Kategoriarkiv: Blandade tankar

Vabruari från soffan

Det är inte optimalt att gå omkring på Stockholm Central, åka fullpackat tåg i flera timmar, tänkte jag förra söndagen utifrån klassiska vabruari och aktuellt fokus kring smittspridning (corona…). Nu var det bara en ordentlig förkylning jag åkte på. Och har blivit påmind om att vara tacksam för att det inte är något värre. Men ändå.

Onsdag upplevde jag mig ovanligt kall. I torsdags kväll kände att det började krypa i halsen. Fredag morgon hade jag feberkänning och blev sämre under dagen. Lördag och söndag var riktigt hängiga. Lillasyster tog på sig att laga mat till mig och sina syskon. Hon bara tittade på mig nerbäddad i soffan och insåg att det inte var någon mening att hoppas på att jag skulle orka laga mat. Söndag fick jag bita ihop för att äta middag med barnen och min pappa. Storebror hade nämligen födelsedag :) Från sin morfar fick han älgkalvsfilé i present för att själv tillaga <3

Än så länge är det bara jag som är drabbad och jag har för gamla barn för att ”vabba”. Men min stora skräck är att jag har smittat någon inför kommande sportlov (risken måste ha extremt hög sannolikhet). ”Mambruari” kanske vore något? Det är ju jag som har blivit ompysslad. Även om det var en oväntat seg förkylning, med lite annorlunda utveckling än vanligt, har det gett resultat att barnen och jag har pysslat om mig. Idag kan jag vara uppe och göra saker och imorgon går jag tillbaks till jobbet. Lite sur dock utifrån att jag såg fram mot min första hela lön på väldigt länge, för att jag fick boka om flera viktiga möten på jobbet, och kommer att få jobba på ordentligt för att komma ikapp.

Jag misstänker starkt att jag var extra känslig och drabbades av förkylningen för att kroppen sa: ”Men hörru, fattar du inte att du behöver vila, tempot är för högt och du behöver återhämtning. Förstår du inte på annat vis så får du en förkylning här som lärdom.”. Det är bara en månad sen jag gick upp i heltid igen sen förra årets flera sjukskrivningar. Förra veckan blev väldigt intensiv arbetsmässigt samtidigt som jag försökte låta vardagen gå på som vanligt. När det är mycket hemma behöver jag andas lugnt på jobbet. När det är mycket på jobbet behöver jag avboka allt privat. Jag får ta den här förkylningen som en påminnelse. Trots allt är mitt mål att ta hela 2020 för att komma tillbaks, jag har tid att lära och justera.

Under tiden jag utmanar mig själv och känner efter hur jag mår kommer här ett monsterinlägg med ett gäng tidigare lästa böcker, annat smått – och mycket gott.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC00343-scaled.jpg
  • Den stora utställningen
    Tidigare läst liten pärla om när Einstein besöker Sverige och världsutställningen i 1923 för att hålla sin Nobelföreläsning. Trevlig och oväntad historia men inte alls ”crazy” som många av författarens tidigare böcker vilka jag tokgillar. Min pappa fick läsa boken efter mig.
    Hermansson, Marie. Den stora utställningen. 2018.
  • Jag vill sätta världen i rörelse
    En annan Nobelpristagare var vår folkkära Selma Lagerlöf. Det här praktverket gav mig en på många vis ny bild av Lagerlöf. Boken nominerades till Augustpriset 2019. Att besöka Mårbacka är för övrigt ett starkt barndomsminne för mig och så fort jag tänker på Selma är det hemma i hennes bibliotek eller köket med AGA-spisen jag befinner mig i tankarna.
    Palm, Anna-Karin. Jag vill sätta världen i rörelse. 2019.
  • Liv efter liv
    Det intressanta med den här boken är att den börjar 1910 igen och igen. Första delen är bara ett par rader. Sen startar boken om från samma tillfälle igen i något stycke. Därefter igen. Och igen. Så småningom i flera kapitel. Det upplägget och ett oväntat innehåll är vitsen med boken. Och den gröna bubblan på omslaget! (En sån som jag har!) Tyvärr blir boken långtråkig när jag har kommit in i upplägget.
    Atkinson, Kate. Liv efter liv. 2016.
  • Härifrån till Allmänningen
    En annorlunda bok som utspelar sig i förortsmiljö i 1960-talets slut. Det är gängbråk, höghus, kvartersgränser, klasskillnader/status och en hemlighet. En av de bästa förortsbeskrivningar jag har läst.
    Sem, Sandberg, Steve. Härifrån till Allmänningen. 2005.
  • De små tingens gud
    En klurigare bok som kräver sin uppmärksamhet. Olika tidsepoker blandas och det kan vara svårt att hänga med inledningsvis, särskilt eftersom berättelsen dessutom blandas att skrivas ur ett barns respektive en vuxens perspektiv. Ett huvudspår av boken handlar om ett tvillingpar som skiljs åt som barn i bakgrunden av ett annat barns dödsfall. Trots stor tragik är det här en finstämd bok med vackert språk som ger en ny bild av Indien.
    Roy, Arundhati. De små tingens gud. 1997. 
    Författaren blev tilldelad Bookerpriset för denna roman.
  • Ragga som du shoppar
    Gissar att den här boken klassificeras som en bok för unga vuxna. Men det struntade jag i. Det här är en helkul, lättläst roman att roas av en stund. Miljön är nutid Göteborg där huvudpersonen missnöjd jobbar på en klädbutik med drömmar om en helt egen lägenhet istället för att bo ihop med kompisar. Stilen är i dagboksform med finurliga små texter om både allvar och yta. De regelbundna restaurangmiddagarna med vänner gör mig lite avundsjuk och huvudpersonens relation till sin syster griper mig mitt bland all galen humor i boken.
    Jansson, Lin. Ragga som du shoppar. 2018.

Från böcker till två musikpärlor som jag inte skrev om under hösten 2019 – hösten som försvann…

Sirocco gav mig en oförglömlig musikupplevelse. Första gången jag har tittat på en slagverkares händer med en sådan fascination (Fredrik Gille). Tillsammans med Sofia Berg-Böhms speciella sång och framträdande blev föreställningen gripande med sånger på jiddisch, hebreiska, arabiska mm. En del riktigt gamla sånger från Andalusien framfördes, folkmusik och flamenco.
Sirocco. Gamla Tingshuset, Östersund. September 2019.

Samma vecka upplevde jag Violet Green på Heim i Östersund. Det var en lärorik och härlig lunchkonsert fylld med musikglädje och kvinnlig jazzhistoria. Gruppen är högaktuell just idag, och denna vecka, då de är på turné i Östersund idag: Gamla Kyrkan på lunchen – den hade jag kunnat se om jag inte hade varit hemma pga envisa förkylningen! Och Jazzköket ikväll. Därefter fortsätter de vidare till Sundsvall imorgon, Härnösand på fredag och slutligen till Näsåker på skottdagen. Rekommenderas! Jag hade gärna besökt Hotel Nämforsen på lördag. Violet Green and all between. HEIM, Östersund. September 2019.

Över till en hög med god mat på restaurangerna i Östersund. Faktiskt allt från senaste dryga månaden.

Steak Sandwich. Oxfilé i bitar med brödet ”på högkant”, pommes, bea och vin på Tegel. Lugn miljö för att äta och baren med lounge gillar jag. Däremot föredrar jag att få köttet i stor bit.

Dalwhinnies klassiska och fantastiska chokladtryffeltårta bakad med valhronachoklad och ett stänk whisky serverad med vispgrädde. Jag brukar sällan orka med den här mäktiga tårtan, men äntligen vid detta tillfälle. Jag drack High Coast Whisky 63 till.

Nattbakad karré med picklad rödlök, surkål, blåbärsaioli och rotfruktschips på mysiga Jaktstugan. Brunkullans rooibos till det.

Alla hjärtansdag-lunch. Gourmetkorv De Lux med potatismos mm på Norra Station. Bryggt te till maten.

Egg Benedict Royal i sällskap av min systerdotter på N1. Kallrökt lax på tekaka med sallad, pocherade ägg och rikligt med hollandaisesås. Vi tog med en karaff kranvatten till bordet.

Sir Winstons klassiska grillspett på oxfilé med pepparsås, bea, pommes och vin.

Min egen semla som rulltårta för första gången. Ville och orkade inte lägga ner nån större energi på att baka när jag är förkyld, men en snabb rulltårta fick jag till. Jag föredrar klassisk semla, men rulltårtan var överraskande god då grädden och mandelmassan sprids ”överallt”. Tips: Rikligt med riven mandelmassa tillsammans med grädden. Kardemumma i smeten blir gott.

Vernissage för Melllanbror och bildesteternas utställning. Utställningen med olika trycktekniker hänger på Gamla Tingshusets Café till 18 mars och verken går bra att köpa.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC07522.jpg

Och slutligen – ljuset är åter! Det är strålande vårvinter utanför mitt fönster, om än något kyligt. (Hoppas solen värmer imorgon då Lillasyster ska vara ute med islandshästar hela dagen som en alternativ skoldag.) Men känslan av att vi går mot sommaren är väckt. Bild från en kväll ute på Marités takterrass i somras. I natt är Storebror på Marité för att fira 100-dagar kvar till studenten!

Berättelser om ett liv

Jag är inte övertygad om att golvuret som skymtar på bilden är värt så mycket. Några dyrgripar uppdagades däremot på Antikrundan ikväll. Det spelades in här i stan bara ett kvarter hemifrån mig. Intressant program som jag, Lillasyster och Mellanbror inte kunde slita oss från trots att Mellanbror egentligen skulle plugga matte. Lite förvånande såg jag inga direkt bekanta i tv-programmet.

Det mest intressanta är ändå att få en berättelse kring sakerna som människorna har med sig till tv-experterna tycker jag. Precis som boken av 2019-års nobelpristagare har gjort i sin bok, sätter en berättelse kring en vid första anblick helt vanlig kvinna. En bok som sägs handla om författarens egen mamma, bland annat om den frihet hon fick genom möjligheten att lämna hemmet och jobba på nazisternas kurorter. Vilket annorlunda perspektiv, men vi kan trots allt inte blunda för risken att ramla dit i det som efteråt visar sig fasansfullt fel. Moderns fortsatta liv och slutligen hennes eget avslut av sitt liv. Jag hade blivit förvarnad om att Handke skulle vara svår att läsa och valde denna tunna bok för att den skulle vara någorlunda tillgänglig. Jag upplevde den faktiskt inte alls svår att läsa, men den gav mig samtidigt inte heller det där lilla extra.

Handke, Peter. Berättelse om ett liv. 1974.

Överraskad

Jag har blivit överraskad flera gånger de senaste fullmatade dagarna. Plötsligt gjort annat än vad jag trodde att jag skulle göra. Bara glada överraskningar.

Tulpansäsongen fortsätter. De här svagt rosa köpte jag inför helgen och de är fortfarande helt fina. Egentligen hade butiken inte tagit fram de här än, men jag ville envist ha rosa tulpaner så de plockade fram dem speciellt till mig.

När det sen blev helg var tanken att jag skulle gå hem till B för middag och fredagsmys. När det blev fredag föreslog han att vi skulle ta en liten aw/ett glas bubbel på stan först. Sagt och gjort träffades vi på stan med siktet inställt på Norra Station. När vi skulle passera Dalwinnie föreslog B spontant att vi skulle gå in och kolla läget. Det brukar vara jämnfullt där och på fredagarna går det inte att boka bord. Det var bra nog med folk precis innanför dörren och vi hann knappt ta ett par steg in innan M (ägare) högg tag i oss och sa att han hade ett bord för oss.

Plötsligt satt vi där och han frågade vad vi ville dricka när vi väntade på maten. Maten!? Vi beställde in vin samtidigt som vi hörde att nästa sällskap fick beskedet att de var välkomna, men att det var över en timmes kö… Ibland är det inte helt fel att vara igenkända måste jag medge. Vi tog in en lokal plockbricka att dela på. Sen var det så trevligt att vi faktiskt blev kvar och åt tills det var dags att åka hem till fredagsmyset. Helt oplanerat. Och härligt.

Till varmrätt valde jag tournedos på oxfilé med pepparsås och pommes och ripasso till det. Det är sällan jag orkar trerätters, men den här kvällen gjorde jag det och tog självklart den supergoda chokladtryffeltårtan gjord på Valhornachoklad med ett stänk Dalwinnie-whisky. Till det tog jag High Coast Whiskey 63. Whiseky från 63:e breddgraden, lagrad på 63 liters bourbonfat i 63 månader, 63 decimeter ovan mark…

Lördag var tanken att umgås med alla barnen, se tv-serie och mello. Det gjorde jag visserligen. Men framför allt fick jag ett helt spontant ryck och började möblera om hemma i många timmar. Avgörande var att jag flyttade datorbordet från sovrummet till vardagsrummet. Sönerna fick hjälpa mig att bära och flytta datorbordet och sofforna några varv innan jag hittade rätt. Resten av lördag och en stor del av söndag fick jag ta hand om följderna av den spontana ommöbleringen. Jag passade på att verkligen rentorka i hyllor och bakom saker och hann ivarjefall en bit. Jag hade ingen aning att jag skulle möblera om och fixa hemma den här helgen – men det var roligt och blev bra!

Söndag eftermiddag bjöd kanske inte på några överraskningar, men desto mer aktivitet. Jag, Mellanbror och Lillasyster såg Havets sång på lilla bion. En sån fin film!! Sen var jag till konsthallen och hjälpte till att packa ner utställningen som precis slutat. Slutligen var jag med jobbets quizlag på Bishops Arms och både kunde och kände igen ovanligt mycket av frågorna.

Söndag fick förresten stan finbesök av gigantiska Boeing C-17. Jag hade inget hopp om att få se planet då det skulle landa från andra sidan berget, inte över stan. Men – helt plötsligt visade det överraskande upp sig även för mig. Det behövdes ett extra landningsförsök och därmed en sväng runt stan innan landning. Jag hann knappt med att titta och hade inga bra förutsättningar för att fota, men ett par minnesbilder över hustaken lyckades jag fånga :)

Rött uppror

Heldag jobb varav sektionsmöte större delen av tiden. Mysig, men lite för kort, lunch på Vezzo (mums). Sen direkt till husets bokklubb direkt efter jobbet. Jag kan säga att jag är rätt mör efter dagen och försöker nu intala mig själv att det är helt okej att jag inte orkar mer. Det räcker med göra mig iordning och vila och/eller läsa resten av idag. Eventuellt tänkte jag läsa något magasin istället för bok när jag redan är så trött.

Första 80 sidorna i bokklubbens bok denna gång utspelar sig i gruvor under jorden på planeten Mars… Jag var lätt skeptisk till denna sci-fi-bok. Men – från sidan 80 blir det betydligt bättre och ungefär efter 100 sidor kunde jag inte släppa boken. Den utvecklade sig till en riktigt spännande bladvändare lite i liknande stil som Hunger Games. Intressant att reflektera kring samhällsklasser, grupprocesser och krigsstrategier (!) med övriga medlemmar i bokklubben. Dessutom blev vi bjudna på en Red Velvet-kaka. Mums för andra gången idag!

Brown, Pierce. Rött uppror. 2015.

Barmark

Nu är det uppenbart att jag tänkte rätt. Denna och nästa vecka ska jag vänja mig vid att arbeta heltid igen. Våga prioritera bort det jag inte måste. Trots att jag har en stor längtan efter att dra på fullt. Göra massor av kul både på jobbet och privat. Jag gillar tempo, fulla dagar och deadlines. Jag har fått mycket energi efter nyår. Det kändes också bra igår att jobba heltid. Men efter en dags arbete, tandläkaren och affären kraschade jag totalt och låg i soffan precis hela kvällen. När var jag trött saknade jag mamma och då blev det än värre. Mest energi fick jag lägga på att förlåta mig själv, att inte döma mig för att jag inte orkade mer. Förlåta mig för att barnen fick micrade rester till middag och att all disk står kvar.

Egentligen vet jag att det här kommer att bli bra. Alla förutsättningar finns för det. Jag får handla på helgerna så att jag slipper under veckorna. Och prioritera sömnen. Jag sover tillräckligt bra igen, men det får inte bli för kort tid.

Apropå att sakna mamma så tar relationer mellan olika generationers kvinnor en stor plats i Malin Nords norrlandsskildring. Vi läste boken i Minsta bokklubben 2019. Intresset för boken fick jag 2017 när jag hörde författaren på Bokens dag. Kanske framför allt för att det är en lokal författare ungefär i min ålder. Det som fastnade mest från boken var nog ändå beskrivningar av kalla vandringar i flykt och konsekvenserna av såna händelser. Samma år deltog även Anders de la Motte, Mats Strandberg, Martina Haag och Lars Lerin. Oförglömligt!

Nord, Malin. Barmark.
Kudden på bilden vävd av min mamma.

Den tyska flickan

Känner mig som en dålig kompis. Igår var det pubquiz och plötsligt var det en person för lite i jobbets lag. Jag stannade hemma. Idag jobbar jag heldag för första gången på flera månader. Efter det direkt till tandläkaren. Sen snabbt hem och fixa middag innan Mellanbror ska på träning. Egentligen kan jag också träna då; zumba med K, sånt jag mår bra av. Men jag kommer att låta bli. Det kanske skulle fungera idag. För att hålla första veckan på heltid behöver jag dock hoppa över saker. Och se till att komma i säng tidigt. Tyvärr kostar det på att vara försiktig med mig själv istället för att tacka ja. Det svider ordentligt.

I och med att jag är hemma ikväll kommer jag att hinna umgås med Lillasyster och kolla hennes skolarbeten, diska och snygga till i köket och läsa mer bok. Det är härligt att vara inne i en läsperiod och det gör det enklare att komma i säng tidigare.

Apropå läsning är en av de böcker jag kommer att minnas från 2019 Den tyska flickan. En flykt via båt mot Kuba 1939. Ett fartyg som skulle bli en räddning blir en undergång. 75 år senare kommer ett paket till tolvåriga Anna i New York från en okänd släktning. En verklighetsbaserad tragedi om en familjs öde från ett liv i lyx till andra tider och platser. Plus: För mig nya aspekter och händelser från krigsåren, och verkliga foton.

Det är så mycket som fortfarande är okänt och obegripligt av det som hände.

Armando Lucas Correa. Den tyska flickan. Originalspråk: spanska (Kuba).

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Ditt livs affär

Det känns bra nu. Jobbar förmiddagar, äter lunch med sällskap på stan på väg hem eller något lättsamt ensam hemma. Gör någon liten insats hos mig (påminner mig själv varje dag över att jag är tacksam för att orka). Sover en eftermiddagslur innan barn dyker upp efter skolan. Middag, umgås och kanske något mer projekt hemma innan det blir tv och/eller bok. Det är min sista vecka på deltid och mitt mål är att komma iväg tidigt för att bli van att kliva upp.

Även om det känns bra nu håller jag på att förbereda mig mentalt för att nästa vecka kommer att bli tufft med tidiga mornar, heltid och ingen eftermiddagssömn. Tredje dagen på raken tidigt idag börjar ta emot tyvärr. Siktet är att jag ska orka jobbet och att ordna med middag nästa vecka. Därefter vill jag att det stabiliserar sig så att jag både kommer att orka jobb och kvällar. En belastande vardag gör att jag inte får ha slut på energi när jag kommer hem. Det är viktigt.

Uppåkrakakor. Med inspiration från På spåret. Första gången jag har bakat sådana.

Apropå en hel del bok- och tv-kvällar har jag hunnit läsa extra. Jag fortsätter att skriva om de böckerna samtidigt som jag lägger upp flera tidigare lästa men inte bloggade. På Netflix ser jag och Mellanbror nu Messiah. Efter halva säsongen har jag fortfarande inte kunnat avgöra om jag gillar den eller inte. I övrigt slötittar jag mest på Efter fem och Handbolls-EM (undrar om herrarna verkligen är tillräckligt på hugget för att gå långt?). När det finns möjlighet ser jag På spåret och Lillasyster vill gärna se Sveriges mästerkock, då blir det att jag tittar lite också. På spåret var för övrigt extra bra i fredags med svensk norrlandsort som resmål (jag vill inte avslöja exakt vilken om någon har tänkt att se avsnittet), småkakor och svenska djur. Roligt! Ovanligt mycket tv för mig är bara att konstatera.

Rensningen av alla mina prylar fortsätter också i ovant tempo. Jag har verkligen hunnit undan mycket sista veckorna. I lördags fick jag draghjälp av K som hjälpte mig att gå igenom tyger och en del andra textilier. Det har varit ett av mina mer skrymmande områden. Efter rensningen har jag bara två mindre lådor kvar med nostalgi- och bra-att-ha-tyger, och en hög med kläder som ska sys om/lagas och pågående syprojekt. Är inte den högen hanterad inom två veckor kommer jag att slänga det som ligger kvar.

Tänkvärd men underhållande julnovell eller betraktelse med fyndiga illustrationer av Ella Laytham. Boken kan läsas året om men kanske är det extra effektfullt att fundera kring vad som är viktigt i livet, och vilka fotspår en lämnar, precis vid jul.

Backman, Fredrik. Ditt livs affär. Publicerad i Helsingborgs Dagblad 2016.

Tacksamhet

Igår städade vi ut julen. Under helgen hade jag redan börjat samla ihop tomtar, stjärnor och annat. Julgranarna stod kvar. Den i vardagsrummet var fortfarande grön och fin. Lillasysters gran tappade däremot alla barr så fort hon klädde av den. Störst prestation känner jag ändå att det var att stoppa in alla sina saker i bra ordning i sina lådor och in i skåpet. Dammsuga fick jag hjälp med :)

I och med att julsakerna är bortplockade placerade jag också ut julklapparna till sina rätta platser. De har stått samlade på en hylla fram tills nu. Den fina kudden har Lillasyster tryckt. Det vita mönstret var täckt med mjölpasta när hon stämplade med färg. När pastan sen avlägsnades blev det ett sånt här bra resultat.

Jag fick också andra julklappar att vara tacksam för som kommer att räcka länge – bok, gosaker, engelskt läppbalasam och annat.

Av pappa fick jag hemslöjdade stekspadar och en riktigt avancerad julklapp. En burk med hjortronsylt. Han har själv plockat bären, kokat sylten, spraymålat locket, gjort en etikett med information i form av QR-kod, byggt förpackningen och fäst etiketter på den. Imponerande. Sylten kommer att ätas med andakt. Jag lutar åt att servera hjortron med mandelmussor och grädde.

Apropå tacksamhet så lånade jag den här boken för ett tag sedan. En tänkvärd liten bok som inte bara är personlig, utan känns rent av privat i vissa delar. Kristin Kasperson är så härlig. Jag tycker alltid att hon känns som ”den där trevliga kompisen” trots att vi aldrig har träffats, jag bara följer henne på Insta.

Kaspersen, Kristin. Tacksamhet. 2019.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Knutby

Lillasyster har varit nöjd och vilat i helgen efter en heldag i stallet under torsdagen och en riddag för mer avancerade ryttare under fredagen. Så roligt att känna hur nöjd hon är. När de var ute och red på gångvägarna träffade hon dessutom på sin morfar. Fin bonus.

Även jag har tagit det synnerligen lugnt i helgen. Pysslat runt hemma. Läst böcker. Jag såg också ett par avsnitt till av The Witcher på Netflix tillsammans med sönerna. Frågan är om det inte är jag som gillar serien mest av oss.

I går var jag och Lillasyster och drack te hos en vän med den mest förtjusande bäbis. Den fina lägenheten i flera våningar ”ser ut som en inredningstidning” enligt Lillasyster och jag kan inte annat än hålla med. En fin stund.

En riktigt lika fin stund var det inte att läsa en bok om Knutbymorden. Men ohyggligt spännande. Och så pass allmänbildande att det nästan borde vara obligatoriskt att läsa boken. Både generellt och specifikt kring det här fallet. Jag ryser så att jag inte klarar av att kommentera mer än så här ytligt. 

Bonnier, Jonas. Knutby. 2019.

Snöstorm

Det var storm men ingen snöstorm där efter jul, men boken Snöstorm läste jag under hösten. Den handlar om en man som blir fast på ett tåg som fastnar i en snöstorm. Han sitter intill en äldre dam och minns tillbaks på det liv som passerat, hans ungdomsår och ungdomskärlek. Det är något speciellt med Erbas böcker. Framför allt fastnade jag för författarens beskrivning av huvudpersonens upplevelser som student.

Erba, Augustin. Snöstorm. 2019.

Dagarna efter jul spenderade jag för övrigt med barnen och min pappa ute på landet. Första dagen kom vi till ett utkylt hus som fick eldas varmt hela dagen. Det blev skoteråkning på nya skotern och grillning utomhus istället. Behaglig temperatur ute och mycket snö på marken och på alla träd. Men det var väldigt grått och solen kom inte fram överhuvud taget. Följande dagar var än värre. Då regnade det underkylt regn. Det lät som små diamanter som föll ner på isen och halkan. Allt utomhus blev täckt av en ishinna. Samtidigt blev det ordentligt blåsigt. Lillasyster och morfar tog sig en skidtur, men annars blev det mycket mys och böcker inomhus istället. Troligen välbehövligt det med, men jag hoppas då på bättre vinter nästa gång vi åker ut på landet.

30 december jobbade jag och några få ytterligare kollegor. Skönt att göra bokslut för arbetsåret i lugn och ro.

Nu vänder vi blad

Så… nu får det vara nog med 2019! Ett år som har dominerats av två alldeles för tuffa händelser.

  • Först mammas sjukdomstid och när hon somnade in bara någon vecka efter hennes 68-årsdag. I och med det har mina barn bara morfar kvar från den generationen. Samma med min systers barn. Farföräldrar finns sedan länge varken kvar för kusinerna eller för mina barn.

    Mamma levde sunt, rörde sig varje dag, åt bra och älskade natur och friluftsliv. Tack vare hennes fina kondition klarade hon en mycket tuff behandling (med cellgift, operation och strålning) för en av de mest aggressiva formerna av bröstcancer som många fortfarande inte går igenom. Det gav oss några år till innan sjukdomen kom tillbaks och spred sig i många livsviktiga organ. Till sist kunde inte ens mamma hålla emot. Att slutet blev finaste tänkbara har betytt allt i sorgearbetet.
  • Tiden när vi inte visste var B fanns under sin semesterresa i Polen. Sökandet efter honom. Alla tankar kring vad som kunde ha hänt. Och när han väl var identifierad på sjukhus, den akuta vårdtiden och fortsatt sjukhusvistelse (totalt sju veckor). Idag har vi en vardag som fungerar på något vis även om B är helt sjukskriven inom rehab och jag fortfarande är sjukskriven på deltid.

De här två stora händelserna, mycket frånvaro från jobbet i form av sjukskrivning och anhörigdagar, gör att jag med en utmattad suck gärna bläddrar vidare till ett nytt år. Och inte bara det – ett nytt decennium – det nya glada 20-talet! Det kan jag behöva. Du som känner mig vet att det senaste året bara har varit droppen av många års hög belastning för mig. Jag behöver många stabila och fina år framför mig nu.

Positivt från 2019

  • Förutom allt jobbigt finns det något mer jag bär med mig, framför allt från just 2019 – all kärlek! Allt stöd, uppmärksamhet och hjälp. När jag bläddrar vidare till nya tider kommer känslan av att inte vara ensam bestå. Att veta att så många finns för mig när det behövs. Vänner sedan länge, personer i omgivningen, nya bekantskaper.
  • Från 2019 kommer jag också att minnas ett gäng fina resor! Vilnius, Genève, Gdansk, Sopot, Kraków, Warszawa, Wrocław, Norrköping, Stockholm, Lund, Köpenhamn, Malmö, Sundsvall, Sollefteå, Näsåker, Åre, Sylarna mm…

Så… Nyårslöften? Planer för 2020? Att vara rädd om mig själv och andra är spontant det jag kommer att tänka på. En lång och försiktig återhämtning och stor omtanke. Som en del i mitt välmående vill jag dock bevaka att jag tar mig utrymme att kontinuerligt skapa och uppleva kultur. Kanske blir det några resor också ;)

Med denna lite jobbiga summering vill jag önska även dig – Gott Nytt År, tankar av kärlek, och en önskan om att du kommer att vara rädd om dig!

Pantone Color of the year 2020 – klassisk blå. En av mina favoritfärger – ett framtidshopp!

Julhelgen med släkt, men utan mamma

Det blev en riktigt fin julhelg tillsammans med familj och nära släkt trots att vi är utan min mamma. Men ”hon sitter i väggarna” och finns med släkten hela tiden tänker jag. Utifrån det blev det en lugn och fin jul bortsett julklappsutdelningen där svåger hade ”spårat ut lite” :D

Julafton morgon var jag hos B, sen hos min syster. Julaftonen var nog rätt traditionell men i lugn skala, framför allt vad gäller maten. Först åt vi skinka mm till lunch. Därefter påbörjades julklappsöppnandet. Allra finast var nog de hemgjorda presenterna där jag fick hjortronsylt och stekspadar som min pappa gjort, ett kuddfodral från Lillasyster, en tavla i screentryck från Mellanbror mm. Från Lilla e fick jag den så omskrivna Ålboken. Den ser jag fram emot att läsa! Jag kanske återkommer mer kring julklapparna.

Klockan 15 tittade vi så klart på Kalle Anka innan revbensspjäll, köttbullar mm till middag innan fortsatt klappöppning. Sist under kvällen blev det mys hemma jag och alla barnen under tiden min pappa deltog i kvällsmässa.

Juldagen var Lillasyster och Storebror ute i flera timmar och åkte skridskor medan jag och Mellanbror förberedde inför att släkten skulle komma hem till oss. I vår familj delar vi upp julmaten istället för att ta allt på en gång. Juldagen är fiskdagen. Inledningsvis fick gästerna blåbärs- respektive rabarberglögg. Maten som jag sen bjöd på var:

  • Pizza bianco med spenat och kallrökt lax
  • Gravad torsk
  • Ugnsstekt laxsida
  • Apelsinsallad med ruccola, quinoa, bulgur, edamebönor mm
  • Tillbehör som olika såser, fetaost, tunnbröd, hembakt rågbröd med julost
  • Hemgjord rabarbersaft, julmust, kaffe, te
  • Alldeles för mycket Ris à la Malta, belgiska praliner, rullrån och bondkakor efter maten
  • Genomgående hade jag också veganska alternativ för den som så önskade

Annandagen firade vi att farmor föddes för 103 år sen. Vi fortsätter med den traditionen trots att det är nästan 15 år sedan hon dog. Förrutom jag och barnen, pappa, syster med familj är också min kusin med familj med. Fint! 💙

Sist på annandagen övernattade jag och Lillasyster på hotell. En av mina julklappar till henne. Det blev riktigt lyckat. Det blir ett helt annat sätt att umgås på bortaplan på tu man hand så där. Förrutom att sova, hänga på rummet (läsa och se Stockholm Horse Show på tv), kolla in gymmet och äta frukost åt vi även middag på hotellets restaurang. Det var så mysigt. Bara vi och två ytterligare sällskap på plats denna avkopplande kväll.

Fredagen tog jag och Lillasyster en ordentlig, och lite onödigt kylig, promenad på förmiddagen. Sen jobbade jag några timmar. Efter middag gick vi ett stort gäng på Frozen II. Den yngsta var tio år. De flesta av oss var vuxna :) Gullig, men även lite läskig film, med precis så bra sång som jag hade förväntat. En sak till som jag gjorde den här dagen var att skicka in min beskrivning om min ofattbara höst när B försvann som manus till ett bokförlag. Nu kan jag lägga det åt sidan och tänka framåt istället.

Kaféet vid världens ände

En kort liten charmig och snabbläst bok. Men med stora frågor. Frågor vars berättigande och svar känns självklarare än vanligt. Jag kan klart rekommendera denna bok med tillhörande funderingar. Kanske extra angeläget just nu. Precis när första julen utan mamma står för dörren. Samma år som barnens pappa väljer att fira jul med sin nya familj. Tacksamheten för att barnen kommer att vara med mig och min nära släkt hela julhelgen och fram till nyår går inte att förklara med ord 💙

Inför jul är det lugnt. Jag och sönerna mängdtittade på nya tv-serien The Witcher igår. Idag har jag jobbat och på kvällen är det soffhäng hos B när barnen firar lilljul med sin pappa. Lillasyster har tävlat i hästhoppning på dagen 🙂

Strelecky, John. Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet. 2019.

En snabbstickad luva. Kanske passande till en tomte.

Mönster: Improviserat eget.
Garn: Easy, Sandnes garn. 100 % ull.