Ut från bubblan

Efter mammas långa sjukdomsperiod, hennes och två andras dödsfall i mars, är det en befrielse att äntligen börja orka, och klara av, att kliva upp ur soffan och ut i natur och aktiviteter igen.

Igår kväll var jag och B runt på Frösön, Rödön, Ås och Lugnvik och tittade på omgivningarna och fotade lite. Tyvärr är min kamera precis på lagning (fästen som lossnat), men det var skönt att uppleva motiven och känna en föraning av vårkänsla och fantiera om kommande fototurer.

Stora orosmolnet nu är annars min fina kusins bröstcancer. Operation är avklarad men cellgift och strålning ligger nära i tid. Klarar inte av att tänka/skriva så mycket mer än det <3

Idag har jag en slö morgon/förmiddag med modemagasin. Sen blir det två viktiga samtal innan ett eller flera av mina barn droppar in :)

Nordisk kokbok

Den här boken är fullständigt galen :P
2486 gram väger den otroliga samlingen av nordiska recept.

Magnus Nilsson, i mina trakter mest känd för maten i Fäviken, skriver själv i förordet om hur han först såg boken som ett omöjligt projekt. Men mitt i all gigantisk research började boken växa fram.

Visst är sammanställningen fascinerande, och recepten i boken räcker för en livstid, men det som fångar mig allra mest är ändå bilderna. Det är finstämda foton från hela Norden.

Magnus Nilsson, Nordisk kokbok.

Tacksägelse och körsång

I går var det tacksägelse för min mamma i Stora kyrkan. Vi var där i princip hela familjen och deltog i mässan. Lite extra läskigt, men fint, var att min pappa fyllde år precis igår och att Mellanbror sjöng med sin kör i kyrkan just då. Till råga på allt fick Lillasyster och lillkusinen hjälpa till i kyrkan med att samla in kollekten. Slutligen var gårdagens präst samma som ska hålla i begravningen. Det kommer att bli bra!

Mellanbrors kör sjöng tre sånger för att förstärka mässan under fastetid: Komm süsser Tod/Bach, Obi Caritas/Gjeilo och Ave verum/Jenkins.

Efter att vi hade varit i kyrkan åkte vi hem till pappa och åt tårta. Halva tårtan var en gräddtårta med godis för att jag fyllde år några dagar tidigare, halva var en prinsesstårta för att fira pappa :)

Även Lillasyster sjöng med sin kör i helgen. I lördags genomförde de musikalen Gryningsljus tillsammans med några andra barn-/ungdomskörer.

Som avslutning på helgen åt jag, B och sönerna söndagsmiddag på Restaurang Tre rum. Jag tog pepparstek med pommes, de andra åt pizza respektive plankstek. Till efterätt fick jag riktigt mumsig Grasshopper.

Nytt år och sorg

I förrgår firade jag min födelsedag och blev alldeles ovanligt uppvaktad. Även sedan tidigare har jag problem med människor som säger ”beklagar” vid en födelsedag; ”vad jobbigt att du blivit ett år äldre”. Hallå, själva idén med att uppmärksamma födelsedagar är just att fira att ha fått ett år till! Därför är jag extra glad för dem som faktiskt begriper det och tar tillfället att fira ordentligt.

I år känner jag tacksamheten för att fylla år alldeles extra djupt. Min mamma hann också fylla år nyss, i mars. Men precis i slutet av månaden somnade hon in för gott efter sin långvariga sjukdom (#fuckcancer). I mars dog även B:s bror och mor och vi var på begravning för dem, jag har suttit med ett av barnen på BUP för utredning om ev. npf-problematik och min kusin som står mig nära har opererats för bröstcancer (@jag_ska_vinna_fighten). Så tung och sorglig månad.

Jag är glad att få vara kvar och fira min och andras födelsedagar. Imorgon fyller till exempel min pappa år. Som bonus börjar de första vårtecknen och en gnutta värme smyga sig in. Dessutom är det en stor tröst att slutet för min mamma blev finast tänkbara. Hon somnade i lugn och ro in hemma när jag, pappa och min syster höll hennes <3 Att det blev så gör mycket för sorgearbetet och stegen framåt.

Det är ett stort stöd att ha en fin och nära familj där vi pratar och umgås. Det är också ett stort stöd att känna kärlek från bekanta, kollegor, vänner. Jag har inte kunnat ta in än hur många som har hört av sig, skickat blommor, godis, kort, sms, ringt, dragit ut mig på aktiviteter, bjudit på fika. Hur jag ska kunna tacka nog för allt detta betydelsefulla är obegripligt. (Jag saknar dock den person som tar åt sig och förstår om jag skriver ”förr eller senare”. Jag behöver prata med dig, hör av dig.)