Kategoriarkiv: Läst

Jag hatar att träna 

Onekligen en rolig och inspirerande bok om träning och att det inte behöver vara så komplicerat. Bakom en stor dos humor ligger ett seriöst budskap och mycket pepp för självkänslan. Zackari, Brita. Jag hatar att träna.

Efter en lång period med lägre träningsdos (har bara kört zumba och yoga under våren), närmar det sig nya tag igen. Laddar för, och sätter igång, efter semestrarna. Yoga, spinning, gruppass cross, zumba och lite gym är den preliminära planen.

Simma med de drunknade

Jag blir så charmad av den här författarens kärlek till, och kunskap om, träd, trä och hantverk. Uppväxt i en familj med snickare ger det en extra dimension som förstärker en redan bra bok. Författaren har faktiskt tidigare gett ut en faktabok specifikt om ved!

Vidare är den här boken en fin och ovanlig släkthistoria som inte går att förutse. Det handlar om träd, släktskap, samhällsklasser, ett arv och strävsamhet. Jag tycker det är intressant att läsa om dilemmat i norska efterkrigstiden där tysklandvänner lever i samma samhälle som motståndare. Det finns hemligheter och en pusselhistoria som kanske får lite väl otroliga förvecklingar. Men köper man det är boken en bladvändare.

Simma med de drunknade, Lars Mytting.

De oroliga

De oroliga är en av de böcker Minsta bokklubben har läst tidigare. Genom boken fick jag lära mig en hel del om Ingemar Bergman, en person jag haft lite kunskap om tidigare. Berättelserna om relationer och agerande i olika situationer fastnade ordentligt, så Ullmann må vara en stark berättare.

Ullmann, Linn. De oroliga.

Orolig är jag med. Att vara ledsen kan jag hantera. Men att ha en ångest inom mig har jag svårt att hantera. Klättrar på väggarna och tankarna kör fast i samma loopar, igen och igen. Inte alls konstruktivt. Som tur var kommer jag inte behöva vara ensam hela dagen. Morgon med BJ och under eftermiddagen kommer K och hälsar på. Lillasyster kommer också hem så att jag får sällskap över kvällen och natten av henne. Storebror och Mellanbror är däremot själva i Stockholm över helgen. Min sjuka mamma är på regionsjukhuset några dagar till men har sällskap av min syster och systerdotter <3 En liten paus med återhämtning för mig och pappa.

Book Club två dagar samma vecka

Den här veckan blev det bokklubb både måndag och onsdag! Först hade vi traditionell träff där sommarens två böcker behandlades. Sedan tipsade Petra om filmen Book Club som vi mer eller mindre spontant gick och såg ett stort gäng samma vecka.

Eftersom vi hade hela sommaren på oss hade bokklubben denna gång två böcker att läsa. Finvädret fortsätter in på hösten och vi kunde därför sitta utomhus igen när vi åt middag tillsammans och diskuterade böckerna. A-C bjöd på en smaskig morotskaka till efterrätt.

Jag uppfattade det som att Peter Mays bok blev favoriten bland de flesta. Och då framför allt naturbeskrivningarna av det skotska ölandskapet. Några hade läst hela triologin. Själv blev jag mest förundrad över mandomsprovet att åka rakt ut i havet till en klippö för att jaga stormfågel. En trutliknande fågel, men mycket större som jagas på dispens med snara. Som försvar kräks fågeln upp sitt illaluktande maginnehåll.

Den andra boken känns skrämmande aktuell och handlar om skolskjutningar och ger en sorts bild av hur det faktiskt kan inträffa.

Persson, Giolito. Störst av allt. & May, Peter. Svarthuset.

Filmen då. Ja, det här är en typ av komedi som jag inte hade valt att gå på annars. Möjligen sett hemma i soffan. Hur som helst var filmen rolig, en feel good-film, bra för stunden även om den inte var intelligent.

Trevligt ögongodis i form av Andy Garcia och Don Johnson men filmen är ändå fullständigt rumsren, ytlig och utan djup även om damerna i bokklubben faktiskt är på jakt efter sex. Plus för att ta sig för sexuellt som  kvinna oavsett ålder. Men minus för att det skulle behövas en karl för att vara nöjd med livet. Ett annat plus för att det dyker upp allt mer filmer med äldre skådespelare i huvudrollerna.

Utifrån situationen, och tillsammans med sällskapet, blev det en trevlig kväll med mycket skratt!

Book Club. Diane Keaton, Mary Steenburgen, Jane Fonda, Andy Garcia, Don Johnson m.fl.

Evig natt

Över varmaste sommaren någonsin läste Minsta bokklubben en riktig kylig spökhistoria. Författaren är mest känd för Vargbröder (som Lillasyster för övrigt har som klassbok i höst). Även denna bok är skriven för att passa unga läsare men fungerar utmärkt för vuxna. Jag och Annika i Minsta bokklubben kopplar förstås boken mot Bea Uusmans polarexpedition som vi läst om tidigare.

Det jag fastnar allra mest för är att jag får känslan av att boken inte bara utspelar sig i gammal tid, utan att den faktiskt är skriven då. Skickligt!

Lunchen åt vi på Ecocaféet och jag valde laxpaj med sallad och Pukka te. Gott som alltid.

Paver Michelle, Evig natt: en arktisk spökhistoria.

Det andra ansiktet

Åter till vardag. Först några veckor arbete innan de flesta var tillbaks. Skönt att hinna planera och förbereda utan avbrott. Speciellt i rollen som projektledare är det en fördel att ligga steget före. Dessutom hann jag med två leveranser trots det var sommar.

Sen blev jag ordentligt förkylt och hemma i några dagar. Det var ett litet bakslag, men kunde inte ha varit lägligare. Egentligen missade jag inget speciellt.

Jag har läst bra många böcker i sommar som jag inte bloggat. En är denna ”typiska Jungstedt”. Den levererar enligt förväntan. En hel del av handlingen utspelade sig i själva Visby. Extra givande att läsa det nu utifrån att jag besökte orten för första gången förra sommaren.

Jungstedt, Mari. Det andra ansiktet. Lästa böcker tidigare av samma författare: Den du inte ser, I denna stilla natt, Den inre kretsen, Den döende dandyn, I denna ljuva sommartid, Den mörka ängeln, Den dubbla tystnaden, Den farliga leken, Det fjärde offret. Den sista akten. Du går inte ensam, Den man älskar.

Viskande skuggor

Att söka sig till skugga och läsa böcker känns som ett bra val för mig när den stora värmen håller i sig. Det är så otroligt läskigt med alla skogsbränder dessutom! Jag hade en plan på att åka till Stockholm några dagar men kom helt av mig i de tankarna när det brinner. Hemmasemester (hemester) verkar lite inne, så jag är väl rätt i tiden på samma gång :P

Viskande skuggor är en helt annan typ av bok än författarens kända Konsten att höra hjärtslag. Men det finstämda finns med även i denna bok. Denna utspelar sig i det moderna Kina och Hong-Kong, har lite formen av en deckare med inslag av korruption och politik. Samtidigt beskriver den kärlek till partner och barn på ett speciellt vis, det handlar framför allt om sorg, bearbetning om att gå vidare. Deckarstoryn är jag tveksam till, behållningen bestod istället mest av att läsa om länder jag inte känner till.

Tack för lånet av boken till min namne på jobbet! Det blev en bra semesterläsning.

Sendker, Jan-Philipp. Viskande skuggor. Tidigare läst av samma författare: Konsten att höra hjärtslag.

Sötvatten & Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga

Två fina sommarböcker.

Receptböcker är inte min favorit. Jag skriver/klipper hellre ut enskilda recept och förvarar i pärmar. Enklare att rensa ur och bara behålla de jag verkligen vill ha också. Den här boken var ändå mysig att bläddra i. Det är heller ingen klassisk bakbok utan mer en blandning av iakttagelser, recept och fina foton. Titeln i sig inspirerar! Gillar att författaren utgår från naturen och verkligen tar tillvara på det som finns till hands och även använder mer ovanliga råvaror som syren.

My Feldt, Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga, 2018. Instagram @myfeldt, Feldts Bröd & Konfekt @feldtsbk. Uppmärksamma även fotografen @linda_lomelino med bloggen Call me Cupcake

Boken om sötvatten tilltalade mig. Även av barnen fick den uppmärksamhet. Fina bilder och viktiga tankar om sötvattnet i Sverige.  Via QR-koder fortsätter äventyret via filmer kopplade till bokens olika avsnitt. Boken tar upp vattnets kretslopp och utspelar sig i hela landet. Läsaren får uppleva glaciärer, undervattensbilder, landskap, växter och djur i samspel. Många av bilderna är enastående.

Sötvatten – En värld av liv, 2018. Instagram @johan.hammar. Hemsida om projektet: www.sotvatten.se.

Den andra kvinnan

What!?!?

Snacka om oväntade vändningar i den här lilla boken!! Det är en snabbläst bok, mer en novell än  roman. Språket är lite annorlunda och tar ett par sidor att komma in i, sen rullar det undan ordentligt.

Beskrivningen som fastnar hos mig är inte själva händelserna, utan huvudpersonens upplevelse av att stå utanför den vanliga världen. Hon finner inte gemenskap i systerskapet bland kvinnor, kurskamrater är för flamsiga och läser för enkel litteratur. Hon betraktar mycket vad som sker och resonerar kring klasstillhörighet och eventuell given placering.

Bohman, Therese. Den andra kvinnan.
https://theresebohman.wordpress.com/

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Brodera på stickat

Författaren till den här boken bjuder på en imponerande kunskapskälla. Jag blir överväldigad gång på gång. Jag hade inte en aning om hur många olika vis det går att brodera på stickade material och hur snyggt det kan bli.

Författarens gedigna bakgrund och arbete skulle för övrigt vara värt en bok i sig. Hon har skrivit flera andra lika ambitiösa böcker, men vet inte om det finns någon om henne som person.

Brodera på stickat. Britt-Marie Christoffersson. Hemslöjdens förlag, 2018.

Där inga ögon ser

En till helg då jag till stor del mest har slöat. Det blev som väntat en intensiv, men rolig, vecka på jobbet, så återhämtning var kanske det rätta. Eller så är jag bara lat ;) En liten sväng till Lillänge blev helgens egentliga aktivitet. Sen har jag pysslat, läst, tittat lite på Vasaloppet och sett The Dressmaker på Play. En annorlunda film där jag hade hoppats på mer i kostymväg. Plus för att Kate Winslet är helt rätt i sin roll. Apropå film. The Square fick ingen Oscar. Det förvånar mig och säkert många andra.

Jag och Guldpalmen inför visning av The Square i höstas. Inledande presentation av Erik Hemmendorff, producent.

Något pris får heller inte den bok som jag läste ut i veckan. Okej, nånting finns ändå i Där inga ögon ser, men jag gillade den inte. Stereotyp och osmart. När jag läser en bok och återkommande kommer bort från handlingen, och börjar tänka på varför författaren gjort si eller så, hur andra tycker om boken, då finns inte grunden där. Trovärdighet. Det är det viktigaste, att en bok har intelligens. Det saknar jag här. När det gäller stereotyperna tror jag att författaren har tänkt sig driva med dem, göra nån slags karikatyr. Tyvärr blir resultatet misslyckat. Slutligen vill jag kommentera de många sexscenerna. Det här är inte en naturlig del av en story, utan rent pornografiska noveller som inte alls känns höra hemma i boken. Om jag nu skulle vilja läsa erotik var de här utsvävningarna inte ens bra. Än igen stereotyper och alldeles för direkt på utan finess. Sen tänker jag att kvinnornas njutning inte stämmer med verkligheten, varför inte passa på att visa hur häftigt det kan vara på riktigt istället?

Dag Öhrlund, Där inga ögon ser.

Hjärnstark

Eftersom Minsta bokklubben hade sammanträde samma vecka som Jazzköket bistro/Verket öppnade gick vi givetvis dit. Kocken var tidigare på Café Tingshuset och den fräscha maten känns igen. Andra halvan av bokklubben tog Dagens med råstekt rotselleri, krämigt matvete, plommonglace, friterad kapris och syltad palsternacka. Jag åt Veganen med grillad blomkål, blomkålspuré, rödlök och friterade bönor. Gott, och fin känsla att äta veganskt ibland. Jag både gissar och tror att det här stället kommer bli en succé.

Premiär med faktabok för bokklubben blev Anders Hansen, prisad psykiater/läkare och föreläsare och hans bok Hjärnstark. Kortfattat visar boken på (konditions)träningens effekter på hjärnfunktioner och hur rörelse kan påverka exempelvis inlärning, barn, depression och åldrande positivt. Jag blir lite frustrerad för att jag själv inte ger mig ut och springer omedelbart, men förklaringar för det tas upp. Lite bonus känns det ändå att läsa om pulshöjande träning då jag sen i höstas kört mer konditonspass, som zumba och cardio, än tidigare.

Språket är varken lätt- eller svårläst. Däremot blir det ibland lite tungt med all medicinsk förklaring och bakgrund. Samtidigt skulle inte boken ge vad den gör utan de delarna. En del faktarutor står i princip fristående, men kan kännas som att de stör när de kommer mellan sidorna mitt i ett resonemang i texten. Hursomhelst är det här en nyttig, tankeväckande och inspirerande bok. Jag funderar på att låta någon (ex sönerna) att läsa ett par kapitel fristående och se hur det går. Skulle kunna vara ett alternativ om boken i helhet känns för lång. Själv ska jag googla för att se om jag hittar nån föreläsning med författaren att titta på.

Tips: Hjärnstark finns med i bokrean.

Hansen, Anders. Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna.

Min fantastiska väninna

Böckerna av Elena Ferrante (pseudonym) har blivit otroligt omskrivna och lästa. Trycket har inte blivit mindre tack vare mystiken med den okända författaren. Det kändes lite av allmänbildning att läsa första boken jag med. Det är intressant kring de gränser som personerna i boken binds av utifrån klass, kön, religion och familjeband. I centrum står två tjejkompisar i en brutal uppväxt. Världen är liten men ändå stor. Tyvärr ger det mig inte den läsupplevelse jag hade hoppats på och jag kommer inte att läsa de följande delarna. Det var inte dåligt, men det gav mig heller inget extra.

Ferrante, Elena. Min fantastiska väninna.

Fyrtio dagar utan skugga

En bok på överkast virkat av min mormor.

En tanke till utifrån den samiska jubileumsveckan som genomfördes i Östersund/Staare förra veckan. Nämligen att det är skamligt vilken dålig kunskap jag har om samer. Både nutid, politik, förutsättningar, men även traditionell kultur m.m. Hur kan jag ha lärt mig mer om en hel del annat än om en grupp i mitt eget land!? Antar att känslan är samma för många.

Ett sätt att få mer förståelse är att läsa. Fyrtio dagar utan skugga gav mig viss inblick. Det här är en deckare, men det är de samiska miljöerna som lyfter boken. Jag får känslan av att bakgrundsforskningen har gjorts noga. Mycket av samernas nutid och historia är central i berättelsen. Intressant att författaren är en fransk journalist som hamnat i Sverige, ser och sammanfattar landet och kulturen utifrån.

Oliver Truc. Fyrtio dagar utan skugga.