Alla inlägg av Annaellinor

Det lilla bageriet

Nu är jag mitt i två dagar som blir en test av vad jag orkar. Idag julfrukost, jobb, vila, middag på stan med kollegor. Imorgon Lillasysters skolavslutning, lunch med sällskap, jobb och sen Star Wars på kvällen. På tok för mycket skulle jag gissa. Samtidigt bra att se hur det fungerar. Efter detta blir det tack och lov några lugna dagar.

Jag är förvånad hur svårt det var att komma tillbaks och jobba, och då jobbar jag ändå bara deltid tillsvidare. Jag trodde jag var förberedd på att det skulle vara ansträngande, men inte så här. Direkt började jag sova sämre igen, stressnivåerna gick upp både dag som natt och orken räcker inte. Jag får känslan av att bara vilja lägga mig på golvet och skrika. Nästan så jag gör det också. Åtminstone blir det en hel del tid i soffan eller sängen när jag bokstavligen inte gör något alls.

Måndag var jag på plats på jobbet redan på morgonen, men mådde dåligt resten av dagen och blev tvingad att avboka både tvättstuga och zumba trots att det har varit min enda träning på slutet. Torsdag behövdes det all styrka för att ta mig till jobbet, det var nära att jag inte gick dit. När jag tog helg och kom hem till B på fredag sov jag en och en halv timme på soffan så fort jag kom innanför dörren. Det var inte ett val.

Under helgen tackade jag sen nej till aktiviteter för att vara försiktig, men en sak lördag och en sak på söndag blev det. Som kompensation gjorde jag inget extra alls hemma, varken bakning, tvättstuga eller städning.

Det jag gjorde på lördagen var att besöka kyrkan där Mellanbror medverkade i en julkonsert tillsammans med andra körer och pampigt nog även tillsammans med orkester. Det måste vara en stor upplevelse att som ung få stå bland så många vuxna och instrument och sjunga. Medverkade gjorde Stora kyrkans Solistensemble, Motettkören, solister och Östersunds Orkesterförening. Det bjöds bland annat på Ave Maria, Maria Rubens Rosa, Vivaldis Vintern, O nata lux och O helga natt.

Söndag blev det också kyrkan. Den här gången var det Lillasyster som var tärna i barn- och ungdomskörernas luciatåg. De yngre var också med, så söta!

Istället för att baka går det att läsa om bakning på charmigaste vis. Sen i somras har jag läst några feelgoodböcker i gulligaste stil. Ursprungligen blev jag rekommenderad författaren av min namne på jobbet. Charmiga miljöer, företrädesvis på landsbygden, kärleksdilemman. Det går inte att låta bli att gilla sån här läsning emellanåt även om de ibland är väl romantiska och väluppfostrade. Men sugen på att baka blir jag hela tiden. Och att skaffa en lunnefågel som husdjur… :O

Colgan, Jenny.
Den lilla bokhandeln runt hörnet.
Sommar på den lilla ön i havet (Lilla ön, del 1). Tillbaka till den lilla ön i havet (Lilla ön, del 2).
Det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 1). Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 2).

Scandic Frankfurt Museumsufer

Jag är väldigt förtjust i julkrubbor som juldekoration. När jag ställde fram de jag har nu tänkte jag på förra årets resa till Frankfurt där jag köpte den senaste julkrubban.

När jag och sönerna var i Frankfurt am Main valde jag att boka ett rum på Scandic hotel Frankfurt Museumsufer främst av följande anledningar:

  • Smidigt att boka via Scandics hemsida på samma vis, och med samma villkor som inom Sverige.
  • Bonuspoäng.
  • Möjligheten att bo högt upp bland skyskraporna.
  • Närheten till Hauptbahnhof (centralstationen) dit vi kom från flygplatsen med pendeltåg. Tågstationens byggnad anas till och med i fotot ovan gult med välvda tak.

Vi bodde i en svit på våning 23. Det fanns en liten toalett, en skrubb med bagageutrymme, strykbräda, strykjärn m.m. Ett matbord för fyra, en dubbelsäng, en soffa bäddad som dubbelsäng, en tv vid vardera soffa och säng, ett större badrum med både badkar och dusch. Till både min och sönernas förtjusning ingick allt i minibar och kylskåp i rumspriset och innehållet fylldes på dagligen. Tillsammans med checkarna i lobbyns kiosk som ingår för medlemmar klarade vi oss fint både för kvällsfika och frukost trots att jag inte hade köpt till hotellets frukost. Största anledningen till det var vårt fyllda schema där vi skulle iväg tidiga mornar med buss och annat.

Absolut bäst med hotellet var ändå två stora, breda fönster med så djupa fönsterbrädor att det gick bra att sitta där, spana på skyskraporna och googla på fakta. Det visade sig att nästan alla skyskraporna tillhör banker.

Ordentliga människor

Jag blev lite fundersam över bokvalet när A valde den här boken till Minsta bokklubben. Vaddå, är inte vi redan mer än tillräckligt ordentliga hon och jag? Nästa fundering var om boken var en roman eller en faktabok. Jag tror att jag har landat i att det är en slags kåserier. Det är svårt att ta på hur allvarligt menat innehållet är eller inte.

Boken är riktigt snabbläst med till synes allvarliga tips om hur läsaren kan bli ordentlig, blandade med anekdoter. Bäst för mig är ändå igenkänningen kring att det inte ansetts ”fint” att vara duktiga tjejen med koll och ordning och författarens små historier på det temat. En liten förhoppning jag har är att boken kanske kan bidra till åtminstonde något tillfälle där en person kan stå upp för att vara ordningssam iställe för att försöka dölja det.

Känner du dig som en ordentlig person eller är du en slarver?

Skugge, Linda. Ordentliga människor. 2019-10.

Det kommer aldrig mer vara du

Traditionellt adventsfika hemma hos min pappa för närmsta släkten. Jag hade förutom Saffranskaka bakat Pepparkakor, Hallongrottor, Havreflarn, Bondkakor, Rullrån, Små chokladkakor och Polkagriscookies. Så tacksam för oss som kunde vara med. Medvetenheten är stor om vilka som saknas oss och hur plötsligt livet förändras.

En bok som jag läste under en Köpenhamnsresa i höstas. En snabbläst bok om en skilsmässa och om att gå vidare. Ibland riktigt rolig. Väldig igenkänning även om huvudpersonen lever ut sina tankar extremt impulsivt.

Det går nästan att ta på att delar i boken är självupplevda av författaren. Det känns som en väninna som behöver ge ord på vad som har hänt. Det handlar också om det dubbla med nya fina saker samtidigt som huvudpersonen är arg och sårad för det gamla där hennes man valde att gå vidare med hennes bästa vänninna istället.

Högberg, Anne-Lie. Det kommer aldrig mer vara du. 2016.

Hidden Places & Absolut Jämtland

Otroligt ombloggade Hidden Places är en mysbok med pysseltips året runt. Jag fastnade allra mest för en cape med kaninöron. Så söt. I övrigt gillade jag hemma-hos-repotagen hos olika profiler kända från fram för allt sociala media.

Vusir Jansson, Sofia & Myrberg, Nathalie. Hidden Places. Handbok för uxna till barnens magiska värld. 2019.

Kanske en gnutta hidden place är favoritfrisörens salong. Lillasyster ska vara lucia till veckan så det kändes befogat att hon fick bli ompysslad :)

Mindre undangömt såg jag igår kväll Absolut Jämtlands julföreställning I väntan på Sjulsmäss med etablerade folkmusiker och världsartister. Fantastiskt fint och med perfekt sällskap av en folkmusikintresserad vän. Medverkade gjorde Hoven Droven, Triakel , Ellen Sundberg samt Safoura Safavi. En härlig mix både av låtar och artister. Lite mer av Triakel hade jag önskat, men i övigt var det en perfekt kväll som jag hoppas kommer att upprepas år efter år.

I väntan på Sjulsmäss, Estrad Norr. 28 november-9 december, turné Jämtland + Stockholm.

Ett jävla solsken

Journalisten vars gärningar och liv beskrivs i den här boken har funnits på riktigt. Det är svårt att ta in att Ester Blenda Nordström kan i en enda person ha gjort allt som beskrivs. Att hon kunde vara så djärv och i princip starta den grävande journalistiken i Sverige. Inte nog med det. Hon körde motorcykel, hade en relation med en annan kvinna, gjorde repotageresor till norra Sverige, till Amerika och Sibirien. Intensiv som få och före sin tid.

Den här omskrivna boken har jag läst både med Minsta bokklubben och sen nyligen tillsammans med husets bokklubb på jobbet. Boken har varit genomgående uppskattad.

Det är det omfattande researcharbetet och fascination för Ester Blenda Nordström som gör boken som belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2017. För en summering av boken finns Fatima Bremmers sommarprat i P1 2018.

Bremmer, Fatima. Ett jävla solsken. 2019.

I måndags eftermiddag gick jag genom stan förbi Jazzkökets Lilla Saluhallen precis när de hade öppnat för nypremiär efter att ha flyttat till större lokaler. Inget jävla solsken då, men ett mysigt adventsmörker.


Jag var bara in en sväng men upplevde samma mysiga atmosvär fast i rymligare lokaler. Att sitta där en eftermiddag med en ostbricka eller någon småkaka skulle sitta fint. Eller äta lunch för den del. Kött- och ostdisken kommer säkerligen hålla minst samma klass som tidigare. Inspirerande att se!

En fin liten bok om att hitta nu:et, att finna ro genom natur, meditation och vardag. En till synes enkel men mycket givande, tänkvärd och pratisk bok. Det blir enklare att ta till sig när stillheten beskrivs utifrån att stå och diska, titta på ett träd i staden eller vänta på att det ska bli grön gubbe. Vi behöver hitta våra vardagspauser och ta dem regelbundet just i vardagen.

Att jag har yogat i olika former sen ett antal år (+ 15) gör att jag tar in vissa bitar extra och med igenkänning då författaren är en etablerad yogainstruktör. I övrigt tilltalas jag av det fina språket och tankarna kring tystnad. I boken vävs historik och fakta in på ett tilltalande vis.

Fridh, Magnus. Att vara stilla när allt skyndar. 2019-09.

Utan ork, böcker och måleri

Sista en och en halv veckan har varit riktigt tung. Jag har kunnat sova. Alldeles för mycket rent av. 12 timmar per natt ungefär med ett antal korta eller längre vakenperioder. På något underligt vis har jag varit för trött för att få energi av vila. Även om jag har suttit i soffan och tittat i taket, på tv eller suttit och stickat har jag inte känt mig piggare. Jag blir hemma den här veckan också för att förhoppningsvis piggna till även om läget just nu inte känns så lysande.

En sak som skulle kunna ge mig energi är att måla och skapa på andra vis. Men jag har inte orkat ta mig för. Att ordna med middag tillsammans med de barn som varit hemma, och hälsa på en del hos B, har känts som lagom stora projekt. Några saker har jag ändå klarat av, bland annat besökte jag och Storebror gymnasiets bildesteter när de hade öppet hus. Det var inspirerande att måla akryl, göra självporträtt med kolkritor och leka i fotostudio. Där skulle jag ha kunnat stanna i veckor.

Jag var också in kort på Bokmässan Bodil på biblioteket. Roligt att se att den här bokmässan växer och drar mer publik för varje år. Plus för att min pappas bok var frontad i rummet med lokal litteratur :)

I bokens tecken lyckades jag också ta mig till Bergs kyrka i Hoverberg en kväll när Karin Härjegård hade bokrelease för sin nya bok Det har kommit ett brev som handlar om en skicklig väverska från trakterna som utvandrar till Amerika. Min pappa har hunnit läsa boken och sa att den var bra. Jag har några andra böcker före i kö, men ser fram emot när det är dags. Dels försjälva läsningens skull, men även för att Karin har varit ett stort stöd för mig under höstens jobbigaste veckor

Karin har många gåvor och både läste ur boken och sjöng passande sånger tillsammans med de duktiga musikerna Astrid Åslin Kardin och Beng-Erik Norlén. Väldigt fint. Också trevligt att jag liftade med en ny bekantskap, det blev en hel del tokerier längs vägen. Kul var det!

Rekommendation: En av Härjegårds tidigare böcker: bok Drottningen af Åre.

Första advent deltog jag i adventsmässa i Hornsbergskyrkan. Frösö Gospel medverkade och det var en riktigt berörande mässa i kanske det kyrkorum som tilltalar mig allra mest i stan.

Världens historia

Igår kväll blev det klassiskt fredagsmys med te, stickning och tv, bland annat Doobidoo och Historiska hemligheter. Då kom jag att tänka på Världens historia – den osminkade sanningen som kära K drog med mig på förra helgen. Özz Nûjen och Måns Möller kör stand up i rasande tempo genom världshistorien. Så här efteråt slås jag över att en del hisorisk överblick och samband faktiskt fastnade. Även om showen bjuder på idel skratt, ibland på låg nivå, blir allvaret också påtagligt, kanske främst vad gäller pågående klimatförändringar. Jag söker mig sällan till humorföreställningar, men jag är glad att K tog med mig.

Världens historia – den osminkade sanningen. Özz Nûjen och Måns Möller. Runt om i landet höst 2019/vår 2020.

Bokregn

I flera dagar har världen varit färglös. Ordentligt med snö och ett grått töcken som bäddat in stan i en annorlunda tystnad. Jag har känt mig färglös själv också. Grå och sliten inuti.

I går kom istället regnet, det plaskade ordentligt men en del av snön finns faktiskt kvar idag när solen och den blå himlen gör sitt återtåg.

Ett annat slags regn – bokregn. Tänkte blogga av en hel hög tidigare mysläsning på en gång.

Marian Keyes är kanske drottningen av feelgood/chick lit. Hennes Änglar (2002), Är det någon där? (2006) och Sushi för nybörjare (2000) levererar det förväntade. Roligt med hennes böcker är att de känns smarta samtidigt som de är lättsamma. Det finns karaktärer som återkommer i författarens böcker, men de fungerar utmärkt att läsa fristående. Är det någon där? är kanske den bok jag skulle välja främst av dessa tre.

Kaffe med rån (2013) av Catharina Ingelman-Sundberg är en humoristisk berättelse om hur ett gäng pensionärer skaffar sig mer pengar. Allvaret finns i bakgrunden. Extra roligt att läsa denna bok eftersom jag lyssnade på Catharina Ingelman-Sundberg på Bokens dag 2016 innan jag hade läst något av henne. Förutom fler böcker om pensionärsligan har författaren senare även skrivit historiska romaner.

De sju systrarna (2014)är första delen i en serie med samma namn av Lucinda Riley. När jag tänker efter är det en bok jag minns ovanligt väl. Riktigt bra med en fin inramning med systrar namngivna efter olika stjärntecken och en historisk bas i boken. Den här boken utspelar sig i två tider, nutid och kring 1927, i framför allt Schweiz, Paris och Rio de Janeiro. Ursprungligen hade jag inte planerat att läsa fler böcker i serien, utan läste den för att den var med i bokklubben. Men nu när jag minns hur pass bra boken är lämnar jag öppet för att jag kanske läser fler på sikt. Jag vet att flera andra i bokklubben har läst vidare. Författarpresentationen på bokens insida är oslagbart charmig: ”När hon inte skriver, reser eller springer runt efter sina barn älskar hon att läsa böcker hon inte har skrivit själv, med ett glas eller två provencalskt rosévin i handen.”. Bonus: Att läsa om miljöerna kring Genèvesjön eftersom jag var på semester där i början av 2019.

Marie Bengts En sax i hjärtat (2017) avviker mot de andra böckerna då det är en deckare. Men – den är i klassisk, gammaldags deckarstil och blir därför en må-bra-bok den också. Årtalet är 1957 och en medlem i syjuntan i sommaridyllens Småland hittas död. Vad händer sen…? Bonus: Att jag fick boken i present av min kollega S.

Jakten på Kapten Klänning

Fy vilken obehaglig bok jag har läst. Men en riktig bladvändare. Det gick inte att lägga ifrån sig boken, utan jag bara fortsatte trots beskrivningar av vidriga övergrepp. Bok och bok förresten. Den här gången läste jag boken i sin helhet på surfplattan. Det känns fortfarande ovant och inte lika trevligt som att hålla i en bok. Men som jag har konstaterat tidigare läser jag märkbart snabbare i digitalt format än i pappersform.

Magasin läser jag sedan tidigare gärna på surfplatta, troligen blir det fler böcker också i fortsättningen. Speciellt eftersom det fanns en hel del användbara inställningar i appen Biblio som var ny för mig. Först och främst bytte jag till ett digitalt typsnitt och gjorde bakgrunden svagt gul istället för vit.

Anledningen till att jag läste boken om Kapten Klänning (polischef Göran Lindberg) var i första hand av allmänbildande intresse. Förutom information om det specifika fallet fick jag även insikt i de etiska dilemma polisen kan ställas inför och hur unga kvinnor/flickor hamnar i allt extrema situationer när de stegvis blir manipulerade av en brutal man.

Trolle, Jonas. Jakten på Kapten Klänning. 2014.

Vintertider

Exakt en månad efter att B försvann kom han hem till svenskt sjukhus. Idag, på dagen sex veckor efter han ursprungligen skulle ha kommit hem från sin semesterresa, har han fått komma hem från sjukhuset. Fortsatt sjukskrivning och rehab följer, men så skönt att ha kommit till det här steget. Bara för någon vecka sedan visste vi inte om det skulle bli möjligt någonsin.

Innan B fick skrivas ut från sjukhuset testade han att vara hemma några timmar per dag i helgen. Jag var där och sällskapade en del. Övrig tid har jag mest varit hus- och kattvakt och tagit det lugnt. Jag är overkligt trött och varje enskild liten sak som behöver göras kräver största ansträngning. Passande läge att vara husvakt faktiskt. Förutom lite snöskottning hade jag inget jag behövde göra utan kunde bara njuta av det fina huset och gosaker som jag hittade i skåpen. Det blev flera koppar te. För här finns det många, många sorter. Speciell känsla med vetskapen att de flesta teerna är köpta direkt på plats i olika länder.

Tatueraren i Auchwitz

Inledde dagen med att skotta snö. Vinterns första ordentliga snöfall. Sen tog jag en promenad på snöiga, oplogade gator för att möta upp J och gå till Stora kyrkan för att delta i mässa. Idag talades det om internationell solidaritet, invandring genom olika tider i historien och svagare grupper. Vi påmindes också om Kristallnatten (9-10 november 1938), Berlinmurens fall (9 november för 30 år sedan) och paralleller till idag. Häftigast var att det spelades på bägge orglar i kyrkan, ibland i samma stycke. Mäktigt!

Boken som jag har läst under den här veckan känns passande i samma tema som i kyrkan. Det är den andra boken om konsentrationsläger som jag har läst under en kort period. Tatueraren i Auschwitz är en bladvändare som går fort att läsa. Trots alla ohyggliga hemskheter innehåller den en rörande, vacker och verklighetsbaserad kärleksberättelse.

Morris, Heather. Tatueraren i Auschwitz. 2018.

Strålande i Sundsvall

Sjukskriven en period och jag känner mig verkligen uttröttad. En välbehövlig paus och stund att tänka på annat blev det torsdag och fredag. Min kusin har varit på strålbehandling i Sundsvall i fyra veckor. Jag fick äran att sällskapa och fira de två sista dagarna av hennes behandling.

Vi var på Sundsvalls sjukhus som jag inte hade besökt tidigare. Dit åkte vi buss, tillbaks till stan promenerade vi. En stor del av dagarna låg vi på hotellrummet och läste, stickade respektive tittade på tv-serier. Men vi hann och orkade några extra saker också.

På Kulturmagasinet gick vi kort in och tittade på biblioteket, sedan såg vi några utställningar.

Sjömannens och andra minnen. Laaja, Karin. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Konstnären har gestaltat sina och andra minnen från olika tider i form av måleri. Tanken är att ge en bild av det som endast finns i minnet, som inte är dokumenterat i fotografi. Jag gillar särskilt de nutida bilderna med ungdomar som har stora hörlurar på sig. Precis som i verkligheten. Och kanske extra eftersom jag tokgillar mina brusreducerande lurar. Bonus: En monter med skisser till målningarna.

[F]acts of Violence. Katz, Elena. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Jag gillar installationer och jag gillar konst som väcker känslor. Men den här utställningen väcker bara mitt ogillande. Konstnären, som är baserad i Berlin, vill visa på fakta kring socialt, fysiskt och socialt våld och vill snarare väcka frågor än att ge svar. Jag tycker den är osmaklig, framför allt filmen där hon skär sig själv över en stor del av bröstet. Jag vill inte att någon ska se något som skulle kunna uppmuntra ett självskadebeteende.

Party i Jajce. Popaja, Aldin. 9 november 2019-9 februari 2020. Här har konstnären fotat fester och barer i Jajce, Bosnien med lång exponeringstid. Då blir det som rör sig suddigt och bara det som är absolut stilla blir tydligt. Därefter har konstnären målat av bilderna i jätteformat. Jag gillar tekniken.
Bonus: Att få chansen att se utställningen två dagar före vernissage.

I museets fasta utställningar tittade vi som hastigast på Staden som förvandlade sig (före och efter stadsbranden 1888 då 10 000 personer blev hemlösa), Hövdingen i Högom (Norrlands rikaste gravfynd från ca 500 e Kr) och Fantastiska djur (oj, vad vargar är stora…).

Sundsvalls museum, Kulturmagasinet

En jitterbuggkaka och ekologisk jordgubbsläsk på Stair Cullinar i Kulturmagasinets vinterträdgård.

Vi bodde på Best Western Hotel Baltic i Sundsvalls centrum. Jag har bott där tidigare, någon gång före/efter 1990. Då kändes hotellet ganska sunkigt och jag minns det som att allt var rosa/aprikos. Nu är det betydligt fräschare, rummen ljusa och korridorerna svarta. Frukosten var en av de bättre hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inte som på Hilton i Gdańsk, men med ett stort och annorlunda utbud som tilltalade mig.

För att fira slutet på strålbehandlingen extra unnade vi oss Sparkling Thursday på hotellets restaurang Mamma Augustas Kök. Jag beskriver det som after noon tea, men förstärkt och med extra allt. Förrutom bubbel och te serverades pizza, olika bröd, räkrätter, frukt, skinka, ostar och en generös godishörna. Paprikaröran blev en favorit. Dessutom hade hotellet gott te som jag även drack till frukost och på eftermiddagen. Godast var ett vitt chai te.

Bonus: Mitt i minglet träffade jag på min kollega K. Verkligt trevligt att prata med henne en sväng. Hon har varit ett stort stöd för mig under det här jobbiga året.

Tidiga till tåget och hemresan fikade vi på anrika Pallas Konditori. Jag köpte bland annat en citronkaka med sylt och en smart variant av jitterbugg bakad i längd istället för rullad. Goda kakor för 7 kronor styck. Skoj med retromiljö också, men tyvärr tycker jag att de skulle renovera upp lite. Även om det ska vara gammaldags behöver inte eldragningar, golv och tapter se smutsiga och slitna ut. Jag vill ha fräscht när jag äter.

Sammanfattningsvis vill jag gärna tillbaks till Sundsvall vid tillfälle. Jag har mycket kvar att upptäcka. Sjukhuset hoppas jag däremot att slippa se igen.

Allt jag fått lära mig

Vallsundsbron, sett från sjukhusfönstret

Det var en blek dag idag. Och ordentligt kylig. Jag blev riktigt ruggig efter min morgonpromenad till Frösön och sen till B på sjukhuset. Några dagar med aktiviteter, sen ska jag vila på riktigt. Doktorns order på det.

Jag har läst en otroligt omskriven bok. Det är befogat. Den här boken kommer jag att komma ihåg. Berättelsen är totalt overklig, rysande och fullständigt fängslande. Huvudpersonen växer upp avskärmad från övriga världen, utan att gå i skola. Hon känner inte till världens historia eller samhällsstrukturer. Familjen är strikta mormoner och preppers med en far som styr hårt, senare visar det sig att han även är bipolär. Så småningom kommer ändå Tara ut i samma värld som oss andra och vi får läsa om hennes upplevelser och reaktioner kring det. Det är svårt att smälta att boken är verklighetsbaserad… Boken kom ut på svenska 2019 och jag vill trycka på att jag rekommenderar den.

Westover, Tara. Allt jag fått lära mig. 2019

Requiem och fullt upp med en vän

Extra fullt upp av aktiviteter med min vän K just nu. Igår var vi på Mozartkonsert, idag hotellfrukost och Line dance, imorgon Zumba.

MozartRequiem. Redan en halvtimme innan start var det ordentligt med folk i kyrkan. Det blev inte tokfullt, men hade det kommit fler hade de fått sämre platser med dold sikt. Det var huvudsakligen Motettkören som sjöng tillsammans med pampig orkester och orgel. Organist var Helena Holmlund. Jag hade inte hört henne spela tidigare och blev fängslad av hennes musik.

Plus för ett utförligt programblad med översättning från latin i de viktigaste texterna. Requiem betyder exempelvis vila.