Syltrutor


Amaryllisen som inte ger upp. Duk vävd av min mamma. Syltrutor på fat ärvt av min mormor.

Traditionsenligt städade jag ut julen på Tjugondagknut, men min fina vita amaryllis vägrar ge upp. Den hade tre fina stänger som har blommat i omgångar från advent och fortfarande nu, 21 januari. Den är visserligen på sista dagarna sen jag förvandlade den till snittblomma förra helgen när julen som sagt i övrigt fick åka ut.

Jag skyndade mig att köpa krispiga tulpaner så fort julgransplundringen var över och fick samtidigt sug efter att baka något utan saffran. Under veckan bakade därför jag syltrutor då jag hade en uppdragsstart på jobbet att skylla på :) På efterfrågan kommer här receptet:

Syltrutor
4,5 dl vetemjöl
1, 5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk bakpulver
150 g smör (riktigt smör)
1 ägg
2 dl lingonsylt

Topping/strössel
50 smör
1,5 dl havrgryn
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker

Arbeta ihop degen och tryck ut i en liten långpanna (20×30 cm). Smörj gärna formen före. Bred ut lingonsylten ovanpå. Smält smör i en kastrull och rör ner övriga ingredienser till toppingen innan den breds ovanpå deg och lingon. Grädda 180 grader i 20 minuter. Skär kakan i bitar när den svalnat något.

Tips från mig
Jag använde en blandning av lingon- och blåbärssylt på mina kakor. Kom ihåg att använda riktigt smör (inte bakmargarin). Om kakorna ska bli lite kladdiga behöver degen vara lite tjockare, så ta inte för stor form. Om kakbotten önskas mer mördegsliknande går det däremot bra att göra kakorna lite tunnare i större form.

Exakt samma recept finns i klassiska Sju sorters kakor och i Kakor, små och mjuka av Monika Ahlberg, men i den senare heter de Lingonsnittar.

 

Lugnet före stormen – Cora är här

Stormen Cora börjar precis göra sig tillkänna. Jag har preppat med att fylla alla skålar, kastruller och hinkar jag har med vatten. Dessutom har jag mat, Trangiakök, ljus, filtar och annat på lut i fall det skulle behövas. Några dagar klarar jag mig och barnen om det behövs.

Men – utifrån en vacker och lugn morgon är det svårt att tro att stormen verkligen är på väg. Och i stan är väl inte risken att det blir så farligt. Det är ändå max en dag det handlar om.

Skönt att vara förbered oavsett. Och nyttigt att inse vad som fattas. Exempelvis en egen eldstad… Och reservbatterier. Och säkert mer. Tydligt att prepping är ett område jag vill jobba med och förbättra under året.

Nu håller jag tummarna för att inte byggnader och skog drabbas på familjegården i mer fjällnära trakter.  Det har blivit en del skador vid tidigare stormar.

Läs om Ivar (2013), Gudrun (2005) och andra kända svenska stormar på SMHI.

Träningsåret 2017 och planer framåt

Arkivbild.

2016 åkte jag på en järnbrist som både innebar sjukskrivning och en längre behandling. Det var en extra skjuts sen att känna kraften och komma igång igen inför 2017. Nu i nyårslöftenas tider funderar jag vad jag vill få till 2018. Men – några löften ger jag inte när det gäller träningen eftersom jag sanningsenligt tränar nästan helt och fullt för att det är roligt. Det vill jag behålla.

Statistik
Under 2018 vill jag bokföra min träning ordentligt. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar. Men det är en extra motivationshöjare för mig att räkna passen, därför är det värt att skriva ner. 2017 har jag inte riktigt koll på.  Det jag vet säkert är att jag under  17 augusti-17 december körde 83 pass (4,7 pass snitt/vecka) och det känns som att det är ungefär där någonstans jag brukar ligga normalt. Under sommarsemestern och vid pollensäsongen under våren hade jag dippar och tränade mindre.

Årets hälsa
I september åkte jag på ett par dagars feber och ordentlig förkylning med en period träningsvila. I övrigt har jag varit någorlunda frisk under året. Som vanligt behövde jag dra ner ordentligt på träningen under pollenperioden. Tyvärr har jag dessutom haft besvär med en axel under en längre period. Ibland så att det blivit handikappande ordentlig. Till sist har jag nu tagit mig i kragen och kommer börja 2018 med ett besök hos naprapat inom kort. Jag har inte ätit bra 2017, en förhoppning är att jag tillför mer och renare näring det här året.

Årets pass
Det jag har tränat mest regelbundet 2017 är bodybalance och poweryoga.  De passen har jag genomgående prioriterat. I övrigt har jag deltagit i mängder av olika sorters ledarledda gruppträningspass. Variation är min grej. Men eftersom det finns så mycket att välja på innebär det att jag kör vissa pass så sällan att jag verkligen hinner sakna dem. Synrg360 (fd. Hiit challenge) och spinning har jag tränat ovanligt lite under hösten till förmån för annat. I det stora går det nog att se att jag har gått mer mot yoga/bodybalance och konditionspass jämfört med mer styrka tidigare år.

Årets fegis
Crosstraining/crossfit vågar jag fortfarande inte träna. Det är för tävlingsinriktat och jag är för svag jämfört med rekommenderade vikter.

Årets nyheter
– Mellanbror började träna på samma gym som oss andra i år. Tack vare det, och hans intressen, har jag gått på bodybalance nästan varje söndag, något jag inte har prioriterat tidigare, eller ens gillat.
– Tack vare gymmets oktoberutmaning, där det gällde att pricka av så många olika pass som möjligt, gick jag på zumba för första gången. Trots att koordination inte är min favorit ramlade zumban, efter ett par försök, in som en ny stjärna. Jag tycker nu att det är oerhört roligt och passet lyfter självförtroendet på ett vis som få andra träningar gör. Extra roligt när Mellanbror följer. Han äger golvet utifrån att han är dansare.

Årets vinst
Förutom glädje och hälsovinster vann jag gymmets oktoberutmaning genom att pricka av 15 olika sorters pass under månaden. Som vinst fick jag en PT-timme. Mitt mål med den stunden var att få tekniktips i övningar som jag redan kör i mina ordinarie träningspass. Jag fick med mig en hel del matnyttigt som att exempelvis tippa bäckenet när jag drar in magen och att öppna upp bröstet ytterligare. Vi tittade lite extra på bland annat rodd, stakmaskin, armhävningar och frivändningar. Rolig och motiverande vinst även om det var lite  pinsamt också att hamna i ensamt fokus så där.

Årets träningspersoner
Jag träffar många fantastiska människor på gymmet! Ledare som inspirerar, peppar och ser mig. Träningsvänner som jag bara träffar på gymmet men som ändå blir en betydande faktor i min vardag. ”Vanliga” vänner och kollegor som också tränar. En stor del av att jag tycker att träningen är så rolig beror på alla de här träningspersonerna – tack för att ni finns!

2018
Bara min axel ger med sig ser jag fram emot träningsåret 2018. Låt det bli lika glädjemotiverat som hittills! Kanske kan jag försöka göra lite mer aktiviteter utomhus som komplement till inomhuspassen. Zumba, cardio och gamla favoriter som bodypump och synrgy360 vill jag fortsätta med. Let´s go!