Tegeltemplet

Nu är det spännande! Jämtland Basket spelar just nu bortamatch mot Borås, kvartfinaler i SBL (Svenska Basketligan) bäst av tre möjliga. Den första matchen såg jag hemma i tisdags där segertippade Jämtland åkte på stryk av Borås som ägde. De fick i varenda boll medan Jämtlands bollar inte ville ner alls.

Inte den roligaste matchen att se. Däremot var det roligt att besöka sporthallen, Tegeltemplet, som byggdes om och ut nyligen. När jag såg basket sist var det precis inför det arbetet.

Idag är A-hallen fräsch och rymlig för publiken och har också fått ett lyft för basketspelare och andra idrottare. Även en dålig basketmatch en upplevelse med all (mycket amerikanskt inspirerad) show, maskot, och för att det händer så mycket på planen hela tiden. Ser redan fram emot att se fler matcher och håller tummarna för att det kan bli så nära som i en eventuell tredje match nu i veckan.
#hejajämtland

Tillägg: Jämtland vann!! Nu står det lika inför den sista, och absolut avgörande, matchen hemma på lördag.

Nyfödda påsklamm

I år hade jag och familjen turen att få se helt nyfödda lamm på påsken – äkta påsklamm! (Lammen på bilden är lite äldre, de yngsta var i stallet.)

Jag och barnen var ute på landet hela påsken tillsammans med släkt och ett gäng besökare. Luncherna åt vi ute. Vi lagar nästan alltid lunch på Muurikka där. Den här gången blev det bland annat lax och potatis i tortillabröd. Så klart blev det en del traditionell påskmat också med fokus på fisk.

Traditionsenligt blev det även påskäggsjakt som mina barn, och barnens kusiner, deltog i. Roligt att även tonåringarna uppskattar det fortfarande. Storebror byggde en gigantisk snögrotta och det blev en del skoteråkning, längdskidor och snöskor. Jag såg en riktigt fin räv och ett helt gäng rådjur strax utanför huset.

Påsken är passerad, men jag har två lediga dagar kvar som påsklov innan det är jobb igen.

Vädret har varit magiskt i helgen. Som jag skrivit tidigare – jag älskar den här vinterns snö!! Och än är det mycket kvar <3

Brodera på stickat

Författaren till den här boken bjuder på en imponerande kunskapskälla. Jag blir överväldigad gång på gång. Jag hade inte en aning om hur många olika vis det går att brodera på stickade material och hur snyggt det kan bli.

Författarens gedigna bakgrund och arbete skulle för övrigt vara värt en bok i sig. Hon har skrivit flera andra lika ambitiösa böcker, men vet inte om det finns någon om henne som person.

Brodera på stickat. Britt-Marie Christoffersson. Hemslöjdens förlag, 2018.

Söderberg är Gaytenor

Igår skulle jag vara med på en speciell träning med PT. Det blev inställt pga sjukdom. Istället tänkte jag vara med på stickcafé. Det blev inställt pga sjukdom…

Sen ramlade det plötsligt ner en biljett över mig till Söderberg är Gaytenor! En föreställning jag verkligen ville se, men ändå fick prioritera bort när jag köpte vårens teaterbiljetter. Nu kom chansen att se honom ändå!

Rickard Söderberg.  Fotograf: Sören Vilks. Pressbild med tillstånd.

För mig är Rickard Söderberg faktiskt mest bekant genom att jag länge följt honom på Instagram. Befriande inlägg med både humor och riktigt djup. På scen bjöd Söderberg på samma blandning av känslor. Föreställningen kanske går att beskriva som en föreläsning med musik som inslag. Bilder visades regelbundet i bakgrunden som en del av presentationen.

Det här är viktiga budskap för oss alla tillsammans att sprida. Allas rätt att älska vem, och med vem, var och en vill. Var som helst i världen.

Trots den viktiga berättelsen saknar jag ändå mer sång. Inslagen med lite opera, Stad i ljus och Over the Rainbow visar att det är i sången Rickard Söderberg får fram den riktiga känslan, det jag bär med mig som jag vill sprida och höra mer av.

 

Söderberg är Gaytenor. Storsjöteatern, Östersund. 2018-03-27.

Odysseus

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Drygt en vecka efter premiären fick jag chansen att se Norrdans i föreställningen Odysseus. Det är många år sedan jag såg dem sist, men jag är lika imponerad denna gång.

Med mig hade jag min mamma, Storebror och Lillasyster, så ”alla” åldrar var representerade. Lillasyster såg för övrigt Norrdans Lilla Prinsen för ett par år sen, men det här var hennes första besök på en mer vuxen föreställning överhuvudtaget på teatern. Jag har själv gått på teater sen högstadieålder och har i min tur dragit med sönerna på alla möjliga föreställningar. Nu börjar Lillasyster också vara tillräckligt stor för att kunna lämna barnteatern och se de vanliga uppsättningarna. Den här dansen var dessutom speciellt tänkt att även kunna passa yngre.

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.

Att se Norrdans är speciellt för mig som bott en kort period i Härnösand där de har sin hemmascen. Vidare var min första upplevelse av Norrdans när jag som ung följde med mina egna dansledare på en föreställning.

Det är alltid fascinerande hur mycket dans kan berätta och framföra, ofta helt utan ord. Jag tycker att den här gruppen fick fram mycket av klassiska Odysseus på ett modernt vis. Hjälten åker över havet i längtan efter hemmet och kärleken och råkar ut för ständiga utmaningar. Han möter cyklopen, häxan Kirke, sirener och andra varelser i och kring havet. Det kändes som att 20 dansare medverkade, det bara vimlade av dem i olika scener. Men – de var bara åtta. Snyggt.

Metallklangen från ”rustningar”, fotstamp, musik, skrik, monster – ljudupplevelsen var stor. Nästan för starka lampor tar också sin egen plats i historien. Plaströr får olika mening som instrument, stomme till en båt, för att fängsla besättningsmännen från båten. Stora tyger/plaster svävar över scenen och används på olika vis. En stickning (!) får symbolisera hur länge Penelope fått vänta där hemma.

Scenen som utspelar sig under vattenytan ger verkligen känslan av att vara under vattnet och jag börjar undra om dansarna inte behöver upp till ytan för att andas snart!

Norrdans 2018. Pressbild med tillstånd. Foto: Bengt Wanselius.  

Odysseus, Norrdans (en del av Scenkonst Västernorrland). Storsjöteatern, Östersund 2018-03-19.

Snabbvisit

En snabbvisit över dagen i Stockholm blev det i veckan. Propellerflyg tidig morgon. Tåg hem. En riktigt bra arbetsdag med stor kreativitet och brinnande engagemang.

Däremot hann jag privat inte se mer än Pocket-Shop i Stockholm. Men jag hann precis uppleva känslan och suget av att åka ner en helg och uppleva desto mer. Nåja, plötsligt kanske möjligheten dyker upp.

Alla transporter flöt på exemplariskt. På väg hem hade jag ingen bredvid mig och den tysta avdelningen var nästan tom. Så skön miljö. Jag hann både en del efterarbete och sticka på mitt nya projekt; Aftur islandströja som tillsammansstickning via Järbo garn. Dessutom lyckades jag plöja en hel bok från början till slut under resorna. Önskar att jag hade betydligt fler! Jag har haft två till fyra arbetsresor per år i flera år nu. Kan sakna när det var betydligt mer, även om det var galet när jag reste i princip varje vecka en period.

Jag har också testat curling i veckan. Det har jag gjort ett par gånger tidigare för tio och tjugo år sen. Den här gången blev jag extremt rädd för isen och halkan. Att få iväg och sikta stenen gillar jag visserligen. På samma vis som jag får till bowling ibland. Får nog bli bowling igen nästa gång för mig.

Dragspelssockar

En kollega på annan ort kom att tänka på mig när hon fick strumpor stickade av sin mamma i julklapp. Gulligt tycker jag. Dessutom verkade modellen intressant så jag stickade mig ett eget par.

Material: Hot socks Gündl, blandgarn ull. Snyggt lila, men egentligen hade en enfärgad eller diskretare mot grått passat mig bättre.

Mönster: Syltasockor/Dragspelssocka som resår (googla så finns det olika modeller). Tog blandade andra för att få till resten av foten.

Övrigt: Skönt med en sån smidig socka i lite tunnare garn (jag använde sticka 2,5, men stickar löst). Gjorde faktiskt för första gången förstärkt häl och rak tå – gillade bägge. För övrigt var det roligt att sticka sockor igen. Jag har stickat många tidigare, men nu var det ett bra tag sen.

Sportlovshäng

Mys och middag på fjällhotell.

En lyckad arbetsvecka varvad med sportlovshäng summerar vecka 10. Hela veckan har erbjudit ett miljöombyte då jag bott som husvakt i en villa. Vilken tur för husägarna med tanke på de stora mängder snö som fallit. Det hade synts direkt att ingen var hemma om jag inte gjort veckans träningspass i form av snöskottning. På riktigt kommer veckans träning endast bestå av ett hiit-pass och en timme bodybalance!

Ski in, ski out på riktigt, backe och lift exakt utanför stugan.

Att det blir få träningspass beror i och för sig också på att jag tog ledigt nån dag och drog till fjällen. Disigt men behaglig temperatur, och som sagt, mängder av snö. Jag kan fortfarande inte få nog av denna underbara vinter! Det vita är så fluffigt och gör hela världen ljus.

Jag funderar på varför fjällstugor vanligen har så bra planlösning. Ofta bättre än för vanliga hus. Är det andra byggnadsregler som gäller för fritidshus? Är det ambitionen att utnyttja en mer kompakt yta till max?

Hursomhelst slås jag av hur fort det faktiskt går att känna sig hemma i ett nytt hus. Och hur mycket ett boende påverkar ens vardag. Plötsligt känns det för långt att gå till gymmet, jag handlar på nya affärer och går andra promenader.

Där inga ögon ser

En till helg då jag till stor del mest har slöat. Det blev som väntat en intensiv, men rolig, vecka på jobbet, så återhämtning var kanske det rätta. Eller så är jag bara lat ;) En liten sväng till Lillänge blev helgens egentliga aktivitet. Sen har jag pysslat, läst, tittat lite på Vasaloppet och sett The Dressmaker på Play. En annorlunda film där jag hade hoppats på mer i kostymväg. Plus för att Kate Winslet är helt rätt i sin roll. Apropå film. The Square fick ingen Oscar. Det förvånar mig och säkert många andra.

Jag och Guldpalmen inför visning av The Square i höstas. Inledande presentation av Erik Hemmendorff, producent.

Något pris får heller inte den bok som jag läste ut i veckan. Okej, nånting finns ändå i Där inga ögon ser, men jag gillade den inte. Stereotyp och osmart. När jag läser en bok och återkommande kommer bort från handlingen, och börjar tänka på varför författaren gjort si eller så, hur andra tycker om boken, då finns inte grunden där. Trovärdighet. Det är det viktigaste, att en bok har intelligens. Det saknar jag här. När det gäller stereotyperna tror jag att författaren har tänkt sig driva med dem, göra nån slags karikatyr. Tyvärr blir resultatet misslyckat. Slutligen vill jag kommentera de många sexscenerna. Det här är inte en naturlig del av en story, utan rent pornografiska noveller som inte alls känns höra hemma i boken. Om jag nu skulle vilja läsa erotik var de här utsvävningarna inte ens bra. Än igen stereotyper och alldeles för direkt på utan finess. Sen tänker jag att kvinnornas njutning inte stämmer med verkligheten, varför inte passa på att visa hur häftigt det kan vara på riktigt istället?

Dag Öhrlund, Där inga ögon ser.

Första rundan

Jag överraskade Lillasyster med att väcka henne och berätta att vi skulle shoppa före skolan. Med snabba fötter gick vi till bokrean och köpte några böcker, främst till henne så här första dagen.

För mig är det en rolig tradition att gå på bokrean direkt på morgonen. Efter att ha lusläst katalogerna förstås.

Igår eftermiddag jag och två av barnen dessutom på bilden bibliotekets bokrea och tokfyndade några böcker och en stor hög blandade tidskrifter.

Självklart blir det några vändor till på rean. Även om högen med olästa böcker börjar blir oroväckande stor 😯

Black panther & Kvinnan på tåget

I fredags firade vi Storebror på hans födelsedag, åt middag och tårta som Lillasyster gjort <3 I övrigt har jag mest rensat kläder och slöat i helgen. Läst bok, stickat, ätit god mat och sett film. Förhoppningsvis en bra uppladdning inför en intensivt jobbvecka.

Det blev en soffilm och en biofilm. Jag hade fått för mig att Kvinnan på tåget var en finstämd film. Visserligen är är det fint, lite urblekt foto, men – det här är ju i princip en skräckfilm! Lite utdragen uppbyggnad av berättelsen, men till sist desto mer tempo och en helt oväntad upplösning. Värt att se svenska Rebecca Ferguson i huvudrollen. Jag tycker att hon var skicklig, speciellt utifrån att jag har fått för mig att spela onykter är bland det svåraste. Den här filmen baseras på en succébok. Men nu när jag vet genre och slut kommer jag knappast läsa den.

På bio såg jag Black panther. Jag kan inte sluta charmas av Marvelfilmer och den här är inget undantag. Förtryck av folkgrupper och fördomar som seriös grund. Starka kvinnor, storslagna miljöer, cool teknik och mycket action. Här bjöds det på allt som förväntas och lite till. Jag gillar kombon och kommer kontrasten av kuperad, vacker ‘afrikansk’ natur och högteknologisk stad med skyskrapor. Egentligen enda kritiken var James Bond-känslan i labbet, det hade kanske gått att lösa på ett annat vis. Plus för kostym!

Det är nästan så jag hade önskat mer soffhäng, för nu är det riktigt kyligt ute igen. Jag är såld på den här vinterns vackra snö, men kyla är inget jag uppskattar, speciellt inte när jag längtar efter vårvinter. Men – mot jobbet och en utmanande vecka!

Hjärnstark

Eftersom Minsta bokklubben hade sammanträde samma vecka som Jazzköket bistro/Verket öppnade gick vi givetvis dit. Kocken var tidigare på Café Tingshuset och den fräscha maten känns igen. Andra halvan av bokklubben tog Dagens med råstekt rotselleri, krämigt matvete, plommonglace, friterad kapris och syltad palsternacka. Jag åt Veganen med grillad blomkål, blomkålspuré, rödlök och friterade bönor. Gott, och fin känsla att äta veganskt ibland. Jag både gissar och tror att det här stället kommer bli en succé.

Premiär med faktabok för bokklubben blev Anders Hansen, prisad psykiater/läkare och föreläsare och hans bok Hjärnstark. Kortfattat visar boken på (konditions)träningens effekter på hjärnfunktioner och hur rörelse kan påverka exempelvis inlärning, barn, depression och åldrande positivt. Jag blir lite frustrerad för att jag själv inte ger mig ut och springer omedelbart, men förklaringar för det tas upp. Lite bonus känns det ändå att läsa om pulshöjande träning då jag sen i höstas kört mer konditonspass, som zumba och cardio, än tidigare.

Språket är varken lätt- eller svårläst. Däremot blir det ibland lite tungt med all medicinsk förklaring och bakgrund. Samtidigt skulle inte boken ge vad den gör utan de delarna. En del faktarutor står i princip fristående, men kan kännas som att de stör när de kommer mellan sidorna mitt i ett resonemang i texten. Hursomhelst är det här en nyttig, tankeväckande och inspirerande bok. Jag funderar på att låta någon (ex sönerna) att läsa ett par kapitel fristående och se hur det går. Skulle kunna vara ett alternativ om boken i helhet känns för lång. Själv ska jag googla för att se om jag hittar nån föreläsning med författaren att titta på.

Tips: Hjärnstark finns med i bokrean.

Hansen, Anders. Hjärnstark: hur motion och träning stärker din hjärna.

Snoa på sängkanten

Ahlbergshallen i vackraste vinter.

Med stora drag fyller nu Peter Johansson Ahlbergshallen (Härke Konstcentrums stipendiat 2016). Foto och skulptur/installation ropar högt, och det märks att det finns mycket känslor bakom skapandet.

För mig blev det färgerna jag tar med mig och, som vanligt, kombinationen av olika material. Trä som material tilltalar mig i sig. Favoriten blev en gigantisk halv stjärna i trä och akryl, en gräns mellan brutalitet och tradition.

Tidigare gjorde konstnären bestående intryck på mig när han skivade upp en dalahäst i ”köttbitar”, plastade in som på mataffären, och märkte med bäst-före-datum. Det här såg jag på Dalarnas museum för ett antal år sen, men kötthästen finns fortfarande att se i de fasta utställningarna om dalahästar.

Vita väggar och besökare i trapphus för två veckor sedan. Nu hänger där ett fotografi utställt.  

När jag var på Ahlbergshallen i början av februari tänkte jag på att trapphuset är outnyttjat område. Men nu – den här konstnären hade hängt upp ett foto just där. Väl val bild att inleda utställningen med för övrigt. Tror aldrig att jag har sett något verk där tidigare, vilken tillfällighet!

Snoa på sängkanten, Peter Johansson, Ahlbergshallen 17 februari-4 mars 2018.

Fotbollsfesten

Ja, vad går att säga. ÖFK mot Arsenal i vackraste, kvällssvarta vinterstaden. Så overkligt. Oslagbart en av Östersunds största sporthändelser. Fullt på arenan. Massor av människor på torget framför storbildsskärm. Oförglömligt där människor satt på soffor av snö, en kåta i förgrund, slalombacken i fond och barn i kälkbacken mitt på torget.

En upplevelse att gå igenom stan på eftermiddagen också. Alla verkade prata brittisk engelska och stämningen var förväntansfull. Vad har förstår fortsatte den trevliga supporterstilen som finns hos Östersund och Falkarna även över natten utan större incidenter. Så härligt!

Vi ger oss aldrig! Bortamatch om en vecka 😊

Fyrtio dagar utan skugga

En bok på överkast virkat av min mormor.

En tanke till utifrån den samiska jubileumsveckan som genomfördes i Östersund/Staare förra veckan. Nämligen att det är skamligt vilken dålig kunskap jag har om samer. Både nutid, politik, förutsättningar, men även traditionell kultur m.m. Hur kan jag ha lärt mig mer om en hel del annat än om en grupp i mitt eget land!? Antar att känslan är samma för många.

Ett sätt att få mer förståelse är att läsa. Fyrtio dagar utan skugga gav mig viss inblick. Det här är en deckare, men det är de samiska miljöerna som lyfter boken. Jag får känslan av att bakgrundsforskningen har gjorts noga. Mycket av samernas nutid och historia är central i berättelsen. Intressant att författaren är en fransk journalist som hamnat i Sverige, ser och sammanfattar landet och kulturen utifrån.

Oliver Truc. Fyrtio dagar utan skugga.

BLOGGEN OM KULTUR & SKAPANDE MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN JÄMTLAND