Kategoriarkiv: Böcker

Sötvatten & Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga

Två fina sommarböcker.

Receptböcker är inte min favorit. Jag skriver/klipper hellre ut enskilda recept och förvarar i pärmar. Enklare att rensa ur och bara behålla de jag verkligen vill ha också. Den här boken var ändå mysig att bläddra i. Det är heller ingen klassisk bakbok utan mer en blandning av iakttagelser, recept och fina foton. Titeln i sig inspirerar! Gillar att författaren utgår från naturen och verkligen tar tillvara på det som finns till hands och även använder mer ovanliga råvaror som syren.

My Feldt, Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga, 2018. Instagram @myfeldt, Feldts Bröd & Konfekt @feldtsbk. Uppmärksamma även fotografen @linda_lomelino med bloggen Call me Cupcake

Boken om sötvatten tilltalade mig. Även av barnen fick den uppmärksamhet. Fina bilder och viktiga tankar om sötvattnet i Sverige.  Via QR-koder fortsätter äventyret via filmer kopplade till bokens olika avsnitt. Boken tar upp vattnets kretslopp och utspelar sig i hela landet. Läsaren får uppleva glaciärer, undervattensbilder, landskap, växter och djur i samspel. Många av bilderna är enastående.

Sötvatten – En värld av liv, 2018. Instagram @johan.hammar. Hemsida om projektet: www.sotvatten.se.

Sommarlista

I flera år har jag och familjen ritat en blomma på ett papper, satt upp på kylskåpet och fyllt med vår önskelista för sommaren. I år har det inte känts aktuellt. Vid sjukdomar bland nära är perspektivet ett annat.

Men – nu tycker jag att Anna Lissjanis hade en intressant lista som jag svarar på!

Årets midsommarfirande med familj och vänner betydde extra mycket. 

Vad ska du göra på din semester?
Vara med barnen utan tids- eller prestationspress. Hinna med extra av eget skapande.  Umgås med vänner. Göra små utflykter.

Ska du åka någonstans?
Fjällen var högsta prio, så det tog jag tag i så fort jag fick semester i form av en liten tur tillsammans med barnen. I övrigt till mina föräldrar, kanske till Ikea och någon mer tur till fjällen eller ut i närområdet.

Hur länge ska du vara ledig?
Fyra veckor i juli.

Vad vill du verkligen hinna med?
Träffa personer som står mig speciellt nära.  Skapa – främst i form av att sy, skriva, måla och arbeta med någon fotobok (det sista brukar jag aldrig prioritera tillräckligt). Träna i jämn nivå och så småningom mot hösten öka något. Läsa. Målet är att hamna i flow så mycket och långa stunder som möjligt.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Jag kommer nog göra ungefär det jag tänkt mig, planerna är inte så stora. Vi kommer också hänga en hel del på Jamtli.

Vad ser du mest fram emot?
Även om jag vill hänga med familj och vänner längtar jag efter flow och ensamtid för att skapa. Hoppas jag kan vara barnfri och obokad åtminstone några dagar under semestern.

Vad kan gå fel?
Med sjukdomar i fokus orkar jag inte ens tänka på det. Och mycket annat känns som bagateller.

Vem kommer du vara mest med?
Dottern mest. Därefter sönerna.

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Det går åt mycket mat när både jag och barnen ska äta lunch och middag. Dessutom lyxar jag gärna till det med några äta-ute-kvällar. Om jag går på Storsjöyran blir det troligen största enskilda kostnaden. Annars är det nog klädinköp som skulle behövas och material för skapande. Jag ska försöka att inte köpa allt för många böcker… (svårt!).

Vad kommer du köpa inför semestern?
Jag köpte ett nytt uppblåsbart liggunderlag och en klänning inför sommaren. I övrigt är det nog inget speciellt som behövs.

Kommer du använda det?
Det har jag redan gjort :)

Kommer du bli brun?
Aldrig! Jag är väldigt känslig och blir röd så fort jag inte aktar mig. Som tur var trivs jag bra läsande under ett träd.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Ta hand om dig själv. Tänk inte – bara gör.

Vad kommer du äta?
Som vanligt plus glass. Fika på sommarcaféer och äta på uteservering. Grilla någon gång.

Vad kommer du dricka?
Främst te och saft. En kopp te kan vara en njutning.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Extra tid för små äventyr hemma i stan med barnen. Att jag åtminstone mår bättre än förra sommaren.

Vad kommer du ha på dig?
Klänning eller jeans beroende på temperatur.

Hur kommer du att göra dig illa?
Va? Snälla låt mig slippa. Orkar inte skador också. Varken hos mig eller andra.

Vad oroar du dig för?
Att hamna i tung ångest.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att vara ensam vuxen med barnen under ledigheten. Att sönerna är så stora att de arbetar med flera jobb och inte har möjlighet att hänga med på samma vis som tidigare. Deras schema styr mig en hel del.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Att jag fick extra av det jag redan annars också gör och tycker om.  Allt behöver inte göras just under semestern utan passar bra även som pauser i vardagen. Sol och varma kvällar kommer jag att minnas (även från maj).

Den andra kvinnan

What!?!?

Snacka om oväntade vändningar i den här lilla boken!! Det är en snabbläst bok, mer en novell än  roman. Språket är lite annorlunda och tar ett par sidor att komma in i, sen rullar det undan ordentligt.

Beskrivningen som fastnar hos mig är inte själva händelserna, utan huvudpersonens upplevelse av att stå utanför den vanliga världen. Hon finner inte gemenskap i systerskapet bland kvinnor, kurskamrater är för flamsiga och läser för enkel litteratur. Hon betraktar mycket vad som sker och resonerar kring klasstillhörighet och eventuell given placering.

Bohman, Therese. Den andra kvinnan.
https://theresebohman.wordpress.com/

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Snabbvisit

En snabbvisit över dagen i Stockholm blev det i veckan. Propellerflyg tidig morgon. Tåg hem. En riktigt bra arbetsdag med stor kreativitet och brinnande engagemang.

Däremot hann jag privat inte se mer än Pocket-Shop i Stockholm. Men jag hann precis uppleva känslan och suget av att åka ner en helg och uppleva desto mer. Nåja, plötsligt kanske möjligheten dyker upp.

Alla transporter flöt på exemplariskt. På väg hem hade jag ingen bredvid mig och den tysta avdelningen var nästan tom. Så skön miljö. Jag hann både en del efterarbete och sticka på mitt nya projekt; Aftur islandströja som tillsammansstickning via Järbo garn. Dessutom lyckades jag plöja en hel bok från början till slut under resorna. Önskar att jag hade betydligt fler! Jag har haft två till fyra arbetsresor per år i flera år nu. Kan sakna när det var betydligt mer, även om det var galet när jag reste i princip varje vecka en period.

Jag har också testat curling i veckan. Det har jag gjort ett par gånger tidigare för tio och tjugo år sen. Den här gången blev jag extremt rädd för isen och halkan. Att få iväg och sikta stenen gillar jag visserligen. På samma vis som jag får till bowling ibland. Får nog bli bowling igen nästa gång för mig.

Där inga ögon ser

En till helg då jag till stor del mest har slöat. Det blev som väntat en intensiv, men rolig, vecka på jobbet, så återhämtning var kanske det rätta. Eller så är jag bara lat ;) En liten sväng till Lillänge blev helgens egentliga aktivitet. Sen har jag pysslat, läst, tittat lite på Vasaloppet och sett The Dressmaker på Play. En annorlunda film där jag hade hoppats på mer i kostymväg. Plus för att Kate Winslet är helt rätt i sin roll. Apropå film. The Square fick ingen Oscar. Det förvånar mig och säkert många andra.

Jag och Guldpalmen inför visning av The Square i höstas. Inledande presentation av Erik Hemmendorff, producent.

Något pris får heller inte den bok som jag läste ut i veckan. Okej, nånting finns ändå i Där inga ögon ser, men jag gillade den inte. Stereotyp och osmart. När jag läser en bok och återkommande kommer bort från handlingen, och börjar tänka på varför författaren gjort si eller så, hur andra tycker om boken, då finns inte grunden där. Trovärdighet. Det är det viktigaste, att en bok har intelligens. Det saknar jag här. När det gäller stereotyperna tror jag att författaren har tänkt sig driva med dem, göra nån slags karikatyr. Tyvärr blir resultatet misslyckat. Slutligen vill jag kommentera de många sexscenerna. Det här är inte en naturlig del av en story, utan rent pornografiska noveller som inte alls känns höra hemma i boken. Om jag nu skulle vilja läsa erotik var de här utsvävningarna inte ens bra. Än igen stereotyper och alldeles för direkt på utan finess. Sen tänker jag att kvinnornas njutning inte stämmer med verkligheten, varför inte passa på att visa hur häftigt det kan vara på riktigt istället?

Dag Öhrlund, Där inga ögon ser.

Första rundan

Jag överraskade Lillasyster med att väcka henne och berätta att vi skulle shoppa före skolan. Med snabba fötter gick vi till bokrean och köpte några böcker, främst till henne så här första dagen.

För mig är det en rolig tradition att gå på bokrean direkt på morgonen. Efter att ha lusläst katalogerna förstås.

Igår eftermiddag jag och två av barnen dessutom på bilden bibliotekets bokrea och tokfyndade några böcker och en stor hög blandade tidskrifter.

Självklart blir det några vändor till på rean. Även om högen med olästa böcker börjar blir oroväckande stor 😯

Hjärnstark

Eftersom Minsta bokklubben hade sammanträde samma vecka som Jazzköket bistro/Verket öppnade gick vi givetvis dit. Kocken var tidigare på Café Tingshuset och den fräscha maten känns igen. Andra halvan av bokklubben tog Dagens med råstekt rotselleri, krämigt matvete, plommonglace, friterad kapris och syltad palsternacka. Jag åt Veganen med grillad blomkål, blomkålspuré, rödlök och friterade bönor. Gott, och fin känsla att äta veganskt ibland. Jag både gissar och tror att det här stället kommer bli en succé.

Premiär med faktabok för bokklubben blev Anders Hansen, prisad psykiater/läkare och föreläsare och hans bok Hjärnstark. Kortfattat visar boken på (konditions)träningens effekter på hjärnfunktioner och hur rörelse kan påverka exempelvis inlärning, barn, depression och åldrande positivt. Jag blir lite frustrerad för att jag själv inte ger mig ut och springer omedelbart, men förklaringar för det tas upp. Lite bonus känns det ändå att läsa om pulshöjande träning då jag sen i höstas kört mer konditonspass, som zumba och cardio, än tidigare.

Språket är varken lätt- eller svårläst. Däremot blir det ibland lite tungt med all medicinsk förklaring och bakgrund. Samtidigt skulle inte boken ge vad den gör utan de delarna. En del faktarutor står i princip fristående, men kan kännas som att de stör när de kommer mellan sidorna mitt i ett resonemang i texten. Hursomhelst är det här en nyttig, tankeväckande och inspirerande bok. Jag funderar på att låta någon (ex sönerna) att läsa ett par kapitel fristående och se hur det går. Skulle kunna vara ett alternativ om boken i helhet känns för lång. Själv ska jag googla för att se om jag hittar nån föreläsning med författaren att titta på.

Tips: Hjärnstark finns med i bokrean.

Hansen, Anders. Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna.

Fyrtio dagar utan skugga

En bok på överkast virkat av min mormor.

En tanke till utifrån den samiska jubileumsveckan som genomfördes i Östersund/Staare förra veckan. Nämligen att det är skamligt vilken dålig kunskap jag har om samer. Både nutid, politik, förutsättningar, men även traditionell kultur m.m. Hur kan jag ha lärt mig mer om en hel del annat än om en grupp i mitt eget land!? Antar att känslan är samma för många.

Ett sätt att få mer förståelse är att läsa. Fyrtio dagar utan skugga gav mig viss inblick. Det här är en deckare, men det är de samiska miljöerna som lyfter boken. Jag får känslan av att bakgrundsforskningen har gjorts noga. Mycket av samernas nutid och historia är central i berättelsen. Intressant att författaren är en fransk journalist som hamnat i Sverige, ser och sammanfattar landet och kulturen utifrån.

Oliver Truc. Fyrtio dagar utan skugga.

Träningskultur – Ohälsosamt att träna?

Ibland går det att fundera på om träning verkligen är hälsosamt… Jag tyckte att jag avslutade förra veckan på bästa vis. Med ett pass bodybalance som jag hade längtat efter så länge. Men sen slog värsta huvudvärken till! Den satt kvar hela natten till söndag (avskyr att vakna till och känna att huvudvärken är kvar!), måndag, och jag känner faktiskt av den fortfarande om jag hostar eller anstränger mig fysiskt. Varken alvedon, frukost, promenad eller en kort stund på jobbet hjälpte, så det fick bli ett drygt dygn hemma.

Antagligen har jag missat att lyssna på kroppens behov av återhämtning, eller så är det förkylning på gång. Nåja, huvudvärk går över. Superextra trist dock att jag missade både zumba och cardio på köpet, det som är så roligt!! Däremot gläds jag för de två yngsta barnen som har slalom på schemat, den här underbara vintern maxar!

Soc W Pocket Ths, Stadium

Det bästa med att vara hemma var att jag fick chansen att inviga mina nya träningstights som jag köpte i helgen. Jag vill köpa tio till. Jag vill aldrig ta av de här. Jag vill ha såna här tights jämt! Kan jag ha dem på när jag jobbar? Kan jag ha dem under klänning?

Kanske inget speciellt med de här träningsbyxorna egentligen utöver att de har fickor, men som du förstår – för just mig passar de fantastiskt bra.

Seriealbum från biblioteket. Stenar från lilla e/Mozambique . Bord, Ikea.

Efter att ha sovit halva gårdagen (i mina tights), kunde jag till sist läsa ut ett seriealbum som jag velat läsa länge. Jag läser sällan andra serier än Bamse, men den här gillade jag. Snygga, coola bilder och en historia i viktorianska London med vampyrer och andra varelser :) Extra plus för skisser och personporträtt i slutet. Med lite tur kommer de två återstående delarna i trilogin under året, det finns åtminstone kontrakt klart, fick jag svar om från utgivaren, Anderas Eriksson på Adesmedia.
Peter Mennigen, Malcolm Max: Gravskändarna.

Länkar i det här inlägget är mina egna rekommendationer (inget annonssamarbete).

Mordet på orientexpressen 

Alltid en bok redo. Här Mordet på Orientextpressen på Arlanda tidigare i höst. Väska: Granit (för övrigt hela bagaget jag hade vid den resan). Reflextofs: Designtorget.

Stickning, bok och te för mig samtidigt som Mellanbror arbetade med en bild. Stor tekopp: Granit. Garn: Gästrike tretrådigt, Järbo garn.

Skönt läsmys med en klassisk och lättläst deckare som Mordet på Orientexpressen. Nyöversättning som både lyfter fram engelsk humor och gör boken mer lättläst än i tidiga utgåvor. Både jag och Mellanbror tyckte om läsningen. Direkt när boken var slut gick vi genast på den nya filmversionen på bio och gillade även den. Mellanbror var den enda ungdomen på föreställningen, övriga var medelålders. Synd kan jag tycka. Hercule Poirot är värd att upptäcka även i denna version. 

Filmen bjöd på en del egna varianter som inte finns med i boken, men det mesta på ett positivt vis. Bäst av allt var kanske skådespelarnas kläder och en hel del ovanliga filmvinklar. Många kända personer medverkar i filmen, exempelvis dame Judi Dench (M i Bond), Michelle Pfeiffer och Johnny Depp. Charmpris till Daisy Ridley, hon är lika betagande här som i Star Wars, riktigt bra.

Ett lugnare tåg kom systerdottern miljövänligt åkande med till julfirandet ute på landet. Återkommer med separat inlägg om julen…

DNA-trådar till våra rötter – Karin Bojs

Ikväll besökte jag ett föredrag med Karin Bojs tillsammans med några deltagare i ”husets bokklubb”. Vi har tidigare läst Karin Bojs bok Min europeiska familj – De senaste 54 000 åren tillsammans. På föredraget berättade Karin Bojs även från innehållet ur den nyare boken Svenskarna och deras fäder de senaste 11000 åren som hon skrivit tillsammans med Peter Sjölund.

Jag tänker inte återge föredragets innehåll. Men lite stolpar av det som togs upp var

  • DNA-teknikens explosiva utveckling
  • den moderna människans kreativitet = uppfinningsrikedom och kultur (konst och  musik), jämfört med att neanderthalarn saknade detta
  • ovanligt kreativa släkter har också ofta mer psykoser som bipolaritet och schizofreni (betalningen för att vi överlevt?)
  • Sverige var befolkat av jägare från söder och öster. Därefter kom jordbrukare vandrande och i tredje vågen kom yamnaherdar (stridsyxfolket).
  • fimbulvinter, justinianska pesten, skogsfinnar, valloner
  • rasbiologer.

Karin Bojs är journalist och författare, tidigare vetenskapsredaktör på DN och vinnare av Augustpriset 2015.
DNA-trådar till våra rötter, Karin Bojs, 2017-11-06, Wargentinsskolan, arr: konstföreningar i samverkan.

Härskarteknik

En del praktiska tips på hur olika maktmetoder identifieras och motverkas. Det handlar bland annat om martyrskap, uteslutning och projicering. Visst är det lätt att känna igen en hel del som utspelar sig enligt den här boken. Det tilltalar mig att författaren tar upp vad som hade kunnat göras annorlunda – ur bägge sidors perspektiv! Den som använder sig av härskarteknik är troligen sällan medveten om det.

Härskarteknik. Den fula vägen till makt, Elaine Eksvärd.
Prickigt kuddfodral, H&M Home med bidrag till Unicef.

Tiden läker inga sår

Efter en mindre bra start på semestern har jag nu kommit in i semesterlunketvänt på dygnet, gör inget vettigt och äter gosaker. Som det ska vara då kanske. På stan är det folk och rörelse överallt – jag återkommer med inlägg kring Storsjöyran.

Idag var jag och några barn på Jamtli med kollegan A med familj, trevligt, trevligt! Dessutom intressant att gå med några som knappt varit på Jamtli tidigare, och att gå i sällskap med småbarn, en upplevelse från en annan synvinkel än annars.

Att läsa Tiden läker inga sår var också att se saker från ett annat håll. Det var också en påminnelse om vilka fördomar jag har. Speciellt mot kända personer är det lätt att anta helt felaktiga saker.

Boken beskriver en bakgrund jag inte hade minsta aning om. Det är hemska saker som utspelar sig under flera generationer kvinnor, men kärleken är stor och boken är finstämd. En riktigt bra bok.

Nu ska jag förbereda det sista inför dotterns födelsedag imorgon. Enligt traditionen firar vi alltid henne med tårta tillsammans med vänner och släkt i en park!

Tiden läker inga sår, Tilde de Paula Eby.

Debut!

Jag tog med mig ett gäng barn/ungdomar på vernissage av utställningen Debut. Det här är ingen konstutställning utan en installation kring debutböcker med jämtländsk anknytning från 13 författare.

Uppslag med texter ur böckerna finns upptryckta i jätteformat, det finns läshörna och t.ex. ett gigantiskt Alfapet.

Några av de representerade författarna var Bodil Malmsten, Berta Magnusson, Christina Kjellsson och Elin Olofsson. Enbart kvinnor lyftes fram denna gång.

Första dagen var bokbussen på plats och hade lastat fullt med jämtländska böcker. Jag har tänkt så länge att besöka bokbussen och nu fick jag chansen. Den var precis så härlig som jag hade föreställt mig!

Debut. Jamtli Exercishall. 20 juli-13 augusti 2017.