Kategoriarkiv: Barn & Familj

Vintertider

Exakt en månad efter att B försvann kom han hem till svenskt sjukhus. Idag, på dagen sex veckor efter han ursprungligen skulle ha kommit hem från sin semesterresa, har han fått komma hem från sjukhuset. Fortsatt sjukskrivning och rehab följer, men så skönt att ha kommit till det här steget. Bara för någon vecka sedan visste vi inte om det skulle bli möjligt någonsin.

Innan B fick skrivas ut från sjukhuset testade han att vara hemma några timmar per dag i helgen. Jag var där och sällskapade en del. Övrig tid har jag mest varit hus- och kattvakt och tagit det lugnt. Jag är overkligt trött och varje enskild liten sak som behöver göras kräver största ansträngning. Passande läge att vara husvakt faktiskt. Förutom lite snöskottning hade jag inget jag behövde göra utan kunde bara njuta av det fina huset och gosaker som jag hittade i skåpen. Det blev flera koppar te. För här finns det många, många sorter. Speciell känsla med vetskapen att de flesta teerna är köpta direkt på plats i olika länder.

Novemberlovet – full fart

Östersunds sjukhus, sett från gångbron mellan Frösön och Badhusparken, Östersund

Lite orolig över mig själv är jag allt. Trots en toppenvecka är jag totalt sliten och även vardagsaktiviteter känns övermäktiga. Jag vill bara sova. Går det att bli utbränd av bara några veckors överbelastning?

Dominerande är så klart att B kommit hem till Sverige. Överväldigande och jag börjar slappna av så smått, läget känns väldigt bra!

Sent fredag eftermiddag v. 43 slängde jag iväg ett mail till min chef och frågade om jag kunde ta ledigt må-to under novemberlovet. Fantastiskt flexibel arbetsgivare möjliggjorde att jag under lovet har varvat tid med B och tid med barnen. De flesta dagarna har jag ordnat med frukost, mediciner och andra rutiner hemma på morgonen. Därefter varit på sjukhuset förmiddag, över lunch och in på eftermiddagen. Sen gjort något med barnen, främst Lillasyster. Hälsat på en kort sväng på sjukhuset efter middag för att trött avsluta med soffhäng hemma.

Från lovveckan:
– måndag, familjeöppet på relaxen på badhuset, var där med Lillasyster + lillkusin
– tisdag, hälsa på och baka hos min pappa, dansföreställning på teatern, Never Grow Old/Riksteatern
– onsdag, barnvakt till lillkusinen på kvällen
– torsdag, Fåret Shaun – Farmageddon på Bio Regina med alla barnen, middag hos mig (Halloween)
– fredag, jobb några timmar
– lördag (idag, Alla helgons Dag), pappa på middag, konsert, tända ljus på kyrkogården – första gången för mamma :(
– söndag, hotellfrukost, hjälpa Mellanbror att organisera sina prylar, Line dance.

Till och med fredag veckan som kommer har jag fullt upp. Efter det tror jag faktiskt att jag kommer att ha tid för vanliga rutiner, normal vardag, lugn och ro. Äntligen!

Mannen som försvann

Jag kan inte med ord beskriva hur mina senaste veckor har varit. Åtminstone skulle jag behöva väldigt många ord. Faktum är att jag faktiskt har börjat skriva en bok om allt som har hänt. Kanske blir det bara en läsare – B, vi får se. Tänker att det oavsett kan vara bra för B att så småningom läsa min upplevelse och även ta del av händelser i tidsordning för att kanske förstå vad som hände när han är redo för det.

Hemifrån mig, slutet av oktober 2019 – en obeskrivlig månad.

Vad som egentligen hände är svårt att ta in. Och än är det oklarheter. Ingen hel bok här, men ett försök till summering:

Fredag 27 september åker B ner till Wrocław, Polen. På kvällen äter han pizza, sitter under regnet på en uteservering och messar godnattpuss till mig. Efter det upphörde all aktivitet och alla spår. B var försvunnen!

Redan på förmiddag lördag 28 september började jag vara orolig. Men jag vill ge frihet, vila under semesterresan och inte vara kontrollerande, så jag tog det någorlunda lugnt även om oron gnagde i bakhuvudet. Med den känslan över helgen var jag måndag 30 september övertygad om att B inte skulle komma hem. Inte ett läst meddelande, ingen aktivitet på sociala media, inga publicerade foton, inget svar på telefonen – allt var fel! Jag avvaktade tills B inte kom hem från planerat flyg till sin lägenhet där jag väntade som vi hade bestämt. Då gjorde jag en polisanmälan och ett kaos utan dess like startade. Redan inledningsvis pekade jag på vikten av att kontakta sjukhus, att sannolikheten var stor att B hamnat på sjukhus utan legitimation.

Kommande dagar handlade om överlevnadsläge, administration och byråkrati. Varje droppe av min energi gick åt till oro och sökande tillsammans med andra anhöriga och nära vänner. Polisen avvaktade enligt rutin ett tag innan de gick ut med en internationell efterlysning. Ganska snart la därför sonen, efter avstämning med polisen, ut en efterlysning via Facebook. Under veckan tittades det på telefontrafik, kontokort, UD och ambassaden kontaktades, polska Missing People, svensk och polsk press gjorde repotage. Anhöriga gjorde sig redo att åka till Polen och leta på plats.

Även om mina tankar for åt både det ena och andra hållet, skräckscenarier än värre än det andra, så förstärktes min känsla av det fanns en okänd patient som väntade på oss på ett sjukhus. När andra försiktigt, men menande sa: ”Ellinor, det har passerat nästan en vecka…!”, var jag allt säkrare trots min oro. Givetvis förstod jag att en sjukhuspatient som inte kan kontakta sig med omvärlden under så lång tid är ordentligt dålig, men alternativet, att inte bli hittad eller bli hittad död, ville jag inte tro på. Jag klarar nästan inte ens av att tänka och skriva det nu heller, väldigt tunga känslor.

Den logiska sannolikheten ökade ju mer fakta jag fick. När hotellrummet kontrollerades fick jag bekräftat att B verkligen inte gick att identifiera. Utifrån vad jag kunde bedöma av tidigare erfarenhet av hur B beter sig på resor, och utifrån vad som fanns på hotellet, drog jag slutsatsen att B endast hade med sig kontanter, en kamera, en blank kortnyckel till hotellet, och en mobil utan fingeravtryckläsare och ICE. Pass, körkort och betalkort låg kvar på hotellrummet, precis som jag hade förutsett. När vi fick kännedom om Polens hantering av okända patienter var jag än säkrare. När en oidentifierad person kommer in är rutinen att avvakta två veckor innan utredning görs kring vem det är.

Det var tack vare efterlysningarna som vi så småningom fick napp. Drygt en vecka efter att B försvann fick vi veta att han låg på Wrocławs universitetssjukhus. Informationen fick vi precis när anhöriga var på väg ner lördag 5 oktober. De möttes av en ordentligt medtagen patient. Vi får inte veta omfattningen av skadorna, vårdplan, om B har råkat ut för sjukdom/rån/olycka. Det visar sig att sjukhuset inte informerar oss anhöriga överhuvudtaget. Det underlättas inte heller av att de endast talar polska. SOS International blir inkopplade för kommande hemtransport.

Universitetssjukhuset i Wrocław, Polen.

Torsdag 10 oktober på eftermiddagen får jag beskedet att de som har varit på plats har bokat hemresa. Sen eftermiddag tillfrågar jag min vän K hur fort hon kan följa med mig till Polen. Jag är för stressad för att kunna åka ensam. K meddelar att hon ”behöver äta middag och tömma tvättstugan först”! Jag bokar biljetter enkel väg till nästa morgon.

Fredag 11 oktober blir en resdag. En komplicerad sådan. Just på fredagar går det inte att resa direkt till Wrocław, utan vi reser Arlanda – Krakow och därefter inrikeståg knappt 4 timmar till Wrocław. Lördag förmiddag 12 oktober kommer vi till sjukhuset och möter fortfarande en medtagen stackare. Inte undras på det, han har inte ätit eller druckit på två dygn – sen hans tidigare besökare var på plats.

Ganska snart inser vi att kategorin undersköterskor saknas på sjukhuset. Det är upp till anhöriga att ta hand om sin sjuka släkting, inklusive köpa toalettpapper. SOS International jobbar på för att vara redo för hemtransport. B blir så pass mycket bättre under tiden vi är på plats att vi antar att det närmar sig. När vi ser att han äter en del själv vågar jag mig på att boka hemresa tisdag 15 oktober. För säkerhets skull bokar jag den privatchaufför vi anlitade i Polen att besöka B på sjukhuset dagarna efter att jag åkte hem, för att ta med fika och kolla läget.

När jag reste hem visste vi inte att det skulle ta mer än ytterligare 1,5 vecka innan ens beslut om hemresa var godkänt av polsk läkare, och därefter följande logistik för att få till resan. Kvällen 27 oktober, exakt en månad efter att B åkte iväg till sin semesterweekend, får han ÄNTLIGEN resa från Polen med stöd av SOS International för vidare utredning och planering på vårt hemmasjukhus inför kommande rehab.

Torget i Wrocław, Polen.

Trots den tråkiga anledningen, och påfrestande besök på sjukhuset, hann jag och K också njuta av sommarväder och fina omgivningar i Polen. Inlägg om de positiva upplevelserna mitt i det jobbiga återkommer jag med.

En för kort text om hur jag upplevde vad som egentligen hände. Antagligen ger den färre svar än vad du som läser vill ha. Vi vet mer nu, men de svaren får B själv avgöra om, när och ur han berättar för olika personer. Jag tänker att han behöver all lugn och ro som är möjlig för att krya på sig och han ta saker i sin takt. Summering från mig är att det känns riktigt bra! Jag upplever dessutom personalen här på hemmasjukhuset genomgående proffsig, varje enskild individ, härligt att känna det.

Under den här perioden har jag varvat sjukskrivning med att använda sparade semesterdagar, med att arbeta några dagar här och där. Sömnen har inte funkat, jag har varit uppvarvad dygnet runt av chock första veckan, oro och för tankar kring praktiska och administrativa saker som har behövts. Jag har inte kunnat slappna av riktigt än även om känslan är fin nu.

Avslutningsvis kan jag inte tacka nog för allt stöd, böner och pepp jag har fått av kända och okända människor. Överväldigande och helt ovärderligt!! Det är tack vare er jag överhuvudtaget (någorlunda) har hållit ihop.
Jag är er evigt tacksam!! <3
TACK!!

Klassisk konstrunda, finmiddag och bubbel

Ahlbergshallen, konsthall

I helgen tog jag en klassisk konstrunda med Mellanbror och hann med fyra utställningar.

  • Lars Tunbjörk, 7-22 september, Östersunds Konstklubb, Ahlbergshallen.
  • Johanna Samuelsson, Textil Textur, 31 augusti-21 september, LUX/Norra Station.
  • May Lindholm, Om att bära, 7-28 september, Drejeriet.
  • Kåre Henriksson, 14 september-6 oktober, Galleri Remi.

Framför allt rekommenderar jag lokala Henriksson och Lindholm. Kolla in ansiktsintrycken i keramiken! Skulpturerna ser ut som brons men är skapade i lera och ytbehandlade med tempera och vax.

Dessutom tittade jag och bägge söner på Pridetåget och besökte Internationella matmarknaden på torget.

Östersund Pride

I helgen ordnade jag och gubben finmiddag för oss själva, med långklänning, slips, kavaj, vit duk, linneservetter och allt. Så lyxigt!! <3 Drygt fyra timmar tog måltiden och här var vår meny:

  • Hembakta parmesankex, rädisor, fransk lantsalami. Kantarellsoppa kokad på grädde och vin. Dryck: Champagne Palmer & Co.
  • Oxfilé med tryffelbrie och -bearnaise på en bädd av säsongens grönsaker. Dryck: Amarone della Valpolicella, Italien.
  • Hallonsorbet, färska hallon, grädde. Dryck: Calvet från Sauternes (Bordeaux).
  • Chokladpraliner från Tinas Praliner i Alsen.
Vinglas More, Orrefors. Glas till dessert: Taste, Orrefors. Förrättstallrik: Höganäs

Cafébesök i Västjämtland

Kretsloppshuset.

Det blev besök på två caféer i helgen. Agdas café och Kretsloppshuset.

Agdas café i Mattmar är en hemtrevlig liten pärla med traditionellt blandat fika och några oväntade gäster. En liten trädgård, stor parkering och loppisstuk inne ger hög mysfaktor.

Kretsloppshuset i Mörsil har en fräsch lunchbuffé inne i vinterträdgården i det fascinerade ekohuset som faktiskt fungerar som ett kretslopp. Trädgården är stor med många platser bland rosor, kryddor och andra växter. Dottern önskade glass med chokladsås och det fixade personalen fram utan problem trots att det inte stod på menyn. Mellanbror beställde våfflor och fick förvånande nog in tjocka belgiska våfflor istället för de svenska traditionella, även det tillsammans med glass. Passande i solen.

Förrutom fika passade jag på att bada badtunna. Det händer inte så ofta att jag blir inspirerad till det. Men med ljuva vita syréner och fjällen som fond är det fint. Bland blommorna fanns för övrig massor av de tistelfjärilar som invarderar Sverige i år. Vet inte om jag sett några tidigare, men samtidigt liknar de nässelfjärilarna fast i blekare version. I år finns de i stor mängd överallt.

Tistelfjäril på den vita syrénen.

Ut från bubblan

Efter mammas långa sjukdomsperiod, hennes och två andras dödsfall i mars, är det en befrielse att äntligen börja orka, och klara av, att kliva upp ur soffan och ut i natur och aktiviteter igen.

Igår kväll var jag och B runt på Frösön, Rödön, Ås och Lugnvik och tittade på omgivningarna och fotade lite. Tyvärr är min kamera precis på lagning (fästen som lossnat), men det var skönt att uppleva motiven och känna en föraning av vårkänsla och fantiera om kommande fototurer.

Stora orosmolnet nu är annars min fina kusins bröstcancer. Operation är avklarad men cellgift och strålning ligger nära i tid. Klarar inte av att tänka/skriva så mycket mer än det <3

Idag har jag en slö morgon/förmiddag med modemagasin. Sen blir det två viktiga samtal innan ett eller flera av mina barn droppar in :)

Tacksägelse och körsång

I går var det tacksägelse för min mamma i Stora kyrkan. Vi var där i princip hela familjen och deltog i mässan. Lite extra läskigt, men fint, var att min pappa fyllde år precis igår och att Mellanbror sjöng med sin kör i kyrkan just då. Till råga på allt fick Lillasyster och lillkusinen hjälpa till i kyrkan med att samla in kollekten. Slutligen var gårdagens präst samma som ska hålla i begravningen. Det kommer att bli bra!

Mellanbrors kör sjöng tre sånger för att förstärka mässan under fastetid: Komm süsser Tod/Bach, Obi Caritas/Gjeilo och Ave verum/Jenkins.

Efter att vi hade varit i kyrkan åkte vi hem till pappa och åt tårta. Halva tårtan var en gräddtårta med godis för att jag fyllde år några dagar tidigare, halva var en prinsesstårta för att fira pappa :)

Även Lillasyster sjöng med sin kör i helgen. I lördags genomförde de musikalen Gryningsljus tillsammans med några andra barn-/ungdomskörer.

Som avslutning på helgen åt jag, B och sönerna söndagsmiddag på Restaurang Tre rum. Jag tog pepparstek med pommes, de andra åt pizza respektive plankstek. Till efterätt fick jag riktigt mumsig Grasshopper.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även B:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)



De oroliga

De oroliga är en av de böcker Minsta bokklubben har läst tidigare. Genom boken fick jag lära mig en hel del om Ingemar Bergman, en person jag haft lite kunskap om tidigare. Berättelserna om relationer och agerande i olika situationer fastnade ordentligt, så Ullmann må vara en stark berättare.

Ullmann, Linn. De oroliga.

Orolig är jag med. Att vara ledsen kan jag hantera. Men att ha en ångest inom mig har jag svårt att hantera. Klättrar på väggarna och tankarna kör fast i samma loopar, igen och igen. Inte alls konstruktivt. Som tur var kommer jag inte behöva vara ensam hela dagen. Morgon med B och under eftermiddagen kommer K och hälsar på. Lillasyster kommer också hem så att jag får sällskap över kvällen och natten av henne. Storebror och Mellanbror är däremot själva i Stockholm över helgen. Min sjuka mamma är på regionsjukhuset några dagar till men har sällskap av min syster och systerdotter <3 En liten paus med återhämtning för mig och pappa.

Paus och reflektion

Det har hänt så mycket i mitt liv på slutet att jag inte hinner med. Redan efter sommarsemestern var jag överbelastad och drog ner på en del, bland annat träningen. Att dra ner på träningen till ett minimum är INTE en bra sak att göra. Jag skulle ha valt bort något annat, och det visste jag egentligen redan då. Efter högt tempo, hög arbetsbelastning och flera stora, jobbiga händelser är det nu jobbet som får stryka på foten en stund istället. Förhoppning om snabb återhämtning efter en stund för att försöka ta in saker som hänt. Svårt sjuk mamma, flytt, sorg efter skilsmässan, små och större problem med lilltjejen m.m. Det är en hel del som sliter.

Utsikt från några dagar som sällskap på sjukhuset

Tack och lov för att ha en partner att dela både glada och tunga stunder med. B har dock fått mer än tillräckligt han också då både hans mor och bror somnat in med bara ett par dagars mellanrum nu i mars. Vi kämpar på tillsammans, om än en hel del på avstånd i och med hans veckopendlande.

För att orka och komma vidare försöker jag fokusera på tacksamhet. Det är också läge för att minnas fina stunder, så nu är det dags att jag plockar fram tidigare bilder och händelser och skriver om dem. Håll tillgodo.

Junsele kyrka

Första nostalgikicken är från Junsele kyrka där vi var i slutet av februari. B blev mottagen som kyrkoherde av biskopen och olika representanter från pastoratet. Häftig körsång, en högtidlig stund i kyrkan, och efteråt följde mat med tal och gåvor i församlingsgården.

Junsele kyrka

Nystart

Nytt år känns alltid som en nystart, även utan nyårslöften. Nyårsafton firade jag, barnen och barnens pappa med A-K och familj. Med dem vi har firat så många midsommar, nyår, sportlov mm tillsammans. Väldigt trevligt. Dessutom fint och betydelsefullt att kunna hålla kvar vår tradition trots nya tider. Nyårsmiddagen bestod av pizzabuffé där var och en gjorde sin egen pizza på tortillabröd eller pizzadeg. Jag valde pizza bianco – creme fraiche, rökt lax, babyspenat, men utan tomatsås. En av mina pizzafavoriter hemma. Till efterrätt bjöds det på hemmagjord chokladpudding med blåbär.

Sista timmarna av 2018 tillbingade jag och B på Frösön, åt olika ostar och myste. Runt tolvslaget var vi ett litet gäng från olika lägenheter hemma hos en granne, tittade på musikvideos, skålade i champagne, och några spelade gitarr.

Första vardagen 2019 ägnades till ett riktigt lyckat besök på Jamtli tillsammans med fyra barn/ungdomar. De hade roligt tillsammans och utforskade julutställningarna, åkte rutchkana och byggde pussel med renskelett. Dessutom såg vi en tillfällig utställning om Armfeldts karoliner. Längst tid var vi på Nationalmuseum Jamtli. Jag och de stora kollade in de olika konstverken och hade intressanta diskussioner under tiden de två yngsta gick på ”skattjakt” för att hitta igen bilder i konstverken (jmf. memory). Bra upplägg för att få en utställning att passa åldrar.

Jamtli. Karoliner och konflikter, 21 oktober 2018-10 mars 2019. Sex sekler av samtid, 17 juni 2018-5 maj 2019.

Scandic Downtown Camper, Stockholm.

Just nu sitter jag på hotell i Stockholm och behöver lägga mig och sova inför morgondagen då vi fortsätter en workshop där vi ser över utbildningar för ett helt arbetsområde. Det bjuds på mycket energi och nya idéer! Förrutom att jobba har jag hunnit äta middag på hotellet med min systerdotter och handlat ett twin set i mörkblå merino på Uniqlo. När det gällde maten åt jag en Black Fire Edt-burgare och k tog en Downtown Beyond – hotellets veganska burgare som smakar kött trots att den är baserad på ärtor. Min burgare serverades med pommes, chilibea, tomat, gruyère och lök i tre former (picklad, stekt och karamelliserad).

När jag nu bor på hotell tänker jag nostalgiskt på min och B:s resa till Genève dit vi åkte första långhelgen i januari. En riktigt fin och lyxig resa. Återkommer och berättar mer om det!!

Snickaren och julen

Dagarna före jul

Som vanligt tog jag ett par semesterdagar precis före jul och passade på att träna. Yoga och Hiit Cross. Välbehövligt för att försöka komma ner lite i stressnivå efter en intensiv höst privat, men även med för mycket på jobbet. Efter ett sista ryck på stan för att köpa resegarderob till julklappsresan, och för att stötta Mellanbrors sista julklappsinköp, infann sig jullugnet och det blev det middag på stan fredag före jul. Tournedos på Dahlwinnie med whiskey och deras mäktiga chokladkaka efter. 

Lördag före jul tog vi en vintrig promenad över bron in till stan och Westvalls för att även komplettera B:s garderob inför resan som han bokat in oss på efter nyår. Sen blev det ett längre häng med glögg, pepparkaka och livemusik på Captain Cook. Kvällen blev vår lilljul hemmahäng, oxfilétoast och julkappsbyte.

Julhelgen

Jag tycker alltid om adventstiden och jul, även nu med en tyngd över allt med sjukdom i familjen. På grund av det fick julfirandet hållas i stan och alla kunde inte vara med hela tiden. Men vi hade det fint ändå. Julhelgen inleddes den 23e, en viktig och mysig tradition för mig. Då hade vi grötlunch och skinkstut allihopa hemma hos mina föräldrar <3 

Julafton var vi en större samling hemma hos min syster med en extra tillrest kompisfamilj utöver släkten. Det blev traditionellt firande med jullunch, julklappar och Kalle Anka. På kvällen tog alla det lugnt, barnen lekte och vi vuxna hängde utomhus vid elden – så avslappnande och fint.

Snickare, akryl på canvas, 22×27 cm.

I jultid händer det att en berättelse om en viss Maria, ett barn och viss snickare hamnar i fokus :) Utfrån det känns det läge att visa upp den här tavlan, ”Snickare”, som fick hänga uppe några månader. (Sen målade jag över den med en ko. Som alla tror är en hund :P)

Appropå snickaren var jag, pappa, lilla e och K på julotta i Frösö kyrka. Stämningsfull tradition för mig och pappa. Senare på juldagen bjöd jag på olika sorters fisk hemma hos mig för gänget. Väldigt trevligt. Hos oss är traditionen att all julfisk äts den 25e, medan julaftonens julbord inte har någon fisk. Det blir mindre ”allt på en gång” så.

26e återupptog vi en tidigare tradtion – fika i Lugnvik för att fira farmors födelsedag. Denna gång hos min kusin S. En fin stund med släkten i flera generationer och med många tankar på de kära som saknas oss.

 

Frankfurt am Main, Tyskland 2018

I november kom jag och bägge söner hem från en liten trip till Tyskland där vi träffade vår tidigare japanska utbytesstudent. Vi var framför allt i Frankfurt am Main och i Heidelberg.

Frankfurt är en speciell stad i och med sina skyskrapor. Vad jag förstår finns det inget motsvarande i Europa. Vidare är det speciellt att besöka Frankfurt då de allra flesta faktiskt inte besökt staden, utan endast flygplatsen.

Flygplatsen är verkligen jättestor. Vi åkte bra långt med flygplanet på marken innan vi parkerade och sen buss en längre sträcka till gaten. Väl där gick det fort, vi hamnade nära utgången och hittade smidigt till pendeltåget som tog oss in till centrum. Lika smidigt fortsatte det på plats i stan då vi bodde bara ett stenkast från Hauptbahnhof. Centrum runt centralstationen är slitet och lite ruggigt med många uteliggare och råttor lite var stans. Skyskraporna lyfter staden ordentligt, i övrigt såg jag bara små delar som var fina egentligen. Hela stan sönderbombades fullständigt i kriget, så de hus som ser gamla ut är snarare uppbyggda under senare tid.

Apropå bomber så spärrades stora delar av centrala Frankfurt av under vår första natt på plats. Anledningen var att en riktig bomb hade hittats i en husgrund vid en ombyggnation. Som tur var kunde bomben desarmeras och fraktas bort utan att någon kom till skada. Bekvämt för oss bodde vi precis utanför avspärrningarna, så vi behövde inte evakuera.

I Frankfurt bor det ungefär 800 000 invånare och kommunikationen fungerar bra. Vi promenerade, åkte lokalbuss, tunnelbana, pendeltåg och långdistansbuss under vår vistelse i staden. Vi hann se en hel del klassisker som floden Main, Alter Oper, Römer/Rathaus, Kaiserdom St. Bartholomeus (domkyrkan) och Bockenheimer Warte (U-bahn).

 

Alter Oper förstördes under andra världskriget, men fasaden har återskapats i renässansstil. Invändigt är byggnaden modern sedan nyinvigningen 1981.

I stadsdelen Sachenhausen fick vi se slingriga gator med kullersten i en lite bohemisk miljö. Framför allt åt vi på en klassisk tysk restaurang – Klaane Sachsehäuser. Menyn var skriven på gammaltyska, det var kontanter som gällde och inga andra utländska turister syntes till. Vi valde alla olika sorters schnitzel och portionerna var tokstora. Det fanns inte en chans att orka äta upp vilket de övriga gästerna retsamt påpekade när vi reste oss upp för att gå.

En dag ägnade vi nästan helt till ett långt besök på ett av Tysklands största naturhistoriska museum – Senckenberg Naturmuseum. Det blev en riktig fullträff. Grabbarna tittade på uppstoppade fåglar tills jag var mer än less. I övrigt såg vi gigantiska skelett av dinosaurier och mammutar i stora, stora salar, tittade på bergarter, urmänniskan Lucy och mycket annat. Dessutom passade vi på att äta en god lunch. Museet var klassiskt upplagt med mycket uppstoppat i glasmontrar i långa rader. Uppenbarligen gick även den miljön hem alldeles utmärkt för vetgiriga barn. Själv tycker jag även att den slottsliknande byggnaden var värd att se i sig.

Från hektisk höst till adventslugn

Julälgen vid gångbron mellan Frösön och Östersund glädjer i decembermörkret.

Lugnet börjar infinna sig efter en av mina mest omvälvande perioder. Hösten började med ett gäng tjänsteresor under veckorna och flera privata resor under helgerna.  Höstens sista trip avslutades i november då jag kom hem från Frankfurt och Heidelberg (se Instagram).

Känslan av att bo i en kappsäck blev inte mindre av att jag har flyttat med dubbla lägenheter under november. Nyttig erfarenhet från alla resor är att en necessär, en bok, en mobil och lite kläder räcker väldigt långt. Här ska fortsätta rensas!! Motivationen till att ordna upp mina saker förstärktes ytterligare när jag lyssnade till Förvaringsdrottningen (Paulina Draganja) på biblioteket i höst.

Störst förändring är ändå att vara i början av ett nytt förhållande. Nykär i en fantastiskt nära och fin relation <3 En skön gemenskap och känsla att bära under en av mina favoritperioder – adventstiden med ljusen i mörkret.

I och med att allt börjar landa kommer inläggen om hösten komma ikapp. Först ut blir tysklandsresan!

Utanför bekvämlighetszonen

I fredags utmanade jag mig själv. Först var jag på surströmming i fina, sjönära Lugnvik hos min kusin med familj. Att överhuvudtaget vara, och äta, i den illaluktande tillvaron var en liten utmaning. Inget jag brukar utsätta mig för, men det övervägde att hänga med släkten. Förrutom kusinfamilljen var även farbror där och min systers familj. Jag tittade också in farbrors nya boende i compact living-variant. Fint, smart och inspirerande. Tillbaka till mindre bekvämt – min svåger tog sig ett kallt höstdopp i Storsjön inför middag! =o

Utöver att det är trevligt att umgås med släkten känns det extra angeläget utifrån de som fattas oss och nuvarande sjukdom i familjen <3 Det kanske är så det ska vara ändå. Att glädje och sorg finns på samma gång.

Roligt hade vi ivarjefall. Jag åt potatis, tunnbrödstut, creme fraiche, tre sorters lök, kladdkaka med grädde mm. Plus cider och whiskey. Eftersom jag oavsett behövde hem tidigt övervägde jag taxi, men chansade och slängde ut en fråga på Facebook. Vips hade jag skjuts hem. I lastbil. Med en person som jag knappt känner. Alltså befann jag mig utanför bekvämlighetszonen igen! Så nyttigt för mig. Dessutom praktiskt i detta fall så jag slapp ta taxi.

Lite omtumlande har det varit tidigare i veckan också. Jag har blivit medbjuden hem till några nya personer, trots mycket intryck kändes det fint.

Att åka till Stockholm är däremot inom upplevelser jag gjort många gånger. I helgen var det dags igen – för att besöka Comic Con. Återkommer om det.