Alla inlägg av Annaellinor

Stockholmshelg – utställningarna

Fyra museum/utställningar hann jag med under helgens Stockholmstrip. Det var till att planera lite då det kräver en känsla av obegränsad/stillastående tid under museiebesök för att få till dem riktigt bra tycker jag.

På bilden besöker jag Nationalmuseum och står i Skulpturgården. Det var ett fantastiskt ljus därinne (som inte lät sig fångas av min gamla mobil) och bästa tänkbara lokal för att visa just skulptur tycker jag. Det är skämmigt att erkänna, men det här var faktiskt mitt första besök på Nationalmuseum efter den imponerande, och tekniskt komplicerade, renoveringen och ombyggnaden som genomfördes 2014-2018 (med nyöppning oktober 2018). Muséet är magnifikt som byggnad och vilken kulturskatt det bjuder på!

Innan Nationalmuseum öppnade på nytt går det att säga att upplägget testades vid Nationalmuseums filial i Jämtland – Nationalmuseum Jamtli. Deras första utställning besökte jag vid flera tillfällen och fick förklarat hur färger på väggar och montrar markerade de olika tidsperioderna. Jag testade även en app för att lära mer. Nationalmuseum i Stockholm är tydligt uppdelat på samma vis, och förutom konst, är även design en naturlig del av utställningarna.

Största överraskningen var att besöket var gratis. Jag hade utgått från att få betala en saftig avgift. Nu när jag vet hur museet är upplagt och att det är fri entre ökade sannolikheten extra att jag kommer att ta mig framtida besök även när jag har begränsad tid. Då kan jag fokusera på ett utvalt område istället.

ArkDes är det också fri entre, men det kände jag till sedan tidigare. Där tittade jag på Flygande Betong om hur byggelementen i betong förändrade byggadet och arkitekturen. Jag tittade också på Ung Svensk Form och var glad över att få titta mer noga på flera av de verk som figurerat i pressen. Nästan givet dras jag extra till de textila teknikerna men även till en grupp träpallar vars ben var svagt vridna för att följa träets naturliga form, istället för att göra våld på det. Ett exempel på textilt bidrag var ”Jag kom, jag såg, jag sydde” där AnnaMia Lindblom broderat landskapsritningar. Den utställning jag la ner ägnade mest tid på ArkDes var dock i den stora salen där modeller och material från museets samlingar visades för att ge en kronologisk bild av arkitekturens utveckling i landet.

ArkDes. Flygade Betong – 1 mars 2020. Ung Svensk Form – 22 mars 2020. Arkitektur i Sverige – 31 december 2021.

Ett av mina absoluta favoritmuseer är Moderna Museet. Både i Stockholm och i Malmö. Därför var ett besök nästan givet. Fri entre även här – till de fasta utställningarna. Tillfälliga utställningar har en avgift, liksom den speciella performance som konstnären Walid Raad (uppväxt i krigets Libanon) ledde vid denna premiärdag och vid ett antal ytterligare tillfällen.

Moderna Museet. Walid Raad. Helt ärligt, vädret hjäpte. 15 februari – 10 maj 2020.

En av de utställningar jag såg fram emot mest var slottets visning av Märta Måås-Fjetterström-mattor i samband med att starten av hennes verksamhet firar hundra år.

Enda sen jag såg Liljevalchs stora utställning med, och kring, hennes mattor har jag varit alldeles betagen av dem. Det var förstås massor av fina mattor på slottet, men själva utställningen var (som förväntat) inte i klass med den på Liljevalchs. Samtidigt talar mattorna mycket för sig själv. Många av dem är som berättelser, bildvävar. Nu lät jag kanske negativ, så var det inte. Utställningen på slottet är klart värt sitt besök.

Speciellt roligt att se mattor som till vardags är utanför allmännhetens ögon, exempelvis i privata rum på slotten och att lära sig lite mer om Märta Måås-Fjetterströms uppväxt. (Hon växte upp som kyrkoherdebarn i bland annat Vadstena, måste ha varit fascinerande.)

Förrutom hantverksskickligheten imponerar Märta Måås-Fjetterströms företagande och stora spridning bland annat via världsutställningarna i Paris, London, New York och Chicago. Redan 1924 tilldelades hon en kunglig medalj. Märta Måås-Fjetterström levde 1873-1941.

När jag ändå var på slottet fick gäst- och festsalarna också ett kort besök :)

Kungliga Slottet, Rikssalen. Se på mattorna – de är jag, Märta Måås-Fjetterström. 13 oktober 2019 – 19 april 2020.

Berättelser om ett liv

Jag är inte övertygad om att golvuret som skymtar på bilden är värt så mycket. Några dyrgripar uppdagades däremot på Antikrundan ikväll. Det spelades in här i stan bara ett kvarter hemifrån mig. Intressant program som jag, Lillasyster och Mellanbror inte kunde slita oss från trots att Mellanbror egentligen skulle plugga matte. Lite förvånande såg jag inga direkt bekanta i tv-programmet.

Det mest intressanta är ändå att få en berättelse kring sakerna som människorna har med sig till tv-experterna tycker jag. Precis som boken av 2019-års nobelpristagare har gjort i sin bok, sätter en berättelse kring en vid första anblick helt vanlig kvinna. En bok som sägs handla om författarens egen mamma, bland annat om den frihet hon fick genom möjligheten att lämna hemmet och jobba på nazisternas kurorter. Vilket annorlunda perspektiv, men vi kan trots allt inte blunda för risken att ramla dit i det som efteråt visar sig fasansfullt fel. Moderns fortsatta liv och slutligen hennes eget avslut av sitt liv. Jag hade blivit förvarnad om att Handke skulle vara svår att läsa och valde denna tunna bok för att den skulle vara någorlunda tillgänglig. Jag upplevde den faktiskt inte alls svår att läsa, men den gav mig samtidigt inte heller det där lilla extra.

Handke, Peter. Berättelse om ett liv. 1974.

Överraskad

Jag har blivit överraskad flera gånger de senaste fullmatade dagarna. Plötsligt gjort annat än vad jag trodde att jag skulle göra. Bara glada överraskningar.

Tulpansäsongen fortsätter. De här svagt rosa köpte jag inför helgen och de är fortfarande helt fina. Egentligen hade butiken inte tagit fram de här än, men jag ville envist ha rosa tulpaner så de plockade fram dem speciellt till mig.

När det sen blev helg var tanken att jag skulle gå hem till B för middag och fredagsmys. När det blev fredag föreslog han att vi skulle ta en liten aw/ett glas bubbel på stan först. Sagt och gjort träffades vi på stan med siktet inställt på Norra Station. När vi skulle passera Dalwinnie föreslog B spontant att vi skulle gå in och kolla läget. Det brukar vara jämnfullt där och på fredagarna går det inte att boka bord. Det var bra nog med folk precis innanför dörren och vi hann knappt ta ett par steg in innan M (ägare) högg tag i oss och sa att han hade ett bord för oss.

Plötsligt satt vi där och han frågade vad vi ville dricka när vi väntade på maten. Maten!? Vi beställde in vin samtidigt som vi hörde att nästa sällskap fick beskedet att de var välkomna, men att det var över en timmes kö… Ibland är det inte helt fel att vara igenkända måste jag medge. Vi tog in en lokal plockbricka att dela på. Sen var det så trevligt att vi faktiskt blev kvar och åt tills det var dags att åka hem till fredagsmyset. Helt oplanerat. Och härligt.

Till varmrätt valde jag tournedos på oxfilé med pepparsås och pommes och ripasso till det. Det är sällan jag orkar trerätters, men den här kvällen gjorde jag det och tog självklart den supergoda chokladtryffeltårtan gjord på Valhornachoklad med ett stänk Dalwinnie-whisky. Till det tog jag High Coast Whiskey 63. Whiseky från 63:e breddgraden, lagrad på 63 liters bourbonfat i 63 månader, 63 decimeter ovan mark…

Lördag var tanken att umgås med alla barnen, se tv-serie och mello. Det gjorde jag visserligen. Men framför allt fick jag ett helt spontant ryck och började möblera om hemma i många timmar. Avgörande var att jag flyttade datorbordet från sovrummet till vardagsrummet. Sönerna fick hjälpa mig att bära och flytta datorbordet och sofforna några varv innan jag hittade rätt. Resten av lördag och en stor del av söndag fick jag ta hand om följderna av den spontana ommöbleringen. Jag passade på att verkligen rentorka i hyllor och bakom saker och hann ivarjefall en bit. Jag hade ingen aning att jag skulle möblera om och fixa hemma den här helgen – men det var roligt och blev bra!

Söndag eftermiddag bjöd kanske inte på några överraskningar, men desto mer aktivitet. Jag, Mellanbror och Lillasyster såg Havets sång på lilla bion. En sån fin film!! Sen var jag till konsthallen och hjälpte till att packa ner utställningen som precis slutat. Slutligen var jag med jobbets quizlag på Bishops Arms och både kunde och kände igen ovanligt mycket av frågorna.

Söndag fick förresten stan finbesök av gigantiska Boeing C-17. Jag hade inget hopp om att få se planet då det skulle landa från andra sidan berget, inte över stan. Men – helt plötsligt visade det överraskande upp sig även för mig. Det behövdes ett extra landningsförsök och därmed en sväng runt stan innan landning. Jag hann knappt med att titta och hade inga bra förutsättningar för att fota, men ett par minnesbilder över hustaken lyckades jag fånga :)

Från snö till vårkänsla

I helgen besökte jag en av mina ”äldsta” och finaste vänner med familj i Göteborg (nygifta och allt som de är). På fredagen kom taxin från Landvetter fram lagom till tortillas och fredagsmys. Förrutom umgänge tillsammans blev det några utflykter under lördag och söndag. Mannen i familjen fick återhämta sig lite då han precis när jag var där kom hem från nästan tre veckors skärmflygsupplevelser i Sydafrika.

I lördags blev det en tur in till centrum. Jag hade inget speciellt som jag ville göra, utan det blev spontan fönstershopping i första hand. Lite sug hade jag visserligen att gå på nyinvigda IMAX-bion och/eller Göteborgs Filmfestival. Men dels fanns det inga platser kvar på de mest intressanta filmerna när jag började kolla, dels hade det varit en helt annan resa. Den här gången var det att träffa R som var viktigast.

Av affärerna jag besökte blev det längst på SF-bokhandeln. Det blev rent av två besök där. Främst var det bok- och spelavdelningarna som lockade. Jag är visserligen ingen spelentusiast, men vid rätt tillfälle så. Till exempel spelade vi Pandemic i helgen. Kändes lite väl passande utifrån Coronaviruset…

Andra affärer som fick sitt besök var bland annat Artilleriet, Granit, Saluhallen, &Other Stories (vad har det varit i den byggnaden tidigare?!), Adlibris, Flying Tiger, Gudrun Sjödén m.fl. Det blev också ett besök på Stadsbiblioteket och fika på stan innan turen gick vidare till Trädgårdsföreningen.

I det byggnadsminnesförklarade Palmhuset från 1878 pågick en vigsel i stora ”hallen”. Otroligt fina kläder hos gästerna, utöver långklänningar även kappor med broderier och folkdräkter. Pampigt med levande musik till. Det gick bra att gå förbi försiktigt till de andra rummen. Jag fokuserade mest på Tropikhuset och Kameliahuset där Kameliorna blommar främst just under vintern. I Vattenhuset satt jag mest på muren kring dammen och läste bok.

Även här påminde sig Coronaviruset genom en växt från Kina.

Göteborgs Trädgårdsförening anlades i mitten av 1850-talet och är en kulturminnesförklarad oas jag har återkommit till vid åtskilliga besök i staden. Precis som många boende också gör.

Igår tog vi en solig promenad i friluftsområdet kring Gunnebo Slott och fikade i slottets kaffehus. Jag åt en av deras första semlor för säsongen. Gunnebo Slott är ett herrskapshem från sent 1700-tal. Jag såg det endast utvändigt vid detta tillfälle. Slottet anlades av köpman Hall som tjänade pengar genom handel med England. Sedan 1949 äger det nu byggnadsminnesmärkta Gunnebo av Mölndals stad. Gård och trädgård restaureras och underhålls i samarbete med utbildningar bland annat kring gamla hantverk genomförs i området.
(Gunnebo spik kom från Västervik i Småland, inte från detta Gunnebo.)

Helgens packning. Det här är min grundpackning som följer på varje resa. Kort som lång. Det är endast mängden och typen av kläder som varierar (den här gången, och i bild, en ljusblå blus från Part Two, underkläder, ullkofta från Uniqlo, klänning från Flash). Böcker, necessär, hörlurar, kamera, laddare och surfplatta är alltid med.

Duk från Frösö Handtryck.

Strandpromenad i Montreux

#tbt, Throwback Thursday

En dag vid fjolårets resa till Schweiz åkte vi till Montreux. Tågresan från Genève till Montreux gick längs Genèvesjön. Mysigt och fint, trots en disig dag. Tåget var inget extra, men jag gillar att åka tåg. Jag hinner se så mycket och kom in i flera små städer och längs små samhällen.

Strandpromenaden i Montreux var härlig och alpkänslan påtaglig. Lite kul med julgranar lite här och var trots gränsfall på vårkänsla. Det fanns en hel del offentlig konst som var kul att se.

Lunchen åt vi på en inplastad uteservering med grov bark strött över hela golvet. Jag åt en laxpasta och B tog en pizza. Strax utanför restaurangen såg vi på ett välbesökt och blombestrött monument föreställande Freddie Mercury. Han hade sin studio Mountain Recording Studio här och bodde i området i perioder. Det var väldigt speciellt att titta på statyn när vi hade sett filmen Bohemian Rhapsody på bio endast några veckor före resan.

Jag har inte varit i Monte Carlo men jag fick direkt känslan av en likhet. B bekräftade att det inte var helt fel tänkt. Montreux är om möjligt ännu dyrare än Genéve med lyxiga affärer och lyxiga bilar på rad. Känslan under hela dagen var att jag befann mig i en film.

Rött uppror

Heldag jobb varav sektionsmöte större delen av tiden. Mysig, men lite för kort, lunch på Vezzo (mums). Sen direkt till husets bokklubb direkt efter jobbet. Jag kan säga att jag är rätt mör efter dagen och försöker nu intala mig själv att det är helt okej att jag inte orkar mer. Det räcker med göra mig iordning och vila och/eller läsa resten av idag. Eventuellt tänkte jag läsa något magasin istället för bok när jag redan är så trött.

Första 80 sidorna i bokklubbens bok denna gång utspelar sig i gruvor under jorden på planeten Mars… Jag var lätt skeptisk till denna sci-fi-bok. Men – från sidan 80 blir det betydligt bättre och ungefär efter 100 sidor kunde jag inte släppa boken. Den utvecklade sig till en riktigt spännande bladvändare lite i liknande stil som Hunger Games. Intressant att reflektera kring samhällsklasser, grupprocesser och krigsstrategier (!) med övriga medlemmar i bokklubben. Dessutom blev vi bjudna på en Red Velvet-kaka. Mums för andra gången idag!

Brown, Pierce. Rött uppror. 2015.

Tre kvinnor och resedrömmar 2020

Mysig, men lite trött helg. Har sett något avsnitt av Äkta Billgrens med Lillasyster. Så inspirerande – jag vill pausa och gå iväg och skapa något själv hela tiden :D Extra kul att titta på den här familjen då Helene Billgren ställde ut via min konstklubb för drygt ett år sen. Hon deltog också på middagen kvällen innan vernissage och var härlig att träffa. Fredag tittade Lillasyster på Talang. Hennes lillkusin var också med. Kul för dem, och skönt för mig som inte behövde titta så noga när de hade sällskap av varandra.

Lördag gick vi och fikade på Hamngatan tillsammans med en kompis till mig. Jag åt en liten, tillsynes enkel, smörgås som visade sig vara en riktig höjdare. Sen gick vi både på provokativ konstutställning med Ola Åstrand och på stadsmuseet.

På kvällen gjorde jag och B en klassisk krogrunda. Imponerande att han orkade (även om vi gjorde tidig kväll). På Tegel inledde jag med en White Lady (gin, Cointreau, citron, sockerlag, äggvita) innan en oxfilésandwich. Den var fräsch för att brödet i princip stod upp istället för att ligga under och bli mjukt, och annorlunda för att köttet var delat i bitar. På Dahlwinnie tog jag en Grasshopper (mint-, kakaolikör och grädde), kanske fortfarande min favoritdrink. Innan det var dags att göra kväll avslutade jag med Cava på Republiken.

Söndag vaknade jag riktigt tidigt och umgicks lite med Lillasyster och Storebror innan de drog iväg ett helt syskon-/kusingäng till Multichallenge. Jag sydde en tygkasse på beställning under tiden och stickade klart ett par vinröda raggsockor. Kvällen blev mest häng med Mellanbror och vi såg ett avsnitt till av Messiah på Netflix innan det är dags för mig att läsa bok och sova.

Ressuget har varit stort i vinter, och än mer efter årsskiftet. Det blir alltid en nystart för drömmar och planer när det är nytt år tycker jag. Resor som jag drömmer om 2020:

Göteborg. Stockholm (flera helger under året). Riga, med Trondheim som reserv. Gotland med sönerna (om vi lyckas vara lediga samtidigt).
– Sen hoppas jag att B blir tillräckligt pigg för att orka någon resa. I så fall drömmer jag om Dublin, Österrike, Portugal och/eller Polen igen. Väldigt oklart vad som kan vara möjligt. Sundsvall känns rimligt i varje fall :)
– Stockholm Horse Show med Lillasyster
– Någon mer trip inrikes och kanske gärna någon surprise till hösten.
– Framför allt vill jag vara i stugan + ta nån tur i Jämtlandsfjällen.

Jag tar gärna med mig ett par böcker i pappersform när jag reser, och några digitala i reserv. Den här boken skulle jag däremot inte ha velat ta med på någon resa eftersom den är inbunden (och tung). Hur som helst är det en bok jag klart rekommenderar. Gissningsvis blir det här en feministisk klassiker. En verklighetsbaserad bok om skambeläggning av kvinnors sexualitet och rent av livsglädje, manipulation och nedtryckning. Få saker gör mig irriterad som detta. Viktig, men frustrerande samtidsbeskrivning.

Taddeo, Lisa. Tre kvinnor. 2019.

Januariresa till Genève

#tbt, Throwback Thursday, har blivit ett begrepp så jag tänker att det passar med en återblick.

För ett år sedan var jag och B på vår första gemensamma utlandsresa. Det var ett ordentligt bök att bestämma resmål. B har varit ”överallt” i Europa och hade många krav på vad som skulle duga för oss. Viktigast var att det var hyfsat kort flygtid och nära från flygplatsen till semesterorten då vi bara skulle vara borta några dagar. Efter ett tag sa jag en lista på mina tänkbara önskeresmål och lämnade val och bokning i fria händer till B. Resultatet blev att vi hamnade i Genève! B hade varit där vid ett antal tillfällen tidigare och tyckte att det var en passande utflykt för oss. Semesterkänslan infann sig redan på morgonen när vi kom till Arlanda och B köpte juice, chokladcookie och bubbel som frukost till mig :D

Inflygningen över Alperna till Genève i vinterskrud och solsken… Det är den mest oförglömliga flygning jag har varit med om hittills. Som tur var satt vi på rätt sida i flygplanet och fick se de höga, vassa snöklädda alptopparna gnistra under flygplanet.

På flygplatsen kändes det ungefär som hemma. En mängd människor i tjocka täckjackor och vinterskor. Bagageutlämningen bestod av många stora resväskor, pjäxbagar och skidfodral.

De flesta andra turister åkte vidare mot fjällen. In till stan var det lugnare. Och snabbt. Tåget in till centrum tog bara några få minuter. Vårt hotell låg dessutom precis utanför huvudingången till tågstationen. Vi bodde på kortsidan av hotellet några våningar ovanför entrén.

Allt var väldigt dyrt i Genève. (Enda undantaget vad gäller pris var att lokaltrafiken var gratis för turister.) Det är tydligt en diplomatstad där många arbetar på Röda korset, FN, UNHCR och andra stora organisationer som valt att lägga sina huvudkontor här. Jag antar att många har tillräckligt med pengar. Det gick också att utläsa av alla tjusiga bilar (Smart, Porsche, Maserati, Mercedes, BMW, Audi, Tesla, Mini mm), diplomatbilar och lyxiga märkesbutiker. Vi besökte också en mer vanlig galleria (Manor) och det enda jag shoppade på resan var schweizisk choklad, kritor i en plåtask och en burk alpsalt.

Genève är en stark historisk stad vad gäller demokrati och humanitärt. Vi var inte inne på FN eller Röda korset men gick i parkerna utanför, tittade på alla länders flaggor och var in i foajén på Röda korsets museum. Det blev flera fina promenader trots lite kylig blåst och det fanns gott om spännande träd, båtar, klippta buskar, strandpromenad, konstiga torn och offentliga skulpturer att titta på. Och pampiga hus förstås.

Solen värmde till viss del och de allra första lökväxterna började titta fram, men det var kyligt. När vi var på plats hade inte juldekorationerna plockats bort än. Det var fint, men jag har ändå svårt att ta in det här med jul och vinterkyla utan snö. Nytt för mig. Vi hade också turen att staden var dekorerad i form av en ljusshow i form av ljusinstallationer här och där. Fint! På andra sidan vattnet fanns det små lysande luftbubblor, en för varje sällskap, på ett café. Intressant koncept och fint med ljuset.

En extra minnesvärd restaurangupplevelse var när vi klev in på Café de Paris och frågade efter menyn. En restaurang som sas vara startad 1930. Lite fniss fick vi allt när personalen berättade att de inte hade någon meny. Kött med pommes och café de Paris-sås var restaurangens enda rätt! Jag kan säga att de inte behövde fler. Det var suveränt gott och dessutom mysigt att själv steka köttbitarna allt eftersom vid bordet. En annan matupplevelse var miljön när vi gick över vattnet, förbi märkesbutikerna och åt på ett bryggeri med restaurang. B åt pizza och jag vegetarisk burgare. Gemytligt.

En lunch åt vi små pizzor på L’Age d’Or som sas vara stans äldsta pizzeria (1955). Gott var det oavsett och ovanlig miljö då restaurangen låg i en före detta bio- eller teatersalong. Pizzorna var små, men fanns i olika storlek, och lite liknande panpizza. B hade skinka på sin och den låg rakt över pizzan som stora bitar, inte strimlade. Lite annorlunda.

När det gäller dryck kan jag upplysa om att schweizarna inte förstod alls hur en varm choklad spetsas. Jag testade på två ställen och fick då spriten bredvid i eget glas. Men jag tog hand om mig själv och tömde ner i chokladen och blandad som jag ville. Perfekt dryck för en vintersemester. I övrigt blev det mest franska viner (och nån schweizisk, Aperol Spritz och bubbel) . Finfint det med!

Det här med att vara omgiven av alpvärlden och samtidigt ha en stor, öppen sjö framför tilltalade mig. Och att kunna känna både Frankrike och Tyskland i en härlig mix på samma gång! Det blev en hel del fotopromenader, men jag hann läsa bok lagom mycket också.

Kanske fjolårets charmigaste hotell. Egentligen inget extra på hotellet, men stämningen var unik och sängen gigantisk. Att stå vid det franska fönstret och titta ut över några gränder och se de höga alptopparna i bakgrunden. Det fanns tv dubbad på franska, vattenkokare, kaffe, te och många småförpackningar av tvål, schampo och annat, ordentligt med handdukar, morgonrock, och gott om plats att hänga upp kläder i garderob. Hotellet hade också en fin vinkällare och så pass bra mat att vi faktiskt åt middag två av kvällarna där. En av dem valde vi schweizisk raclette. En kväll tog jag en fräsch laxsallad för att äta något lättare. Vi åt ute på en inglasad veranda med glastak, väldigt fint.

Hotel Le Montbrillant.

Barmark

Nu är det uppenbart att jag tänkte rätt. Denna och nästa vecka ska jag vänja mig vid att arbeta heltid igen. Våga prioritera bort det jag inte måste. Trots att jag har en stor längtan efter att dra på fullt. Göra massor av kul både på jobbet och privat. Jag gillar tempo, fulla dagar och deadlines. Jag har fått mycket energi efter nyår. Det kändes också bra igår att jobba heltid. Men efter en dags arbete, tandläkaren och affären kraschade jag totalt och låg i soffan precis hela kvällen. När var jag trött saknade jag mamma och då blev det än värre. Mest energi fick jag lägga på att förlåta mig själv, att inte döma mig för att jag inte orkade mer. Förlåta mig för att barnen fick micrade rester till middag och att all disk står kvar.

Egentligen vet jag att det här kommer att bli bra. Alla förutsättningar finns för det. Jag får handla på helgerna så att jag slipper under veckorna. Och prioritera sömnen. Jag sover tillräckligt bra igen, men det får inte bli för kort tid.

Apropå att sakna mamma så tar relationer mellan olika generationers kvinnor en stor plats i Malin Nords norrlandsskildring. Vi läste boken i Minsta bokklubben 2019. Intresset för boken fick jag 2017 när jag hörde författaren på Bokens dag. Kanske framför allt för att det är en lokal författare ungefär i min ålder. Det som fastnade mest från boken var nog ändå beskrivningar av kalla vandringar i flykt och konsekvenserna av såna händelser. Samma år deltog även Anders de la Motte, Mats Strandberg, Martina Haag och Lars Lerin. Oförglömligt!

Nord, Malin. Barmark.
Kudden på bilden vävd av min mamma.

Den tyska flickan

Känner mig som en dålig kompis. Igår var det pubquiz och plötsligt var det en person för lite i jobbets lag. Jag stannade hemma. Idag jobbar jag heldag för första gången på flera månader. Efter det direkt till tandläkaren. Sen snabbt hem och fixa middag innan Mellanbror ska på träning. Egentligen kan jag också träna då; zumba med K, sånt jag mår bra av. Men jag kommer att låta bli. Det kanske skulle fungera idag. För att hålla första veckan på heltid behöver jag dock hoppa över saker. Och se till att komma i säng tidigt. Tyvärr kostar det på att vara försiktig med mig själv istället för att tacka ja. Det svider ordentligt.

I och med att jag är hemma ikväll kommer jag att hinna umgås med Lillasyster och kolla hennes skolarbeten, diska och snygga till i köket och läsa mer bok. Det är härligt att vara inne i en läsperiod och det gör det enklare att komma i säng tidigare.

Apropå läsning är en av de böcker jag kommer att minnas från 2019 Den tyska flickan. En flykt via båt mot Kuba 1939. Ett fartyg som skulle bli en räddning blir en undergång. 75 år senare kommer ett paket till tolvåriga Anna i New York från en okänd släktning. En verklighetsbaserad tragedi om en familjs öde från ett liv i lyx till andra tider och platser. Plus: För mig nya aspekter och händelser från krigsåren, och verkliga foton.

Det är så mycket som fortfarande är okänt och obegripligt av det som hände.

Armando Lucas Correa. Den tyska flickan. Originalspråk: spanska (Kuba).

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Ditt livs affär

Det känns bra nu. Jobbar förmiddagar, äter lunch med sällskap på stan på väg hem eller något lättsamt ensam hemma. Gör någon liten insats hos mig (påminner mig själv varje dag över att jag är tacksam för att orka). Sover en eftermiddagslur innan barn dyker upp efter skolan. Middag, umgås och kanske något mer projekt hemma innan det blir tv och/eller bok. Det är min sista vecka på deltid och mitt mål är att komma iväg tidigt för att bli van att kliva upp.

Även om det känns bra nu håller jag på att förbereda mig mentalt för att nästa vecka kommer att bli tufft med tidiga mornar, heltid och ingen eftermiddagssömn. Tredje dagen på raken tidigt idag börjar ta emot tyvärr. Siktet är att jag ska orka jobbet och att ordna med middag nästa vecka. Därefter vill jag att det stabiliserar sig så att jag både kommer att orka jobb och kvällar. En belastande vardag gör att jag inte får ha slut på energi när jag kommer hem. Det är viktigt.

Uppåkrakakor. Med inspiration från På spåret. Första gången jag har bakat sådana.

Apropå en hel del bok- och tv-kvällar har jag hunnit läsa extra. Jag fortsätter att skriva om de böckerna samtidigt som jag lägger upp flera tidigare lästa men inte bloggade. På Netflix ser jag och Mellanbror nu Messiah. Efter halva säsongen har jag fortfarande inte kunnat avgöra om jag gillar den eller inte. I övrigt slötittar jag mest på Efter fem och Handbolls-EM (undrar om herrarna verkligen är tillräckligt på hugget för att gå långt?). När det finns möjlighet ser jag På spåret och Lillasyster vill gärna se Sveriges mästerkock, då blir det att jag tittar lite också. På spåret var för övrigt extra bra i fredags med svensk norrlandsort som resmål (jag vill inte avslöja exakt vilken om någon har tänkt att se avsnittet), småkakor och svenska djur. Roligt! Ovanligt mycket tv för mig är bara att konstatera.

Rensningen av alla mina prylar fortsätter också i ovant tempo. Jag har verkligen hunnit undan mycket sista veckorna. I lördags fick jag draghjälp av K som hjälpte mig att gå igenom tyger och en del andra textilier. Det har varit ett av mina mer skrymmande områden. Efter rensningen har jag bara två mindre lådor kvar med nostalgi- och bra-att-ha-tyger, och en hög med kläder som ska sys om/lagas och pågående syprojekt. Är inte den högen hanterad inom två veckor kommer jag att slänga det som ligger kvar.

Tänkvärd men underhållande julnovell eller betraktelse med fyndiga illustrationer av Ella Laytham. Boken kan läsas året om men kanske är det extra effektfullt att fundera kring vad som är viktigt i livet, och vilka fotspår en lämnar, precis vid jul.

Backman, Fredrik. Ditt livs affär. Publicerad i Helsingborgs Dagblad 2016.

Tacksamhet

Igår städade vi ut julen. Under helgen hade jag redan börjat samla ihop tomtar, stjärnor och annat. Julgranarna stod kvar. Den i vardagsrummet var fortfarande grön och fin. Lillasysters gran tappade däremot alla barr så fort hon klädde av den. Störst prestation känner jag ändå att det var att stoppa in alla sina saker i bra ordning i sina lådor och in i skåpet. Dammsuga fick jag hjälp med :)

I och med att julsakerna är bortplockade placerade jag också ut julklapparna till sina rätta platser. De har stått samlade på en hylla fram tills nu. Den fina kudden har Lillasyster tryckt. Det vita mönstret var täckt med mjölpasta när hon stämplade med färg. När pastan sen avlägsnades blev det ett sånt här bra resultat.

Jag fick också andra julklappar att vara tacksam för som kommer att räcka länge – bok, gosaker, engelskt läppbalasam och annat.

Av pappa fick jag hemslöjdade stekspadar och en riktigt avancerad julklapp. En burk med hjortronsylt. Han har själv plockat bären, kokat sylten, spraymålat locket, gjort en etikett med information i form av QR-kod, byggt förpackningen och fäst etiketter på den. Imponerande. Sylten kommer att ätas med andakt. Jag lutar åt att servera hjortron med mandelmussor och grädde.

Apropå tacksamhet så lånade jag den här boken för ett tag sedan. En tänkvärd liten bok som inte bara är personlig, utan känns rent av privat i vissa delar. Kristin Kasperson är så härlig. Jag tycker alltid att hon känns som ”den där trevliga kompisen” trots att vi aldrig har träffats, jag bara följer henne på Insta.

Kaspersen, Kristin. Tacksamhet. 2019.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Knutby

Lillasyster har varit nöjd och vilat i helgen efter en heldag i stallet under torsdagen och en riddag för mer avancerade ryttare under fredagen. Så roligt att känna hur nöjd hon är. När de var ute och red på gångvägarna träffade hon dessutom på sin morfar. Fin bonus.

Även jag har tagit det synnerligen lugnt i helgen. Pysslat runt hemma. Läst böcker. Jag såg också ett par avsnitt till av The Witcher på Netflix tillsammans med sönerna. Frågan är om det inte är jag som gillar serien mest av oss.

I går var jag och Lillasyster och drack te hos en vän med den mest förtjusande bäbis. Den fina lägenheten i flera våningar ”ser ut som en inredningstidning” enligt Lillasyster och jag kan inte annat än hålla med. En fin stund.

En riktigt lika fin stund var det inte att läsa en bok om Knutbymorden. Men ohyggligt spännande. Och så pass allmänbildande att det nästan borde vara obligatoriskt att läsa boken. Både generellt och specifikt kring det här fallet. Jag ryser så att jag inte klarar av att kommentera mer än så här ytligt. 

Bonnier, Jonas. Knutby. 2019.