Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Den andra kvinnan

What!?!?

Snacka om oväntade vändningar i den här lilla boken!! Det är en snabbläst bok, mer en novell än  roman. Språket är lite annorlunda och tar ett par sidor att komma in i, sen rullar det undan ordentligt.

Beskrivningen som fastnar hos mig är inte själva händelserna, utan huvudpersonens upplevelse av att stå utanför den vanliga världen. Hon finner inte gemenskap i systerskapet bland kvinnor, kurskamrater är för flamsiga och läser för enkel litteratur. Hon betraktar mycket vad som sker och resonerar kring klasstillhörighet och eventuell given placering.

Bohman, Therese. Den andra kvinnan.
https://theresebohman.wordpress.com/

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Sjungom studentens lyckliga dag

I fredags firade vi två av barnens kusiner på deras studentdag. Den ljusnande framtid känns vara där för dem bägge.

Först tog vi emot K utanför skolan när studenterna gick utför trappan. Passande nog precis i lunchtid så vi vuxna lätt kunde vara med. Lillasyster fick sluta skolan tidigare medan brorsorna ändå inte hade några lektioner på eftermiddagen. Det var ovanligt snabbt och välorganiserat på skolgården. Dessutom hördes det tydligt i högtalaren när klassnamnen ropades ut, det hör inte till vanligheterna.

På eftermiddagen åkte studenterna omkring på sina lastbilsflak innan det var dags för uppvaktning. M gick ut på annan ort så honom fick vi träffa först på hemmaplan där det blev mingelmat och tårta i familjär stämning. Mysigt att träffas.

Sen bar det vidare till K och hennes storslagna firande. Där avlöstes gästerna varandra från morgon till kväll. Tidigt var klassen där på champagnefrukost. På kvällen kom släkt, vänner, gymnasieförening, och grannar. En del stannade långt in på natten. Till och med okända människor dök upp. En person stannade och tittade på morfars gamla Rover så att det blev bilvisning och motorsnack för intresserade.

Enligt kungahuset.se skrev prins Gustav musiken till Studentsången i mitten av 1800-talet. En av prinsens vänner, läkaren Herman Sätherberg, skrev texten. 

Skärgårdssommar

Inne i en period med kyligare dagar minns jag gärna min resa till Östkustens skärgård en helg nyligen. Jag, min syster och en kusin från stan åkte dit för att träffa våra andra kusiner som bor där. Kusiner vi egentligen inte lärt känna (än). Utifrån allt jobbigt i släkten var det extra angeläget att träffas.

Höjdpunkten var en båtresa i skärgården. Jag har nostalgiska minnen sen jag gjorde det som barn och gillade det lika mycket nu. Det är något speciellt att glida fram till motorljudet. Båten är från 1971, heter Elisabeth och så fin. Vi åkte runt bland skärgårdsöarna och gick i land på en båtklubb och åt medhavd lunch, så mysigt!

Havet utan slut. Och utan horisont. En sån speciell känsla.

Vädret var lite växlande den här dagen även om maj i sig bjöd på en ihållande värmebölja. Det var ändå tillräckligt varmt för att äta både frukost, lunch och middag utomhus. Lilla e tog till och med ett dopp i havet.

Lördag kväll blev det grillning, trubadur och sång i mikrofon för de som ville. Eller från sin plats för de mer blygsamma. Allt var okej.

Resan till och från kusten var härlig i sig i Lilla e:s lyxiga BMW. Vi hade roligt i bilen, resan var trevlig i sig tillsammans med fikapauser. På vägen hem åkte vi dessutom på intensiv björnjakt från bilen. Antagligen passerade vi ett helg gäng, men lyckades tyvärr inte se någon trots noggrann spaning.

Nu längtar jag efter mer sommarvärme och utflykter. Eftersom det bara är början av juni än har jag höga förhoppningar om att det är många chanser att vänta!

Studenter på bal

Nu är det balernas tider för studenterna. Senaste veckorna har det varit någon bal mest varje kväll. En eftermiddag var jag nere vid hamnen och såg alla fina bilar och baldeltagare anlända. De strålade. Finast av alla var förstås systerdottern <3

Det är alltid högtidligt och stiligt med bal. Men jag uppskattar att det är mer avslappnat nu för tiden. Inget krav att ta med en riktig dejt heller, utan många verkar ta med sig någon kompis i klassen.

Tjusiga kläder, fina ungdomar och glänsande bilar!