Kategoriarkiv: Böcker

På väg

En fin bok med många tankar. Sorgligt, men med en tacksam känsla, att läsa boken nu när författaren precis gått vidare. Boken innehåller ett urval från Elsanders blogg 2007-2019 där han skrev på ett vis som fick andra att tänka vidare snarare och debattera snarare än att leverera svar. Boken innehåller många allmänmänskliga funderingar som fungerar även för den som saknar tro eller frikyrklig erfarenhet.

Elsander, Joachim. På väg. 2020.

Vabruari från soffan

Det är inte optimalt att gå omkring på Stockholm Central, åka fullpackat tåg i flera timmar, tänkte jag förra söndagen utifrån klassiska vabruari och aktuellt fokus kring smittspridning (corona…). Nu var det bara en ordentlig förkylning jag åkte på. Och har blivit påmind om att vara tacksam för att det inte är något värre. Men ändå.

Onsdag upplevde jag mig ovanligt kall. I torsdags kväll kände att det började krypa i halsen. Fredag morgon hade jag feberkänning och blev sämre under dagen. Lördag och söndag var riktigt hängiga. Lillasyster tog på sig att laga mat till mig och sina syskon. Hon bara tittade på mig nerbäddad i soffan och insåg att det inte var någon mening att hoppas på att jag skulle orka laga mat. Söndag fick jag bita ihop för att äta middag med barnen och min pappa. Storebror hade nämligen födelsedag :) Från sin morfar fick han älgkalvsfilé i present för att själv tillaga <3

Än så länge är det bara jag som är drabbad och jag har för gamla barn för att ”vabba”. Men min stora skräck är att jag har smittat någon inför kommande sportlov (risken måste ha extremt hög sannolikhet). ”Mambruari” kanske vore något? Det är ju jag som har blivit ompysslad. Även om det var en oväntat seg förkylning, med lite annorlunda utveckling än vanligt, har det gett resultat att barnen och jag har pysslat om mig. Idag kan jag vara uppe och göra saker och imorgon går jag tillbaks till jobbet. Lite sur dock utifrån att jag såg fram mot min första hela lön på väldigt länge, för att jag fick boka om flera viktiga möten på jobbet, och kommer att få jobba på ordentligt för att komma ikapp.

Jag misstänker starkt att jag var extra känslig och drabbades av förkylningen för att kroppen sa: ”Men hörru, fattar du inte att du behöver vila, tempot är för högt och du behöver återhämtning. Förstår du inte på annat vis så får du en förkylning här som lärdom.”. Det är bara en månad sen jag gick upp i heltid igen sen förra årets flera sjukskrivningar. Förra veckan blev väldigt intensiv arbetsmässigt samtidigt som jag försökte låta vardagen gå på som vanligt. När det är mycket hemma behöver jag andas lugnt på jobbet. När det är mycket på jobbet behöver jag avboka allt privat. Jag får ta den här förkylningen som en påminnelse. Trots allt är mitt mål att ta hela 2020 för att komma tillbaks, jag har tid att lära och justera.

Under tiden jag utmanar mig själv och känner efter hur jag mår kommer här ett monsterinlägg med ett gäng tidigare lästa böcker, annat smått – och mycket gott.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC00343-scaled.jpg
  • Den stora utställningen
    Tidigare läst liten pärla om när Einstein besöker Sverige och världsutställningen i 1923 för att hålla sin Nobelföreläsning. Trevlig och oväntad historia men inte alls ”crazy” som många av författarens tidigare böcker vilka jag tokgillar. Min pappa fick läsa boken efter mig.
    Hermansson, Marie. Den stora utställningen. 2018.
  • Jag vill sätta världen i rörelse
    En annan Nobelpristagare var vår folkkära Selma Lagerlöf. Det här praktverket gav mig en på många vis ny bild av Lagerlöf. Boken nominerades till Augustpriset 2019. Att besöka Mårbacka är för övrigt ett starkt barndomsminne för mig och så fort jag tänker på Selma är det hemma i hennes bibliotek eller köket med AGA-spisen jag befinner mig i tankarna.
    Palm, Anna-Karin. Jag vill sätta världen i rörelse. 2019.
  • Liv efter liv
    Det intressanta med den här boken är att den börjar 1910 igen och igen. Första delen är bara ett par rader. Sen startar boken om från samma tillfälle igen i något stycke. Därefter igen. Och igen. Så småningom i flera kapitel. Det upplägget och ett oväntat innehåll är vitsen med boken. Och den gröna bubblan på omslaget! (En sån som jag har!) Tyvärr blir boken långtråkig när jag har kommit in i upplägget.
    Atkinson, Kate. Liv efter liv. 2016.
  • Härifrån till Allmänningen
    En annorlunda bok som utspelar sig i förortsmiljö i 1960-talets slut. Det är gängbråk, höghus, kvartersgränser, klasskillnader/status och en hemlighet. En av de bästa förortsbeskrivningar jag har läst.
    Sem, Sandberg, Steve. Härifrån till Allmänningen. 2005.
  • De små tingens gud
    En klurigare bok som kräver sin uppmärksamhet. Olika tidsepoker blandas och det kan vara svårt att hänga med inledningsvis, särskilt eftersom berättelsen dessutom blandas att skrivas ur ett barns respektive en vuxens perspektiv. Ett huvudspår av boken handlar om ett tvillingpar som skiljs åt som barn i bakgrunden av ett annat barns dödsfall. Trots stor tragik är det här en finstämd bok med vackert språk som ger en ny bild av Indien.
    Roy, Arundhati. De små tingens gud. 1997. 
    Författaren blev tilldelad Bookerpriset för denna roman.
  • Ragga som du shoppar
    Gissar att den här boken klassificeras som en bok för unga vuxna. Men det struntade jag i. Det här är en helkul, lättläst roman att roas av en stund. Miljön är nutid Göteborg där huvudpersonen missnöjd jobbar på en klädbutik med drömmar om en helt egen lägenhet istället för att bo ihop med kompisar. Stilen är i dagboksform med finurliga små texter om både allvar och yta. De regelbundna restaurangmiddagarna med vänner gör mig lite avundsjuk och huvudpersonens relation till sin syster griper mig mitt bland all galen humor i boken.
    Jansson, Lin. Ragga som du shoppar. 2018.

Från böcker till två musikpärlor som jag inte skrev om under hösten 2019 – hösten som försvann…

Sirocco gav mig en oförglömlig musikupplevelse. Första gången jag har tittat på en slagverkares händer med en sådan fascination (Fredrik Gille). Tillsammans med Sofia Berg-Böhms speciella sång och framträdande blev föreställningen gripande med sånger på jiddisch, hebreiska, arabiska mm. En del riktigt gamla sånger från Andalusien framfördes, folkmusik och flamenco.
Sirocco. Gamla Tingshuset, Östersund. September 2019.

Samma vecka upplevde jag Violet Green på Heim i Östersund. Det var en lärorik och härlig lunchkonsert fylld med musikglädje och kvinnlig jazzhistoria. Gruppen är högaktuell just idag, och denna vecka, då de är på turné i Östersund idag: Gamla Kyrkan på lunchen – den hade jag kunnat se om jag inte hade varit hemma pga envisa förkylningen! Och Jazzköket ikväll. Därefter fortsätter de vidare till Sundsvall imorgon, Härnösand på fredag och slutligen till Näsåker på skottdagen. Rekommenderas! Jag hade gärna besökt Hotel Nämforsen på lördag. Violet Green and all between. HEIM, Östersund. September 2019.

Över till en hög med god mat på restaurangerna i Östersund. Faktiskt allt från senaste dryga månaden.

Steak Sandwich. Oxfilé i bitar med brödet ”på högkant”, pommes, bea och vin på Tegel. Lugn miljö för att äta och baren med lounge gillar jag. Däremot föredrar jag att få köttet i stor bit.

Dalwhinnies klassiska och fantastiska chokladtryffeltårta bakad med valhronachoklad och ett stänk whisky serverad med vispgrädde. Jag brukar sällan orka med den här mäktiga tårtan, men äntligen vid detta tillfälle. Jag drack High Coast Whisky 63 till.

Nattbakad karré med picklad rödlök, surkål, blåbärsaioli och rotfruktschips på mysiga Jaktstugan. Brunkullans rooibos till det.

Alla hjärtansdag-lunch. Gourmetkorv De Lux med potatismos mm på Norra Station. Bryggt te till maten.

Egg Benedict Royal i sällskap av min systerdotter på N1. Kallrökt lax på tekaka med sallad, pocherade ägg och rikligt med hollandaisesås. Vi tog med en karaff kranvatten till bordet.

Sir Winstons klassiska grillspett på oxfilé med pepparsås, bea, pommes och vin.

Min egen semla som rulltårta för första gången. Ville och orkade inte lägga ner nån större energi på att baka när jag är förkyld, men en snabb rulltårta fick jag till. Jag föredrar klassisk semla, men rulltårtan var överraskande god då grädden och mandelmassan sprids ”överallt”. Tips: Rikligt med riven mandelmassa tillsammans med grädden. Kardemumma i smeten blir gott.

Vernissage för Melllanbror och bildesteternas utställning. Utställningen med olika trycktekniker hänger på Gamla Tingshusets Café till 18 mars och verken går bra att köpa.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC07522.jpg

Och slutligen – ljuset är åter! Det är strålande vårvinter utanför mitt fönster, om än något kyligt. (Hoppas solen värmer imorgon då Lillasyster ska vara ute med islandshästar hela dagen som en alternativ skoldag.) Men känslan av att vi går mot sommaren är väckt. Bild från en kväll ute på Marités takterrass i somras. I natt är Storebror på Marité för att fira 100-dagar kvar till studenten!

Berättelser om ett liv

Jag är inte övertygad om att golvuret som skymtar på bilden är värt så mycket. Några dyrgripar uppdagades däremot på Antikrundan ikväll. Det spelades in här i stan bara ett kvarter hemifrån mig. Intressant program som jag, Lillasyster och Mellanbror inte kunde slita oss från trots att Mellanbror egentligen skulle plugga matte. Lite förvånande såg jag inga direkt bekanta i tv-programmet.

Det mest intressanta är ändå att få en berättelse kring sakerna som människorna har med sig till tv-experterna tycker jag. Precis som boken av 2019-års nobelpristagare har gjort i sin bok, sätter en berättelse kring en vid första anblick helt vanlig kvinna. En bok som sägs handla om författarens egen mamma, bland annat om den frihet hon fick genom möjligheten att lämna hemmet och jobba på nazisternas kurorter. Vilket annorlunda perspektiv, men vi kan trots allt inte blunda för risken att ramla dit i det som efteråt visar sig fasansfullt fel. Moderns fortsatta liv och slutligen hennes eget avslut av sitt liv. Jag hade blivit förvarnad om att Handke skulle vara svår att läsa och valde denna tunna bok för att den skulle vara någorlunda tillgänglig. Jag upplevde den faktiskt inte alls svår att läsa, men den gav mig samtidigt inte heller det där lilla extra.

Handke, Peter. Berättelse om ett liv. 1974.

Rött uppror

Heldag jobb varav sektionsmöte större delen av tiden. Mysig, men lite för kort, lunch på Vezzo (mums). Sen direkt till husets bokklubb direkt efter jobbet. Jag kan säga att jag är rätt mör efter dagen och försöker nu intala mig själv att det är helt okej att jag inte orkar mer. Det räcker med göra mig iordning och vila och/eller läsa resten av idag. Eventuellt tänkte jag läsa något magasin istället för bok när jag redan är så trött.

Första 80 sidorna i bokklubbens bok denna gång utspelar sig i gruvor under jorden på planeten Mars… Jag var lätt skeptisk till denna sci-fi-bok. Men – från sidan 80 blir det betydligt bättre och ungefär efter 100 sidor kunde jag inte släppa boken. Den utvecklade sig till en riktigt spännande bladvändare lite i liknande stil som Hunger Games. Intressant att reflektera kring samhällsklasser, grupprocesser och krigsstrategier (!) med övriga medlemmar i bokklubben. Dessutom blev vi bjudna på en Red Velvet-kaka. Mums för andra gången idag!

Brown, Pierce. Rött uppror. 2015.

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Barmark

Nu är det uppenbart att jag tänkte rätt. Denna och nästa vecka ska jag vänja mig vid att arbeta heltid igen. Våga prioritera bort det jag inte måste. Trots att jag har en stor längtan efter att dra på fullt. Göra massor av kul både på jobbet och privat. Jag gillar tempo, fulla dagar och deadlines. Jag har fått mycket energi efter nyår. Det kändes också bra igår att jobba heltid. Men efter en dags arbete, tandläkaren och affären kraschade jag totalt och låg i soffan precis hela kvällen. När var jag trött saknade jag mamma och då blev det än värre. Mest energi fick jag lägga på att förlåta mig själv, att inte döma mig för att jag inte orkade mer. Förlåta mig för att barnen fick micrade rester till middag och att all disk står kvar.

Egentligen vet jag att det här kommer att bli bra. Alla förutsättningar finns för det. Jag får handla på helgerna så att jag slipper under veckorna. Och prioritera sömnen. Jag sover tillräckligt bra igen, men det får inte bli för kort tid.

Apropå att sakna mamma så tar relationer mellan olika generationers kvinnor en stor plats i Malin Nords norrlandsskildring. Vi läste boken i Minsta bokklubben 2019. Intresset för boken fick jag 2017 när jag hörde författaren på Bokens dag. Kanske framför allt för att det är en lokal författare ungefär i min ålder. Det som fastnade mest från boken var nog ändå beskrivningar av kalla vandringar i flykt och konsekvenserna av såna händelser. Samma år deltog även Anders de la Motte, Mats Strandberg, Martina Haag och Lars Lerin. Oförglömligt!

Nord, Malin. Barmark.
Kudden på bilden vävd av min mamma.

Ditt livs affär

Det känns bra nu. Jobbar förmiddagar, äter lunch med sällskap på stan på väg hem eller något lättsamt ensam hemma. Gör någon liten insats hos mig (påminner mig själv varje dag över att jag är tacksam för att orka). Sover en eftermiddagslur innan barn dyker upp efter skolan. Middag, umgås och kanske något mer projekt hemma innan det blir tv och/eller bok. Det är min sista vecka på deltid och mitt mål är att komma iväg tidigt för att bli van att kliva upp.

Även om det känns bra nu håller jag på att förbereda mig mentalt för att nästa vecka kommer att bli tufft med tidiga mornar, heltid och ingen eftermiddagssömn. Tredje dagen på raken tidigt idag börjar ta emot tyvärr. Siktet är att jag ska orka jobbet och att ordna med middag nästa vecka. Därefter vill jag att det stabiliserar sig så att jag både kommer att orka jobb och kvällar. En belastande vardag gör att jag inte får ha slut på energi när jag kommer hem. Det är viktigt.

Uppåkrakakor. Med inspiration från På spåret. Första gången jag har bakat sådana.

Apropå en hel del bok- och tv-kvällar har jag hunnit läsa extra. Jag fortsätter att skriva om de böckerna samtidigt som jag lägger upp flera tidigare lästa men inte bloggade. På Netflix ser jag och Mellanbror nu Messiah. Efter halva säsongen har jag fortfarande inte kunnat avgöra om jag gillar den eller inte. I övrigt slötittar jag mest på Efter fem och Handbolls-EM (undrar om herrarna verkligen är tillräckligt på hugget för att gå långt?). När det finns möjlighet ser jag På spåret och Lillasyster vill gärna se Sveriges mästerkock, då blir det att jag tittar lite också. På spåret var för övrigt extra bra i fredags med svensk norrlandsort som resmål (jag vill inte avslöja exakt vilken om någon har tänkt att se avsnittet), småkakor och svenska djur. Roligt! Ovanligt mycket tv för mig är bara att konstatera.

Rensningen av alla mina prylar fortsätter också i ovant tempo. Jag har verkligen hunnit undan mycket sista veckorna. I lördags fick jag draghjälp av K som hjälpte mig att gå igenom tyger och en del andra textilier. Det har varit ett av mina mer skrymmande områden. Efter rensningen har jag bara två mindre lådor kvar med nostalgi- och bra-att-ha-tyger, och en hög med kläder som ska sys om/lagas och pågående syprojekt. Är inte den högen hanterad inom två veckor kommer jag att slänga det som ligger kvar.

Tänkvärd men underhållande julnovell eller betraktelse med fyndiga illustrationer av Ella Laytham. Boken kan läsas året om men kanske är det extra effektfullt att fundera kring vad som är viktigt i livet, och vilka fotspår en lämnar, precis vid jul.

Backman, Fredrik. Ditt livs affär. Publicerad i Helsingborgs Dagblad 2016.

Tacksamhet

Igår städade vi ut julen. Under helgen hade jag redan börjat samla ihop tomtar, stjärnor och annat. Julgranarna stod kvar. Den i vardagsrummet var fortfarande grön och fin. Lillasysters gran tappade däremot alla barr så fort hon klädde av den. Störst prestation känner jag ändå att det var att stoppa in alla sina saker i bra ordning i sina lådor och in i skåpet. Dammsuga fick jag hjälp med :)

I och med att julsakerna är bortplockade placerade jag också ut julklapparna till sina rätta platser. De har stått samlade på en hylla fram tills nu. Den fina kudden har Lillasyster tryckt. Det vita mönstret var täckt med mjölpasta när hon stämplade med färg. När pastan sen avlägsnades blev det ett sånt här bra resultat.

Jag fick också andra julklappar att vara tacksam för som kommer att räcka länge – bok, gosaker, engelskt läppbalasam och annat.

Av pappa fick jag hemslöjdade stekspadar och en riktigt avancerad julklapp. En burk med hjortronsylt. Han har själv plockat bären, kokat sylten, spraymålat locket, gjort en etikett med information i form av QR-kod, byggt förpackningen och fäst etiketter på den. Imponerande. Sylten kommer att ätas med andakt. Jag lutar åt att servera hjortron med mandelmussor och grädde.

Apropå tacksamhet så lånade jag den här boken för ett tag sedan. En tänkvärd liten bok som inte bara är personlig, utan känns rent av privat i vissa delar. Kristin Kasperson är så härlig. Jag tycker alltid att hon känns som ”den där trevliga kompisen” trots att vi aldrig har träffats, jag bara följer henne på Insta.

Kaspersen, Kristin. Tacksamhet. 2019.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Knutby

Lillasyster har varit nöjd och vilat i helgen efter en heldag i stallet under torsdagen och en riddag för mer avancerade ryttare under fredagen. Så roligt att känna hur nöjd hon är. När de var ute och red på gångvägarna träffade hon dessutom på sin morfar. Fin bonus.

Även jag har tagit det synnerligen lugnt i helgen. Pysslat runt hemma. Läst böcker. Jag såg också ett par avsnitt till av The Witcher på Netflix tillsammans med sönerna. Frågan är om det inte är jag som gillar serien mest av oss.

I går var jag och Lillasyster och drack te hos en vän med den mest förtjusande bäbis. Den fina lägenheten i flera våningar ”ser ut som en inredningstidning” enligt Lillasyster och jag kan inte annat än hålla med. En fin stund.

En riktigt lika fin stund var det inte att läsa en bok om Knutbymorden. Men ohyggligt spännande. Och så pass allmänbildande att det nästan borde vara obligatoriskt att läsa boken. Både generellt och specifikt kring det här fallet. Jag ryser så att jag inte klarar av att kommentera mer än så här ytligt. 

Bonnier, Jonas. Knutby. 2019.

Mistlar och mord

Nyårsafton blev himla mysig trots att vi delade upp oss. Jag och Mellanbror följde vår vanliga tradition och besökte en familj utanför stan. Familjen som vi oftast har firat nyår, sportlov och midsommar med. Vi åkte dit redan på förmiddagen och tog med oss fika då Mellanbror klev upp precis innan vi skulle ge oss iväg. Alla barnen spelade brädspel mest hela dagen. Också det lite av en tradition. Jag och min vän, mamman i familjen, tog en nyårsaftonpromenad. Förutom flertalet fina hus och sociala hästar såg vi (otroligt nog) solen!

Middag gjorde vi lättsam med pizza där var och en fick lägga på sitt eget pålägg. Extra uppskattat när det är ett gäng barn med. Jag tror att julmusten som jag hade med mig också uppskattades :) Till efterrätt marscaponeröra med jordgubbar marinerade i vin, glögg mm tjusigt serverat i glas med fot.

Efter den kanske lite tidiga middagen åkte jag och Mellanbror vidare till min syster för att fortsätta firandet där tillsammans med den familjen och min pappa. Där fick vi äta efterrätt – igen :D Flera olika sorters hemgjord glass med smaksättning i form av olika resminnen. Några lite väl spännande, men en jätterolig idé. På kvällen tändes det ”jättetomtebloss” och fyrverkerier i form av en låda på marken. Vi som aldrig brukar ha fyrverkerier passade på nu med en godkänd fyrverkeripjäs utan förbjudna pinnar. Vi blev alla överraskade över effekten. Det var ett riktigt bra fyrverkeri som höll på en ordentlig stund. Jag och Mellanbror höll däremot inte ut allt för länge, vi som hade varit i sociala sammanhang enda sedan förmiddagen. Jag var dessutom extra sömning pga stark allergimedicin. Före tolvslaget begav vi oss därför hemåt och sa god natt till varandra samtidigt som gott nytt år. Mysigt det med.

Går det att beskriva mordhistorier som gulliga…? I så fall är de här deckarnovellerna gulliga. Det är fyra snabblästa julmysterier i klassisk brittisk stil. Perfekt läsning för lediga dagar på jullovet. Tydligen är de inte tidigare översatta till svenska. Jag lämnade boken på landet och tänkte att det kan vara roligt för någon att hitta den läsningen där vid ett annat ledigt tillfälle.

James, Phyllis Dorthy ”P.D.”. Mistlar och mord. 2016.

Snöstorm

Det var storm men ingen snöstorm där efter jul, men boken Snöstorm läste jag under hösten. Den handlar om en man som blir fast på ett tåg som fastnar i en snöstorm. Han sitter intill en äldre dam och minns tillbaks på det liv som passerat, hans ungdomsår och ungdomskärlek. Det är något speciellt med Erbas böcker. Framför allt fastnade jag för författarens beskrivning av huvudpersonens upplevelser som student.

Erba, Augustin. Snöstorm. 2019.

Dagarna efter jul spenderade jag för övrigt med barnen och min pappa ute på landet. Första dagen kom vi till ett utkylt hus som fick eldas varmt hela dagen. Det blev skoteråkning på nya skotern och grillning utomhus istället. Behaglig temperatur ute och mycket snö på marken och på alla träd. Men det var väldigt grått och solen kom inte fram överhuvud taget. Följande dagar var än värre. Då regnade det underkylt regn. Det lät som små diamanter som föll ner på isen och halkan. Allt utomhus blev täckt av en ishinna. Samtidigt blev det ordentligt blåsigt. Lillasyster och morfar tog sig en skidtur, men annars blev det mycket mys och böcker inomhus istället. Troligen välbehövligt det med, men jag hoppas då på bättre vinter nästa gång vi åker ut på landet.

30 december jobbade jag och några få ytterligare kollegor. Skönt att göra bokslut för arbetsåret i lugn och ro.

Kaféet vid världens ände

En kort liten charmig och snabbläst bok. Men med stora frågor. Frågor vars berättigande och svar känns självklarare än vanligt. Jag kan klart rekommendera denna bok med tillhörande funderingar. Kanske extra angeläget just nu. Precis när första julen utan mamma står för dörren. Samma år som barnens pappa väljer att fira jul med sin nya familj. Tacksamheten för att barnen kommer att vara med mig och min nära släkt hela julhelgen och fram till nyår går inte att förklara med ord 💙

Inför jul är det lugnt. Jag och sönerna mängdtittade på nya tv-serien The Witcher igår. Idag har jag jobbat och på kvällen är det soffhäng hos B när barnen firar lilljul med sin pappa. Lillasyster har tävlat i hästhoppning på dagen 🙂

Strelecky, John. Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet. 2019.

En snabbstickad luva. Kanske passande till en tomte.

Mönster: Improviserat eget.
Garn: Easy, Sandnes garn. 100 % ull.

Det lilla bageriet

Nu är jag mitt i två dagar som blir en test av vad jag orkar. Idag julfrukost, jobb, vila, middag på stan med kollegor. Imorgon Lillasysters skolavslutning, lunch med sällskap, jobb och sen Star Wars på kvällen. På tok för mycket skulle jag gissa. Samtidigt bra att se hur det fungerar. Efter detta blir det tack och lov några lugna dagar.

Jag är förvånad hur svårt det var att komma tillbaks och jobba, och då jobbar jag ändå bara deltid tillsvidare. Jag trodde jag var förberedd på att det skulle vara ansträngande, men inte så här. Direkt började jag sova sämre igen, stressnivåerna gick upp både dag som natt och orken räcker inte. Jag får känslan av att bara vilja lägga mig på golvet och skrika. Nästan så jag gör det också. Åtminstone blir det en hel del tid i soffan eller sängen när jag bokstavligen inte gör något alls.

Måndag var jag på plats på jobbet redan på morgonen, men mådde dåligt resten av dagen och blev tvingad att avboka både tvättstuga och zumba trots att det har varit min enda träning på slutet. Torsdag behövdes det all styrka för att ta mig till jobbet, det var nära att jag inte gick dit. När jag tog helg och kom hem till B på fredag sov jag en och en halv timme på soffan så fort jag kom innanför dörren. Det var inte ett val.

Under helgen tackade jag sen nej till aktiviteter för att vara försiktig, men en sak lördag och en sak på söndag blev det. Som kompensation gjorde jag inget extra alls hemma, varken bakning, tvättstuga eller städning.

Det jag gjorde på lördagen var att besöka kyrkan där Mellanbror medverkade i en julkonsert tillsammans med andra körer och pampigt nog även tillsammans med orkester. Det måste vara en stor upplevelse att som ung få stå bland så många vuxna och instrument och sjunga. Medverkade gjorde Stora kyrkans Solistensemble, Motettkören, solister och Östersunds Orkesterförening. Det bjöds bland annat på Ave Maria, Maria Rubens Rosa, Vivaldis Vintern, O nata lux och O helga natt.

Söndag blev det också kyrkan. Den här gången var det Lillasyster som var tärna i barn- och ungdomskörernas luciatåg. De yngre var också med, så söta!

Istället för att baka går det att läsa om bakning på charmigaste vis. Sen i somras har jag läst några feelgoodböcker i gulligaste stil. Ursprungligen blev jag rekommenderad författaren av min namne på jobbet. Charmiga miljöer, företrädesvis på landsbygden, kärleksdilemman. Det går inte att låta bli att gilla sån här läsning emellanåt även om de ibland är väl romantiska och väluppfostrade. Men sugen på att baka blir jag hela tiden. Och att skaffa en lunnefågel som husdjur… :O

Colgan, Jenny.
Den lilla bokhandeln runt hörnet.
Sommar på den lilla ön i havet (Lilla ön, del 1). Tillbaka till den lilla ön i havet (Lilla ön, del 2).
Det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 1). Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 2).

Ordentliga människor

Jag blev lite fundersam över bokvalet när A valde den här boken till Minsta bokklubben. Vaddå, är inte vi redan mer än tillräckligt ordentliga hon och jag? Nästa fundering var om boken var en roman eller en faktabok. Jag tror att jag har landat i att det är en slags kåserier. Det är svårt att ta på hur allvarligt menat innehållet är eller inte.

Boken är riktigt snabbläst med till synes allvarliga tips om hur läsaren kan bli ordentlig, blandade med anekdoter. Bäst för mig är ändå igenkänningen kring att det inte ansetts ”fint” att vara duktiga tjejen med koll och ordning och författarens små historier på det temat. En liten förhoppning jag har är att boken kanske kan bidra till åtminstonde något tillfälle där en person kan stå upp för att vara ordningssam iställe för att försöka dölja det.

Känner du dig som en ordentlig person eller är du en slarver?

Skugge, Linda. Ordentliga människor. 2019-10.