Bokregn

I flera dagar har världen varit färglös. Ordentligt med snö och ett grått töcken som bäddat in stan i en annorlunda tystnad. Jag har känt mig färglös själv också. Grå och sliten inuti.

I går kom istället regnet, det plaskade ordentligt men en del av snön finns faktiskt kvar idag när solen och den blå himlen gör sitt återtåg.

Ett annat slags regn – bokregn. Tänkte blogga av en hel hög tidigare mysläsning på en gång.

Marian Keyes är kanske drottningen av feelgood/chick lit. Hennes Änglar (2002), Är det någon där? (2006) och Sushi för nybörjare (2000) levererar det förväntade. Roligt med hennes böcker är att de känns smarta samtidigt som de är lättsamma. Det finns karaktärer som återkommer i författarens böcker, men de fungerar utmärkt att läsa fristående. Är det någon där? är kanske den bok jag skulle välja främst av dessa tre.

Kaffe med rån (2013) av Catharina Ingelman-Sundberg är en humoristisk berättelse om hur ett gäng pensionärer skaffar sig mer pengar. Allvaret finns i bakgrunden. Extra roligt att läsa denna bok eftersom jag lyssnade på Catharina Ingelman-Sundberg på Bokens dag 2016 innan jag hade läst något av henne. Förutom fler böcker om pensionärsligan har författaren senare även skrivit historiska romaner.

De sju systrarna (2014)är första delen i en serie med samma namn av Lucinda Riley. När jag tänker efter är det en bok jag minns ovanligt väl. Riktigt bra med en fin inramning med systrar namngivna efter olika stjärntecken och en historisk bas i boken. Den här boken utspelar sig i två tider, nutid och kring 1927, i framför allt Schweiz, Paris och Rio de Janeiro. Ursprungligen hade jag inte planerat att läsa fler böcker i serien, utan läste den för att den var med i bokklubben. Men nu när jag minns hur pass bra boken är lämnar jag öppet för att jag kanske läser fler på sikt. Jag vet att flera andra i bokklubben har läst vidare. Författarpresentationen på bokens insida är oslagbart charmig: ”När hon inte skriver, reser eller springer runt efter sina barn älskar hon att läsa böcker hon inte har skrivit själv, med ett glas eller två provencalskt rosévin i handen.”. Bonus: Att läsa om miljöerna kring Genèvesjön eftersom jag var på semester där i början av 2019.

Marie Bengts En sax i hjärtat (2017) avviker mot de andra böckerna då det är en deckare. Men – den är i klassisk, gammaldags deckarstil och blir därför en må-bra-bok den också. Årtalet är 1957 och en medlem i syjuntan i sommaridyllens Småland hittas död. Vad händer sen…? Bonus: Att jag fick boken i present av min kollega S.

Jakten på Kapten Klänning

Fy vilken obehaglig bok jag har läst. Men en riktig bladvändare. Det gick inte att lägga ifrån sig boken, utan jag bara fortsatte trots beskrivningar av vidriga övergrepp. Bok och bok förresten. Den här gången läste jag boken i sin helhet på surfplattan. Det känns fortfarande ovant och inte lika trevligt som att hålla i en bok. Men som jag har konstaterat tidigare läser jag märkbart snabbare i digitalt format än i pappersform.

Magasin läser jag sedan tidigare gärna på surfplatta, troligen blir det fler böcker också i fortsättningen. Speciellt eftersom det fanns en hel del användbara inställningar i appen Biblio som var ny för mig. Först och främst bytte jag till ett digitalt typsnitt och gjorde bakgrunden svagt gul istället för vit.

Anledningen till att jag läste boken om Kapten Klänning (polischef Göran Lindberg) var i första hand av allmänbildande intresse. Förutom information om det specifika fallet fick jag även insikt i de etiska dilemma polisen kan ställas inför och hur unga kvinnor/flickor hamnar i allt extrema situationer när de stegvis blir manipulerade av en brutal man.

Trolle, Jonas. Jakten på Kapten Klänning. 2014.

Vintertider

Exakt en månad efter att B försvann kom han hem till svenskt sjukhus. Idag, på dagen sex veckor efter han ursprungligen skulle ha kommit hem från sin semesterresa, har han fått komma hem från sjukhuset. Fortsatt sjukskrivning och rehab följer, men så skönt att ha kommit till det här steget. Bara för någon vecka sedan visste vi inte om det skulle bli möjligt någonsin.

Innan B fick skrivas ut från sjukhuset testade han att vara hemma några timmar per dag i helgen. Jag var där och sällskapade en del. Övrig tid har jag mest varit hus- och kattvakt och tagit det lugnt. Jag är overkligt trött och varje enskild liten sak som behöver göras kräver största ansträngning. Passande läge att vara husvakt faktiskt. Förutom lite snöskottning hade jag inget jag behövde göra utan kunde bara njuta av det fina huset och gosaker som jag hittade i skåpen. Det blev flera koppar te. För här finns det många, många sorter. Speciell känsla med vetskapen att de flesta teerna är köpta direkt på plats i olika länder.

Tatueraren i Auchwitz

Inledde dagen med att skotta snö. Vinterns första ordentliga snöfall. Sen tog jag en promenad på snöiga, oplogade gator för att möta upp J och gå till Stora kyrkan för att delta i mässa. Idag talades det om internationell solidaritet, invandring genom olika tider i historien och svagare grupper. Vi påmindes också om Kristallnatten (9-10 november 1938), Berlinmurens fall (9 november för 30 år sedan) och paralleller till idag. Häftigast var att det spelades på bägge orglar i kyrkan, ibland i samma stycke. Mäktigt!

Boken som jag har läst under den här veckan känns passande i samma tema som i kyrkan. Det är den andra boken om konsentrationsläger som jag har läst under en kort period. Tatueraren i Auschwitz är en bladvändare som går fort att läsa. Trots alla ohyggliga hemskheter innehåller den en rörande, vacker och verklighetsbaserad kärleksberättelse.

Morris, Heather. Tatueraren i Auschwitz. 2018.

Strålande i Sundsvall

Sjukskriven en period och jag känner mig verkligen uttröttad. En välbehövlig paus och stund att tänka på annat blev det torsdag och fredag. Min kusin har varit på strålbehandling i Sundsvall i fyra veckor. Jag fick äran att sällskapa och fira de två sista dagarna av hennes behandling.

Vi var på Sundsvalls sjukhus som jag inte hade besökt tidigare. Dit åkte vi buss, tillbaks till stan promenerade vi. En stor del av dagarna låg vi på hotellrummet och läste, stickade respektive tittade på tv-serier. Men vi hann och orkade några extra saker också.

På Kulturmagasinet gick vi kort in och tittade på biblioteket, sedan såg vi några utställningar.

Sjömannens och andra minnen. Laaja, Karin. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Konstnären har gestaltat sina och andra minnen från olika tider i form av måleri. Tanken är att ge en bild av det som endast finns i minnet, som inte är dokumenterat i fotografi. Jag gillar särskilt de nutida bilderna med ungdomar som har stora hörlurar på sig. Precis som i verkligheten. Och kanske extra eftersom jag tokgillar mina brusreducerande lurar. Bonus: En monter med skisser till målningarna.

[F]acts of Violence. Katz, Elena. 19 oktober 2019-5 januari 2020. Jag gillar installationer och jag gillar konst som väcker känslor. Men den här utställningen väcker bara mitt ogillande. Konstnären, som är baserad i Berlin, vill visa på fakta kring socialt, fysiskt och socialt våld och vill snarare väcka frågor än att ge svar. Jag tycker den är osmaklig, framför allt filmen där hon skär sig själv över en stor del av bröstet. Jag vill inte att någon ska se något som skulle kunna uppmuntra ett självskadebeteende.

Party i Jajce. Popaja, Aldin. 9 november 2019-9 februari 2020. Här har konstnären fotat fester och barer i Jajce, Bosnien med lång exponeringstid. Då blir det som rör sig suddigt och bara det som är absolut stilla blir tydligt. Därefter har konstnären målat av bilderna i jätteformat. Jag gillar tekniken.
Bonus: Att få chansen att se utställningen två dagar före vernissage.

I museets fasta utställningar tittade vi som hastigast på Staden som förvandlade sig (före och efter stadsbranden 1888 då 10 000 personer blev hemlösa), Hövdingen i Högom (Norrlands rikaste gravfynd från ca 500 e Kr) och Fantastiska djur (oj, vad vargar är stora…).

Sundsvalls museum, Kulturmagasinet

En jitterbuggkaka och ekologisk jordgubbsläsk på Stair Cullinar i Kulturmagasinets vinterträdgård.

Vi bodde på Best Western Hotel Baltic i Sundsvalls centrum. Jag har bott där tidigare, någon gång före/efter 1990. Då kändes hotellet ganska sunkigt och jag minns det som att allt var rosa/aprikos. Nu är det betydligt fräschare, rummen ljusa och korridorerna svarta. Frukosten var en av de bättre hotellfrukostar jag har ätit på länge. Inte som på Hilton i Gdańsk, men med ett stort och annorlunda utbud som tilltalade mig.

För att fira slutet på strålbehandlingen extra unnade vi oss Sparkling Thursday på hotellets restaurang Mamma Augustas Kök. Jag beskriver det som after noon tea, men förstärkt och med extra allt. Förrutom bubbel och te serverades pizza, olika bröd, räkrätter, frukt, skinka, ostar och en generös godishörna. Paprikaröran blev en favorit. Dessutom hade hotellet gott te som jag även drack till frukost och på eftermiddagen. Godast var ett vitt chai te.

Bonus: Mitt i minglet träffade jag på min kollega K. Verkligt trevligt att prata med henne en sväng. Hon har varit ett stort stöd för mig under det här jobbiga året.

Tidiga till tåget och hemresan fikade vi på anrika Pallas Konditori. Jag köpte bland annat en citronkaka med sylt och en smart variant av jitterbugg bakad i längd istället för rullad. Goda kakor för 7 kronor styck. Skoj med retromiljö också, men tyvärr tycker jag att de skulle renovera upp lite. Även om det ska vara gammaldags behöver inte eldragningar, golv och tapter se smutsiga och slitna ut. Jag vill ha fräscht när jag äter.

Sammanfattningsvis vill jag gärna tillbaks till Sundsvall vid tillfälle. Jag har mycket kvar att upptäcka. Sjukhuset hoppas jag däremot att slippa se igen.

Allt jag fått lära mig

Vallsundsbron, sett från sjukhusfönstret

Det var en blek dag idag. Och ordentligt kylig. Jag blev riktigt ruggig efter min morgonpromenad till Frösön och sen till B på sjukhuset. Några dagar med aktiviteter, sen ska jag vila på riktigt. Doktorns order på det.

Jag har läst en otroligt omskriven bok. Det är befogat. Den här boken kommer jag att komma ihåg. Berättelsen är totalt overklig, rysande och fullständigt fängslande. Huvudpersonen växer upp avskärmad från övriga världen, utan att gå i skola. Hon känner inte till världens historia eller samhällsstrukturer. Familjen är strikta mormoner och preppers med en far som styr hårt, senare visar det sig att han även är bipolär. Så småningom kommer ändå Tara ut i samma värld som oss andra och vi får läsa om hennes upplevelser och reaktioner kring det. Det är svårt att smälta att boken är verklighetsbaserad… Boken kom ut på svenska 2019 och jag vill trycka på att jag rekommenderar den.

Westover, Tara. Allt jag fått lära mig.

Requiem och fullt upp med en vän

Extra fullt upp av aktiviteter med min vän K just nu. Igår var vi på Mozartkonsert, idag hotellfrukost och Line dance, imorgon Zumba.

MozartRequiem. Redan en halvtimme innan start var det ordentligt med folk i kyrkan. Det blev inte tokfullt, men hade det kommit fler hade de fått sämre platser med dold sikt. Det var huvudsakligen Motettkören som sjöng tillsammans med pampig orkester och orgel. Organist var Helena Holmlund. Jag hade inte hört henne spela tidigare och blev fängslad av hennes musik.

Plus för ett utförligt programblad med översättning från latin i de viktigaste texterna. Requiem betyder exempelvis vila.

Novemberlovet – full fart

Östersunds sjukhus, sett från gångbron mellan Frösön och Badhusparken, Östersund

Lite orolig över mig själv är jag allt. Trots en toppenvecka är jag totalt sliten och även vardagsaktiviteter känns övermäktiga. Jag vill bara sova. Går det att bli utbränd av bara några veckors överbelastning?

Dominerande är så klart att B kommit hem till Sverige. Överväldigande och jag börjar slappna av så smått, läget känns väldigt bra!

Sent fredag eftermiddag v. 43 slängde jag iväg ett mail till min chef och frågade om jag kunde ta ledigt må-to under novemberlovet. Fantastiskt flexibel arbetsgivare möjliggjorde att jag under lovet har varvat tid med B och tid med barnen. De flesta dagarna har jag ordnat med frukost, mediciner och andra rutiner hemma på morgonen. Därefter varit på sjukhuset förmiddag, över lunch och in på eftermiddagen. Sen gjort något med barnen, främst Lillasyster. Hälsat på en kort sväng på sjukhuset efter middag för att trött avsluta med soffhäng hemma.

Från lovveckan:
– måndag, familjeöppet på relaxen på badhuset, var där med Lillasyster + lillkusin
– tisdag, hälsa på och baka hos min pappa, dansföreställning på teatern, Never Grow Old/Riksteatern
– onsdag, barnvakt till lillkusinen på kvällen
– torsdag, Fåret Shaun – Farmageddon på Bio Regina med alla barnen, middag hos mig (Halloween)
– fredag, jobb några timmar
– lördag (idag, Alla helgons Dag), pappa på middag, konsert, tända ljus på kyrkogården – första gången för mamma :(
– söndag, hotellfrukost, hjälpa Mellanbror att organisera sina prylar, Line dance.

Till och med fredag veckan som kommer har jag fullt upp. Efter det tror jag faktiskt att jag kommer att ha tid för vanliga rutiner, normal vardag, lugn och ro. Äntligen!