Kategoriarkiv: Konst

Stockholmshelg – utställningarna

Fyra museum/utställningar hann jag med under helgens Stockholmstrip. Det var till att planera lite då det kräver en känsla av obegränsad/stillastående tid under museiebesök för att få till dem riktigt bra tycker jag.

På bilden besöker jag Nationalmuseum och står i Skulpturgården. Det var ett fantastiskt ljus därinne (som inte lät sig fångas av min gamla mobil) och bästa tänkbara lokal för att visa just skulptur tycker jag. Det är skämmigt att erkänna, men det här var faktiskt mitt första besök på Nationalmuseum efter den imponerande, och tekniskt komplicerade, renoveringen och ombyggnaden som genomfördes 2014-2018 (med nyöppning oktober 2018). Muséet är magnifikt som byggnad och vilken kulturskatt det bjuder på!

Innan Nationalmuseum öppnade på nytt går det att säga att upplägget testades vid Nationalmuseums filial i Jämtland – Nationalmuseum Jamtli. Deras första utställning besökte jag vid flera tillfällen och fick förklarat hur färger på väggar och montrar markerade de olika tidsperioderna. Jag testade även en app för att lära mer. Nationalmuseum i Stockholm är tydligt uppdelat på samma vis, och förutom konst, är även design en naturlig del av utställningarna.

Största överraskningen var att besöket var gratis. Jag hade utgått från att få betala en saftig avgift. Nu när jag vet hur museet är upplagt och att det är fri entre ökade sannolikheten extra att jag kommer att ta mig framtida besök även när jag har begränsad tid. Då kan jag fokusera på ett utvalt område istället.

ArkDes är det också fri entre, men det kände jag till sedan tidigare. Där tittade jag på Flygande Betong om hur byggelementen i betong förändrade byggadet och arkitekturen. Jag tittade också på Ung Svensk Form och var glad över att få titta mer noga på flera av de verk som figurerat i pressen. Nästan givet dras jag extra till de textila teknikerna men även till en grupp träpallar vars ben var svagt vridna för att följa träets naturliga form, istället för att göra våld på det. Ett exempel på textilt bidrag var ”Jag kom, jag såg, jag sydde” där AnnaMia Lindblom broderat landskapsritningar. Den utställning jag la ner ägnade mest tid på ArkDes var dock i den stora salen där modeller och material från museets samlingar visades för att ge en kronologisk bild av arkitekturens utveckling i landet.

ArkDes. Flygade Betong – 1 mars 2020. Ung Svensk Form – 22 mars 2020. Arkitektur i Sverige – 31 december 2021.

Ett av mina absoluta favoritmuseer är Moderna Museet. Både i Stockholm och i Malmö. Därför var ett besök nästan givet. Fri entre även här – till de fasta utställningarna. Tillfälliga utställningar har en avgift, liksom den speciella performance som konstnären Walid Raad (uppväxt i krigets Libanon) ledde vid denna premiärdag och vid ett antal ytterligare tillfällen.

Moderna Museet. Walid Raad. Helt ärligt, vädret hjäpte. 15 februari – 10 maj 2020.

En av de utställningar jag såg fram emot mest var slottets visning av Märta Måås-Fjetterström-mattor i samband med att starten av hennes verksamhet firar hundra år.

Enda sen jag såg Liljevalchs stora utställning med, och kring, hennes mattor har jag varit alldeles betagen av dem. Det var förstås massor av fina mattor på slottet, men själva utställningen var (som förväntat) inte i klass med den på Liljevalchs. Samtidigt talar mattorna mycket för sig själv. Många av dem är som berättelser, bildvävar. Nu lät jag kanske negativ, så var det inte. Utställningen på slottet är klart värt sitt besök.

Speciellt roligt att se mattor som till vardags är utanför allmännhetens ögon, exempelvis i privata rum på slotten och att lära sig lite mer om Märta Måås-Fjetterströms uppväxt. (Hon växte upp som kyrkoherdebarn i bland annat Vadstena, måste ha varit fascinerande.)

Förrutom hantverksskickligheten imponerar Märta Måås-Fjetterströms företagande och stora spridning bland annat via världsutställningarna i Paris, London, New York och Chicago. Redan 1924 tilldelades hon en kunglig medalj. Märta Måås-Fjetterström levde 1873-1941.

När jag ändå var på slottet fick gäst- och festsalarna också ett kort besök :)

Kungliga Slottet, Rikssalen. Se på mattorna – de är jag, Märta Måås-Fjetterström. 13 oktober 2019 – 19 april 2020.

Överraskad

Jag har blivit överraskad flera gånger de senaste fullmatade dagarna. Plötsligt gjort annat än vad jag trodde att jag skulle göra. Bara glada överraskningar.

Tulpansäsongen fortsätter. De här svagt rosa köpte jag inför helgen och de är fortfarande helt fina. Egentligen hade butiken inte tagit fram de här än, men jag ville envist ha rosa tulpaner så de plockade fram dem speciellt till mig.

När det sen blev helg var tanken att jag skulle gå hem till B för middag och fredagsmys. När det blev fredag föreslog han att vi skulle ta en liten aw/ett glas bubbel på stan först. Sagt och gjort träffades vi på stan med siktet inställt på Norra Station. När vi skulle passera Dalwinnie föreslog B spontant att vi skulle gå in och kolla läget. Det brukar vara jämnfullt där och på fredagarna går det inte att boka bord. Det var bra nog med folk precis innanför dörren och vi hann knappt ta ett par steg in innan M (ägare) högg tag i oss och sa att han hade ett bord för oss.

Plötsligt satt vi där och han frågade vad vi ville dricka när vi väntade på maten. Maten!? Vi beställde in vin samtidigt som vi hörde att nästa sällskap fick beskedet att de var välkomna, men att det var över en timmes kö… Ibland är det inte helt fel att vara igenkända måste jag medge. Vi tog in en lokal plockbricka att dela på. Sen var det så trevligt att vi faktiskt blev kvar och åt tills det var dags att åka hem till fredagsmyset. Helt oplanerat. Och härligt.

Till varmrätt valde jag tournedos på oxfilé med pepparsås och pommes och ripasso till det. Det är sällan jag orkar trerätters, men den här kvällen gjorde jag det och tog självklart den supergoda chokladtryffeltårtan gjord på Valhornachoklad med ett stänk Dalwinnie-whisky. Till det tog jag High Coast Whiskey 63. Whiseky från 63:e breddgraden, lagrad på 63 liters bourbonfat i 63 månader, 63 decimeter ovan mark…

Lördag var tanken att umgås med alla barnen, se tv-serie och mello. Det gjorde jag visserligen. Men framför allt fick jag ett helt spontant ryck och började möblera om hemma i många timmar. Avgörande var att jag flyttade datorbordet från sovrummet till vardagsrummet. Sönerna fick hjälpa mig att bära och flytta datorbordet och sofforna några varv innan jag hittade rätt. Resten av lördag och en stor del av söndag fick jag ta hand om följderna av den spontana ommöbleringen. Jag passade på att verkligen rentorka i hyllor och bakom saker och hann ivarjefall en bit. Jag hade ingen aning att jag skulle möblera om och fixa hemma den här helgen – men det var roligt och blev bra!

Söndag eftermiddag bjöd kanske inte på några överraskningar, men desto mer aktivitet. Jag, Mellanbror och Lillasyster såg Havets sång på lilla bion. En sån fin film!! Sen var jag till konsthallen och hjälpte till att packa ner utställningen som precis slutat. Slutligen var jag med jobbets quizlag på Bishops Arms och både kunde och kände igen ovanligt mycket av frågorna.

Söndag fick förresten stan finbesök av gigantiska Boeing C-17. Jag hade inget hopp om att få se planet då det skulle landa från andra sidan berget, inte över stan. Men – helt plötsligt visade det överraskande upp sig även för mig. Det behövdes ett extra landningsförsök och därmed en sväng runt stan innan landning. Jag hann knappt med att titta och hade inga bra förutsättningar för att fota, men ett par minnesbilder över hustaken lyckades jag fånga :)

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Klassisk konstrunda, finmiddag och bubbel

Ahlbergshallen, konsthall

I helgen tog jag en klassisk konstrunda med Mellanbror och hann med fyra utställningar.

  • Lars Tunbjörk, 7-22 september, Östersunds Konstklubb, Ahlbergshallen.
  • Johanna Samuelsson, Textil Textur, 31 augusti-21 september, LUX/Norra Station.
  • May Lindholm, Om att bära, 7-28 september, Drejeriet.
  • Kåre Henriksson, 14 september-6 oktober, Galleri Remi.

Framför allt rekommenderar jag lokala Henriksson och Lindholm. Kolla in ansiktsintrycken i keramiken! Skulpturerna ser ut som brons men är skapade i lera och ytbehandlade med tempera och vax.

Dessutom tittade jag och bägge söner på Pridetåget och besökte Internationella matmarknaden på torget.

Östersund Pride

I helgen ordnade jag och gubben finmiddag för oss själva, med långklänning, slips, kavaj, vit duk, linneservetter och allt. Så lyxigt!! <3 Drygt fyra timmar tog måltiden och här var vår meny:

  • Hembakta parmesankex, rädisor, fransk lantsalami. Kantarellsoppa kokad på grädde och vin. Dryck: Champagne Palmer & Co.
  • Oxfilé med tryffelbrie och -bearnaise på en bädd av säsongens grönsaker. Dryck: Amarone della Valpolicella, Italien.
  • Hallonsorbet, färska hallon, grädde. Dryck: Calvet från Sauternes (Bordeaux).
  • Chokladpraliner från Tinas Praliner i Alsen.
Vinglas More, Orrefors. Glas till dessert: Taste, Orrefors. Förrättstallrik: Höganäs

Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Snoa på sängkanten

Ahlbergshallen i vackraste vinter.

Med stora drag fyller nu Peter Johansson Ahlbergshallen (Härke Konstcentrums stipendiat 2016). Foto och skulptur/installation ropar högt, och det märks att det finns mycket känslor bakom skapandet.

För mig blev det färgerna jag tar med mig och, som vanligt, kombinationen av olika material. Trä som material tilltalar mig i sig. Favoriten blev en gigantisk halv stjärna i trä och akryl, en gräns mellan brutalitet och tradition.

Tidigare gjorde konstnären bestående intryck på mig när han skivade upp en dalahäst i ”köttbitar”, plastade in som på mataffären, och märkte med bäst-före-datum. Det här såg jag på Dalarnas museum för ett antal år sen, men kötthästen finns fortfarande att se i de fasta utställningarna om dalahästar.

Vita väggar och besökare i trapphus för två veckor sedan. Nu hänger där ett fotografi utställt.  

När jag var på Ahlbergshallen i början av februari tänkte jag på att trapphuset är outnyttjat område. Men nu – den här konstnären hade hängt upp ett foto just där. Väl val bild att inleda utställningen med för övrigt. Tror aldrig att jag har sett något verk där tidigare, vilken tillfällighet!

Snoa på sängkanten, Peter Johansson, Ahlbergshallen 17 februari-4 mars 2018.

Joseph Davey

Äntligen!! En utställning med Joseph Davey på bästa Ahlbergshallen. Davey är en fin konstnär som jag bevakat länge. I Storbritannien är han etablerad men här tog det tid. Det här är konstnärens andra separatutställning i Östersund och jag har även tidigare sett enstaka verk på utställning, men jag har främst följt honom via sociala media. Att Joseph Davey är en ödmjuk och fin person gör att jag är än mer glad för hans utställning.

Några av tavlorna på Ahlbergshallen är verkligen något utöver det vanliga. Det är till exempel en båt på speglande vatten, det är barnen, får, och framförallt djupet i några av bilderna. Jag vill bara sugas in och dras till det som skymtar i djupet, jag får känslan av en saga som fortsätter där inne.

Verken gör dig bra i Ahlbergshallen. De lite mer avvikande exemplaren i lera(?), är placerade på piedestaler i övre rummet. De flesta tavlor är ganska små, så de ryms mellan fönstren.

Jag rekommenderar verkligen ett besök på den här utställningen. Tips: Kom ihåg att uppleva tavlorna både nära och på avstånd!

Joseph Davey, Ahlbergshallen, 27 januari-11 februari 2018. Tidigare inläggom Davey och här.

Speglingar och röster

Strimlat papper i mängder.

En av de sista dagarna besökte jag och K en utställning om Järpen. Det skulle lika gärna kunna vara allmängiltigt, vilken liten ort i avbefolkningsbygd som helst. Utställningen är en upplevelse i sig, men den redovisar också olika projekt som drivits på orten, hur ansökningar skett, hur projekten genomförts.

Dystopiska foton, en parkbänk, sönderklippta foton, redovisning av konstupplevelser – det fanns en hel del att se. Det jag fastnade allra mest för var ändå en bok där olika korta meningar/påståenden från samhället presenterades luftigt, och därefter foton från bygden. Även en karta som visade var i samhället flest människor bor var intressant.

När mitt sällskap fick ett infall att skaffa sig en pappersstrimlare kände jag mig nöjd med besöket. En utställning som gör att jag vill gå hem och själv skapa upplever jag som de allra bästa :)


Gillade uppmaningen: ”Det är tillåtet att sitta på pallen…”

Speglingar och röster om samhälle och konst. Janne Björkman & Eirin Marie Solheim Pedersen. Ahlbergshallen, 22 juli-6 augusti 2017.

Krogstråk och folkvimmel


Östersunds hamn intill Krogstråket.

Storsjöyran och Stråketveckan får verkligen Östersund att kännas som en större stad än vanligt. Det är folk och bilar överallt. Inte minst nere på Krogstråket. Jag minglade där jag också och drack lite gott, men själva Yran hoppade jag över, gick bara en stund som ”vuxen på stan” utanför området och tjuvkikade mellan staketen.


För mig är Marmeladorkestern en institution på stråket. 

Vädret var synnerligen svajigt, men bjöd på sina ljuspunkter. Tydligen är den här sommaren en av de absolut kyligaste och regnigaste på åratal. Jag har känt det…

Vid vissa enstaka tillfällen har det varit ändå bjudits på finväder. Som till exempel vid Stråkets utomhusbio – en helt ljuvlig kväll. Filmen som visades den kvällen jag var på plats var La la land. Det var en härlig upplevelse, och platsen nere vid vattnet var perfekt för ändamålet, men jag vet knappt vad filmen handlade om då jag inte kunde hålla fokus.


Kläder med konst och budskap.

På Storgatan 19 (fd Landbys), bjöds det på ett pop up galleri med både konst, kläder och en kombo av dessa. Kajsa Tuvas skapande gör mig som vanligt glad och hon hade också utformat tänkvärda tryck för t-shirts.

I samma lokal fick jag tillfälle att se (och känna på) kläderna från nya märket By Enzell (Agneta Enzell, Byhuset). Det är svarta kläder i en baskollektion i ett tyg som ger ett fint fall. Bonus för fantastiska modeller som visar kläderna i sociala media.

Ser fram emot fler aktiviteter i den här centrala lokalen i ett härligt hus (ett av stans äldsta).

Så här veckan efter Storsjöyran börjar det vara lugnare på gatorna. Tack och lov att vi har härliga ÖFK som lyfter stan med spänning!

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

 

30-årsjubileum


Jag är på vernissage. Foto: Petra.

I helgen var jag och Petra på vårt första Cardio-gruppträningspass. Sen gick vi på stan och besökte bland annat Jazzkökets lilla saluhall, Hamngatan 10 och gick som sagt på vernissage.

Cardio-passet har jag gruvat mig för länge då konditionsträning och jag inte trivs tillsammans. När ledaren dessutom blev utbytt till gymmets mest pressande blev jag nervös på riktigt. Passet består av stationsträning där deltagarna flyttar sig mellan löpband, stakmaskin, assault bike, rodd och spinningcykel. Förutom det underliga löpbandet gick det förvånansvärt bra. Tycker nog att vanliga Synrgy360-passen kräver minst lika kondition. Kan bli fler cardio-pass… ;)

Vernissage var det på Drejeriet som alltså firade 30 år på Hamngatan 7. Gillar blandningen av bruksföremål och konst, olika hantverkare med skilda uttryck. En del kan kanske ses dyrt – men om man ska köpa en udda mugg är det så värt att köpa en sån här kvalitetsprodukt och bara betala dubbla priset mot en serietillverkad! Petra fastnade för muggar med guldkant, jag hittade några pingviner och keramiktavlor som tilltalade mig allra mest.

Den här helgen är det mest familjen som gäller. Skolavslutning där Storebror avslutade grundskolan, han har presterat synnerligen fint och är nu på väg mot teknikprogrammet efter sommarlov och sommarjobb. För att fira sommarlovet ytterligare har vi bakat, fikat själva och bjudit in släkten på jordgubbar!

Hälsa som statussymbol

I Friskispressen nr 1 2017 skriver chefredaktören Mattias Wising Bonde om en undersökning Friskis&Svettis Stockholm genomfört med hjälp av Sifo. Där framgår att god ekonomi är högst status, men att därefter kommer flera olika punkter som handlar om tid, hälsa, träning, hälsosam mat. Karriär, lyxigt boende och fina bilar ligger långt ner. Är hälsa något som borde rangordna människor i sociala sammanhang?


Att lägga ner tiden på att själv kärna ur granatäpplen – är det status?

Jag ser samma fenomen. Det som framhävs som status är det som är svårt att uppnå för de stora grupperna. Idag är det så pass tight med alla aktiviteter att det här med att klämma in träningar, laga mat från grunden osv kan vara svårt att hinna med. Samtidigt ska du vara avslappnad, inte stressa och lägga ut bilden av ideallivet på sociala media.

Vad skulle du lägga tiden på om du hade en vecka ledigt? Vad tycker du är status? För mig är det viktigt med pauser. Där spelar kultur en stor roll i mitt liv. Det kan handla om att själv skapa (sy, sticka, måla) eller att besöka olika evenemang som konstutställningar, museum eller ett bibliotek, läsa en bok, se film på bio eller hemma i tv-soffan. Gärna tillsammans med barnen eller någon intressant person eller någon jag helt enkelt trivs bra med.

Fågel, fisk & mittemellan

Fantastiska ni som läser min blogg och tålmodigt återkommer igen och igen för att hålla ögonen öppna. Nu äntligen är ett inlägg här. Jag ser i statistiken att ni är här oftare än mig, men nu tror jag det öppnats upp för mer skrivande. I väntan på nästa blogginlägg rekommenderar jag ett besök på Ahlbergshallen.

Jag besökte den här utställningen under öppningshelgen och blev glatt överraskad av att se skulptur. Det var ett tag sedan jag besökte en skulpturutställning. En mängd olika material finns använda – terrakotta, gips, brons o.s.v. Allra mest fastnade jag för riktigt långsmala figurer, ”sapiens” eller om det möjligtvis är aliens… :)

Fågel, fisk & mittemellan, Sanny Laurin. Ahlbergshallen, 25 mars-9 april 2017.

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.