Kategoriarkiv: Årstid & Väder

Från snö till vårkänsla

I helgen besökte jag en av mina ”äldsta” och finaste vänner med familj i Göteborg (nygifta och allt som de är). På fredagen kom taxin från Landvetter fram lagom till tortillas och fredagsmys. Förrutom umgänge tillsammans blev det några utflykter under lördag och söndag. Mannen i familjen fick återhämta sig lite då han precis när jag var där kom hem från nästan tre veckors skärmflygsupplevelser i Sydafrika.

I lördags blev det en tur in till centrum. Jag hade inget speciellt som jag ville göra, utan det blev spontan fönstershopping i första hand. Lite sug hade jag visserligen att gå på nyinvigda IMAX-bion och/eller Göteborgs Filmfestival. Men dels fanns det inga platser kvar på de mest intressanta filmerna när jag började kolla, dels hade det varit en helt annan resa. Den här gången var det att träffa R som var viktigast.

Av affärerna jag besökte blev det längst på SF-bokhandeln. Det blev rent av två besök där. Främst var det bok- och spelavdelningarna som lockade. Jag är visserligen ingen spelentusiast, men vid rätt tillfälle så. Till exempel spelade vi Pandemic i helgen. Kändes lite väl passande utifrån Coronaviruset…

Andra affärer som fick sitt besök var bland annat Artilleriet, Granit, Saluhallen, &Other Stories (vad har det varit i den byggnaden tidigare?!), Adlibris, Flying Tiger, Gudrun Sjödén m.fl. Det blev också ett besök på Stadsbiblioteket och fika på stan innan turen gick vidare till Trädgårdsföreningen.

I det byggnadsminnesförklarade Palmhuset från 1878 pågick en vigsel i stora ”hallen”. Otroligt fina kläder hos gästerna, utöver långklänningar även kappor med broderier och folkdräkter. Pampigt med levande musik till. Det gick bra att gå förbi försiktigt till de andra rummen. Jag fokuserade mest på Tropikhuset och Kameliahuset där Kameliorna blommar främst just under vintern. I Vattenhuset satt jag mest på muren kring dammen och läste bok.

Även här påminde sig Coronaviruset genom en växt från Kina.

Göteborgs Trädgårdsförening anlades i mitten av 1850-talet och är en kulturminnesförklarad oas jag har återkommit till vid åtskilliga besök i staden. Precis som många boende också gör.

Igår tog vi en solig promenad i friluftsområdet kring Gunnebo Slott och fikade i slottets kaffehus. Jag åt en av deras första semlor för säsongen. Gunnebo Slott är ett herrskapshem från sent 1700-tal. Jag såg det endast utvändigt vid detta tillfälle. Slottet anlades av köpman Hall som tjänade pengar genom handel med England. Sedan 1949 äger det nu byggnadsminnesmärkta Gunnebo av Mölndals stad. Gård och trädgård restaureras och underhålls i samarbete med utbildningar bland annat kring gamla hantverk genomförs i området.
(Gunnebo spik kom från Västervik i Småland, inte från detta Gunnebo.)

Helgens packning. Det här är min grundpackning som följer på varje resa. Kort som lång. Det är endast mängden och typen av kläder som varierar (den här gången, och i bild, en ljusblå blus från Part Two, underkläder, ullkofta från Uniqlo, klänning från Flash). Böcker, necessär, hörlurar, kamera, laddare och surfplatta är alltid med.

Duk från Frösö Handtryck.

Januariresa till Genève

#tbt, Throwback Thursday, har blivit ett begrepp så jag tänker att det passar med en återblick.

För ett år sedan var jag och B på vår första gemensamma utlandsresa. Det var ett ordentligt bök att bestämma resmål. B har varit ”överallt” i Europa och hade många krav på vad som skulle duga för oss. Viktigast var att det var hyfsat kort flygtid och nära från flygplatsen till semesterorten då vi bara skulle vara borta några dagar. Efter ett tag sa jag en lista på mina tänkbara önskeresmål och lämnade val och bokning i fria händer till B. Resultatet blev att vi hamnade i Genève! B hade varit där vid ett antal tillfällen tidigare och tyckte att det var en passande utflykt för oss. Semesterkänslan infann sig redan på morgonen när vi kom till Arlanda och B köpte juice, chokladcookie och bubbel som frukost till mig :D

Inflygningen över Alperna till Genève i vinterskrud och solsken… Det är den mest oförglömliga flygning jag har varit med om hittills. Som tur var satt vi på rätt sida i flygplanet och fick se de höga, vassa snöklädda alptopparna gnistra under flygplanet.

På flygplatsen kändes det ungefär som hemma. En mängd människor i tjocka täckjackor och vinterskor. Bagageutlämningen bestod av många stora resväskor, pjäxbagar och skidfodral.

De flesta andra turister åkte vidare mot fjällen. In till stan var det lugnare. Och snabbt. Tåget in till centrum tog bara några få minuter. Vårt hotell låg dessutom precis utanför huvudingången till tågstationen. Vi bodde på kortsidan av hotellet några våningar ovanför entrén.

Allt var väldigt dyrt i Genève. (Enda undantaget vad gäller pris var att lokaltrafiken var gratis för turister.) Det är tydligt en diplomatstad där många arbetar på Röda korset, FN, UNHCR och andra stora organisationer som valt att lägga sina huvudkontor här. Jag antar att många har tillräckligt med pengar. Det gick också att utläsa av alla tjusiga bilar (Smart, Porsche, Maserati, Mercedes, BMW, Audi, Tesla, Mini mm), diplomatbilar och lyxiga märkesbutiker. Vi besökte också en mer vanlig galleria (Manor) och det enda jag shoppade på resan var schweizisk choklad, kritor i en plåtask och en burk alpsalt.

Genève är en stark historisk stad vad gäller demokrati och humanitärt. Vi var inte inne på FN eller Röda korset men gick i parkerna utanför, tittade på alla länders flaggor och var in i foajén på Röda korsets museum. Det blev flera fina promenader trots lite kylig blåst och det fanns gott om spännande träd, båtar, klippta buskar, strandpromenad, konstiga torn och offentliga skulpturer att titta på. Och pampiga hus förstås.

Solen värmde till viss del och de allra första lökväxterna började titta fram, men det var kyligt. När vi var på plats hade inte juldekorationerna plockats bort än. Det var fint, men jag har ändå svårt att ta in det här med jul och vinterkyla utan snö. Nytt för mig. Vi hade också turen att staden var dekorerad i form av en ljusshow i form av ljusinstallationer här och där. Fint! På andra sidan vattnet fanns det små lysande luftbubblor, en för varje sällskap, på ett café. Intressant koncept och fint med ljuset.

En extra minnesvärd restaurangupplevelse var när vi klev in på Café de Paris och frågade efter menyn. En restaurang som sas vara startad 1930. Lite fniss fick vi allt när personalen berättade att de inte hade någon meny. Kött med pommes och café de Paris-sås var restaurangens enda rätt! Jag kan säga att de inte behövde fler. Det var suveränt gott och dessutom mysigt att själv steka köttbitarna allt eftersom vid bordet. En annan matupplevelse var miljön när vi gick över vattnet, förbi märkesbutikerna och åt på ett bryggeri med restaurang. B åt pizza och jag vegetarisk burgare. Gemytligt.

En lunch åt vi små pizzor på L’Age d’Or som sas vara stans äldsta pizzeria (1955). Gott var det oavsett och ovanlig miljö då restaurangen låg i en före detta bio- eller teatersalong. Pizzorna var små, men fanns i olika storlek, och lite liknande panpizza. B hade skinka på sin och den låg rakt över pizzan som stora bitar, inte strimlade. Lite annorlunda.

När det gäller dryck kan jag upplysa om att schweizarna inte förstod alls hur en varm choklad spetsas. Jag testade på två ställen och fick då spriten bredvid i eget glas. Men jag tog hand om mig själv och tömde ner i chokladen och blandad som jag ville. Perfekt dryck för en vintersemester. I övrigt blev det mest franska viner (och nån schweizisk, Aperol Spritz och bubbel) . Finfint det med!

Det här med att vara omgiven av alpvärlden och samtidigt ha en stor, öppen sjö framför tilltalade mig. Och att kunna känna både Frankrike och Tyskland i en härlig mix på samma gång! Det blev en hel del fotopromenader, men jag hann läsa bok lagom mycket också.

Kanske fjolårets charmigaste hotell. Egentligen inget extra på hotellet, men stämningen var unik och sängen gigantisk. Att stå vid det franska fönstret och titta ut över några gränder och se de höga alptopparna i bakgrunden. Det fanns tv dubbad på franska, vattenkokare, kaffe, te och många småförpackningar av tvål, schampo och annat, ordentligt med handdukar, morgonrock, och gott om plats att hänga upp kläder i garderob. Hotellet hade också en fin vinkällare och så pass bra mat att vi faktiskt åt middag två av kvällarna där. En av dem valde vi schweizisk raclette. En kväll tog jag en fräsch laxsallad för att äta något lättare. Vi åt ute på en inglasad veranda med glastak, väldigt fint.

Hotel Le Montbrillant.

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Mistlar och mord

Nyårsafton blev himla mysig trots att vi delade upp oss. Jag och Mellanbror följde vår vanliga tradition och besökte en familj utanför stan. Familjen som vi oftast har firat nyår, sportlov och midsommar med. Vi åkte dit redan på förmiddagen och tog med oss fika då Mellanbror klev upp precis innan vi skulle ge oss iväg. Alla barnen spelade brädspel mest hela dagen. Också det lite av en tradition. Jag och min vän, mamman i familjen, tog en nyårsaftonpromenad. Förutom flertalet fina hus och sociala hästar såg vi (otroligt nog) solen!

Middag gjorde vi lättsam med pizza där var och en fick lägga på sitt eget pålägg. Extra uppskattat när det är ett gäng barn med. Jag tror att julmusten som jag hade med mig också uppskattades :) Till efterrätt marscaponeröra med jordgubbar marinerade i vin, glögg mm tjusigt serverat i glas med fot.

Efter den kanske lite tidiga middagen åkte jag och Mellanbror vidare till min syster för att fortsätta firandet där tillsammans med den familjen och min pappa. Där fick vi äta efterrätt – igen :D Flera olika sorters hemgjord glass med smaksättning i form av olika resminnen. Några lite väl spännande, men en jätterolig idé. På kvällen tändes det ”jättetomtebloss” och fyrverkerier i form av en låda på marken. Vi som aldrig brukar ha fyrverkerier passade på nu med en godkänd fyrverkeripjäs utan förbjudna pinnar. Vi blev alla överraskade över effekten. Det var ett riktigt bra fyrverkeri som höll på en ordentlig stund. Jag och Mellanbror höll däremot inte ut allt för länge, vi som hade varit i sociala sammanhang enda sedan förmiddagen. Jag var dessutom extra sömning pga stark allergimedicin. Före tolvslaget begav vi oss därför hemåt och sa god natt till varandra samtidigt som gott nytt år. Mysigt det med.

Går det att beskriva mordhistorier som gulliga…? I så fall är de här deckarnovellerna gulliga. Det är fyra snabblästa julmysterier i klassisk brittisk stil. Perfekt läsning för lediga dagar på jullovet. Tydligen är de inte tidigare översatta till svenska. Jag lämnade boken på landet och tänkte att det kan vara roligt för någon att hitta den läsningen där vid ett annat ledigt tillfälle.

James, Phyllis Dorthy ”P.D.”. Mistlar och mord. 2016.

Snöstorm

Det var storm men ingen snöstorm där efter jul, men boken Snöstorm läste jag under hösten. Den handlar om en man som blir fast på ett tåg som fastnar i en snöstorm. Han sitter intill en äldre dam och minns tillbaks på det liv som passerat, hans ungdomsår och ungdomskärlek. Det är något speciellt med Erbas böcker. Framför allt fastnade jag för författarens beskrivning av huvudpersonens upplevelser som student.

Erba, Augustin. Snöstorm. 2019.

Dagarna efter jul spenderade jag för övrigt med barnen och min pappa ute på landet. Första dagen kom vi till ett utkylt hus som fick eldas varmt hela dagen. Det blev skoteråkning på nya skotern och grillning utomhus istället. Behaglig temperatur ute och mycket snö på marken och på alla träd. Men det var väldigt grått och solen kom inte fram överhuvud taget. Följande dagar var än värre. Då regnade det underkylt regn. Det lät som små diamanter som föll ner på isen och halkan. Allt utomhus blev täckt av en ishinna. Samtidigt blev det ordentligt blåsigt. Lillasyster och morfar tog sig en skidtur, men annars blev det mycket mys och böcker inomhus istället. Troligen välbehövligt det med, men jag hoppas då på bättre vinter nästa gång vi åker ut på landet.

30 december jobbade jag och några få ytterligare kollegor. Skönt att göra bokslut för arbetsåret i lugn och ro.

Nu vänder vi blad

Så… nu får det vara nog med 2019! Ett år som har dominerats av två alldeles för tuffa händelser.

  • Först mammas sjukdomstid och när hon somnade in bara någon vecka efter hennes 68-årsdag. I och med det har mina barn bara morfar kvar från den generationen. Samma med min systers barn. Farföräldrar finns sedan länge varken kvar för kusinerna eller för mina barn.

    Mamma levde sunt, rörde sig varje dag, åt bra och älskade natur och friluftsliv. Tack vare hennes fina kondition klarade hon en mycket tuff behandling (med cellgift, operation och strålning) för en av de mest aggressiva formerna av bröstcancer som många fortfarande inte går igenom. Det gav oss några år till innan sjukdomen kom tillbaks och spred sig i många livsviktiga organ. Till sist kunde inte ens mamma hålla emot. Att slutet blev finaste tänkbara har betytt allt i sorgearbetet.
  • Tiden när vi inte visste var B fanns under sin semesterresa i Polen. Sökandet efter honom. Alla tankar kring vad som kunde ha hänt. Och när han väl var identifierad på sjukhus, den akuta vårdtiden och fortsatt sjukhusvistelse (totalt sju veckor). Idag har vi en vardag som fungerar på något vis även om B är helt sjukskriven inom rehab och jag fortfarande är sjukskriven på deltid.

De här två stora händelserna, mycket frånvaro från jobbet i form av sjukskrivning och anhörigdagar, gör att jag med en utmattad suck gärna bläddrar vidare till ett nytt år. Och inte bara det – ett nytt decennium – det nya glada 20-talet! Det kan jag behöva. Du som känner mig vet att det senaste året bara har varit droppen av många års hög belastning för mig. Jag behöver många stabila och fina år framför mig nu.

Positivt från 2019

  • Förutom allt jobbigt finns det något mer jag bär med mig, framför allt från just 2019 – all kärlek! Allt stöd, uppmärksamhet och hjälp. När jag bläddrar vidare till nya tider kommer känslan av att inte vara ensam bestå. Att veta att så många finns för mig när det behövs. Vänner sedan länge, personer i omgivningen, nya bekantskaper.
  • Från 2019 kommer jag också att minnas ett gäng fina resor! Vilnius, Genève, Gdansk, Sopot, Kraków, Warszawa, Wrocław, Norrköping, Stockholm, Lund, Köpenhamn, Malmö, Sundsvall, Sollefteå, Näsåker, Åre, Sylarna mm…

Så… Nyårslöften? Planer för 2020? Att vara rädd om mig själv och andra är spontant det jag kommer att tänka på. En lång och försiktig återhämtning och stor omtanke. Som en del i mitt välmående vill jag dock bevaka att jag tar mig utrymme att kontinuerligt skapa och uppleva kultur. Kanske blir det några resor också ;)

Med denna lite jobbiga summering vill jag önska även dig – Gott Nytt År, tankar av kärlek, och en önskan om att du kommer att vara rädd om dig!

Pantone Color of the year 2020 – klassisk blå. En av mina favoritfärger – ett framtidshopp!

Julhelgen med släkt, men utan mamma

Det blev en riktigt fin julhelg tillsammans med familj och nära släkt trots att vi är utan min mamma. Men ”hon sitter i väggarna” och finns med släkten hela tiden tänker jag. Utifrån det blev det en lugn och fin jul bortsett julklappsutdelningen där svåger hade ”spårat ut lite” :D

Julafton morgon var jag hos B, sen hos min syster. Julaftonen var nog rätt traditionell men i lugn skala, framför allt vad gäller maten. Först åt vi skinka mm till lunch. Därefter påbörjades julklappsöppnandet. Allra finast var nog de hemgjorda presenterna där jag fick hjortronsylt och stekspadar som min pappa gjort, ett kuddfodral från Lillasyster, en tavla i screentryck från Mellanbror mm. Från Lilla e fick jag den så omskrivna Ålboken. Den ser jag fram emot att läsa! Jag kanske återkommer mer kring julklapparna.

Klockan 15 tittade vi så klart på Kalle Anka innan revbensspjäll, köttbullar mm till middag innan fortsatt klappöppning. Sist under kvällen blev det mys hemma jag och alla barnen under tiden min pappa deltog i kvällsmässa.

Juldagen var Lillasyster och Storebror ute i flera timmar och åkte skridskor medan jag och Mellanbror förberedde inför att släkten skulle komma hem till oss. I vår familj delar vi upp julmaten istället för att ta allt på en gång. Juldagen är fiskdagen. Inledningsvis fick gästerna blåbärs- respektive rabarberglögg. Maten som jag sen bjöd på var:

  • Pizza bianco med spenat och kallrökt lax
  • Gravad torsk
  • Ugnsstekt laxsida
  • Apelsinsallad med ruccola, quinoa, bulgur, edamebönor mm
  • Tillbehör som olika såser, fetaost, tunnbröd, hembakt rågbröd med julost
  • Hemgjord rabarbersaft, julmust, kaffe, te
  • Alldeles för mycket Ris à la Malta, belgiska praliner, rullrån och bondkakor efter maten
  • Genomgående hade jag också veganska alternativ för den som så önskade

Annandagen firade vi att farmor föddes för 103 år sen. Vi fortsätter med den traditionen trots att det är nästan 15 år sedan hon dog. Förrutom jag och barnen, pappa, syster med familj är också min kusin med familj med. Fint! 💙

Sist på annandagen övernattade jag och Lillasyster på hotell. En av mina julklappar till henne. Det blev riktigt lyckat. Det blir ett helt annat sätt att umgås på bortaplan på tu man hand så där. Förrutom att sova, hänga på rummet (läsa och se Stockholm Horse Show på tv), kolla in gymmet och äta frukost åt vi även middag på hotellets restaurang. Det var så mysigt. Bara vi och två ytterligare sällskap på plats denna avkopplande kväll.

Fredagen tog jag och Lillasyster en ordentlig, och lite onödigt kylig, promenad på förmiddagen. Sen jobbade jag några timmar. Efter middag gick vi ett stort gäng på Frozen II. Den yngsta var tio år. De flesta av oss var vuxna :) Gullig, men även lite läskig film, med precis så bra sång som jag hade förväntat. En sak till som jag gjorde den här dagen var att skicka in min beskrivning om min ofattbara höst när B försvann som manus till ett bokförlag. Nu kan jag lägga det åt sidan och tänka framåt istället.

Kaféet vid världens ände

En kort liten charmig och snabbläst bok. Men med stora frågor. Frågor vars berättigande och svar känns självklarare än vanligt. Jag kan klart rekommendera denna bok med tillhörande funderingar. Kanske extra angeläget just nu. Precis när första julen utan mamma står för dörren. Samma år som barnens pappa väljer att fira jul med sin nya familj. Tacksamheten för att barnen kommer att vara med mig och min nära släkt hela julhelgen och fram till nyår går inte att förklara med ord 💙

Inför jul är det lugnt. Jag och sönerna mängdtittade på nya tv-serien The Witcher igår. Idag har jag jobbat och på kvällen är det soffhäng hos B när barnen firar lilljul med sin pappa. Lillasyster har tävlat i hästhoppning på dagen 🙂

Strelecky, John. Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet. 2019.

En snabbstickad luva. Kanske passande till en tomte.

Mönster: Improviserat eget.
Garn: Easy, Sandnes garn. 100 % ull.

Hidden Places & Absolut Jämtland

Otroligt ombloggade Hidden Places är en mysbok med pysseltips året runt. Jag fastnade allra mest för en cape med kaninöron. Så söt. I övrigt gillade jag hemma-hos-repotagen hos olika profiler kända från fram för allt sociala media.

Vusir Jansson, Sofia & Myrberg, Nathalie. Hidden Places. Handbok för uxna till barnens magiska värld. 2019.

Kanske en gnutta hidden place är favoritfrisörens salong. Lillasyster ska vara lucia till veckan så det kändes befogat att hon fick bli ompysslad :)

Mindre undangömt såg jag igår kväll Absolut Jämtlands julföreställning I väntan på Sjulsmäss med etablerade folkmusiker och världsartister. Fantastiskt fint och med perfekt sällskap av en folkmusikintresserad vän. Medverkade gjorde Hoven Droven, Triakel , Ellen Sundberg samt Safoura Safavi. En härlig mix både av låtar och artister. Lite mer av Triakel hade jag önskat, men i övigt var det en perfekt kväll som jag hoppas kommer att upprepas år efter år.

I väntan på Sjulsmäss, Estrad Norr. 28 november-9 december, turné Jämtland + Stockholm.

Bokregn

I flera dagar har världen varit färglös. Ordentligt med snö och ett grått töcken som bäddat in stan i en annorlunda tystnad. Jag har känt mig färglös själv också. Grå och sliten inuti.

I går kom istället regnet, det plaskade ordentligt men en del av snön finns faktiskt kvar idag när solen och den blå himlen gör sitt återtåg.

Ett annat slags regn – bokregn. Tänkte blogga av en hel hög tidigare mysläsning på en gång.

Marian Keyes är kanske drottningen av feelgood/chick lit. Hennes Änglar (2002), Är det någon där? (2006) och Sushi för nybörjare (2000) levererar det förväntade. Roligt med hennes böcker är att de känns smarta samtidigt som de är lättsamma. Det finns karaktärer som återkommer i författarens böcker, men de fungerar utmärkt att läsa fristående. Är det någon där? är kanske den bok jag skulle välja främst av dessa tre.

Kaffe med rån (2013) av Catharina Ingelman-Sundberg är en humoristisk berättelse om hur ett gäng pensionärer skaffar sig mer pengar. Allvaret finns i bakgrunden. Extra roligt att läsa denna bok eftersom jag lyssnade på Catharina Ingelman-Sundberg på Bokens dag 2016 innan jag hade läst något av henne. Förutom fler böcker om pensionärsligan har författaren senare även skrivit historiska romaner.

De sju systrarna (2014)är första delen i en serie med samma namn av Lucinda Riley. När jag tänker efter är det en bok jag minns ovanligt väl. Riktigt bra med en fin inramning med systrar namngivna efter olika stjärntecken och en historisk bas i boken. Den här boken utspelar sig i två tider, nutid och kring 1927, i framför allt Schweiz, Paris och Rio de Janeiro. Ursprungligen hade jag inte planerat att läsa fler böcker i serien, utan läste den för att den var med i bokklubben. Men nu när jag minns hur pass bra boken är lämnar jag öppet för att jag kanske läser fler på sikt. Jag vet att flera andra i bokklubben har läst vidare. Författarpresentationen på bokens insida är oslagbart charmig: ”När hon inte skriver, reser eller springer runt efter sina barn älskar hon att läsa böcker hon inte har skrivit själv, med ett glas eller två provencalskt rosévin i handen.”. Bonus: Att läsa om miljöerna kring Genèvesjön eftersom jag var på semester där i början av 2019.

Marie Bengts En sax i hjärtat (2017) avviker mot de andra böckerna då det är en deckare. Men – den är i klassisk, gammaldags deckarstil och blir därför en må-bra-bok den också. Årtalet är 1957 och en medlem i syjuntan i sommaridyllens Småland hittas död. Vad händer sen…? Bonus: Att jag fick boken i present av min kollega S.

Tatueraren i Auchwitz

Inledde dagen med att skotta snö. Vinterns första ordentliga snöfall. Sen tog jag en promenad på snöiga, oplogade gator för att möta upp J och gå till Stora kyrkan för att delta i mässa. Idag talades det om internationell solidaritet, invandring genom olika tider i historien och svagare grupper. Vi påmindes också om Kristallnatten (9-10 november 1938), Berlinmurens fall (9 november för 30 år sedan) och paralleller till idag. Häftigast var att det spelades på bägge orglar i kyrkan, ibland i samma stycke. Mäktigt!

Boken som jag har läst under den här veckan känns passande i samma tema som i kyrkan. Det är den andra boken om konsentrationsläger som jag har läst under en kort period. Tatueraren i Auschwitz är en bladvändare som går fort att läsa. Trots alla ohyggliga hemskheter innehåller den en rörande, vacker och verklighetsbaserad kärleksberättelse.

Morris, Heather. Tatueraren i Auschwitz. 2018.

Novemberlovet – full fart

Östersunds sjukhus, sett från gångbron mellan Frösön och Badhusparken, Östersund

Lite orolig över mig själv är jag allt. Trots en toppenvecka är jag totalt sliten och även vardagsaktiviteter känns övermäktiga. Jag vill bara sova. Går det att bli utbränd av bara några veckors överbelastning?

Dominerande är så klart att B kommit hem till Sverige. Överväldigande och jag börjar slappna av så smått, läget känns väldigt bra!

Sent fredag eftermiddag v. 43 slängde jag iväg ett mail till min chef och frågade om jag kunde ta ledigt må-to under novemberlovet. Fantastiskt flexibel arbetsgivare möjliggjorde att jag under lovet har varvat tid med B och tid med barnen. De flesta dagarna har jag ordnat med frukost, mediciner och andra rutiner hemma på morgonen. Därefter varit på sjukhuset förmiddag, över lunch och in på eftermiddagen. Sen gjort något med barnen, främst Lillasyster. Hälsat på en kort sväng på sjukhuset efter middag för att trött avsluta med soffhäng hemma.

Från lovveckan:
– måndag, familjeöppet på relaxen på badhuset, var där med Lillasyster + lillkusin
– tisdag, hälsa på och baka hos min pappa, dansföreställning på teatern, Never Grow Old/Riksteatern
– onsdag, barnvakt till lillkusinen på kvällen
– torsdag, Fåret Shaun – Farmageddon på Bio Regina med alla barnen, middag hos mig (Halloween)
– fredag, jobb några timmar
– lördag (idag, Alla helgons Dag), pappa på middag, konsert, tända ljus på kyrkogården – första gången för mamma :(
– söndag, hotellfrukost, hjälpa Mellanbror att organisera sina prylar, Line dance.

Till och med fredag veckan som kommer har jag fullt upp. Efter det tror jag faktiskt att jag kommer att ha tid för vanliga rutiner, normal vardag, lugn och ro. Äntligen!

Wianki – festival i Kraków, Polen 2019

Wawel borg/slott i Kraków

Sommarstolståndet firas historiskt, förkristligt i Polen och sedan 1992 genomförs en flera dagar lång arrangerad sommarfestival i Kraków – Wianki. Vad jag förstår är detta det största sommarfirandet i Polen och en av Krakóws största årliga kulturella händelser.

Vi kom till stan precis under midsommarhelgen och fascinerades över de stora folksamlingar som drogs ner till sluttningarna mot floden Wisła nedanför slottet Wawel. Överallt vandrade människor ner mot området. Många av flickorna och kvinnorna bar blomkransar, främst konstgjorda, men en del levande blommor förekom också. Vad jag förstår ska kransarna traditonellt läggas i, och flyta med, floden.

Huvudattraktionen var lördagkvälllens stora fyrverkeri. Men under hela helgen uppträdde artister på stora scener runt om i stan, bland annat på stora torget där vi tittade en del.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även B:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)