliga… Som exempelvis den här boken. Jag hade aldrig kunnat gissa att Åsa Jinder hade skrivit den.

Hur som helst rekommenderar jag boken. Framför allt för att den berör ett oerhört viktigt och tabubelagt ämne.

Vi måste prata!! Det är enda sättet att få människor att sluta skämmas, må bättre och söka hjälp tidigare.

Åsa Jinder, Vill du ha barn med mig?

Hjälp, vem är jag?

När jag började läsa Caroline af Ugglas bok tänkte jag:
– ”Men hon är ju precis som jag!!”

Lite senare var jag inte så övertygad längre… Vi har levt HELT olika liv, levt ut saker på fullständigt skilda vis. Men ändå kvarstår det något som jag känner igen mig i. Och om jag var fascinerad av Caroline af Ugglas före boken så är jag det flera gånger om mer nu.

Jag gillar verkligen människor som är raka, nyfikna och vågar säga vad de tänker. Caroline verkar uppenbarligen vara en sådan person. Hon delar med sig tankar som vi andra inte vågar erkänna att vi har, knappt för oss själva… Det funkar så bra. Dels gillar jag Caroline allt mer, dels gillar jag även mig själv mer!! För inuti är vi många lika. Fast på helt olika vis :)

Caroline af Ugglas är för övrigt en av få musiker där jag verkligen har lyssnat, lyssnat och lyssnat på låttexterna! Det i kombination med hennes häftiga röst gillar jag tokmycket. Jag var sen att upptäcka henne, men när jag gjorde det – aldrig har jag väntat på ett skivsläpp som då!

Hjälp, vem är jag – anteckningar från en terapi. Caroline af Ugglas och UKON
Trailer