Kategoriarkiv: Konst

Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Snoa på sängkanten

Ahlbergshallen i vackraste vinter.

Med stora drag fyller nu Peter Johansson Ahlbergshallen (Härke Konstcentrums stipendiat 2016). Foto och skulptur/installation ropar högt, och det märks att det finns mycket känslor bakom skapandet.

För mig blev det färgerna jag tar med mig och, som vanligt, kombinationen av olika material. Trä som material tilltalar mig i sig. Favoriten blev en gigantisk halv stjärna i trä och akryl, en gräns mellan brutalitet och tradition.

Tidigare gjorde konstnären bestående intryck på mig när han skivade upp en dalahäst i ”köttbitar”, plastade in som på mataffären, och märkte med bäst-före-datum. Det här såg jag på Dalarnas museum för ett antal år sen, men kötthästen finns fortfarande att se i de fasta utställningarna om dalahästar.

Vita väggar och besökare i trapphus för två veckor sedan. Nu hänger där ett fotografi utställt.  

När jag var på Ahlbergshallen i början av februari tänkte jag på att trapphuset är outnyttjat område. Men nu – den här konstnären hade hängt upp ett foto just där. Väl val bild att inleda utställningen med för övrigt. Tror aldrig att jag har sett något verk där tidigare, vilken tillfällighet!

Snoa på sängkanten, Peter Johansson, Ahlbergshallen 17 februari-4 mars 2018.

Joseph Davey

Äntligen!! En utställning med Joseph Davey på bästa Ahlbergshallen. Davey är en fin konstnär som jag bevakat länge. I Storbritannien är han etablerad men här tog det tid. Det här är konstnärens andra separatutställning i Östersund och jag har även tidigare sett enstaka verk på utställning, men jag har främst följt honom via sociala media. Att Joseph Davey är en ödmjuk och fin person gör att jag är än mer glad för hans utställning.

Några av tavlorna på Ahlbergshallen är verkligen något utöver det vanliga. Det är till exempel en båt på speglande vatten, det är barnen, får, och framförallt djupet i några av bilderna. Jag vill bara sugas in och dras till det som skymtar i djupet, jag får känslan av en saga som fortsätter där inne.

Verken gör dig bra i Ahlbergshallen. De lite mer avvikande exemplaren i lera(?), är placerade på piedestaler i övre rummet. De flesta tavlor är ganska små, så de ryms mellan fönstren.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på den här utställningen. Tips: Kom ihåg att uppleva tavlorna både nära och på avstånd!

Joseph Davey, Ahlbergshallen, 27 januari-11 februari 2018. Tidigare inläggom Davey och här.

Speglingar och röster

Strimlat papper i mängder.

En av de sista dagarna besökte jag och K en utställning om Järpen. Det skulle lika gärna kunna vara allmängiltigt, vilken liten ort i avbefolkningsbygd som helst. Utställningen är en upplevelse i sig, men den redovisar också olika projekt som drivits på orten, hur ansökningar skett, hur projekten genomförts.

Dystopiska foton, en parkbänk, sönderklippta foton, redovisning av konstupplevelser – det fanns en hel del att se. Det jag fastnade allra mest för var ändå en bok där olika korta meningar/påståenden från samhället presenterades luftigt, och därefter foton från bygden. Även en karta som visade var i samhället flest människor bor var intressant.

När mitt sällskap fick ett infall att skaffa sig en pappersstrimlare kände jag mig nöjd med besöket. En utställning som gör att jag vill gå hem och själv skapa upplever jag som de allra bästa :)


Gillade uppmaningen: ”Det är tillåtet att sitta på pallen…”

Speglingar och röster om samhälle och konst. Janne Björkman & Eirin Marie Solheim Pedersen. Ahlbergshallen, 22 juli-6 augusti 2017.

Krogstråk och folkvimmel


Östersunds hamn intill Krogstråket.

Storsjöyran och Stråketveckan får verkligen Östersund att kännas som en större stad än vanligt. Det är folk och bilar överallt. Inte minst nere på Krogstråket. Jag minglade där jag också och drack lite gott, men själva Yran hoppade jag över, gick bara en stund som ”vuxen på stan” utanför området och tjuvkikade mellan staketen.


För mig är Marmeladorkestern en institution på stråket. 

Vädret var synnerligen svajigt, men bjöd på sina ljuspunkter. Tydligen är den här sommaren en av de absolut kyligaste och regnigaste på åratal. Jag har känt det…

Vid vissa enstaka tillfällen har det varit ändå bjudits på finväder. Som till exempel vid Stråkets utomhusbio – en helt ljuvlig kväll. Filmen som visades den kvällen jag var på plats var La la land. Det var en härlig upplevelse, och platsen nere vid vattnet var perfekt för ändamålet, men jag vet knappt vad filmen handlade om då jag inte kunde hålla fokus.


Kläder med konst och budskap.

På Storgatan 19 (fd Landbys), bjöds det på ett pop up galleri med både konst, kläder och en kombo av dessa. Kajsa Tuvas skapande gör mig som vanligt glad och hon hade också utformat tänkvärda tryck för t-shirts.

I samma lokal fick jag tillfälle att se (och känna på) kläderna från nya märket By Enzell (Agneta Enzell, Byhuset). Det är svarta kläder i en baskollektion i ett tyg som ger ett fint fall. Bonus för fantastiska modeller som visar kläderna i sociala media.

Ser fram emot fler aktiviteter i den här centrala lokalen i ett härligt hus (ett av stans äldsta).

Så här veckan efter Storsjöyran börjar det vara lugnare på gatorna. Tack och lov att vi har härliga ÖFK som lyfter stan med spänning!

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

 

30-årsjubileum


Jag är på vernissage. Foto: Petra.

I helgen var jag och Petra på vårt första Cardio-gruppträningspass. Sen gick vi på stan och besökte bland annat Jazzkökets lilla saluhall, Hamngatan 10 och gick som sagt på vernissage.

Cardio-passet har jag gruvat mig för länge då konditionsträning och jag inte trivs tillsammans. När ledaren dessutom blev utbytt till gymmets mest pressande blev jag nervös på riktigt. Passet består av stationsträning där deltagarna flyttar sig mellan löpband, stakmaskin, assault bike, rodd och spinningcykel. Förutom det underliga löpbandet gick det förvånansvärt bra. Tycker nog att vanliga Synrgy360-passen kräver minst lika kondition. Kan bli fler cardio-pass… ;)

Vernissage var det på Drejeriet som alltså firade 30 år på Hamngatan 7. Gillar blandningen av bruksföremål och konst, olika hantverkare med skilda uttryck. En del kan kanske ses dyrt – men om man ska köpa en udda mugg är det så värt att köpa en sån här kvalitetsprodukt och bara betala dubbla priset mot en serietillverkad! Petra fastnade för muggar med guldkant, jag hittade några pingviner och keramiktavlor som tilltalade mig allra mest.

Den här helgen är det mest familjen som gäller. Skolavslutning där Storebror avslutade grundskolan, han har presterat synnerligen fint och är nu på väg mot teknikprogrammet efter sommarlov och sommarjobb. För att fira sommarlovet ytterligare har vi bakat, fikat själva och bjudit in släkten på jordgubbar!

Hälsa som statussymbol

I Friskispressen nr 1 2017 skriver chefredaktören Mattias Wising Bonde om en undersökning Friskis&Svettis Stockholm genomfört med hjälp av Sifo. Där framgår att god ekonomi är högst status, men att därefter kommer flera olika punkter som handlar om tid, hälsa, träning, hälsosam mat. Karriär, lyxigt boende och fina bilar ligger långt ner. Är hälsa något som borde rangordna människor i sociala sammanhang?


Att lägga ner tiden på att själv kärna ur granatäpplen – är det status?

Jag ser samma fenomen. Det som framhävs som status är det som är svårt att uppnå för de stora grupperna. Idag är det så pass tight med alla aktiviteter att det här med att klämma in träningar, laga mat från grunden osv kan vara svårt att hinna med. Samtidigt ska du vara avslappnad, inte stressa och lägga ut bilden av ideallivet på sociala media.

Vad skulle du lägga tiden på om du hade en vecka ledigt? Vad tycker du är status? För mig är det viktigt med pauser. Där spelar kultur en stor roll i mitt liv. Det kan handla om att själv skapa (sy, sticka, måla) eller att besöka olika evenemang som konstutställningar, museum eller ett bibliotek, läsa en bok, se film på bio eller hemma i tv-soffan. Gärna tillsammans med barnen eller någon intressant person eller någon jag helt enkelt trivs bra med.

Fågel, fisk & mittemellan

Fantastiska ni som läser min blogg och tålmodigt återkommer igen och igen för att hålla ögonen öppna. Nu äntligen är ett inlägg här. Jag ser i statistiken att ni är här oftare än mig, men nu tror jag det öppnats upp för mer skrivande. I väntan på nästa blogginlägg rekommenderar jag ett besök på Ahlbergshallen.

Jag besökte den här utställningen under öppningshelgen och blev glatt överraskad av att se skulptur. Det var ett tag sedan jag besökte en skulpturutställning. En mängd olika material finns använda – terrakotta, gips, brons o.s.v. Allra mest fastnade jag för riktigt långsmala figurer, ”sapiens” eller om det möjligtvis är aliens… :)

Fågel, fisk & mittemellan, Sanny Laurin. Ahlbergshallen, 25 mars-9 april 2017.

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.

 

 

 

På äventyr med Kape


Äventyrarn”. Bild publicerad med tillstånd av Kape Heime.

För första gången smälte Mellanbror in bättre in på en konstutställning än mig. Lokale skaparen Kape drog en blandad publik och tavlorna bidrog till stämning och ett skönt häng i Teatergalleriet. Kape ger kreativ inspiration för ungdomar, exempelvis för min son som deltagit i graffittiworkshops med honom. Men det här är motiv som passar alla åldrar, bland annat visas ett äldre par i en nära promenad.

Utställningsväggarna var utnyttjade på ett bra vis och det visades dels ordentligt stora tavlor, dels grupper av tavlor med mer detaljerade motiv i akvarell. Jag tyckte om tavlorna rakt igenom och utställningen uppmuntrar diskussioner. Allra mest fastnade jag nog för tavlorna där höstlöv förekom och en stor spraymålning där ett ansikte bara gick att ana.

Kape. Målningar i akvarell, spray & akryl. Teatergalleriet, Storsjöteatern Östersund. 15 januari 2017-

Grafikutställning

Nu har det ramlat in många nya läsare under de sista veckorna. Välkomna! I den här bloggen serverar jag en kulturell konfetti med utgångspunkt från Östersund. Tema är kultur och skapande, i ett brett perspektiv, i en blandning med personliga inslag.

grafikutstallning_for_webb

Själv har jag åkt på en förkylning med feber och har legat hemma sen i helgen. Inte alls roligt, speciellt inte med tanke på att jag senast helgen innan hade en annan förkylning som gick på bihålorna. Idolfinalen, prisutdelning och Nobelfest och en hel hög med tidningar och böcker har fått vara mitt sällskap i vila.

Nu har det hur som helst börjat vända, och innan jag blev riktigt dålig tog jag mig iväg på en välbesökt vernissage på Ahlbergshallen. När jag kommer dit slås jag först som vanligt av att jag tycker om lokalen i sig.

Utställningen är en klassisk och fin grafikutställning. Jag tycker om att det tomma utrymmet får ta plats på många av verken. Men det jag fastnar för allra mest är alstren på övre våningen. Här har Henriksson, Athle och Carlsson samskapat till ett utsökt resultat. De har börjat trycka i tur och ordning på olika blad, för att sedan skicka vidare. Verken är signerade i den ordning konstnärerna har arbetat med dem och trycken hänger från taket i något som liknar en labyrint. Jag tänker att de måsta ha haft roligt under skapandet och besökarna fick höra att arbetet varit utvecklande.

Utställningen pågår över jul så hemvändare kan ta chansen till ett besök.

Grafikutställning. Elisabeth Athle, Annika PerssonEwa Carlsson, Kåre Henriksson. 10 december 2016-8 januari 2017. Ahlbergshallen, Östersund.

Ulla Granqvist

dsc_0502

Om du bara ska gå på en utställning i Östersund i år – se Ulla Granqvist! Det här är en folkkär, välbesökt och härlig utställning med något för alla. Det finns det klassiska, det strikta, det lekfulla, det nytänkande, helheter, detaljer… och det bara fortsätter.

Det är inte ofta jag besöker samma utställning flera gånger. Men den här ska jag absolut gå på igen, både ensam och med barnen. Det finns så mycket att uppleva!

Ulla Granqvist berättade att hon skulle vilja arbeta med glas och med textiltryck, och att göra sina egna böcker. Om hon gör en bok av den här utställningens verk, med tillhörande korta, kärnfulla texter, då kommer den boken hamna på en fin plats i mitt hem.

Ulla Granqvist. Akvareller. Allt är ett/Ullas ark. Ahlbergshallen, 12-27 november 2016. Arr: Härke konstcentrum. Granqvist är tidigare lokalt känd som prisad illustratör för Östersunds-Posten.

Insektor och stora krukor

dsc_0242 dsc_0241
Arne Gräns frisörsalong som utställningslokal. Höst på Drejeriet.

Det är rejäla krukor Stellan Anliot ställer ut på Drejeriet. Härligt att se materialet ta plats. Material finns även med på ett överraskande vis när Stellan Anliot bland annat använt sand och vedaska för att få fram sina strukturer.

Basic craft. Stellan Anliot. Drejeriet Keramik. 29 oktober-19 november 2016.

Lina Hedenljung bjöd på en kort men härlig utställning i häftig lokal. Utställningen bestod till stor del av insekter vilket bägge sönerna uppskattade. Jag fastnade för de grafiska och kantiga bilderna, nästan som mosaiker, och allra mest gillade jag tuschteckningarna som agerar förlaga till tavlorna.

Att måla artspecifika baggar på ett material som ekgolv tilltalade mig också. Plus för annorlunda snacks med lokal anknytning, saft för barn (och andra som inte ville ha alkoholfritt vin) och för ett av de bättre utställningshäften jag har sett på länge.

Bland bubblor och kryp. Linda Hedenljung. 29-30 oktober 2016, Arne Gräns frisör.