Kategoriarkiv: Film & tv

Maj i Stockholm

I veckan var jag på tjänsteresa i Stockholm några dagar. Vi var ett helt litet gäng som genomförde användartester som en del av offentlig upphandling av ett system. Det var lärorikt och intressant!untitled3Vi brukar alltid bo i centrala Stockholm, men den här gången valde vi att bo ute i Solna framför allt komma nära Mall of Scandinavia och underlätta en av kollegornas önskemål om shopping. Min egen blygsamma shopping bestod av två Star wars-figurer (BB-8 och Rey) och två klänningar från Mango respektive Vila. untitled2Hotellet i området heter Quality Hotel Friends och invigdes 2013. Det bästa är de ordentligt stora rummen och de runda fönstren i olika storlekar vilket ger en spektakulär utsida av byggnaden. I övrigt uppfyller hotellet alla mina krav men det känns lite opersonligt och gav mig inget speciellt.

untitled4
Det var gränsfall sent på våren, men jag fick ändå en skymt av fint blommande körsbärsträd. De är ljuvliga tycker jag!

untitled5
Jag har i princip lovat mig själv att ingen Stockholmsresa ska vara utan besök i IMAX-salongen på Filmstaden Scandinavia. Det var nära att det inte blev av den här gången. Jag är fortfarande bra tagen efter sjukskrivningen och dödsfallen i släkten samtidigt som pollenallergin blir allt mer intensiv.

Efter en timmes tupplur tog jag mig ändå iväg. Tack vare att jag gick ensam fick jag loss en av de allra bästa platserna trots att det var premiär och i princip fullsatt på X-men apocalypse. Med IMAX-formatet och 3D kunde det inte bli annat än en häftig upplevelse och jag är glad att jag tog mig iväg. Eftersom filmen slutade så sent var det väldigt praktiskt att gå tillbaks till hotellet på bara några få minuter istället för att ta pendeln in till stan.

Den andra kvällen gick jag på Vapiano med kollegorna – en av de trevligaste restaurangerna i den kedjan hittills – riktigt bra! Kvällens val blev för mig ricotta- och spenatravioli med en sås på lök, körsbärstomater och rostade pinjenötter.

untitled6
På väg hem hamnade jag och mina kollegor i flygkaoset på Arlanda. Så här efteråt är jag tacksam att jag hade snålat på sidorna i en bra bok så jag kunde läsa den på flygplatsen, och att vi faktiskt kom iväg fyra timmar sent. Jag missade tyvärr ett årsmöte, men det kunde förstås ha varit värre och många fick ju inte plats på något plan ens samma dag.

Efter alla aktiviteter tog jag flexledigt fredag och har varit i princip obokad i helgen. Jag försöker vara smart genom att ta det försiktigt och vila det som går, hoppas det lönar sig.

Den allvarsamma leken

DSC_1507Igår blev jag bjuden på en exklusiv förhandsvisning av Den allvarsamma leken. Det är en film i regi av Pernilla August som visades i vår på filmfestivalen i Berlin för att komma upp på biograferna till hösten. Berättelsen baseras på Hjalmar Söderbergs bok med samma titel. Eftersom Krister Henrikssons enmansföreställning av Doktor Glas troligast är min största teaterupplevelse någonsin hade jag en förhoppning om att få se något bra.

Och visst var filmen bra. Jag skulle tro att de flesta skulle föredra att se den på tv, men för mig blev ljudupplevelsen betydande i bioformatet. Stämningsfull pianomusik, samtal med tysta partier emellan. Det bjuds på fina kläder och frisyrer, fina miljöer och försiktiga närmanden av Arvid Stjärnblom och konstnärsdottern Lydia Stille som stegrar till att bli betydligt hetare men inte för avklätt. Huvudpersonerna bor egentligen gifta i varsina egna familjer och i skildringarna av de olika familjerna spelar även här ljudet stor betydelse för att visa på miljöskillnader.

Jag tycker genomgående att filmen var välspelad med fina insatser främst av huvudpersonerna – Arvid Stjärnblom (Sverrir Gudnason), Lydia Stille (Karin Franz Körlöfmen även av exempelvis Dagmar (Liv Mjönes som för övrigt haft samma roll även på teaterscenen) och chefredaktör Markel (Mikael Nyqvist). Den är huvudsakligen romantisk med en sorglig underton.

Så igår blev det halvdag arbete och bio, sen var jag helt färdig. Inte blev det bättre av en natt med på tok för lite sömn på grund av oro (döden är obehagligt nära i vår släkt nu), och för att några grannar hade förfest och sen hördes när de kom hem sent på natten. Orsaken var att det hölls en gymnasiebal igår. Fantastiskt väder för det och jag unnar dem allt fint kring studenten så mycket, men med förstörd nattsömn är det svårt att hålla sig till generösa tankar.

Apropå Hjalmar Söderberg, läs även min tidigare recension av boken Gregorius.

Tre filmer

150101-Kopia-smal
En biofilm i veckan har det blivit tre veckor på rad nu. Helt okej för mig som gillar film :)

  • Zootropolis. Torsdag för tre veckor sedan tänkte jag och mannen hitta på något mysigt själva för en stund. Att gå på bio blev valet. Men filmen vi fastnade för var Zootropolis. Den kunde vi inte gå på med gott samvete utan barnen, så det blev en biokväll för hela familjen i stället :D En lyckad sådan för den del. Jag brukar inte ens gilla barnfilm eller animerat, men den här filmen ger mer känslan av spelfilm och den är SÅ charmig. Dessutom är den riktig tänkvärd.
  • Deadpool är definitivt mindre barnvänlig. Det blev Storebrors första 15-årsfilm på bio och tillsammans med oss gick också 18-årige kusinen. Kul att ungdomarna ville gå med mig :) Det här är en film med ocensurerade och brutala våldsscener där det visas mer än vad man vill se. Men samtidigt – filmen är en fullträff till komedi! Både sofistikerat, lågt och fyndigt – en blandning där Mr Dead Pool plötsligt pausar filmen för att prata direkt med publiken på ett lyckat vis. Det här borde inte vara en film för mig, men jag gillade den redan från första reklamvisningen. Lyssna lite extra på musiken förresten om du ser filmen.
  • Suffragette. På Internationella kvinnodagen såg jag passande nog den här filmen som alla borde se som historielektion och tankeställare om inte annat. Visst finns det fortfarande förbättringspotential vad gäller jämlikhet, men vi ska inte glömma vilka extrema framsteg som trots allt gjort. Vi kan ta avstamp i de positiva förbättringarna, istället för att klaga på vad som känns orättvist.
Undrar vilken nästa film på bio blir för mig? 8)

Unravel

DSC_0338
Jag är ett garnnystan!

Eftersom vi bara haft PS4 ett par månader har vi bara några få spel än och de spelen är för större barn/vuxna. Därför har jag varit på jakt efter ett snällare spel som jag vågar låta även besökande barn spela utan att behöva fråga om tillåtelse från deras föräldrar.

Någonstans i bakhuvudet har jag sett att spelet Unravel var på gång. När Dryden i förra veckan skickade en länk insåg att det här är spelet som jag har sökt. Att huvudkaraktären Yarney kommer från ett garnnystan gjorde inte spelet mindre lockande för mig som pysslare förstås ;)

I helgen började jag och barnen spela. Första intrycket är att grafiken är grym! Att händelserna utspelar sig i norra Sverige gör upplevelsen än bättre och det är en vacker plats att vara på även om miljöförstöring och annat tränger sig på. Musiken är bra med folkmusiktoner, men som vanligt blir spelmusik lite enerverande tillsist ändå.

För de spelvana tonåringarna är klurigheterna längs banorna roliga och de kommer hyfsat snabbt vidare. För Lillasyster (8 år) är utmaningen att lista ut vad som ska göra lite för stor, men hon tycker att det är lika roligt att spela även om brorsorna visar henne vad som ska göras. För mig som sällan spelar spel, och då främst dator, ibland wii, är den allra största utmaningen att få kontrollen att göra som jag vill ;)  Jag gillar också spelet men föredrar spel där det händer mer snabbt och enkelt, som att bara slå ihjäl monster :D

Unravel Game.

Lgh + bil + allt jag har och äger

svDen Jämtländska landsbygden. Egen arkivbild.
Idag var jag på specialvisning av filmen Lgh + bil + allt jag har och äger, inspelad och producerad lokalt. Filmen var nominerad till Guldbaggen 2015 i kategorin Bästa dokumentär och visar livet på landet i Jämtland och tankar kring urbanisering som norm. Filmen ingår som en del i ett större flerårigt projekt där det bland annat även tagits fram en bok, illustrationer, utställningar och annat material kring platsens betydelse.

Filmskaparen Clara Bodén deltog vid filmvisningen på Bio Regina och efteråt hölls en frågestund med  kvalificerade reflektioner hos både publik och Bodén själv. Det var ett intressant resonemang som Bodén avrundade på ett sympatiskt vis. Filmen upplevde jag som en kombination av dokumentär och konstinstallation och det jag fastnar för är det okonstlade ”nakna”.

Jag är inte en sådan som har synen som mitt främsta vis att ta in saker, så även om jag fick en ögonöppnare av filmen var det snarare projektet, Bodéns berättarröst och diskussionerna runt om kring som väckte mitt största intresse. Det känns väldigt ambitiöst hur medverkande i projektet har arbetat och reflekterat. Utifrån detta slogs jag av att det är en förlust att inte forskare från universitet var inkopplade. Det hade varit ett fint komplement och en unik chans för forskarvärlden. För frågorna kring synen på landet, ungdomars flytt till städer och urbanisering i stort är mycket angelägna.

Bodén gav ett genuint intryck och hon har uppenbart egenskaper att gestalta på ett speciellt vis. Jag kommer att hålla koll vad som händer framöver då hon fångade mitt intresse både som person och i hennes yrkesmässiga skapande. Nu har Bodén redan prisats med Östersunds kulturstipendium för att starta upp nästa projekt, men på min önskelista är att hon tar fram film om urbanisering på regionalt plan och jag vill också gärna se något kring hennes tidigare stora område, alpin skidåkning, längre fram.

Lgh + bil + allt jag har och äger. Film och idé: Clara Bodén.
Folkets bio Regina.
Guldbaggen 2015.

Homeland

150101 - Kopia - smal
Onsdag eftermiddag hade jag som plan att testa ett nytt träningspass. Istället blev det tv-soffan i flera dagar. Snuvan och förkylningen gick inte att stoppa. Veckan innan hade jag sovit på tok för dåligt och varit stressad, inte underligt att motståndskraften inte höll.

Torsdag och fredag fick jag helt enkelt pausa och stanna hemma. Det mysigaste var att mannen också var sjuk och hemma första dagen, då hade vi tv-seriemaraton. Det sämsta var att jag saknade träningen massor! Men – det är samtidigt en positiv sak – jag tränar verkligen uppenbart för att jag gillar det! Det bästa är att kroppen ändå mår bra generellt. Det märktes för att jag snabbt blev dålig och ordentligt hängig, men sedan lika snabbt bra igen!

Apropå träningen körde jag styrketräning onsdag lunch. Det händer nästan aldrig och största anledningen är att jag känner att jag måste hoppa över något av passen som jag vill gå på för att kunna köra styrketräning. Men jag blev påmind om att det är befogat att prioritera styrketräningen först ibland,  det kändes i kroppen efter jobbet i gymmet :)

Att jag tittar på tv hör till ovanligheterna. Någon film på bio och hemma blir det däremot då och då. En film är dock ofta för lång att se. Det är inte så kul när det tar en vecka att titta klart uppdelat på flera dagar. Därför har jag kommit på att en tv-serie skulle kunna vara en idé. I julklapp hade jag önskat mig just det och fick Homeland säsong 1-3. Jag visste inget om serien innan jag började titta, men nu är jag fast! Homeland är riktigt bra. Spännande, galen, verklig, overklig och tankeväckande samtidigt. Det skulle behövas några fler snyggingar att titta på bara ;) Sen är frågan hur lång tid det kommer att ta för mig att komma igenom alla säsongerna nu när både julledigheter och förkylning är passerade…

En annan sak som jag roat mig med under de förkylda dagarna är att läsa olika tidningar och magasin via appen Ztory. Jag återkommer med mer om det i ett eget inlägg.

Sune i fjällen, välkomna och ovälkomna gäster

_MG_3950-kopiera_l_bloggsenare
Dammån.

Som julklapp till oss själva fick hela familjen gå tillsammans på bio och se Sune i fjällen. Alla fick dessutom popcorn och något att dricka. Det är en fin tradition att gå på bio i mellandagarna tycker jag. Det tycker många andra också med tanke på att det var helt fullbokat. Eftersom filmen var en julklapp hade jag köpt biljetter långt i förväg så vi hade i varje fall bra platser. En annan anledning att gå på bio nu är att många filmer brukar släppas just till jul förstås.

Hela familjen var nöjd med biobesöket. Jag tycker att det var extra bra att barnen stod mer i fokus i den här filmen och att den hade lite färre skämt på låg nivå, den var generellt lite bättre än de två tidigare filmerna. En bonus är förstås när inspelningarna till stor del skedde i våra trakter och att lokala skådespelare och statister kändes igen här och där. En del kritik som riktats mot filmen är att miljöer från olika geografiska områden blandas hej vilt. För mig spelar det ingen roll, det var knappast meningen att göra en dokumentärfilm ;) Däremot har jag lite svårt för att skämten fortfarande är så basala och att även mer seriösa sidor skämtas bort. Hade man vågat släppa fram lite av allvaret hade filmen kunnat blivit bra på riktigt. Mellanbror tyckte att det var lite väl overkligt att Santos (suveräne Malte Gårdinger) fejkade att vara nybörjare på dans när han är jätteduktig i verkligheten. Hur som helst hade vi det trevligt som sagt, det är en ovanlig händelse att vi går på bio alla samtidigt!

Mer trevligheter blev det när vi bjöd bekanta på söndagsmiddag igår. Klassiskt med älgstek, potatisgratäng och kladdkaka blev det. Även om jag valde en kalvstek måste jag våga mig på att skryta lite över köttet, det blev saftigt och gott. Verkligen extra roligt när man har gäster.

Mindre trevligt är det att nära släkt hade inbrott i sin villa i jul vilket upptäcktes när de kom hem efter helgerna. Hela huset var vänt ut och in i jakten på en nyckel till vapenskåpet. Tack och lov fanns varken nyckeln, de ärvda smyckena och de nya datorerna alls i huset. Några få saker blev stulna (tillräckligt trist det), men framför allt blev det en hel del skador, mycket städjobb, renovering och rädsla för kommande otrygghet förstås.

Vilken skillnad det har blivit sedan jag var liten när varken dörrar eller cyklar låstes. Nu utgår man från att frågan är när något ska hända, inte om. Det känns oerhört trist att det har blivit så :( Faktum är att det är den vardag mina barn har fått lära sig med små steg, att tillit kan innebära en risk.

Lugnet i midsommar

_MG_2476-kopiera_l

Midsommar blev en välbehövligt lugn helg. Otraditionellt firande hos Metamorphosis och familj. Tacksam att ha vänner man kan slappna av riktigt äkta hos. Grillning, stickning, pratande och studsmatta var de dominerande aktiviteterna en riktigt kylig midsommarafton. Precis vad som passade dagen, men jag ser samtidigt fram emot en varm kväll med tältövernattning och mer vuxet firande längre fram i sommar.

Kvällen före midsommar såg jag filmen Edge of tomorrow med Tom Cruise tillsammans med P, en ny bekantskap som jag fastnade för direkt. Midsommardagen fortsatte i samma stillsamma tempo som midsommarafton.

Idag söndag firar vi vår utbytesstudents födelsedag bland annat med mitt livs andra smörgåstårta någonsin. Den var jätterolig att göra, men kanske blev det onödigt många ingredienser på en och samma tårta…

  • Fyllning 1: Smör, ostbitar, crème fraiche, lite smörgåsgurka
  • Fyllning 2: Philadelphia pepparrot, kalkonbitar
  • Ovanpå: Crème fraiche, ägg, räkor, ostrullar, kalkon, apelsin, sallad, gurka och tångcaviar.

Tångcaviaren är för övrigt något jag verkligen rekommenderar. Smakar väldigt lik fiskrom men med fördelen att den är vegetarisk och dessutom inte färgar av sig.

Kantskär brödet och kom ihåg majonnäsen!

 

The Grand Budapest Hotel

130910-2-lNu har jag fått känna på lite mer pollen på grund av några dagars arbete i Stockholm. Tack och lov var det relativt kyligt och en del regn. Arbetsmässigt gick det bra med en lite lagom utmaning, att föra minnesanteckningar för uppdateringen av en större utbildning i ett möte med cirka 15 deltagare varav två via videokonferens.

Privat varken hann eller orkade jag göra så mycket. Det var väldigt skönt att mest läsa på hotellrummet och jag besökte inte en enda affär. Men på kvällen gick jag i varje fall mer eller mindre spontant på bio med Johan II.  Den filmen som passade bäst i tid var The Grand Budapest Hotel som jag ändå varit intresserad av att se då den verkade lite annorlunda. Det visade sig stämma bra, filmen gick verkligen utanför ramarna. Delvis var den oerhört fascinerande, fin och rolig, i princip mästerlig, men andra delar var kanske lite väl udda. Att flera av skådespelarna gjorde oerhört bra insatser är det hur som helst ingen tvekan om. Obegripligt förresten att Ralph Fiennes är samma person som gör Voldemort i Harry Potter och Monsieur Gustave i denna hotellfilm!

Linslusar och utställningsmingel

140505_lDet hände en hel del i helgen mellan att jag pustade ut av pollen-tröttheten. Bland annat pysslade jag ihop några bivaxljus av material som jag fått i gåva.

Fredag – Noah
Fredag kväll såg jag filmen om ”Noas ark”. På ett vis en vanlig amerikansk katastroffilm. Samtidigt hade den några tankeväckande perioder. Det var en bonus att gå med C som arbetar i kyrkan och att höra hennes reflektion efteråt. En trevlig kväll, men inga bestående minnen.

Lördag
startade jag med ett cykelpass med en ledare jag inte haft tidigare, det är alltid intressant. En kort stund på biblioteket och stan. På eftermiddagarna var grabbarna i familjen på fotbollsmatch och hamnade på lokala nyheterna på tv. Mannen var dessutom med i lokaltidningen där han tippade matchresultatet. Som tur var hade han fel :) Middag hos vänner som bjöd på god kycklingwok, kex och ost.

Söndag
inleddes med ett besök på kattutställning. Lite väl galet att beblanda sig med över 150 katter som kattallergiker mitt under pollensäsong… Men döm om min förvåning att det gick riktigt bra. Eftermiddagens 19-årskalas hos en familj med en katt gick sämre, jag hade väl inga reserver kvar alls då. Mellanbror och Lillasyster fastnade helt för en pratande bengal på kattutställningen medan min favorit landade i att vara brittisk korthår. I synnerhet min kollegas katt Clara som vunnit många priser och hamnade i tidningen. Det gjorde också en Cornish Rex tillhörande min vän C och dotter som tog högsta pris.

Vi besökte Jamtli för att vara med vid invigningen av den nya utställningen Lekfullt. Både Lillasyster och Mellanbror är med i utställningen på bild berättande om sina leksaker. Givetvis skulle Star Wars-dagen firas lite smått varför vi besökte en tillfällig utställning med Daniel Hanssons Star Wars-tavor och en brädspelsturnering.  Det kanske mest angelägna vid mitt besök på Jamtli var att se den textila vårsalongen med en mängd broderier. Det var en stor samling av broderier där många imponerande på mig, allra helst de tekniskt väl utförda exempelvis Anna Hådells verk. Hådell som för övrigt avled under utställningsperioden, 105 år gammal. En något yngre person satt och broderade i utställningen och berättade en hel del, ett inspirerande samtal!

Helgen avslutades med ett litet besök på Sir Winston med ett litet sällskap. En skön avrundning på veckan! Utöver allt jag skrivit om har jag mest läst och lyssnat på deckare, mer om det en annan dag. Men nu är det vardag igen och jag håller på att packa ihop för att åka till Stockholm några dagar.

Lekfullt, Jamtli. 4 maj-5 oktober 2014.
Textil vårsalong, Jamtli. 9 februari-5 maj 2014.
Reportage om fotbollsmatchen, tv.

NorrlandsOperans jubileumskonsert


Fossil hittad under helgens födelsedagsfirande.

Min mamma, Storebror, Mellanbror och jag såg och hörde NorrlandsOperans jubileumskonsert i söndags. Pojkarna var lite tveksamma men intresset väcktes fort då de såg att hela orkestern syntes på scenen. Nåja, nästan syntes. Scenen var nämligen överfull… En rolig följd av det var att bakre väggen fick agera bakgrund istället för någon kuliss. Jag tyckte att det var lite häftigt med den råa väggen med elsladdar och effektfull varierad belysning.

Eftersom det var en jubileumskonsert kan man säga att det var en opera-topplista som presenterades av  Pia Johansson (bl.a. från Parlamentet). Hon lättade verkligen upp föreställningen  och gjorde den mindre formell, men minst lika professionell. Det ingick mer eller mindre kända verk från bland anant Don Giovanni, Candide, Otello, Madame Butterfly, Turandot och flera andra kända operor. Framför allt Mellanbror hyllade föreställningen högt.

NorrlandsOperans symfoniorkester imponerade vilket även solisterna Susanna Levonen och Ronald Samm gjorde. Kosma Rauner var också solist. De två männen på slagverk var det som ändå fascinerade mig mest, mycket bra insatser! Dirigent var ursnygge Daniel Cohen, inte någon av ”bröderna Coen” dock…

När jag ändå kom in på de regissörerna passar jag på att rekommendera musikfilmen Inside Llewyn Davis som jag spontant såg i Stockholm med Johan. Den utspelar sig i New York på 1950-/60-talet och är absolut en sevärd lite annorlunda film.

NorrlandsOperan 40 år 2014.
Lysande recension i Östersunds-Posten.