Barmark

Nu är det uppenbart att jag tänkte rätt. Denna och nästa vecka ska jag vänja mig vid att arbeta heltid igen. Våga prioritera bort det jag inte måste. Trots att jag har en stor längtan efter att dra på fullt. Göra massor av kul både på jobbet och privat. Jag gillar tempo, fulla dagar och deadlines. Jag har fått mycket energi efter nyår. Det kändes också bra igår att jobba heltid. Men efter en dags arbete, tandläkaren och affären kraschade jag totalt och låg i soffan precis hela kvällen. När var jag trött saknade jag mamma och då blev det än värre. Mest energi fick jag lägga på att förlåta mig själv, att inte döma mig för att jag inte orkade mer. Förlåta mig för att barnen fick micrade rester till middag och att all disk står kvar.

Egentligen vet jag att det här kommer att bli bra. Alla förutsättningar finns för det. Jag får handla på helgerna så att jag slipper under veckorna. Och prioritera sömnen. Jag sover tillräckligt bra igen, men det får inte bli för kort tid.

Apropå att sakna mamma så tar relationer mellan olika generationers kvinnor en stor plats i Malin Nords norrlandsskildring. Vi läste boken i Minsta bokklubben 2019. Intresset för boken fick jag 2017 när jag hörde författaren på Bokens dag. Kanske framför allt för att det är en lokal författare ungefär i min ålder. Det som fastnade mest från boken var nog ändå beskrivningar av kalla vandringar i flykt och konsekvenserna av såna händelser. Samma år deltog även Anders de la Motte, Mats Strandberg, Martina Haag och Lars Lerin. Oförglömligt!

Nord, Malin. Barmark.
Kudden på bilden vävd av min mamma.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *