Kategoriarkiv: Årstid & Väder

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Mistlar och mord

Nyårsafton blev himla mysig trots att vi delade upp oss. Jag och Mellanbror följde vår vanliga tradition och besökte en familj utanför stan. Familjen som vi oftast har firat nyår, sportlov och midsommar med. Vi åkte dit redan på förmiddagen och tog med oss fika då Mellanbror klev upp precis innan vi skulle ge oss iväg. Alla barnen spelade brädspel mest hela dagen. Också det lite av en tradition. Jag och min vän, mamman i familjen, tog en nyårsaftonpromenad. Förutom flertalet fina hus och sociala hästar såg vi (otroligt nog) solen!

Middag gjorde vi lättsam med pizza där var och en fick lägga på sitt eget pålägg. Extra uppskattat när det är ett gäng barn med. Jag tror att julmusten som jag hade med mig också uppskattades :) Till efterrätt marscaponeröra med jordgubbar marinerade i vin, glögg mm tjusigt serverat i glas med fot.

Efter den kanske lite tidiga middagen åkte jag och Mellanbror vidare till min syster för att fortsätta firandet där tillsammans med den familjen och min pappa. Där fick vi äta efterrätt – igen :D Flera olika sorters hemgjord glass med smaksättning i form av olika resminnen. Några lite väl spännande, men en jätterolig idé. På kvällen tändes det ”jättetomtebloss” och fyrverkerier i form av en låda på marken. Vi som aldrig brukar ha fyrverkerier passade på nu med en godkänd fyrverkeripjäs utan förbjudna pinnar. Vi blev alla överraskade över effekten. Det var ett riktigt bra fyrverkeri som höll på en ordentlig stund. Jag och Mellanbror höll däremot inte ut allt för länge, vi som hade varit i sociala sammanhang enda sedan förmiddagen. Jag var dessutom extra sömning pga stark allergimedicin. Före tolvslaget begav vi oss därför hemåt och sa god natt till varandra samtidigt som gott nytt år. Mysigt det med.

Går det att beskriva mordhistorier som gulliga…? I så fall är de här deckarnovellerna gulliga. Det är fyra snabblästa julmysterier i klassisk brittisk stil. Perfekt läsning för lediga dagar på jullovet. Tydligen är de inte tidigare översatta till svenska. Jag lämnade boken på landet och tänkte att det kan vara roligt för någon att hitta den läsningen där vid ett annat ledigt tillfälle.

James, Phyllis Dorthy ”P.D.”. Mistlar och mord. 2016.

Snöstorm

Det var storm men ingen snöstorm där efter jul, men boken Snöstorm läste jag under hösten. Den handlar om en man som blir fast på ett tåg som fastnar i en snöstorm. Han sitter intill en äldre dam och minns tillbaks på det liv som passerat, hans ungdomsår och ungdomskärlek. Det är något speciellt med Erbas böcker. Framför allt fastnade jag för författarens beskrivning av huvudpersonens upplevelser som student.

Erba, Augustin. Snöstorm. 2019.

Dagarna efter jul spenderade jag för övrigt med barnen och min pappa ute på landet. Första dagen kom vi till ett utkylt hus som fick eldas varmt hela dagen. Det blev skoteråkning på nya skotern och grillning utomhus istället. Behaglig temperatur ute och mycket snö på marken och på alla träd. Men det var väldigt grått och solen kom inte fram överhuvud taget. Följande dagar var än värre. Då regnade det underkylt regn. Det lät som små diamanter som föll ner på isen och halkan. Allt utomhus blev täckt av en ishinna. Samtidigt blev det ordentligt blåsigt. Lillasyster och morfar tog sig en skidtur, men annars blev det mycket mys och böcker inomhus istället. Troligen välbehövligt det med, men jag hoppas då på bättre vinter nästa gång vi åker ut på landet.

30 december jobbade jag och några få ytterligare kollegor. Skönt att göra bokslut för arbetsåret i lugn och ro.

Nu vänder vi blad

Så… nu får det vara nog med 2019! Ett år som har dominerats av två alldeles för tuffa händelser.

  • Först mammas sjukdomstid och när hon somnade in bara någon vecka efter hennes 68-årsdag. I och med det har mina barn bara morfar kvar från den generationen. Samma med min systers barn. Farföräldrar finns sedan länge varken kvar för kusinerna eller för mina barn.

    Mamma levde sunt, rörde sig varje dag, åt bra och älskade natur och friluftsliv. Tack vare hennes fina kondition klarade hon en mycket tuff behandling (med cellgift, operation och strålning) för en av de mest aggressiva formerna av bröstcancer som många fortfarande inte går igenom. Det gav oss några år till innan sjukdomen kom tillbaks och spred sig i många livsviktiga organ. Till sist kunde inte ens mamma hålla emot. Att slutet blev finaste tänkbara har betytt allt i sorgearbetet.
  • Tiden när vi inte visste var B fanns under sin semesterresa i Polen. Sökandet efter honom. Alla tankar kring vad som kunde ha hänt. Och när han väl var identifierad på sjukhus, den akuta vårdtiden och fortsatt sjukhusvistelse (totalt sju veckor). Idag har vi en vardag som fungerar på något vis även om B är helt sjukskriven inom rehab och jag fortfarande är sjukskriven på deltid.

De här två stora händelserna, mycket frånvaro från jobbet i form av sjukskrivning och anhörigdagar, gör att jag med en utmattad suck gärna bläddrar vidare till ett nytt år. Och inte bara det – ett nytt decennium – det nya glada 20-talet! Det kan jag behöva. Du som känner mig vet att det senaste året bara har varit droppen av många års hög belastning för mig. Jag behöver många stabila och fina år framför mig nu.

Positivt från 2019

  • Förutom allt jobbigt finns det något mer jag bär med mig, framför allt från just 2019 – all kärlek! Allt stöd, uppmärksamhet och hjälp. När jag bläddrar vidare till nya tider kommer känslan av att inte vara ensam bestå. Att veta att så många finns för mig när det behövs. Vänner sedan länge, personer i omgivningen, nya bekantskaper.
  • Från 2019 kommer jag också att minnas ett gäng fina resor! Vilnius, Genève, Gdansk, Sopot, Kraków, Warszawa, Wrocław, Norrköping, Stockholm, Lund, Köpenhamn, Malmö, Sundsvall, Sollefteå, Näsåker, Åre, Sylarna mm…

Så… Nyårslöften? Planer för 2020? Att vara rädd om mig själv och andra är spontant det jag kommer att tänka på. En lång och försiktig återhämtning och stor omtanke. Som en del i mitt välmående vill jag dock bevaka att jag tar mig utrymme att kontinuerligt skapa och uppleva kultur. Kanske blir det några resor också ;)

Med denna lite jobbiga summering vill jag önska även dig – Gott Nytt År, tankar av kärlek, och en önskan om att du kommer att vara rädd om dig!

Pantone Color of the year 2020 – klassisk blå. En av mina favoritfärger – ett framtidshopp!

Julhelgen med släkt, men utan mamma

Det blev en riktigt fin julhelg tillsammans med familj och nära släkt trots att vi är utan min mamma. Men ”hon sitter i väggarna” och finns med släkten hela tiden tänker jag. Utifrån det blev det en lugn och fin jul bortsett julklappsutdelningen där svåger hade ”spårat ut lite” :D

Julafton morgon var jag hos B, sen hos min syster. Julaftonen var nog rätt traditionell men i lugn skala, framför allt vad gäller maten. Först åt vi skinka mm till lunch. Därefter påbörjades julklappsöppnandet. Allra finast var nog de hemgjorda presenterna där jag fick hjortronsylt och stekspadar som min pappa gjort, ett kuddfodral från Lillasyster, en tavla i screentryck från Mellanbror mm. Från Lilla e fick jag den så omskrivna Ålboken. Den ser jag fram emot att läsa! Jag kanske återkommer mer kring julklapparna.

Klockan 15 tittade vi så klart på Kalle Anka innan revbensspjäll, köttbullar mm till middag innan fortsatt klappöppning. Sist under kvällen blev det mys hemma jag och alla barnen under tiden min pappa deltog i kvällsmässa.

Juldagen var Lillasyster och Storebror ute i flera timmar och åkte skridskor medan jag och Mellanbror förberedde inför att släkten skulle komma hem till oss. I vår familj delar vi upp julmaten istället för att ta allt på en gång. Juldagen är fiskdagen. Inledningsvis fick gästerna blåbärs- respektive rabarberglögg. Maten som jag sen bjöd på var:

  • Pizza bianco med spenat och kallrökt lax
  • Gravad torsk
  • Ugnsstekt laxsida
  • Apelsinsallad med ruccola, quinoa, bulgur, edamebönor mm
  • Tillbehör som olika såser, fetaost, tunnbröd, hembakt rågbröd med julost
  • Hemgjord rabarbersaft, julmust, kaffe, te
  • Alldeles för mycket Ris à la Malta, belgiska praliner, rullrån och bondkakor efter maten
  • Genomgående hade jag också veganska alternativ för den som så önskade

Annandagen firade vi att farmor föddes för 103 år sen. Vi fortsätter med den traditionen trots att det är nästan 15 år sedan hon dog. Förrutom jag och barnen, pappa, syster med familj är också min kusin med familj med. Fint! 💙

Sist på annandagen övernattade jag och Lillasyster på hotell. En av mina julklappar till henne. Det blev riktigt lyckat. Det blir ett helt annat sätt att umgås på bortaplan på tu man hand så där. Förrutom att sova, hänga på rummet (läsa och se Stockholm Horse Show på tv), kolla in gymmet och äta frukost åt vi även middag på hotellets restaurang. Det var så mysigt. Bara vi och två ytterligare sällskap på plats denna avkopplande kväll.

Fredagen tog jag och Lillasyster en ordentlig, och lite onödigt kylig, promenad på förmiddagen. Sen jobbade jag några timmar. Efter middag gick vi ett stort gäng på Frozen II. Den yngsta var tio år. De flesta av oss var vuxna :) Gullig, men även lite läskig film, med precis så bra sång som jag hade förväntat. En sak till som jag gjorde den här dagen var att skicka in min beskrivning om min ofattbara höst när B försvann som manus till ett bokförlag. Nu kan jag lägga det åt sidan och tänka framåt istället.

Kaféet vid världens ände

En kort liten charmig och snabbläst bok. Men med stora frågor. Frågor vars berättigande och svar känns självklarare än vanligt. Jag kan klart rekommendera denna bok med tillhörande funderingar. Kanske extra angeläget just nu. Precis när första julen utan mamma står för dörren. Samma år som barnens pappa väljer att fira jul med sin nya familj. Tacksamheten för att barnen kommer att vara med mig och min nära släkt hela julhelgen och fram till nyår går inte att förklara med ord 💙

Inför jul är det lugnt. Jag och sönerna mängdtittade på nya tv-serien The Witcher igår. Idag har jag jobbat och på kvällen är det soffhäng hos B när barnen firar lilljul med sin pappa. Lillasyster har tävlat i hästhoppning på dagen 🙂

Strelecky, John. Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet. 2019.

En snabbstickad luva. Kanske passande till en tomte.

Mönster: Improviserat eget.
Garn: Easy, Sandnes garn. 100 % ull.

Hidden Places & Absolut Jämtland

Otroligt ombloggade Hidden Places är en mysbok med pysseltips året runt. Jag fastnade allra mest för en cape med kaninöron. Så söt. I övrigt gillade jag hemma-hos-repotagen hos olika profiler kända från fram för allt sociala media.

Vusir Jansson, Sofia & Myrberg, Nathalie. Hidden Places. Handbok för uxna till barnens magiska värld. 2019.

Kanske en gnutta hidden place är favoritfrisörens salong. Lillasyster ska vara lucia till veckan så det kändes befogat att hon fick bli ompysslad :)

Mindre undangömt såg jag igår kväll Absolut Jämtlands julföreställning I väntan på Sjulsmäss med etablerade folkmusiker och världsartister. Fantastiskt fint och med perfekt sällskap av en folkmusikintresserad vän. Medverkade gjorde Hoven Droven, Triakel , Ellen Sundberg samt Safoura Safavi. En härlig mix både av låtar och artister. Lite mer av Triakel hade jag önskat, men i övigt var det en perfekt kväll som jag hoppas kommer att upprepas år efter år.

I väntan på Sjulsmäss, Estrad Norr. 28 november-9 december, turné Jämtland + Stockholm.

Bokregn

I flera dagar har världen varit färglös. Ordentligt med snö och ett grått töcken som bäddat in stan i en annorlunda tystnad. Jag har känt mig färglös själv också. Grå och sliten inuti.

I går kom istället regnet, det plaskade ordentligt men en del av snön finns faktiskt kvar idag när solen och den blå himlen gör sitt återtåg.

Ett annat slags regn – bokregn. Tänkte blogga av en hel hög tidigare mysläsning på en gång.

Marian Keyes är kanske drottningen av feelgood/chick lit. Hennes Änglar (2002), Är det någon där? (2006) och Sushi för nybörjare (2000) levererar det förväntade. Roligt med hennes böcker är att de känns smarta samtidigt som de är lättsamma. Det finns karaktärer som återkommer i författarens böcker, men de fungerar utmärkt att läsa fristående. Är det någon där? är kanske den bok jag skulle välja främst av dessa tre.

Kaffe med rån (2013) av Catharina Ingelman-Sundberg är en humoristisk berättelse om hur ett gäng pensionärer skaffar sig mer pengar. Allvaret finns i bakgrunden. Extra roligt att läsa denna bok eftersom jag lyssnade på Catharina Ingelman-Sundberg på Bokens dag 2016 innan jag hade läst något av henne. Förutom fler böcker om pensionärsligan har författaren senare även skrivit historiska romaner.

De sju systrarna (2014)är första delen i en serie med samma namn av Lucinda Riley. När jag tänker efter är det en bok jag minns ovanligt väl. Riktigt bra med en fin inramning med systrar namngivna efter olika stjärntecken och en historisk bas i boken. Den här boken utspelar sig i två tider, nutid och kring 1927, i framför allt Schweiz, Paris och Rio de Janeiro. Ursprungligen hade jag inte planerat att läsa fler böcker i serien, utan läste den för att den var med i bokklubben. Men nu när jag minns hur pass bra boken är lämnar jag öppet för att jag kanske läser fler på sikt. Jag vet att flera andra i bokklubben har läst vidare. Författarpresentationen på bokens insida är oslagbart charmig: ”När hon inte skriver, reser eller springer runt efter sina barn älskar hon att läsa böcker hon inte har skrivit själv, med ett glas eller två provencalskt rosévin i handen.”. Bonus: Att läsa om miljöerna kring Genèvesjön eftersom jag var på semester där i början av 2019.

Marie Bengts En sax i hjärtat (2017) avviker mot de andra böckerna då det är en deckare. Men – den är i klassisk, gammaldags deckarstil och blir därför en må-bra-bok den också. Årtalet är 1957 och en medlem i syjuntan i sommaridyllens Småland hittas död. Vad händer sen…? Bonus: Att jag fick boken i present av min kollega S.

Tatueraren i Auchwitz

Inledde dagen med att skotta snö. Vinterns första ordentliga snöfall. Sen tog jag en promenad på snöiga, oplogade gator för att möta upp J och gå till Stora kyrkan för att delta i mässa. Idag talades det om internationell solidaritet, invandring genom olika tider i historien och svagare grupper. Vi påmindes också om Kristallnatten (9-10 november 1938), Berlinmurens fall (9 november för 30 år sedan) och paralleller till idag. Häftigast var att det spelades på bägge orglar i kyrkan, ibland i samma stycke. Mäktigt!

Boken som jag har läst under den här veckan känns passande i samma tema som i kyrkan. Det är den andra boken om konsentrationsläger som jag har läst under en kort period. Tatueraren i Auschwitz är en bladvändare som går fort att läsa. Trots alla ohyggliga hemskheter innehåller den en rörande, vacker och verklighetsbaserad kärleksberättelse.

Morris, Heather. Tatueraren i Auschwitz. 2018.

Novemberlovet – full fart

Östersunds sjukhus, sett från gångbron mellan Frösön och Badhusparken, Östersund

Lite orolig över mig själv är jag allt. Trots en toppenvecka är jag totalt sliten och även vardagsaktiviteter känns övermäktiga. Jag vill bara sova. Går det att bli utbränd av bara några veckors överbelastning?

Dominerande är så klart att B kommit hem till Sverige. Överväldigande och jag börjar slappna av så smått, läget känns väldigt bra!

Sent fredag eftermiddag v. 43 slängde jag iväg ett mail till min chef och frågade om jag kunde ta ledigt må-to under novemberlovet. Fantastiskt flexibel arbetsgivare möjliggjorde att jag under lovet har varvat tid med B och tid med barnen. De flesta dagarna har jag ordnat med frukost, mediciner och andra rutiner hemma på morgonen. Därefter varit på sjukhuset förmiddag, över lunch och in på eftermiddagen. Sen gjort något med barnen, främst Lillasyster. Hälsat på en kort sväng på sjukhuset efter middag för att trött avsluta med soffhäng hemma.

Från lovveckan:
– måndag, familjeöppet på relaxen på badhuset, var där med Lillasyster + lillkusin
– tisdag, hälsa på och baka hos min pappa, dansföreställning på teatern, Never Grow Old/Riksteatern
– onsdag, barnvakt till lillkusinen på kvällen
– torsdag, Fåret Shaun – Farmageddon på Bio Regina med alla barnen, middag hos mig (Halloween)
– fredag, jobb några timmar
– lördag (idag, Alla helgons Dag), pappa på middag, konsert, tända ljus på kyrkogården – första gången för mamma :(
– söndag, hotellfrukost, hjälpa Mellanbror att organisera sina prylar, Line dance.

Till och med fredag veckan som kommer har jag fullt upp. Efter det tror jag faktiskt att jag kommer att ha tid för vanliga rutiner, normal vardag, lugn och ro. Äntligen!

Wianki – festival i Kraków, Polen 2019

Wawel borg/slott i Kraków

Sommarstolståndet firas historiskt, förkristligt i Polen och sedan 1992 genomförs en flera dagar lång arrangerad sommarfestival i Kraków – Wianki. Vad jag förstår är detta det största sommarfirandet i Polen och en av Krakóws största årliga kulturella händelser.

Vi kom till stan precis under midsommarhelgen och fascinerades över de stora folksamlingar som drogs ner till sluttningarna mot floden Wisła nedanför slottet Wawel. Överallt vandrade människor ner mot området. Många av flickorna och kvinnorna bar blomkransar, främst konstgjorda, men en del levande blommor förekom också. Vad jag förstår ska kransarna traditonellt läggas i, och flyta med, floden.

Huvudattraktionen var lördagkvälllens stora fyrverkeri. Men under hela helgen uppträdde artister på stora scener runt om i stan, bland annat på stora torget där vi tittade en del.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även B:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)



Nystart

Nytt år känns alltid som en nystart, även utan nyårslöften. Nyårsafton firade jag, barnen och barnens pappa med A-K och familj. Med dem vi har firat så många midsommar, nyår, sportlov mm tillsammans. Väldigt trevligt. Dessutom fint och betydelsefullt att kunna hålla kvar vår tradition trots nya tider. Nyårsmiddagen bestod av pizzabuffé där var och en gjorde sin egen pizza på tortillabröd eller pizzadeg. Jag valde pizza bianco – creme fraiche, rökt lax, babyspenat, men utan tomatsås. En av mina pizzafavoriter hemma. Till efterrätt bjöds det på hemmagjord chokladpudding med blåbär.

Sista timmarna av 2018 tillbingade jag och B på Frösön, åt olika ostar och myste. Runt tolvslaget var vi ett litet gäng från olika lägenheter hemma hos en granne, tittade på musikvideos, skålade i champagne, och några spelade gitarr.

Första vardagen 2019 ägnades till ett riktigt lyckat besök på Jamtli tillsammans med fyra barn/ungdomar. De hade roligt tillsammans och utforskade julutställningarna, åkte rutchkana och byggde pussel med renskelett. Dessutom såg vi en tillfällig utställning om Armfeldts karoliner. Längst tid var vi på Nationalmuseum Jamtli. Jag och de stora kollade in de olika konstverken och hade intressanta diskussioner under tiden de två yngsta gick på ”skattjakt” för att hitta igen bilder i konstverken (jmf. memory). Bra upplägg för att få en utställning att passa åldrar.

Jamtli. Karoliner och konflikter, 21 oktober 2018-10 mars 2019. Sex sekler av samtid, 17 juni 2018-5 maj 2019.

Scandic Downtown Camper, Stockholm.

Just nu sitter jag på hotell i Stockholm och behöver lägga mig och sova inför morgondagen då vi fortsätter en workshop där vi ser över utbildningar för ett helt arbetsområde. Det bjuds på mycket energi och nya idéer! Förrutom att jobba har jag hunnit äta middag på hotellet med min systerdotter och handlat ett twin set i mörkblå merino på Uniqlo. När det gällde maten åt jag en Black Fire Edt-burgare och k tog en Downtown Beyond – hotellets veganska burgare som smakar kött trots att den är baserad på ärtor. Min burgare serverades med pommes, chilibea, tomat, gruyère och lök i tre former (picklad, stekt och karamelliserad).

När jag nu bor på hotell tänker jag nostalgiskt på min och B:s resa till Genève dit vi åkte första långhelgen i januari. En riktigt fin och lyxig resa. Återkommer och berättar mer om det!!

Snickaren och julen

Dagarna före jul

Som vanligt tog jag ett par semesterdagar precis före jul och passade på att träna. Yoga och Hiit Cross. Välbehövligt för att försöka komma ner lite i stressnivå efter en intensiv höst privat, men även med för mycket på jobbet. Efter ett sista ryck på stan för att köpa resegarderob till julklappsresan, och för att stötta Mellanbrors sista julklappsinköp, infann sig jullugnet och det blev det middag på stan fredag före jul. Tournedos på Dahlwinnie med whiskey och deras mäktiga chokladkaka efter. 

Lördag före jul tog vi en vintrig promenad över bron in till stan och Westvalls för att även komplettera B:s garderob inför resan som han bokat in oss på efter nyår. Sen blev det ett längre häng med glögg, pepparkaka och livemusik på Captain Cook. Kvällen blev vår lilljul hemmahäng, oxfilétoast och julkappsbyte.

Julhelgen

Jag tycker alltid om adventstiden och jul, även nu med en tyngd över allt med sjukdom i familjen. På grund av det fick julfirandet hållas i stan och alla kunde inte vara med hela tiden. Men vi hade det fint ändå. Julhelgen inleddes den 23e, en viktig och mysig tradition för mig. Då hade vi grötlunch och skinkstut allihopa hemma hos mina föräldrar <3 

Julafton var vi en större samling hemma hos min syster med en extra tillrest kompisfamilj utöver släkten. Det blev traditionellt firande med jullunch, julklappar och Kalle Anka. På kvällen tog alla det lugnt, barnen lekte och vi vuxna hängde utomhus vid elden – så avslappnande och fint.

Snickare, akryl på canvas, 22×27 cm.

I jultid händer det att en berättelse om en viss Maria, ett barn och viss snickare hamnar i fokus :) Utfrån det känns det läge att visa upp den här tavlan, ”Snickare”, som fick hänga uppe några månader. (Sen målade jag över den med en ko. Som alla tror är en hund :P)

Appropå snickaren var jag, pappa, lilla e och K på julotta i Frösö kyrka. Stämningsfull tradition för mig och pappa. Senare på juldagen bjöd jag på olika sorters fisk hemma hos mig för gänget. Väldigt trevligt. Hos oss är traditionen att all julfisk äts den 25e, medan julaftonens julbord inte har någon fisk. Det blir mindre ”allt på en gång” så.

26e återupptog vi en tidigare tradtion – fika i Lugnvik för att fira farmors födelsedag. Denna gång hos min kusin S. En fin stund med släkten i flera generationer och med många tankar på de kära som saknas oss.