Kategoriarkiv: Blandade tankar

Nytt år – Välkommen till medeltiden!

Nyårsafton firades med middag hos några av våra allra bästa vänner i deras hus som ger mig ro och kreativitet. Sen avslutade vi året med att skåla till Ring, klocka ring och såg fyrverkerier på avstånd över Frösön.
Greenery, Pantone color of the Year 2017.

Fräscht grönt känns passande för en nystart. Må 2017 bli ett friskt och bra år! Istället för nyårslöften, eller det nu mer populära nyårsmål, har jag haft teman för de senaste åren.

2013 – handarbeta mer än året innan
2014 – mer musik
2015 – foto
2016 – fuck cancer var det enda som stod i fokus vid årsskiftet, tema fick bli en fortsättning på musik och foto
2017 – medeltiden!

Så det här året ska tydligen ha medeltiden som generellt fokus. Det var jag inte beredd på, men insåg mer och mer på nyårsaftonens kväll att det var dit vägen ledde. Ambitionsnivå och vad temat kommer att innebära får utkristalliseras längs vägen.

Även på bloggen kommer medeltidstemat säkert visa sig. Det finns mycket kultur och skapande att inspireras av där!

Övriga planer
När det gäller eget skapande är det att sy och avsluta projekt som gäller i första hand. Jag ska se till att alltid ha en vantstickning liggande, men inte påbörja något stort nytt stickprojekt.

På jobbet blir det stora förändringar, med intensiv start denna och nästa vecka, då jag under våren allt mer går in i rollen som delad projektledare och utbildningsproducent. Jag ser fram emot det massor! Jag ska fortsätta att stå och arbeta (till våren har jag inte suttit vid min arbetsplats på fyra år och inte haft någon stol på tre). Jag ska fortsätta att använda balansplatta ibland, vilket jag började med så smått under sen höst. Slutligen ska jag se om det inte går att få in nån mer smygträning under arbetsdagarna, nån variant med gummiband kanske.

När det gäller träning  i övrigt börjar jag året med näst intill obehaglig träningsvärk (bodypump på nyårsafton). Jag har egentligen inga problem att ta mig iväg på träning, men jag behöver få in en rutin med nya gymmet och inse att det får lov att bli mer klassisk styrketräning eftersom jag inte ”orkar” ta mig till nya gymmet så ofta. När det gäller styrketräningen har jag tänkt mig att testa en ny sak genom att köra några få muskelgrupper i taget tills jag blir less på det för att sedan gå vidare till nästa område.

På resefronten har jag en Stockholmsresa redan till helgen, på vårvintern blir det kära Ramundberget och i augusti åker jag till Gotland för första gången. Får se om det inte dyker upp en intressant långweekend utomlands till hösten också. Just nu är jag spontant nyfiken på Finland och landets hundraårsjubileum även om tanken snarare var en varmare ort. Så klart blir det någon mer stadsweekend inrikes under året oavsett.

 

Ett mörkt år är över

2016 hade sina ljusglimtar men är inte ett av mina bättre år.


Små utflykter och en öppen eld kan ge mycket.

2016 – minus
Första halvåret präglades helt av mammas cancerbehandling, systers långlångtidsskjuksrivning, tiden inför och efter min farbrors sambos dödsfall, och min kusins fullständigt för tidiga bortgång vid 39-års ålder.  Delvis på grund av detta, och delvis på grund av uttömda järndepåer, blev även jag sjukskriven ett par veckor under våren. Med minskad träning efter sjukskrivningen, och det faktum att gymmet öppnade nytt på hösten, har jag fortfarande inte kommit in i nya träningsrutiner. Jag har gått i samtal hos både psykolog och bildterapeut och arbetat med mig själv mentalt, men i övrigt tog jag inte tagit hand om mig själv riktigt bra det här äret.

2016 – plus
Några av de fina stunderna var familjens resor till Stockholm (januari) och till Göteborg (augusti), några fina sommarkvällar, och utflykter till Andersön och Åre vid olika tillfällen under året. Min och Mellanbrors resa till Umeå där mamma var under strålningsperioden är också ett fint minne även om anledningen var tragisk.

2016 – kultur & skapande
Jag har hunnit läsa en del böcker där stunderna med Minsta bokklubben betytt mycket, jag har sytt några klänningar och har kommit igång med stickandet. Dessutom har jag besökt ett antal utställningar, sett teater och, lite ovanligt för mig, varit på några musikspelningar. Och så klart – sett en del filmer på bio där Star Wars The Force Awakens på IMAX utmärker sig. Största kulturupplevelsen för hela året var ändå tveklöst att besöka Bokmässan i Göteborg under tre dagar.

2016 – bloggen
När det gäller bloggen har jag mer tydligt börja rikta in mig på kultur och skapande i vid bemärkelse. Men jag fortsätter även att skriva om familjen och små resor och utflykter då jag vet att det uppskattas. Ett antal Stockholmsresor, resan till Umeå och besöket på Fotomässan i Älvsjö ger inspiration även framåt.

2016 – arbetet
Det här året har inte jobbet stått i fokus, det har varit på tok för mycket privat för att engagemanget skulle orka i någon högre grad. Ändå har jag gjort det som förväntas, blivit nominerad för mitt språkarbete och jag har varit delad handledare för en språkpraktikant från Eritrea. Det känns också skönt att ha passerat åren med deltid och vab (vård av sjuka barn).

Julen då gästerna inte kunde komma

Julen blir inte alltid som man tänkt sig. I år kunde inte min syster med familj komma ut på landet för att fira jul med oss. Lillkusinen blev ordentligt dåligt och hamnade till sist på sjukhus för kontroll. Alla kusinerna saknade förstås varandra då det var några år sedan de firade jul tillsammans sist.


Julröda vantar och vedkorg på kälke.

Trots de saknade gästerna, att tomten kom förbi just när vi var borta från gården en stund, och att vädret inte var det bästa, fick vi ändå den jul vi önskar.


Vi tände ljus på kyrkogården vid soluppgången före gudstjänsten.

Fin och barnvänlig julgudstjänst vid krubban. Det var då tomten kom förbi och lämnade julklappar under tiden. Hos oss lämnar tomten en liten säck med gåvor från just honom. Övriga julklappar lägger vi under granen, delar ut och öppnar tillsammans på kvällen. Jag tror aldrig att jag har fått så mycket presenter från önskelistan som i år, mer om det i ett senare inlägg.

Grillning ute enligt tradition. Kälkåkning enligt tradition. Julmat enligt tradition. Tack för julen 2016!

Grymma lurar i julklapp

Tidigt i höstas bestämde jag att kosta på mig själv ett par riktigt bra hörlurar i julklapp. Till stor del som en ren arbetsmiljöåtgärd då jag har stora problem att fokusera på arbetet i kontorslandskap, och jag störs även ofta av att lyssna på musik i kombination med arbete.

Efter en del jämförelser fastnade jag för Bose QuietComfort 35, mycket för att de är trådlösa och väger mindre än konkurrenternas. På Black Friday dök de upp nedsatta i ett antal exemplar, i en enda butik vad jag såg. Redan tidigt, tidigt på morgonen beställde jag mina och hörde sen att de tog slut snabbt. Jag blev till och med erbjuden att sälja till en kollega till mannen eftersom de behövdes snabbt inför en resa.

Hursomhelst behöll jag mina lurar och jag är SÅ nöjd! Jag hade testat dem redan innan både i ett par butiker och på tåg, men att ha sina egna ger den rätta upplevelsen. Det har redan blivit  ett antal timmar både på arbetet och hemma med mina Bose. Allt ”buller” försvinner magiskt, även samtal längre bort liksom tv, musik och kollegor. Kommer någon närmare hör jag däremot bra vad de säger. Jag har använt hörlurarna lika mycket utan som med musik. Och tack vare brusreduceringen går det att få en utmärkt musikupplevelse även med låg volym om så önskas. Plus för lång batteritid och lättsam styrning via knappar på hörlurarna och via app.

Något annat som fungerar bra som julklapp till sig själv eller någon annan är en bok. På Bokens dag hade jag förmånen att lyssna på Johan Egerkrans. I signeringskön stod jag först och fick därför även tillfälle att prata lite kort med Egerkrans.

Om du har en julklapp kvar att köpa är Nordiska gudar det den gåva jag rekommenderar att du springer och köper bums. Den borde passa till alla! Som bilderbok för de yngsta, att sträckläsa som Mellanbror gjorde, att nörda in sig i för den som vill, att bara bläddra övergripande i för andra.

Sista arbetsdagen och stjärna till mig

Årets sista arbetsdag kom oväntat snabbt då jag hade glömt att jag har semester imorgon :P Jag ser redan fram emot att komma tillbaks efter nyår, men det blir ljuvligt skönt med lediga dagar innan dess.

Årets sista arbetsdag summerar jag med självskryt och en guldstjärna till mig själv. I år blev jag nämligen nominerad till den nationella utmärkelsen Språkskatten som delas ut vid Skatteverkets årliga språkdag från och med ifjol. Det här var för mina insatser på min arbetsplats, och har inget samband med mitt skrivande på bloggen. Men eftersom jag är så rörd och tacksam ville jag berätta :)

Urval från nomineringen:
”…seriöst och medvetet språkengagemang som strävar mot att engagera samtliga medarbetare på hennes sektion… Veckovisa mejlutskick… där språkliga regler eller nyheter tas upp… Samordnar sektionernas språkregler för utbildningsmanus, som är en del av sektionernas interna kvalitetsledningssystem… Lyfter med kontinuitet språkligheter… Strävar alltid efter att hitta den bästa klarspråksformuleringen i olika sammanhang.”.
Vinnare blev välförtjänt ”DigIT-projektet”, men vilken motivationshöjare för mig att fortsätta arbetet kring språkfrågor! Tack för att jag blev nominerad!

Årets sista arbetsdag tog kollegan A med mig på lunch till Café Tingshuset/Café Tings där vi åt ”Dagens” – inbakad blomkål på havtornspuré med äpple och linser.

Nu blir det bläddra tidningar i soffan hela kvällen!

Julbord och nytt uppdrag

Idag deltog jag i Restaurang Hovs anrika julbord. Stämningen blir något alldeles extra där för mig i den gammaldags miljön, där jag har ett tidigt minne från platsen när jag som barn åt smörgåsbord och sedan när vi hade begravningsfikat för min morfar. Jag tänker på morfar lite då och då, men alltid extra bland annat på den här platsen. Det är 16 år sedan morfar dog och befriades från sitt lidande.

Det börjar vara en årlig tradition att äta julbordslunch här och visst uppfylls mina förväntningar på vad ett julbord ska omfatta. Som vanligt försökte jag äta det som vi inte brukar servera hemma, samtidigt som jag försöker undvika allt baserat på gris. Jag hade blivit rekommenderad de inlagda kantarellerna, men gillade dem inte alls. Mina favoriter blev istället ugnsomeletten, renkorven, de ljuvliga katrinplommonen och ostkakan. Tack vare att jag i första hand fokuserade på sill och lax, och varken tog potatis eller bröd, blev jag inte illamående mätt utan var nöjt belåten när det var dags att ge sig tillbaks till jobbet.

På eftermiddagen meddelade min chef till sist övriga att jag kommer gå in på deltid som projektledare under våren. Det känns bra, nu är jag tillbaks ;) Utan att gå in på det för djupt, var anledningen att jag för ett antal år sedan hoppade av som projektledare, innehållet i de planeringsmöten som hölls då. Men nu är det mer rutinerade, och delvis utbytta, medarbetare i gruppen och annan chef, så jag känner ingen farhåga kring detta utan tror fullt ut på det här nygamla uppdraget.

Mer jultraditioner blev det hemma efter jobbet då det pysslades smällkarameller över hela vardagsrumsgolvet :)

Star Wars – Rogue One

Drogad med Cocillana-Etyfin sov jag hela natten utan hosta. Så välbehövligt, dygnet innan var riktigt illa med sömn bara nån minut i taget. Tack vare sömnen börjar jag nu känna att jag återhämtar mig och har till och med vågat boka in ett par träningar nästa vecka (jag får väl avboka om det inte funkar).

Det jag var mest orolig för utifrån förkylningen var risken att missa nya Star Wars, men jag klarade av att gå på premiären som planerat med Lillasyster som sällskap. Hon fick för övrigt titta in i maskinrummet en sväng vilket uppskattades. Däremot uppskattade jag mest, förutom själva filmen, att i princip alla i den fullsatta salongen hade kläder med Star Wars-motiv. Häftigt att se!

150101-Kopia-smal

Star Wars – Rogue One är en fristående film, men för den som har någorlunda koll på Star wars hör den ändå mycket ihop med de andra. Framför allt fylls några luckor vilket kan ge mervärde för den totala bilden. En hel del karaktärer och skådespelare känns igen, men det bjuds även på nya platser och karaktärer. Humoristiska K2SO var till exempel en trevlig bekantskap.

Filmen var klart cool och håller liv i sagan, men den når inte riktigt upp till Star Wars – The Force Awakens. Därför ser jag nu ännu mer fram emot uppföljaren Star Wars – Episod VIII som har premiär om ett år! :)

Star Wars – Rogue One, 2016. Regi: Gareth Edwards. Huvudroller: Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn.

Grafikutställning

Nu har det ramlat in många nya läsare under de sista veckorna. Välkomna! I den här bloggen serverar jag en kulturell konfetti med utgångspunkt från Östersund. Tema är kultur och skapande, i ett brett perspektiv, i en blandning med personliga inslag.

grafikutstallning_for_webb

Själv har jag åkt på en förkylning med feber och har legat hemma sen i helgen. Inte alls roligt, speciellt inte med tanke på att jag senast helgen innan hade en annan förkylning som gick på bihålorna. Idolfinalen, prisutdelning och Nobelfest och en hel hög med tidningar och böcker har fått vara mitt sällskap i vila.

Nu har det hur som helst börjat vända, och innan jag blev riktigt dålig tog jag mig iväg på en välbesökt vernissage på Ahlbergshallen. När jag kommer dit slås jag först som vanligt av att jag tycker om lokalen i sig.

Utställningen är en klassisk och fin grafikutställning. Jag tycker om att det tomma utrymmet får ta plats på många av verken. Men det jag fastnar för allra mest är alstren på övre våningen. Här har Henriksson, Athle och Carlsson samskapat till ett utsökt resultat. De har börjat trycka i tur och ordning på olika blad, för att sedan skicka vidare. Verken är signerade i den ordning konstnärerna har arbetat med dem och trycken hänger från taket i något som liknar en labyrint. Jag tänker att de måsta ha haft roligt under skapandet och besökarna fick höra att arbetet varit utvecklande.

Utställningen pågår över jul så hemvändare kan ta chansen till ett besök.

Grafikutställning. Elisabeth Athle, Annika PerssonEwa Carlsson, Kåre Henriksson. 10 december 2016-8 januari 2017. Ahlbergshallen, Östersund.

Novemberlov med mörka traditioner

_mg_3949
Några dagar sen – för nu är marken snötäckt!

Traditioner är viktigt för mig och jag tror nog att jag har fört över den känslan till barnen också.  Det är en av anledningarna att vi firade halloween 31 oktober med lite pyssel och monsterfika. För jag vill särskilja det mot helgens tradition när vi besökte gravar och minneslund och tände ljus. För barnens farmor och farfar, mina far- och morföräldrar, för mannens bror, för andra släkt och vänner. Men i år tänkte vi alldeles extra på min farbrors sambo och min kusin som bägge rycktes bort i våras alldeles på tok för tidigt. Cancer är så brutalt!

I kontrast fick vi i veckan veta att alla undersökningar av min mamma visar att det inte finns några spår av tumörer nu. Tack och lov!! På söndagen åt vi lunch hos mina föräldrar och fick träffa dem lite extra.

Resten av lovet ägnades till stor del åt att vila. Barnen var så trötta inför ledigheten och de större hade tokmycket skolarbete sista veckorna. Själv var jag också välbehövligt ledig torsdag och fredag. Det här lovet kallas ofta läslovet numer och det blev en hel del läst. Framför allt läste mannen ut fjärde boken om Harry Potter för Lillasyster – bra jobbat!

Haha, vila förresten!? Inte fysisk då… Storebror ville satsa lite extra på träning under lovet. Jag följde med och vi landade på sju blandade pass under veckan. Härligt att vara igång, får se hur jag kan följa upp det den här veckan när jag är i Stockholm några dagar.

Jag har förresten sett att det har tillkommit bra många nya läsare under veckan – välkomna!

Checklista tiden fram till jul

_mg_3954

Det här är saker jag  vill ha med mig inför resten av hösten:

  • Upprätthålla min plan för mer ensamtid.
    • Göra det bästa av en ensam dag i Stockholm senare i höst.
  • Hoppa i färgglada, prassliga höstlöv (innan de försvinner, i helgen kom det snö).
  • Fortsätta att skapa och sy.
    • Besöka stickcafé minst två gånger till.
  • Göra en av de fyra/fem familjefotoböcker jag har planerat.
  • Ta med mig barnen till Jamtli, inne på muséet (kom ihåg att det är fri entré  just nu).
  • Dricka te och tända ljus.
  • Pyssla inför jul (kanske inte riktigt än).

Kändisar och krisberedskap

dsc_4379
Ännu en bild från fina Hotel Pigalle.

Jansson, Kerjel & Wilderäng
En av de aktiviteter jag såg fram emot mest privat på Bokmässan var ett författarsamtal med Anna Jansson, Robert Karjel, Lars Wilderäng och Andreas Ekström (journalist/moderator). Det blev också så bra som jag hade hoppats på.

Samtalet hade utgångspunkt i att förstå vår samtid via skönlitteratur. Författarna tror att intresset nu för dytopiska böcker kan ha sin förklaring i att döva ett dåligt samvetet för att vi har det så bra, eller för att hantera oro och en osäkerhet som gör att scenarier målas upp. Karjel menar att magkänslan är att det som är bra kan gå oss förlorat.

Alla tre författarna visade på att Sverige saknar krisberedskap. Jansson jämför med Finland som enligt henne har möjlighet att ta hand om sina medborgare ett helt år vid kris. Hon tycker att det är ett pedagogiskt problem i Sverige att ingen vill tala om detta och föra ut det. Politiken struntar i frågan om beredskap, sa Karjel, då det skulle innebära jobbiga beslut och kostnader. Wilderäng menade att all information är bättre än ingen – det är bättre att veta att “Sverige inte har någon mat och beredskap”, än att det går rykten.

Karjel berättade om sin fascination över hur viktig kommunikationen är, och hur bra exempel mobiltelefonerna kan fungera även då utbildning och vård är utslaget, och tar upp Somalia, Krim, Ukraina och Syrien som exempel. Wilderäng menar att nya samhällen alltid uppstår efter en kris utifrån driften att organisera oss och att kommunicera.

En diskussion följde kring mediaflöde, desinformation och korta nyheter anpassade till Twitter. Slutligen frågade Andreas Ekström vad de tre författarna skulle göra om de fick obegränsat med pengar till en aktivitet för att förbättra? Wilderäng och Jansson skulle väja att bygga upp försvaret med totalförsvarsplikt och lager. Karjel vill bygga upp ett starkare oberoende där Sverige använder inhemska resurser.

När jag pratade med Wilderäng efter panelsamtalet berättade jag att jag och Mellanbror läser böckerna bägge två. Wilderäng sa då att han har en idé om att kanske skriva om ett liknande scenario som i Stjärnfall-triologin, men ur en ungdoms perspektiv, när föräldrarna aldrig kommer hem från arbetet. Blir den boken av kommer jag och Mellanbror läsa den direkt!
Anna Jansson, Robert Karjel, Lars Wilderäng, Andreas Ekström
Bokmässan Göteborg 2016.

dsc_4240
Elin Olofsson, författare, och Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare Jämtland/Härjedalen i Norrskensmontern.

Elin Olofsson
Jag tog mig äntligen för att ta kontakt med jämtländska Elin Olofsson på Bokmässan. Jag följer henne digitalt sedan länge, men för mig som introvert kostar det alltid att ta det där steget. Elin signerade böcker utifrån att hon blev utsedd till trea i Årets bok (Bonniersbokklubbar) efter Martina Haag och Jojo Moyes (stort!). Dessutom pratade hon i den så kallade Norrskensmontern. Det var en nyhet på Bokmässan i år med tanken att samla ihop och marknadsföra författare från Jämtland/Härjedalen, Västerbotten, Västernorrland och Norrbotten.

Efter att ha tagit kontakt med Olofsson blev jag inspirerad till kontakt och letade efter Anna Lissjanis som jag också har följt digitalt under lång tid, men jag var lite för sent ute tyvärr.

Bodil Jönssons tio tankar om arbete
Göteborgs Posten (GP) hade bland de mest intressanta föreläsningarna/samtalen på Bokmässan. Hade jag varit på Bokmässan enbart privat hade jag försökt hänga där en stor del av tiden. En av dem som jag ändå fick möjlighet att lyssna på var Bodil Jönsson, i ett samtal kring hennes senaste bok, Tio tankar om arbete. Jag har inte hunnit läsa boken än men det var intressant att ta del av några av hennes tankar kring arbetstid, arbetsfokus, mänsklig tillväxt, tidsplånbok, tro på framtiden, ställtid och lagomarbete. Hennes tanke kring rättvisa tilltalade mig – “solidaritet är att möjliggöra att vi kan vara så olika som möjligt och leva bra liv”.

Utmanande frågor

_mg_3939
Höst med halvvantar som mamma stickat till mig.

Jag har fått elva frågor ställda till mig från Pippilula. Tack! Jag väljer att inte skicka vidare denna gång, men nedan kommer svaren. Någon kan det roa :D

2. Om du fick välja precis vilket resmål som helst, vart skulle du åka?
Varberg (Bockstensmannen) och Estland (igen) står på min reselista sedan länge. Men egentligen är det Jämtlandsfjällen (inkl. stugan på landet) och Stockholm som jag gillar mest och aldrig blir mätt på.

3. Har du gjort något du skäms riktigt mycket över och som du kan dela här?
Det är sällan jag skäms över saker jag gör. Jag oroar mig mest för saker innan de sker.

4. Vilken är din favoritskådespelare och -skådespelerska?
Jakob Eklund (Johan Falk) givet. Och möjligen Jennifer Lawrence (främst i Du gör mig galen).

5. Om du fick chansen att träffa vem du vill i hela världen, vem skulle det vara och vad skulle du helst vilja fråga den personen?
Som jag har funderat på den här frågan! Jag kommer inte på en enda känd person som jag har något behov av att träffa. Jag umgås helst med den familj/släkt/nära vänner som jag redan har. Men jag skulle vilja att Kalle Zackari Wahlström hälsade på i vår stuga, inte för att träffa mig  utan för att umgås med min svåger, jag tror att de skulle trivas ihop.

6. Vilken musik lyssnar du helst på?
Topplistor är det jag lyssnar på mest… Techno och klassisk hårdrock annars.

7. Om du fick byta kön ett dygn, vad skulle du göra under det dygnet?
Jag kan inte komma på något som jag skulle vilja göra som man som jag inte redan kan göra som kvinna.

8. Tror du att vi kommer hitta liv i universum snart?
Jorden ligger ju i universum ;)

9. Om du fick välja ett yrke, vilket som helst, som du skulle jobba med resten av livet, vilket yrke skulle det vara?
Författare/skribent. Leta och sammanställa fakta och skriva ihop det både skönlitterärt och i faktaform. Gärna med egna bilder till.

10. Vad är det viktigaste som måste finnas på ditt julbord?
Katrinplommon…!

11. Har du något favoritcitat och  i så fall vilket?
Det är bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och förbli dum. (Det är väl därför jag ifrågasätter och verkar så dum hela tiden :P )

Och till sist första frågan. För att svaret var så långt.

1. Hur ser en vanlig dag ut för dig? (vardag tolkar jag det som)

5.25 Väckarklockan ringer (eller snarare vibrerar, använder inte ljud alls på mobilen förutom musik i hörlurar). Oftast kliver jag upp ganska direkt, annars snoozar jag 1-max 2 gånger à 5 minuter. Kollar sociala media, duschar, äter fil och flingor alternativt havregrynsgröt med lingonsylt. 6.20 försöker väcka barnen så smått och säger hejdå till dem och mannen. 6.30/7 – kommer till jobbet. (Alternativt går till träningen 6.05, men nu är morgonpassen flyttade till nya gymmet så den vanan är förstörd.) Jobbar… 11.30 Går hem på lunchen och äter med min man (alternativt tränar). Slutar jobbet vid 15.30/17 beroende på när jag började, längden på lunchen, och hur mycket jag har på jobbet. Fixar mat, förbereder barn (och ibland mig själv) för träning. Plockar ihop, pluggar eller gör något annat med barn, tar fram kläder och det jag behöver till nästa dag (alltid kvällen innan för att inte väck övriga för tidigt nästa dag), försöker hinna och orka läsa/pyssla/skriva/något annat eget. Det är svårt då jag är så kvällstrött. Sist försöker jag ev. dricka te, sticka och se nån dokumentär/film/tv-serie eller på annat vis umgås med mannen. Går och lägger mig nån gång 21.30/22.15, kollar sociala media, ev. läser något men somnar fort (jag har alltid lätt att somna). Sover.

På flykt över havet

untitledEftertänksam mellanbror funderar hur en flykt kan upplevas.

Bilderna på väggen i Jamtli café är skapade av en 17-åring som varit i Sverige ungefär ett år efter flykten från Palavon Piri i Afghanistan. För att inte behöva strida i Syrien tog han sig till Europa via de farligaste vägar. Upplevelserna från flykten visas nu – ta chansen att ta med en tonåring och samtala kring bilderna! Jag gick med Mellanbror.

Nu under hösten ordnar Jamtli även en annan aktivitet kring flykt. Under många år har muséet genomfört ett skolprogram för årskurs 9 där eleverna får vara aktörer i ett rollspel som ska illustrera en glimt av hur det kan vara på flykt. Storebror har precis varit iväg och tyckte att det var lärorikt. Bland annat blev han instängd i ett mörkt förråd där han fick vänta i 20 minuter. Den som promenerar i området kan se delar av hur aktiviteten utspelar sig, stöta på uniformerade personer, höra sirener och ljud av skott.

Teckningar av Morteza Jamshidi från Afghanistan, Jamtli café, 1-16 oktober. Jamtli i samarbete med Bodil Halvarson.
På flykt! Skolprogram, Jamtli friluftsmuseum 26 september-25 oktober.

Du vill höra vad jag säger

Igår fick jag en skräckblandad möjlighet att gå utanför min komfortzon. Vi hade en heldagsutbildning i pedagogisk presentationsteknik, eller retorik, med Serena Mon De Vienne från Snacka snyggt.

pinnar

Ledaren var charmig, proffsig och inspirerande, men tempot helt uppskruvat. Den del som kändes hamna mest i fokus var hur första intrycket kan påverkas utifrån kläder, vad vi säger, hur och med vilket kroppsspråk. Tyvärr känns det som att de viktigaste (och mest skrämmande) delarna, att öva en egen inledning på 60 sekunder, passerade alldeles för hastig. Det var flera gånger vi inte hann klart i våra bikupor och någon djupare diskussion eller reflektion fanns det inte tid för. (Var det en tvådagarsutbildning komprimerad till en dag?)

Det var en tillåtande grupp (trevliga kollegor) att prata inför, i princip alla blev nervösa av någon anledning, och jag är så tacksam för den feedback jag fick från dem och ledaren. Men – att stå inför en grupp och prata enligt ett manus – det ligger i topp tre på saker jag ogillar. Fullständigt tunnelseende och minnesluckor… På ett vis är det bra att öva, samtidigt händer det i princip aldrig att jag pratar med manus inför en grupp. När jag väl måste göra det, för att det ingår i jobbet, så gör jag det ändå. Alltså kanske det är något jag inte behöver bli bra på, jag är redan duktig på för många saker ;)

Den teoretiska delen tycker jag var väldigt intressant och jag fick med mig en hel del tips. Några exempel på ämnen som togs upp:

  • Hur vill jag bli uppfattad? Vad kan jag göra för att nå dit genom det första intryck jag förmedlar? Anpassa detta utifrån målgrupp. Som alltid var det intressant att höra resonemang kring fördomar.
  • Välj att likna målgruppen (vara en i flocken), le och visa att jag inte är farlig (beroende på mål).
  • Trovärdighetsförstärkning: ”När jag pratade med vd igår sa han…”.
  • Orden är inte lika viktiga första 90 sekunderna – då tittar vi på personen.
  • Säljande rubriker.
  • Använd rummet, gruppen, berättelser och rekvisita i presentationen.
  • Presentationssteg – planera vad jag ska säga på vilken position (även minnesstrategi).
  • Det är inte att någon kommer av sig som sänker trovärdighet, utan hur situationen hanteras.
  • Retorisk analys.

Efter utbildningen blev det after work på BBQ Garden. Vi blev ett stort gäng och det var trevligt som vanligt. Lite trist dock att en av anledningarna till tillställningen var att kollegan M nu ska vara tjänstledig för annat arbete knappt 1,5 år.

Hos Dryden kan du läsa en annan version av samma dag och utbildning.

Det här med packningen

Att packa (litet) är ett av mina specialintressen. Kan säkert verka underligt för många, men jag vet att det finns fler där ute som tycker att det är nördigt fascinerande med packningar och reseförberedelser, Dryden till exempel.

Några av mina tidigare mindre packningarDSC_0587
Trondheim två nätter på motorcykel (men hotell). Allt för två personer rymdes i sidoväskorna på hojen, en väska var alltså. Och då hade jag ändå extra skor med mig vilket kan anas på bilden längst upp under kartorna.

Intrikes resa över några dagar – alltid enbart handbagage. Även vid tjänsteresor med dator och tillbehör och ofta inklusive träningskläder. Platsen är aldrig något problem. Men om jag har mycket arbetsmaterial i papper med mig brukar det kunna tangera tillåten vikt på BRA.

Berlin tre nätter – handbagage – lätt!

Den mest imponerande lilla packningen var nog ändå när vi åkte till Göteborg med två vuxna och två små barn (2 och 4 år). Då hade vi en liten sittvagn och en ryggsäck i dagstursstorlek – totalt på fyra personer. Räddningen var att inget av barnen använde blöjor längre.

Stockholm arbetsresa 2008 med två övernattningar – litet handbagage, 8-månadersbaby, bara bärsjal, ingen vagn.

Rhodos med tre barn (1, 5 och 7 år) – en resväska modell mindre, två små barnryggsäckar. På vägen dit hade jag med en hopfällbar barnvagn av enklaste modell från Jysk. När vi åkte hem fick vagnen stanna kvar som skänkes på hotellet.

packningEn vanlig 9-nätters tältsemester med Saab 95 kombi har kunnat se ut som på bilden. Notera att det ena tältet är så stort att jag nästan inte orkar bära väskan, och att vi hade ett extra tält. Sovsäckar, liggunderlag osv till fem personer ryms också.

Lägg märke till att äggen fick åka uppe på hatthyllan :D Vi brukar alltid ha med mat och Trangia-kök på våra bilsemestrar. Hatthyllan är för övrigt så klart stängd.

Motsvarande packning fick vi också in i en Volvo 440. Då hade vi stor barnvagn i packningen, men mindre storlek på barnens kläder.

Undantaget från liten packning är när vi drar till fjällen på vintersemester – då behövs både tackräcke och att öppna hatthyllan…

Närmsta packning är en ny Göteborgsresa. Därefter ska sönerna fjällvandra, sån packning är rolig att grotta ner sig i ;) Men vanan är inne, så det börjar gå mer eller mindre på rutin.