Alla inlägg av Annaellinor

Ut från bubblan

Efter mammas långa sjukdomsperiod, hennes och två andras dödsfall i mars, är det en befrielse att äntligen börja orka, och klara av, att kliva upp ur soffan och ut i natur och aktiviteter igen.

Igår kväll var jag och BJ runt på Frösön, Rödön, Ås och Lugnvik och tittade på omgivningarna och fotade lite. Tyvärr är min kamera precis på lagning (fästen som lossnat), men det var skönt att uppleva motiven och känna en föraning av vårkänsla och fantiera om kommande fototurer.

Stora orosmolnet nu är annars min fina kusins bröstcancer. Operation är avklarad men cellgift och strålning ligger nära i tid. Klarar inte av att tänka/skriva så mycket mer än det <3

Idag har jag en slö morgon/förmiddag med modemagasin. Sen blir det två viktiga samtal innan ett eller flera av mina barn droppar in :)

Nordisk kokbok

Den här boken är fullständigt galen :P
2486 gram väger den otroliga samlingen av nordiska recept.

Magnus Nilsson, i mina trakter mest känd för maten i Fäviken, skriver själv i förordet om hur han först såg boken som ett omöjligt projekt. Men mitt i all gigantisk research började boken växa fram.

Visst är sammanställningen fascinerande, och recepten i boken räcker för en livstid, men det som fångar mig allra mest är ändå bilderna. Det är finstämda foton från hela Norden.

Magnus Nilsson, Nordisk kokbok.

Tacksägelse och körsång

I går var det tacksägelse för min mamma i Stora kyrkan. Vi var där i princip hela familjen och deltog i mässan. Lite extra läskigt, men fint, var att min pappa fyllde år precis igår och att Mellanbror sjöng med sin kör i kyrkan just då. Till råga på allt fick Lillasyster och lillkusinen hjälpa till i kyrkan med att samla in kollekten. Slutligen var gårdagens präst samma som ska hålla i begravningen. Det kommer att bli bra!

Mellanbrors kör sjöng tre sånger för att förstärka mässan under fastetid: Komm süsser Tod/Bach, Obi Caritas/Gjeilo och Ave verum/Jenkins.

Efter att vi hade varit i kyrkan åkte vi hem till pappa och åt tårta. Halva tårtan var en gräddtårta med godis för att jag fyllde år några dagar tidigare, halva var en prinsesstårta för att fira pappa :)

Även Lillasyster sjöng med sin kör i helgen. I lördags genomförde de musikalen Gryningsljus tillsammans med några andra barn-/ungdomskörer.

Som avslutning på helgen åt jag, BJ och sönerna söndagsmiddag på Restaurang Tre rum. Jag tog pepparstek med pommes, de andra åt pizza respektive plankstek. Till efterätt fick jag riktigt mumsig Grasshopper.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även BJ:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)



De oroliga

De oroliga är en av de böcker Minsta bokklubben har läst tidigare. Genom boken fick jag lära mig en hel del om Ingemar Bergman, en person jag haft lite kunskap om tidigare. Berättelserna om relationer och agerande i olika situationer fastnade ordentligt, så Ullmann må vara en stark berättare.

Ullmann, Linn. De oroliga.

Orolig är jag med. Att vara ledsen kan jag hantera. Men att ha en ångest inom mig har jag svårt att hantera. Klättrar på väggarna och tankarna kör fast i samma loopar, igen och igen. Inte alls konstruktivt. Som tur var kommer jag inte behöva vara ensam hela dagen. Morgon med BJ och under eftermiddagen kommer K och hälsar på. Lillasyster kommer också hem så att jag får sällskap över kvällen och natten av henne. Storebror och Mellanbror är däremot själva i Stockholm över helgen. Min sjuka mamma är på regionsjukhuset några dagar till men har sällskap av min syster och systerdotter <3 En liten paus med återhämtning för mig och pappa.

Paus och reflektion

Det har hänt så mycket i mitt liv på slutet att jag inte hinner med. Redan efter sommarsemestern var jag överbelastad och drog ner på en del, bland annat träningen. Att dra ner på träningen till ett minimum är INTE en bra sak att göra. Jag skulle ha valt bort något annat, och det visste jag egentligen redan då. Efter högt tempo, hög arbetsbelastning och flera stora, jobbiga händelser är det nu jobbet som får stryka på foten en stund istället. Förhoppning om snabb återhämtning efter en stund för att försöka ta in saker som hänt. Svårt sjuk mamma, flytt, sorg efter skilsmässan, små och större problem med lilltjejen m.m. Det är en hel del som sliter.

Utsikt från några dagar som sällskap på sjukhuset

Tack och lov för att ha en partner att dela både glada och tunga stunder med. BJ har dock fått mer än tillräckligt han också då både hans mor och bror somnat in med bara ett par dagars mellanrum nu i mars. Vi kämpar på tillsammans, om än en hel del på avstånd i och med hans veckopendlande.

För att orka och komma vidare försöker jag fokusera på tacksamhet. Det är också läge för att minnas fina stunder, så nu är det dags att jag plockar fram tidigare bilder och händelser och skriver om dem. Håll tillgodo.

Junsele kyrka

Första nostalgikicken är från Junsele kyrka där vi var i slutet av februari. BJ blev mottagen som kyrkoherde av biskopen och olika representanter från pastoratet. Häftig körsång, en högtidlig stund i kyrkan, och efteråt följde mat med tal och gåvor i församlingsgården.

Junsele kyrka

Nystart

Nytt år känns alltid som en nystart, även utan nyårslöften. Nyårsafton firade jag, barnen och barnens pappa med A-K och familj. Med dem vi har firat så många midsommar, nyår, sportlov mm tillsammans. Väldigt trevligt. Dessutom fint och betydelsefullt att kunna hålla kvar vår tradition trots nya tider. Nyårsmiddagen bestod av pizzabuffé där var och en gjorde sin egen pizza på tortillabröd eller pizzadeg. Jag valde pizza bianco – creme fraiche, rökt lax, babyspenat, men utan tomatsås. En av mina pizzafavoriter hemma. Till efterrätt bjöds det på hemmagjord chokladpudding med blåbär.

Sista timmarna av 2018 tillbingade jag och BJ på Frösön, åt olika ostar och myste. Runt tolvslaget var vi ett litet gäng från olika lägenheter hemma hos en granne, tittade på musikvideos, skålade i champagne, och några spelade gitarr.

Första vardagen 2019 ägnades till ett riktigt lyckat besök på Jamtli tillsammans med fyra barn/ungdomar. De hade roligt tillsammans och utforskade julutställningarna, åkte rutchkana och byggde pussel med renskelett. Dessutom såg vi en tillfällig utställning om Armfeldts karoliner. Längst tid var vi på Nationalmuseum Jamtli. Jag och de stora kollade in de olika konstverken och hade intressanta diskussioner under tiden de två yngsta gick på ”skattjakt” för att hitta igen bilder i konstverken (jmf. memory). Bra upplägg för att få en utställning att passa åldrar.

Jamtli. Karoliner och konflikter, 21 oktober 2018-10 mars 2019. Sex sekler av samtid, 17 juni 2018-5 maj 2019.

Scandic Downtown Camper, Stockholm.

Just nu sitter jag på hotell i Stockholm och behöver lägga mig och sova inför morgondagen då vi fortsätter en workshop där vi ser över utbildningar för ett helt arbetsområde. Det bjuds på mycket energi och nya idéer! Förrutom att jobba har jag hunnit äta middag på hotellet med min systerdotter och handlat ett twin set i mörkblå merino på Uniqlo. När det gällde maten åt jag en Black Fire Edt-burgare och k tog en Downtown Beyond – hotellets veganska burgare som smakar kött trots att den är baserad på ärtor. Min burgare serverades med pommes, chilibea, tomat, gruyère och lök i tre former (picklad, stekt och karamelliserad).

När jag nu bor på hotell tänker jag nostalgiskt på min och BJ:s resa till Genève dit vi åkte första långhelgen i januari. En riktigt fin och lyxig resa. Återkommer och berättar mer om det!!

Snickaren och julen

Dagarna före jul

Som vanligt tog jag ett par semesterdagar precis före jul och passade på att träna. Yoga och Hiit Cross. Välbehövligt för att försöka komma ner lite i stressnivå efter en intensiv höst privat, men även med för mycket på jobbet. Efter ett sista ryck på stan för att köpa resegarderob till julklappsresan, och för att stötta Mellanbrors sista julklappsinköp, infann sig jullugnet och det blev det middag på stan fredag före jul. Tournedos på Dahlwinnie med whiskey och deras mäktiga chokladkaka efter. 

Lördag före jul tog vi en vintrig promenad över bron in till stan och Westvalls för att även komplettera BJ:s garderob inför resan som han bokat in oss på efter nyår. Sen blev det ett längre häng med glögg, pepparkaka och livemusik på Captain Cook. Kvällen blev vår lilljul hemmahäng, oxfilétoast och julkappsbyte.

Julhelgen

Jag tycker alltid om adventstiden och jul, även nu med en tyngd över allt med sjukdom i familjen. På grund av det fick julfirandet hållas i stan och alla kunde inte vara med hela tiden. Men vi hade det fint ändå. Julhelgen inleddes den 23e, en viktig och mysig tradition för mig. Då hade vi grötlunch och skinkstut allihopa hemma hos mina föräldrar <3 

Julafton var vi en större samling hemma hos min syster med en extra tillrest kompisfamilj utöver släkten. Det blev traditionellt firande med jullunch, julklappar och Kalle Anka. På kvällen tog alla det lugnt, barnen lekte och vi vuxna hängde utomhus vid elden – så avslappnande och fint.

Snickare, akryl på canvas, 22×27 cm.

I jultid händer det att en berättelse om en viss Maria, ett barn och viss snickare hamnar i fokus :) Utfrån det känns det läge att visa upp den här tavlan, ”Snickare”, som fick hänga uppe några månader. (Sen målade jag över den med en ko. Som alla tror är en hund :P)

Appropå snickaren var jag, pappa, lilla e och K på julotta i Frösö kyrka. Stämningsfull tradition för mig och pappa. Senare på juldagen bjöd jag på olika sorters fisk hemma hos mig för gänget. Väldigt trevligt. Hos oss är traditionen att all julfisk äts den 25e, medan julaftonens julbord inte har någon fisk. Det blir mindre ”allt på en gång” så.

26e återupptog vi en tidigare tradtion – fika i Lugnvik för att fira farmors födelsedag. Denna gång hos min kusin S. En fin stund med släkten i flera generationer och med många tankar på de kära som saknas oss.

 

Julfest och vinterglitter

I fredags hölls jobbets traditionella julfest. Som vanligt var det inte julmat, och temat något annat än jul. Så säger traditionen :) I år var det 1960-/-70-talsdisco som gällde. Några gick så klart ”all in”, alltid roligt att se. För mig fick det räcka med att vara född på 70-talet ;)

Innan blev det förfest vid Frösö båthamn hemma i Drydens finfina lägenhet, det bjöds på drinkar och snacks. Trevligt och uppskattat. En taxitur senare med Janne kom vi till festen där vi fick sitta lagvis, grilla våra egna varma smörgåsar vid bordet (så skojsigt upplägg) och delta i en lagtävling innan det var dags för tomtens besök och  tidsenlig efterrätt (chokladpudding med fruktsallad). En lagom fest, trevligt att träffa och prata med respektive som jag sällan träffar på annars, och en lagom tidig kväll gjorde även lördagen till en bra dag.

Det var ordentligt kyligt i slutet av veckan, men samtidigt förtrollande vackert med ett tjockt, fluffigt täcke av nysnö. På lördagen blev det en kortare fototur i magiskt ljus och på eftermiddagen tog vi med Karin till Sunne kyrka för att besöka en luciakonsert. Det var riktigt kyligt att gå till bilen, som dessutom inte ville starta vid första försöket, och kyrkan var fin och barnen som deltog charmiga. På kvällen blev det myskväll med gulaschsoppa, soffhäng och gitarrspel (jag lyssnade bara).

Söndag blev en än lugnare dag med besök hos föräldrarna, en kort promenad och hemmapyssel. Skönt att hinna slappa, läsa, skriva och sticka lite extra.

Frankfurt am Main

I november kom jag och bägge söner hem från en liten trip till Tyskland där vi träffade vår tidigare japanska utbytesstudent. Vi var framför allt i Frankfurt am Main och i Heidelberg.

Frankfurt är en speciell stad i och med sina skyskrapor. Vad jag förstår finns det inget motsvarande i Europa. Vidare är det speciellt att besöka Frankfurt då de allra flesta faktiskt inte besökt staden, utan endast flygplatsen.

Flygplatsen är verkligen jättestor. Vi åkte bra långt med flygplanet på marken innan vi parkerade och sen buss en längre sträcka till gaten. Väl där gick det fort, vi hamnade nära utgången och hittade smidigt till pendeltåget som tog oss in till centrum. Lika smidigt fortsatte det på plats i stan då vi bodde bara ett stenkast från Hauptbahnhof. Centrum runt centralstationen är slitet och lite ruggigt med många uteliggare och råttor lite var stans. Skyskraporna lyfter staden ordentligt, i övrigt såg jag bara små delar som var fina egentligen. Hela stan sönderbombades fullständigt i kriget, så de hus som ser gamla ut är snarare uppbyggda under senare tid.

Apropå bomber så spärrades stora delar av centrala Frankfurt av under vår första natt på plats. Anledningen var att en riktig bomb hade hittats i en husgrund vid en ombyggnation. Som tur var kunde bomben desarmeras och fraktas bort utan att någon kom till skada. Bekvämt för oss bodde vi precis utanför avspärrningarna, så vi behövde inte evakuera.

I Frankfurt bor det ungefär 800 000 invånare och kommunikationen fungerar bra. Vi promenerade, åkte lokalbuss, tunnelbana, pendeltåg och långdistansbuss under vår vistelse i staden. Vi hann se en hel del klassisker som floden Main, Alter Oper, Römer/Rathaus, Kaiserdom St. Bartholomeus (domkyrkan) och Bockenheimer Warte (U-bahn).

 

Alter Oper förstördes under andra världskriget, men fasaden har återskapats i renässansstil. Invändigt är byggnaden modern sedan nyinvigningen 1981.

I stadsdelen Sachenhausen fick vi se slingriga gator med kullersten i en lite bohemisk miljö. Framför allt åt vi på en klassisk tysk restaurang – Klaane Sachsehäuser. Menyn var skriven på gammaltyska, det var kontanter som gällde och inga andra utländska turister syntes till. Vi valde alla olika sorters schnitzel och portionerna var tokstora. Det fanns inte en chans att orka äta upp vilket de övriga gästerna retsamt påpekade när vi reste oss upp för att gå.

En dag ägnade vi nästan helt till ett långt besök på ett av Tysklands största naturhistoriska museum – Senckenberg Naturmuseum. Det blev en riktig fullträff. Grabbarna tittade på uppstoppade fåglar tills jag var mer än less. I övrigt såg vi gigantiska skelett av dinosaurier och mammutar i stora, stora salar, tittade på bergarter, urmänniskan Lucy och mycket annat. Dessutom passade vi på att äta en god lunch. Museet var klassiskt upplagt med mycket uppstoppat i glasmontrar i långa rader. Uppenbarligen gick även den miljön hem alldeles utmärkt för vetgiriga barn. Själv tycker jag även att den slottsliknande byggnaden var värd att se i sig.

Från hektisk höst till adventslugn

Julälgen vid gångbron mellan Frösön och Östersund glädjer i decembermörkret.

Lugnet börjar infinna sig efter en av mina mest omvälvande perioder. Hösten började med ett gäng tjänsteresor under veckorna och flera privata resor under helgerna.  Höstens sista trip avslutades i november då jag kom hem från Frankfurt och Heidelberg (se Instagram).

Känslan av att bo i en kappsäck blev inte mindre av att jag har flyttat med dubbla lägenheter under november. Nyttig erfarenhet från alla resor är att en necessär, en bok, en mobil och lite kläder räcker väldigt långt. Här ska fortsätta rensas!! Motivationen till att ordna upp mina saker förstärktes ytterligare när jag lyssnade till Förvaringsdrottningen (Paulina Draganja) på biblioteket i höst.

Störst förändring är ändå att vara i början av ett nytt förhållande. Nykär i en fantastiskt nära och fin relation <3 En skön gemenskap och känsla att bära under en av mina favoritperioder – adventstiden med ljusen i mörkret.

I och med att allt börjar landa kommer inläggen om hösten komma ikapp. Först ut blir tysklandsresan!

Släktkalaset

Precis som i livet blandas skratt, dödsfall, mobilsamtal, städning, semesterresor, stress, fest och vardag sida vid sida i teaterföreställningen Släktkalaset som drog stor publik. Jag misstänker att ett dragplåster var att uppsättningen spelas fritt efter Maria Bloms Masjävlar.

Bägge sönerna var med och gillade teatern. Storebror konstaterade dock att den troligen var allra roligast för lite äldre personer då han inte uppfattade allt som publiken reagerade på.  Jag skrattade på desto fler ställen. Men – samtidigt fastnar en del av skratten i halsen då det finns ett allvar bakom. Äkta dramakomedi. Att umgås med släkten kan vara en utmaning, framför allt att släppa fasaderna.

Röst, ljud och musik
Jag gillade allra bäst att det används norrländska på scenen, att även mogna kvinnors sexualitet lyfts fram och jag lyssnade med glädje på folkmusiken. Sunniva Abelli var fascinerande med sin nyckelharpa och fick ta plats som scenen i och med att hon även var berättarröst. Övrig musik var tramporgel och tokiga inslag som rytm via tumstock och andra lösa prylar. Dessutom medverkar några barn på sång via film en kort stund – så vackert!

Extra upplevelse via skådespelarna Cecilia Ljung, Margareta Niss (som tidigare imponerat på mig som Selma Lagerlöf) och David Andersson.

Släktkalaset/Västerbottensteatern. 2018-10-02, Storsjöteatern, Östersund.

Bokmässan 2018

Även i år blev det tillfälle för mig att besöka Bokmässan i Göteborg och därmed har jag varit där tre år på rad. Årets teman var respekt och bild. Samtidigt med mässan drevs i år även #meg2018, mediadagarna i Göteborg, och Crimetime som tidigare genomförts på Gotland från 2015.

Bokmässan är gigantiskt stor, det går inte att återge upplevelsen. Jag blandade besök i montrar med att lyssna på olika sorters föreläsningar. Däremot köade jag inte för en enda boksignering.

Några av dem jag såg/lyssnade på var Jonas Gardell, Stina Wollter, Magnus Uggla, Clara Lidström, Jojo Moyes, Jan Guillou, Mats Strandberg och Anders de la Motte. En favoritmonter är Bonnier tidskrifter där aktuella magasin säljs till halva priset och tidigare premieprodukter reas ut. Fantastikgränd är en annan favorit. Den infördes för två år sen och hade i år även en egen scen.

Utifrån årets tema bild var det intressant att höra Liljevalchs chef, Mårten Castenfors , berätta om utställningar som precis varit och om Anders Petersens utställning som kommer sommaren 2019. Utifrån att jag monterade ner Petersens utställning i Östersund i början av samma vecka som Bokmässan var just han alldeles extra aktuell för mig. På Liljevalchs kommer fotografen visa nytagna bilder från Stockholm. Vidare berättade Castenfors om strävan efter att locka även en yngre publik och om Lars Lerins publikrekord (ca 170 000 besökare). Exempel på utställningar som skulle kunna gå hem hos yngre är exempelvis höstens sovjetiska affischer.

Ett av de mest fascinerande samtalen var med Elin Ivre som på Sätergläntan har sytt en folkdräkt så nära originalet som möjligt – men helt svart. Nördigt kring material och sömnad. Svart för att lyfta fram själva formen och plagget på ett annat vis från en neutral bas. Se filmen En studie i svart om Elin Ivre.

På Psykologiscenen lyssnade jag på Prestera utan press med hjälp av medkänsla, psykolog Sofia Viotti i samtal med Agneta Lagercrantz, SvD.

Jag tittade på två matlagningar på Mat- och livsstilsscenen. Vegansk snabbmat med Sebastian Shauermann, Taku-Taku, Sveriges första veganska snabbmatskedja. Och Hur lätt som helst med Jessica Frej.

En av de punkter jag såg fram emot allra mest var Kickstarta din kreativitet, en workshop med Hanna Wendelbo på årets nyhet Workshopscenen. Under 45 min fick jag tillsammans med en liten grupp testa målning med tusch i vatten. Som bounus fick vi dessutom en välfylld goodie bag. Stor inspiration samtidigt som det var lite extra att träffa en av de bloggare/Instagramare jag följer.

Min syn på hotelldetaljer

Charmpris till Hotel Pigalle, Göteborg, där jag bodde förra helgen.

Dryden har skrivit på sin blogg om vad han gillar när det gäller hotellrum. Här är några detaljer jag tycker till om generellt när det gäller hotell:

  • Sängen. Spontant att sängen är viktig. Men med lite eftertanke är jag inte kräsen. Jag kan egentligen sova gott även på ett gammaldags liggunderlag i cellplast. Plus för ett par olika kuddar att välja mellan dock.
  • Läget. Jag föredrar att bo centralt, nära de platser jag ska till (eller möjligen nära bra kommunikationer). Enda gången det inte stämmer är om hotellet i sig är målet, exempelvis skulle en romantisk weekend till Copperhill i Åre, eller Storhogna Högfjällshotell, inte sitta fel.
  • Tillräckligt stort sängbord med eluttag och lampa. När jag släcker för natten vill jag inte behöva kliva upp för att släcka, lägga bort bok och glasögon. När jag använder dator eller mobil i sängen vill jag lätt kunna ladda samtidigt.
  • Helt och rent. Även ett slitet hotell kan räddas upp av att det är städat och underhållet. Trasiga lampor, dörrar som inte går igen, hårstrån i duschen kan på samma vis bidra till att jag sågar hela hotellet. Det kan vara skönt med heltäckningsmatta, men hygienen väger tyngre, så jag föredrar lättstädade ytor. Överkast, dekorationskuddar mm slängs genast åt sidan.
  • Dubbla handdukar. En till kroppen och en till mitt lite längre hår underlättar.
  • Skohorn och skrivbord.
  • Spegel som går att komma alldeles nära. Annars blir det problem för mig som närsynt.
  • Säkerhet. Tydliga utrymningsvägar, återsamlingsplats, möjlighet att låsa dörren inifrån, titthål i dörren. Även om utsikt kan vara hänförande kan jag tycka det är jobbigt att bo riktigt långt upp av säkerhetsskäl.
  • WiFi!
  • Dimbar belysning. Gör så mycket för intrycket!
  • Personlighet. Inget krav, men jag vill gärna få illusionen av att känna mig unik. Att rummen är enskilt inredda (ex Grand Hotel Marstrand), att bli tilltalad med namn (Pigalle), att få en handskriven välkomsthälsning (Haymarket), sånt charmar mig lätt.

Hotell Scandic No. 25, Göteborg, där jag också bodde en natt förra helgen.

På Scandic No. 25 fick jag är övrigt inget vidare rum. Inget skrivbord, inget extra överhuvudtaget. Gillar inte läget heller, att gå dit på en bakgata vid järnvägen kvällstid är inget jag rekommenderar. Men – plus för mest generösa frukttallriken någonsin och för litenheten – en gigantisk frukostbuffé men bara några få bord.

Frukost på hotell för övrigt. Generellt håller samtliga hotell som jag testat, oavsett ev kedja, i Göteborg en helt annan och bättre klass när det gäller frukost än i Stockholm. En stor, och lite förvånande, iakttagelse.

The Predator

Är jag i Stockholmsområdet, och kan ta mig tiden, ser jag gärna film i IMAX-format på Filmstaden Scandinavia. Eftersom det visas en/några få titlar åt gången i det stora, dyra formatet går det inte alltid att välja film, utan jag får bli överraskad. Denna gång blev det The Predator.

IMAX för spelfilm är inte att jämföra med den variant som visas på Naturhistoriska. Den är bra på ett annat vis. IMAX för kommersiell film är ”samma sak” som vilken annan bio som helst – bara mycket bättre. Det är så här all film skulle upplevas. Det är stort, mäktigt och med imponerande ljud. 3D på IMAX fungerar på riktigt dessutom. På andra biografer undviker jag det p.g.a. mindre trovärdighet.

The Predator är en enkel film men som ger det förväntade. Monster kommer till jorden, det uppstår brutala situationer, det blir jagande åt bägge håll och dödande. Det är snabba vändningar och oklart vem som ska klara sig.

Bästa skådespelare var Jacob Tremblay som spelar en autistisk pojke med bravur.