Italiensk vinprovning

Först ett gäng dagar förkyld hemma med så pass låg energi att jag knappt orkade läsa böcker. Sen rakt ut i aktivitet med en hel del att boka om och ta igen på arbetet, och så vinprovning på kvällen.

Jag hann bara precis jobba, springa in på affären (hade slut på ”allt” hemma efter förkylningen), se till att Storebror och Lillasyster fick i sig nåt innan sina träningar, och sen ladda om. Tack och lov erbjöd sig B att beställa in middag på mig på Captain Cook precis intill vinprovningen. Han valde en mumsig fisksoppa med räkor till mig som stod på bordet precis lagom tills jag kom in på restaurangen. Perfekt liten paus och möjlighet att landa från vardagen innan vi gick vidare till vinprovningen.

Vinprovningen hölls av erfarna sommelier Ann SvenssonHamngatan 12. Förutom att berätta personligt och kunnigt kring Italien och viner, berättade hon om gården vi befann oss på. Rummet där vi satt hade tydligen varit smedja, och första delen av caféet var tidigare ett stall och därefter förråd. Det roligaste var att höra Anns egna berättelser, sånt som inte går att läsa sig till. Hon styrde upp provningen, som bestod av ett vitt och fyra röda viner, och fick de flesta av deltagarna att delge sina upplevelser.

Det var en klart trevlig kväll, i mysig miljö med en proffsig vinkännare. Lite för mörkt och trist att det inte ingick kex eller något annat småplock. När den styrda vinprovningen var passerad hade det lättat upp stämningen om det hade spelats lite tyst mysig musik.

Efter provningen hade jag ganska mycket vin kvar, och det passade förstås bra till plocktallriken som fanns att köpa. På den serverades skinka, salami, grekiska oliver, spansk machegoost och lite bröd.

Det vita vinet som var Greco di Tufo från Kampanien, producent Feudi di San Gregorio. De röda:

  • Barbera del Monferrato från Piemonte (74960)
  • Sangiovese Classico från San Felice i Toscana
  • Duca d´Aragona från Apulien på druvorna Negroamaro + Montepulciano, producent Francesco Candido
  • Bolla le Poiane. Valpolcella ripasso på corvina, rondinella och molinara (22320)

Saknade att inte få någon vinlista, men å andra sidan går flera av vinerna ändå inte att köpa eller beställa privat.

Min pappa Marianne
Jag har också lyckats se verklighets- och bokbaserade filmen Min pappa Marianne med Rolf Lassgård, Lena Endre, Hedda Stjernstedt, Nour El Refai m.fl. Skådespelarna och storyn var grejen, inte filmen i sig. Fin beskrivning om när en familjefar och präst (spelad av Lassgård) hittar sig själv som Marianne. Både härliga och jobbiga känslor kommer förstås fram hos alla, och framför allt hos dottern (spelad av Stjernstedt). Egentligen hade jag nog föredragit att läsa boken eller höra verklighetens Marianne, men filmen behövs tyvärr och var ändå helt okej.

Boken som filmen baserar sig är Min pappa Ann-Christine, av Ester Roxberg.

På väg

En fin bok med många tankar. Sorgligt, men med en tacksam känsla, att läsa boken nu när författaren precis gått vidare. Boken innehåller ett urval från Elsanders blogg 2007-2019 där han skrev på ett vis som fick andra att tänka vidare snarare och debattera snarare än att leverera svar. Boken innehåller många allmänmänskliga funderingar som fungerar även för den som saknar tro eller frikyrklig erfarenhet.

Elsander, Joachim. På väg. 2020.

Vabruari från soffan

Det är inte optimalt att gå omkring på Stockholm Central, åka fullpackat tåg i flera timmar, tänkte jag förra söndagen utifrån klassiska vabruari och aktuellt fokus kring smittspridning (corona…). Nu var det bara en ordentlig förkylning jag åkte på. Och har blivit påmind om att vara tacksam för att det inte är något värre. Men ändå.

Onsdag upplevde jag mig ovanligt kall. I torsdags kväll kände att det började krypa i halsen. Fredag morgon hade jag feberkänning och blev sämre under dagen. Lördag och söndag var riktigt hängiga. Lillasyster tog på sig att laga mat till mig och sina syskon. Hon bara tittade på mig nerbäddad i soffan och insåg att det inte var någon mening att hoppas på att jag skulle orka laga mat. Söndag fick jag bita ihop för att äta middag med barnen och min pappa. Storebror hade nämligen födelsedag :) Från sin morfar fick han älgkalvsfilé i present för att själv tillaga <3

Än så länge är det bara jag som är drabbad och jag har för gamla barn för att ”vabba”. Men min stora skräck är att jag har smittat någon inför kommande sportlov (risken måste ha extremt hög sannolikhet). ”Mambruari” kanske vore något? Det är ju jag som har blivit ompysslad. Även om det var en oväntat seg förkylning, med lite annorlunda utveckling än vanligt, har det gett resultat att barnen och jag har pysslat om mig. Idag kan jag vara uppe och göra saker och imorgon går jag tillbaks till jobbet. Lite sur dock utifrån att jag såg fram mot min första hela lön på väldigt länge, för att jag fick boka om flera viktiga möten på jobbet, och kommer att få jobba på ordentligt för att komma ikapp.

Jag misstänker starkt att jag var extra känslig och drabbades av förkylningen för att kroppen sa: ”Men hörru, fattar du inte att du behöver vila, tempot är för högt och du behöver återhämtning. Förstår du inte på annat vis så får du en förkylning här som lärdom.”. Det är bara en månad sen jag gick upp i heltid igen sen förra årets flera sjukskrivningar. Förra veckan blev väldigt intensiv arbetsmässigt samtidigt som jag försökte låta vardagen gå på som vanligt. När det är mycket hemma behöver jag andas lugnt på jobbet. När det är mycket på jobbet behöver jag avboka allt privat. Jag får ta den här förkylningen som en påminnelse. Trots allt är mitt mål att ta hela 2020 för att komma tillbaks, jag har tid att lära och justera.

Under tiden jag utmanar mig själv och känner efter hur jag mår kommer här ett monsterinlägg med ett gäng tidigare lästa böcker, annat smått – och mycket gott.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC00343-scaled.jpg
  • Den stora utställningen
    Tidigare läst liten pärla om när Einstein besöker Sverige och världsutställningen i 1923 för att hålla sin Nobelföreläsning. Trevlig och oväntad historia men inte alls ”crazy” som många av författarens tidigare böcker vilka jag tokgillar. Min pappa fick läsa boken efter mig.
    Hermansson, Marie. Den stora utställningen. 2018.
  • Jag vill sätta världen i rörelse
    En annan Nobelpristagare var vår folkkära Selma Lagerlöf. Det här praktverket gav mig en på många vis ny bild av Lagerlöf. Boken nominerades till Augustpriset 2019. Att besöka Mårbacka är för övrigt ett starkt barndomsminne för mig och så fort jag tänker på Selma är det hemma i hennes bibliotek eller köket med AGA-spisen jag befinner mig i tankarna.
    Palm, Anna-Karin. Jag vill sätta världen i rörelse. 2019.
  • Liv efter liv
    Det intressanta med den här boken är att den börjar 1910 igen och igen. Första delen är bara ett par rader. Sen startar boken om från samma tillfälle igen i något stycke. Därefter igen. Och igen. Så småningom i flera kapitel. Det upplägget och ett oväntat innehåll är vitsen med boken. Och den gröna bubblan på omslaget! (En sån som jag har!) Tyvärr blir boken långtråkig när jag har kommit in i upplägget.
    Atkinson, Kate. Liv efter liv. 2016.
  • Härifrån till Allmänningen
    En annorlunda bok som utspelar sig i förortsmiljö i 1960-talets slut. Det är gängbråk, höghus, kvartersgränser, klasskillnader/status och en hemlighet. En av de bästa förortsbeskrivningar jag har läst.
    Sem, Sandberg, Steve. Härifrån till Allmänningen. 2005.
  • De små tingens gud
    En klurigare bok som kräver sin uppmärksamhet. Olika tidsepoker blandas och det kan vara svårt att hänga med inledningsvis, särskilt eftersom berättelsen dessutom blandas att skrivas ur ett barns respektive en vuxens perspektiv. Ett huvudspår av boken handlar om ett tvillingpar som skiljs åt som barn i bakgrunden av ett annat barns dödsfall. Trots stor tragik är det här en finstämd bok med vackert språk som ger en ny bild av Indien.
    Roy, Arundhati. De små tingens gud. 1997. 
    Författaren blev tilldelad Bookerpriset för denna roman.
  • Ragga som du shoppar
    Gissar att den här boken klassificeras som en bok för unga vuxna. Men det struntade jag i. Det här är en helkul, lättläst roman att roas av en stund. Miljön är nutid Göteborg där huvudpersonen missnöjd jobbar på en klädbutik med drömmar om en helt egen lägenhet istället för att bo ihop med kompisar. Stilen är i dagboksform med finurliga små texter om både allvar och yta. De regelbundna restaurangmiddagarna med vänner gör mig lite avundsjuk och huvudpersonens relation till sin syster griper mig mitt bland all galen humor i boken.
    Jansson, Lin. Ragga som du shoppar. 2018.

Från böcker till två musikpärlor som jag inte skrev om under hösten 2019 – hösten som försvann…

Sirocco gav mig en oförglömlig musikupplevelse. Första gången jag har tittat på en slagverkares händer med en sådan fascination (Fredrik Gille). Tillsammans med Sofia Berg-Böhms speciella sång och framträdande blev föreställningen gripande med sånger på jiddisch, hebreiska, arabiska mm. En del riktigt gamla sånger från Andalusien framfördes, folkmusik och flamenco.
Sirocco. Gamla Tingshuset, Östersund. September 2019.

Samma vecka upplevde jag Violet Green på Heim i Östersund. Det var en lärorik och härlig lunchkonsert fylld med musikglädje och kvinnlig jazzhistoria. Gruppen är högaktuell just idag, och denna vecka, då de är på turné i Östersund idag: Gamla Kyrkan på lunchen – den hade jag kunnat se om jag inte hade varit hemma pga envisa förkylningen! Och Jazzköket ikväll. Därefter fortsätter de vidare till Sundsvall imorgon, Härnösand på fredag och slutligen till Näsåker på skottdagen. Rekommenderas! Jag hade gärna besökt Hotel Nämforsen på lördag. Violet Green and all between. HEIM, Östersund. September 2019.

Över till en hög med god mat på restaurangerna i Östersund. Faktiskt allt från senaste dryga månaden.

Steak Sandwich. Oxfilé i bitar med brödet ”på högkant”, pommes, bea och vin på Tegel. Lugn miljö för att äta och baren med lounge gillar jag. Däremot föredrar jag att få köttet i stor bit.

Dalwhinnies klassiska och fantastiska chokladtryffeltårta bakad med valhronachoklad och ett stänk whisky serverad med vispgrädde. Jag brukar sällan orka med den här mäktiga tårtan, men äntligen vid detta tillfälle. Jag drack High Coast Whisky 63 till.

Nattbakad karré med picklad rödlök, surkål, blåbärsaioli och rotfruktschips på mysiga Jaktstugan. Brunkullans rooibos till det.

Alla hjärtansdag-lunch. Gourmetkorv De Lux med potatismos mm på Norra Station. Bryggt te till maten.

Egg Benedict Royal i sällskap av min systerdotter på N1. Kallrökt lax på tekaka med sallad, pocherade ägg och rikligt med hollandaisesås. Vi tog med en karaff kranvatten till bordet.

Sir Winstons klassiska grillspett på oxfilé med pepparsås, bea, pommes och vin.

Min egen semla som rulltårta för första gången. Ville och orkade inte lägga ner nån större energi på att baka när jag är förkyld, men en snabb rulltårta fick jag till. Jag föredrar klassisk semla, men rulltårtan var överraskande god då grädden och mandelmassan sprids ”överallt”. Tips: Rikligt med riven mandelmassa tillsammans med grädden. Kardemumma i smeten blir gott.

Vernissage för Melllanbror och bildesteternas utställning. Utställningen med olika trycktekniker hänger på Gamla Tingshusets Café till 18 mars och verken går bra att köpa.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är DSC07522.jpg

Och slutligen – ljuset är åter! Det är strålande vårvinter utanför mitt fönster, om än något kyligt. (Hoppas solen värmer imorgon då Lillasyster ska vara ute med islandshästar hela dagen som en alternativ skoldag.) Men känslan av att vi går mot sommaren är väckt. Bild från en kväll ute på Marités takterrass i somras. I natt är Storebror på Marité för att fira 100-dagar kvar till studenten!

Stockholmshelg – utställningarna

Fyra museum/utställningar hann jag med under helgens Stockholmstrip. Det var till att planera lite då det kräver en känsla av obegränsad/stillastående tid under museiebesök för att få till dem riktigt bra tycker jag.

På bilden besöker jag Nationalmuseum och står i Skulpturgården. Det var ett fantastiskt ljus därinne (som inte lät sig fångas av min gamla mobil) och bästa tänkbara lokal för att visa just skulptur tycker jag. Det är skämmigt att erkänna, men det här var faktiskt mitt första besök på Nationalmuseum efter den imponerande, och tekniskt komplicerade, renoveringen och ombyggnaden som genomfördes 2014-2018 (med nyöppning oktober 2018). Muséet är magnifikt som byggnad och vilken kulturskatt det bjuder på!

Innan Nationalmuseum öppnade på nytt går det att säga att upplägget testades vid Nationalmuseums filial i Jämtland – Nationalmuseum Jamtli. Deras första utställning besökte jag vid flera tillfällen och fick förklarat hur färger på väggar och montrar markerade de olika tidsperioderna. Jag testade även en app för att lära mer. Nationalmuseum i Stockholm är tydligt uppdelat på samma vis, och förutom konst, är även design en naturlig del av utställningarna.

Största överraskningen var att besöket var gratis. Jag hade utgått från att få betala en saftig avgift. Nu när jag vet hur museet är upplagt och att det är fri entre ökade sannolikheten extra att jag kommer att ta mig framtida besök även när jag har begränsad tid. Då kan jag fokusera på ett utvalt område istället.

ArkDes är det också fri entre, men det kände jag till sedan tidigare. Där tittade jag på Flygande Betong om hur byggelementen i betong förändrade byggadet och arkitekturen. Jag tittade också på Ung Svensk Form och var glad över att få titta mer noga på flera av de verk som figurerat i pressen. Nästan givet dras jag extra till de textila teknikerna men även till en grupp träpallar vars ben var svagt vridna för att följa träets naturliga form, istället för att göra våld på det. Ett exempel på textilt bidrag var ”Jag kom, jag såg, jag sydde” där AnnaMia Lindblom broderat landskapsritningar. Den utställning jag la ner ägnade mest tid på ArkDes var dock i den stora salen där modeller och material från museets samlingar visades för att ge en kronologisk bild av arkitekturens utveckling i landet.

ArkDes. Flygade Betong – 1 mars 2020. Ung Svensk Form – 22 mars 2020. Arkitektur i Sverige – 31 december 2021.

Ett av mina absoluta favoritmuseer är Moderna Museet. Både i Stockholm och i Malmö. Därför var ett besök nästan givet. Fri entre även här – till de fasta utställningarna. Tillfälliga utställningar har en avgift, liksom den speciella performance som konstnären Walid Raad (uppväxt i krigets Libanon) ledde vid denna premiärdag och vid ett antal ytterligare tillfällen.

Moderna Museet. Walid Raad. Helt ärligt, vädret hjäpte. 15 februari – 10 maj 2020.

En av de utställningar jag såg fram emot mest var slottets visning av Märta Måås-Fjetterström-mattor i samband med att starten av hennes verksamhet firar hundra år.

Enda sen jag såg Liljevalchs stora utställning med, och kring, hennes mattor har jag varit alldeles betagen av dem. Det var förstås massor av fina mattor på slottet, men själva utställningen var (som förväntat) inte i klass med den på Liljevalchs. Samtidigt talar mattorna mycket för sig själv. Många av dem är som berättelser, bildvävar. Nu lät jag kanske negativ, så var det inte. Utställningen på slottet är klart värt sitt besök.

Speciellt roligt att se mattor som till vardags är utanför allmännhetens ögon, exempelvis i privata rum på slotten och att lära sig lite mer om Märta Måås-Fjetterströms uppväxt. (Hon växte upp som kyrkoherdebarn i bland annat Vadstena, måste ha varit fascinerande.)

Förrutom hantverksskickligheten imponerar Märta Måås-Fjetterströms företagande och stora spridning bland annat via världsutställningarna i Paris, London, New York och Chicago. Redan 1924 tilldelades hon en kunglig medalj. Märta Måås-Fjetterström levde 1873-1941.

När jag ändå var på slottet fick gäst- och festsalarna också ett kort besök :)

Kungliga Slottet, Rikssalen. Se på mattorna – de är jag, Märta Måås-Fjetterström. 13 oktober 2019 – 19 april 2020.

Berättelser om ett liv

Jag är inte övertygad om att golvuret som skymtar på bilden är värt så mycket. Några dyrgripar uppdagades däremot på Antikrundan ikväll. Det spelades in här i stan bara ett kvarter hemifrån mig. Intressant program som jag, Lillasyster och Mellanbror inte kunde slita oss från trots att Mellanbror egentligen skulle plugga matte. Lite förvånande såg jag inga direkt bekanta i tv-programmet.

Det mest intressanta är ändå att få en berättelse kring sakerna som människorna har med sig till tv-experterna tycker jag. Precis som boken av 2019-års nobelpristagare har gjort i sin bok, sätter en berättelse kring en vid första anblick helt vanlig kvinna. En bok som sägs handla om författarens egen mamma, bland annat om den frihet hon fick genom möjligheten att lämna hemmet och jobba på nazisternas kurorter. Vilket annorlunda perspektiv, men vi kan trots allt inte blunda för risken att ramla dit i det som efteråt visar sig fasansfullt fel. Moderns fortsatta liv och slutligen hennes eget avslut av sitt liv. Jag hade blivit förvarnad om att Handke skulle vara svår att läsa och valde denna tunna bok för att den skulle vara någorlunda tillgänglig. Jag upplevde den faktiskt inte alls svår att läsa, men den gav mig samtidigt inte heller det där lilla extra.

Handke, Peter. Berättelse om ett liv. 1974.

Överraskad

Jag har blivit överraskad flera gånger de senaste fullmatade dagarna. Plötsligt gjort annat än vad jag trodde att jag skulle göra. Bara glada överraskningar.

Tulpansäsongen fortsätter. De här svagt rosa köpte jag inför helgen och de är fortfarande helt fina. Egentligen hade butiken inte tagit fram de här än, men jag ville envist ha rosa tulpaner så de plockade fram dem speciellt till mig.

När det sen blev helg var tanken att jag skulle gå hem till B för middag och fredagsmys. När det blev fredag föreslog han att vi skulle ta en liten aw/ett glas bubbel på stan först. Sagt och gjort träffades vi på stan med siktet inställt på Norra Station. När vi skulle passera Dalwinnie föreslog B spontant att vi skulle gå in och kolla läget. Det brukar vara jämnfullt där och på fredagarna går det inte att boka bord. Det var bra nog med folk precis innanför dörren och vi hann knappt ta ett par steg in innan M (ägare) högg tag i oss och sa att han hade ett bord för oss.

Plötsligt satt vi där och han frågade vad vi ville dricka när vi väntade på maten. Maten!? Vi beställde in vin samtidigt som vi hörde att nästa sällskap fick beskedet att de var välkomna, men att det var över en timmes kö… Ibland är det inte helt fel att vara igenkända måste jag medge. Vi tog in en lokal plockbricka att dela på. Sen var det så trevligt att vi faktiskt blev kvar och åt tills det var dags att åka hem till fredagsmyset. Helt oplanerat. Och härligt.

Till varmrätt valde jag tournedos på oxfilé med pepparsås och pommes och ripasso till det. Det är sällan jag orkar trerätters, men den här kvällen gjorde jag det och tog självklart den supergoda chokladtryffeltårtan gjord på Valhornachoklad med ett stänk Dalwinnie-whisky. Till det tog jag High Coast Whiskey 63. Whiseky från 63:e breddgraden, lagrad på 63 liters bourbonfat i 63 månader, 63 decimeter ovan mark…

Lördag var tanken att umgås med alla barnen, se tv-serie och mello. Det gjorde jag visserligen. Men framför allt fick jag ett helt spontant ryck och började möblera om hemma i många timmar. Avgörande var att jag flyttade datorbordet från sovrummet till vardagsrummet. Sönerna fick hjälpa mig att bära och flytta datorbordet och sofforna några varv innan jag hittade rätt. Resten av lördag och en stor del av söndag fick jag ta hand om följderna av den spontana ommöbleringen. Jag passade på att verkligen rentorka i hyllor och bakom saker och hann ivarjefall en bit. Jag hade ingen aning att jag skulle möblera om och fixa hemma den här helgen – men det var roligt och blev bra!

Söndag eftermiddag bjöd kanske inte på några överraskningar, men desto mer aktivitet. Jag, Mellanbror och Lillasyster såg Havets sång på lilla bion. En sån fin film!! Sen var jag till konsthallen och hjälpte till att packa ner utställningen som precis slutat. Slutligen var jag med jobbets quizlag på Bishops Arms och både kunde och kände igen ovanligt mycket av frågorna.

Söndag fick förresten stan finbesök av gigantiska Boeing C-17. Jag hade inget hopp om att få se planet då det skulle landa från andra sidan berget, inte över stan. Men – helt plötsligt visade det överraskande upp sig även för mig. Det behövdes ett extra landningsförsök och därmed en sväng runt stan innan landning. Jag hann knappt med att titta och hade inga bra förutsättningar för att fota, men ett par minnesbilder över hustaken lyckades jag fånga :)

Från snö till vårkänsla

I helgen besökte jag en av mina ”äldsta” och finaste vänner med familj i Göteborg (nygifta och allt som de är). På fredagen kom taxin från Landvetter fram lagom till tortillas och fredagsmys. Förrutom umgänge tillsammans blev det några utflykter under lördag och söndag. Mannen i familjen fick återhämta sig lite då han precis när jag var där kom hem från nästan tre veckors skärmflygsupplevelser i Sydafrika.

I lördags blev det en tur in till centrum. Jag hade inget speciellt som jag ville göra, utan det blev spontan fönstershopping i första hand. Lite sug hade jag visserligen att gå på nyinvigda IMAX-bion och/eller Göteborgs Filmfestival. Men dels fanns det inga platser kvar på de mest intressanta filmerna när jag började kolla, dels hade det varit en helt annan resa. Den här gången var det att träffa R som var viktigast.

Av affärerna jag besökte blev det längst på SF-bokhandeln. Det blev rent av två besök där. Främst var det bok- och spelavdelningarna som lockade. Jag är visserligen ingen spelentusiast, men vid rätt tillfälle så. Till exempel spelade vi Pandemic i helgen. Kändes lite väl passande utifrån Coronaviruset…

Andra affärer som fick sitt besök var bland annat Artilleriet, Granit, Saluhallen, &Other Stories (vad har det varit i den byggnaden tidigare?!), Adlibris, Flying Tiger, Gudrun Sjödén m.fl. Det blev också ett besök på Stadsbiblioteket och fika på stan innan turen gick vidare till Trädgårdsföreningen.

I det byggnadsminnesförklarade Palmhuset från 1878 pågick en vigsel i stora ”hallen”. Otroligt fina kläder hos gästerna, utöver långklänningar även kappor med broderier och folkdräkter. Pampigt med levande musik till. Det gick bra att gå förbi försiktigt till de andra rummen. Jag fokuserade mest på Tropikhuset och Kameliahuset där Kameliorna blommar främst just under vintern. I Vattenhuset satt jag mest på muren kring dammen och läste bok.

Även här påminde sig Coronaviruset genom en växt från Kina.

Göteborgs Trädgårdsförening anlades i mitten av 1850-talet och är en kulturminnesförklarad oas jag har återkommit till vid åtskilliga besök i staden. Precis som många boende också gör.

Igår tog vi en solig promenad i friluftsområdet kring Gunnebo Slott och fikade i slottets kaffehus. Jag åt en av deras första semlor för säsongen. Gunnebo Slott är ett herrskapshem från sent 1700-tal. Jag såg det endast utvändigt vid detta tillfälle. Slottet anlades av köpman Hall som tjänade pengar genom handel med England. Sedan 1949 äger det nu byggnadsminnesmärkta Gunnebo av Mölndals stad. Gård och trädgård restaureras och underhålls i samarbete med utbildningar bland annat kring gamla hantverk genomförs i området.
(Gunnebo spik kom från Västervik i Småland, inte från detta Gunnebo.)

Helgens packning. Det här är min grundpackning som följer på varje resa. Kort som lång. Det är endast mängden och typen av kläder som varierar (den här gången, och i bild, en ljusblå blus från Part Two, underkläder, ullkofta från Uniqlo, klänning från Flash). Böcker, necessär, hörlurar, kamera, laddare och surfplatta är alltid med.

Duk från Frösö Handtryck.