Viskande skuggor

Att söka sig till skugga och läsa böcker känns som ett bra val för mig när den stora värmen håller i sig. Det är så otroligt läskigt med alla skogsbränder dessutom! Jag hade en plan på att åka till Stockholm några dagar men kom helt av mig i de tankarna när det brinner. Hemmasemester (hemester) verkar lite inne, så jag är väl rätt i tiden på samma gång :P

Viskande skuggor är en helt annan typ av bok än författarens kända Konsten att höra hjärtslag. Men det finstämda finns med även i denna bok. Denna utspelar sig i det moderna Kina och Hong-Kong, har lite formen av en deckare med inslag av korruption och politik. Samtidigt beskriver den kärlek till partner och barn på ett speciellt vis, det handlar framför allt om sorg, bearbetning om att gå vidare. Deckarstoryn är jag tveksam till, behållningen bestod istället mest av att läsa om länder jag inte känner till.

Tack för lånet av boken till min namne på jobbet! Det blev en bra semesterläsning.

Sendker, Jan-Philipp. Viskande skuggor. Tidigare läst av samma författare: Konsten att höra hjärtslag.

Sötvatten & Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga

Två fina sommarböcker.

Receptböcker är inte min favorit. Jag skriver/klipper hellre ut enskilda recept och förvarar i pärmar. Enklare att rensa ur och bara behålla de jag verkligen vill ha också. Den här boken var ändå mysig att bläddra i. Det är heller ingen klassisk bakbok utan mer en blandning av iakttagelser, recept och fina foton. Titeln i sig inspirerar! Gillar att författaren utgår från naturen och verkligen tar tillvara på det som finns till hands och även använder mer ovanliga råvaror som syren.

My Feldt, Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga, 2018. Instagram @myfeldt, Feldts Bröd & Konfekt @feldtsbk. Uppmärksamma även fotografen @linda_lomelino med bloggen Call me Cupcake

Boken om sötvatten tilltalade mig. Även av barnen fick den uppmärksamhet. Fina bilder och viktiga tankar om sötvattnet i Sverige.  Via QR-koder fortsätter äventyret via filmer kopplade till bokens olika avsnitt. Boken tar upp vattnets kretslopp och utspelar sig i hela landet. Läsaren får uppleva glaciärer, undervattensbilder, landskap, växter och djur i samspel. Många av bilderna är enastående.

Sötvatten – En värld av liv, 2018. Instagram @johan.hammar. Hemsida om projektet: www.sotvatten.se.

Semester på landet

Jag och barnen följde med morfar till landet några dagar den här veckan. En välbehövlig paus i nästan för varmt sommarväder. Både vila och aktivitet som gav energi, men en tomhet när inte alla kunde vara med.

På kvällarna blev det Land Rover, båttur och fiske. På dagarna hoppade barnen studsmatta, vilade, badade i pool och vattenslang och hittade på blandade små äventyr. Jag passade på att städa undan en del i föräldrarnas hus och lusthus, putsade fönster och tvättade trasmattor när sol och värme torkade allt fort. En lunch bjöd Storebror oss på kolbullar. Det är en av de saker han gör på sin arbetsplats i sommar så han börjar vara ordentligt duktig på att få till det bra.

En dag hade jag namnsdag. Innan jag vaknade gick min pappa ut i skogen och plockade en bukett hjortron till mig! Sen mognade bären på sig allt eftersom så jag har kunnat äta några i taget.

Fotbollsglädje

Fotbollen har gjort mycket för stämningen i Östersund, på bred front i synnerhet under de senaste åren. ÖFK:s framgångar är verkligen en saga. Och ikväll inledde de efter sommaruppehållet med bortaseger mot Hammarby. Vilken känsla att ta med i det fortsatta spelet.

Även hela Sveriges framgångar i fotbolls-VM har påverkat här förstås. I lördags var stämningen hög när matchen mot England visades på storbildsskärm mitt på torget. Gilla att visningen gjordes möjligt tack vare privatpersoners och företagares bidrag via Swish!

Imorgon fortsätter min spänning lite extra. På jobbet har jag nämligen gissat Belgien som vinnare i VM.

 

Sommarlista

I flera år har jag och familjen ritat en blomma på ett papper, satt upp på kylskåpet och fyllt med vår önskelista för sommaren. I år har det inte känts aktuellt. Vid sjukdomar bland nära är perspektivet ett annat.

Men – nu tycker jag att Anna Lissjanis hade en intressant lista som jag svarar på!

Årets midsommarfirande med familj och vänner betydde extra mycket. 

Vad ska du göra på din semester?
Vara med barnen utan tids- eller prestationspress. Hinna med extra av eget skapande.  Umgås med vänner. Göra små utflykter.

Ska du åka någonstans?
Fjällen var högsta prio, så det tog jag tag i så fort jag fick semester i form av en liten tur tillsammans med barnen. I övrigt till mina föräldrar, kanske till Ikea och någon mer tur till fjällen eller ut i närområdet.

Hur länge ska du vara ledig?
Fyra veckor i juli.

Vad vill du verkligen hinna med?
Träffa personer som står mig speciellt nära.  Skapa – främst i form av att sy, skriva, måla och arbeta med någon fotobok (det sista brukar jag aldrig prioritera tillräckligt). Träna i jämn nivå och så småningom mot hösten öka något. Läsa. Målet är att hamna i flow så mycket och långa stunder som möjligt.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?
Jag kommer nog göra ungefär det jag tänkt mig, planerna är inte så stora. Vi kommer också hänga en hel del på Jamtli.

Vad ser du mest fram emot?
Även om jag vill hänga med familj och vänner längtar jag efter flow och ensamtid för att skapa. Hoppas jag kan vara barnfri och obokad åtminstone några dagar under semestern.

Vad kan gå fel?
Med sjukdomar i fokus orkar jag inte ens tänka på det. Och mycket annat känns som bagateller.

Vem kommer du vara mest med?
Dottern mest. Därefter sönerna.

Vad kommer du lägga mest pengar på?
Det går åt mycket mat när både jag och barnen ska äta lunch och middag. Dessutom lyxar jag gärna till det med några äta-ute-kvällar. Om jag går på Storsjöyran blir det troligen största enskilda kostnaden. Annars är det nog klädinköp som skulle behövas och material för skapande. Jag ska försöka att inte köpa allt för många böcker… (svårt!).

Vad kommer du köpa inför semestern?
Jag köpte ett nytt uppblåsbart liggunderlag och en klänning inför sommaren. I övrigt är det nog inget speciellt som behövs.

Kommer du använda det?
Det har jag redan gjort :)

Kommer du bli brun?
Aldrig! Jag är väldigt känslig och blir röd så fort jag inte aktar mig. Som tur var trivs jag bra läsande under ett träd.

Vad vill du säga till ditt semester-jag?
Ta hand om dig själv. Tänk inte – bara gör.

Vad kommer du äta?
Som vanligt plus glass. Fika på sommarcaféer och äta på uteservering. Grilla någon gång.

Vad kommer du dricka?
Främst te och saft. En kopp te kan vara en njutning.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?
Extra tid för små äventyr hemma i stan med barnen. Att jag åtminstone mår bättre än förra sommaren.

Vad kommer du ha på dig?
Klänning eller jeans beroende på temperatur.

Hur kommer du att göra dig illa?
Va? Snälla låt mig slippa. Orkar inte skador också. Varken hos mig eller andra.

Vad oroar du dig för?
Att hamna i tung ångest.

Vad kommer bli extra speciellt i år?
Att vara ensam vuxen med barnen under ledigheten. Att sönerna är så stora att de arbetar med flera jobb och inte har möjlighet att hänga med på samma vis som tidigare. Deras schema styr mig en hel del.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Att jag fick extra av det jag redan annars också gör och tycker om.  Allt behöver inte göras just under semestern utan passar bra även som pauser i vardagen. Sol och varma kvällar kommer jag att minnas (även från maj).

Fjällvandringen – utrustning och mat

Det lönar sig att lägga ner tid på förberedelser. Jag vägrar att fjällvandring ska vara en ”materialsport”, men att ha rätt utrustning med sig är nödvändigt både för säkerhet och trivsel.

Nu var vi bara på en kort, liten tur över en natt nära bebyggelse jag och barnen. Men väl iväg har man ju ändå bara med sig det som finns i packningen. Skriver lite om det här då jag vet att flera är intresserade.

Maten

  • Lunch dag 1: Jag tog det som fanns hemma istället för att köpa något extra. De två yngsta åt snabbnudlar med bröd. Jag åt potatissoppa på pulver. Storebror drar mer energi och åt bland annat frystorkad färdigmat.
  • Middag. Mellanbror tyckte att jag överdrev, men på fjället fanns all tid att laga mat. Först åt vi ris med sojastrimlor, morotsslantar och bearnaisesås. Till efterrätt blev det kanske min mest perfekta ”strövargodis” någonsin. Istället för vanliga snabbriset hittade jag expressris från Uncle Ben’s. Det var synnerligen smidigt.
  • Kvällsfika. Varmchoklad/te med kex.
  • Frukost. Mycket hastigt tillagat i stark blåst. Snabbnudlar (en förpackning kvar från lunchen dagen innan), fruktsoppa på pulver, stekta ägg (ja, jag hade med råa ägg i packningen), kex och det sista brödet med smör och messmör.
  • Lunch dag 2: Tortillabröd, riven morot och sojafärs stekt med tacokrydda. Tips: Torra sojaprodukter väger ”ingenting” och förvaras i rumstemperatur.

Eftersom vi inte behövde räkna gram med mat bara för två dagar tog vi med riktigt godis istället för ex. torkat kött och torkade bär. I övrigt som mellis hade vi framför allt lite grövre kex.

Mitt bästa: Te!! Min njutning. Jag hade med mig både lösvikt färdigt i påse och vanliga tepåsar.
Tips: C-vitaminbrus gör läsk/saft av vattnet. Uppskattad variation.

* Stövargodis. Smält smör. Stek ihop med socker och havregryn tills det blir krispigt. Blanda i bär. Den här gången tog jag med torkade bär, bl.a. blåbär och det fungerade toppen. Vakta noga, annars blir kastrullen svårdiskad.

Utrustning

  • Ryggsäckar. Haglöfs Raw ca 20 liter för Lillasyster. Jag använde min Exped Backcountry 65 liter för första gången ”på riktigt”. Jag är speciellt nöjd med att ryggsäcken är vattentät (inget regnskydd behövs alltså), att insidan är ljus och att framsidan går att öppna helt – otroligt praktiskt, vill aldrig ha annat. Ovant att stänga remmar med hakar istället för knäpplås, men samtidigt känns det hållbarare och kanske bara är en vana. Något jag måste ordna till nästa tur är väskor för höftbältet, det saknas. Mellanbror är smal och behöver en ryggsäck med kortare höftbälte än på den Lundhags 45 l.  han hade. Tack vare inte allt för tung ryggsäck fungerade det ändå. Storebror hade en Lundhags 70 l.
  • Vikt. Lillasysters ryggsäck vägde max något kilo. Mer hade belastat tålamodet. Av den anledningen var vi tre personer som fick dela på fyra personers packning. Mellanbror bar knappt 8 kg, jag drygt 8. Storebror är starkast och mest vältränad så han fick bära 11 kg.
  • Tält. Vaude Hogan Ultralight Argon, vikt 1,25 kg. Mysigt tält och extremt smidigt att sätta upp. Tar max ett par minuter för en person. Minimal absid. För mig som är kort går det dock bra att förvara en hel del prylar vid fötterna inne i tältet. Jag har sovit i tältet även på vintern, då är det viktigt att se till att det blir utrymme mellan inner- och yttertält, de har förmåga att ibland åka ihop något. Hilleberg Nammatj GT, ca 3,5 kg. Trevligt och rymligt tält med stor absid. Drömtältet bortsett från priset och att just jag trots allt föredrar lite mindre storlek och vikt. Bästa kvalitet och genomtänkt på alla vis. En extra tältduk som golv i absiden gör det till ett riktigt fint extrarum vilket behövde under den blåsiga frukosten.
  • Sova. Mellanbror har en minisovsäck, vi övriga är kallare av oss och har något större syntetsäckar från Stadium. Lillasyster sov på ett vanligt klassiskt liggunderlag i cellplast (men klippt till mindre storlek) som vi även använde flitigt under lunchpauserna. Övriga liggunderlag är uppblåsbara: Exped AirMat Lite PlusTherm-a-Rest NeoAir Venture och ytterligare ett som jag också tror är från Exped. Jag är extra nöjd med mitt liggunderlag (det första) då det har en inbyggd ”pump”. Dessutom blir madrassen ordentligt tjock och härlig (5 cm) trots liten förpackning (22×9 cm, 550 g).
  • Kök. Trangia med två kastruller och lock/stekpanna. Har ett nyare, men väljer alltid det gamla ärva som mina föräldrar använt sedan länge. Pappa har sytt förvaringspåse till köket. Jag föredrar gas och därför har vi själva fått ta upp ett hål för gasslangen, vilket finns från början i nyare kök. Denna äldre variant har aluminium rakt igenom, ingen non-stickbeläggning eller annat. Inget jag har saknat heller.
  • Kläder. Barnen vandrade i vanliga t-shirts och Adidasbyxor. Jag körde med tjockare träningsleggings, linne och kortärmad blus. Dessutom hade jag med en klänning i funktionsmaterial från Arcteryx som inte tar någon plats alls hoprullad. Lillasyster hade också med en klänning. Kepsar var skönt i solen. Jag tror alla hade skalkläder från Everest/Stadium (mina byxor från Tenson). Fleecetröjor för alla behövdes på morgonen.
  • Skor. Älskar mina Lundhags Forest! Det var ändå lyxigt skönt att hoppa i ett par lätta Reebok Crossfit på lägerplatsen. Lillasyster vandrade i halvhöga gummistövlar och hade med Foppatofflor. Det hade även Mellanbror med sig. Bägge pojkar vandrade i vanliga träningsskor.
  • Övrigt. Jag hade med en pocketbok och hann läsa mycket. Yatsy var en hit att ta med och vattenflaskor hade vi inte klarat oss utan i värmen under första dagen. Karta i skala 1:50 000, klassisk kompass plus gps.

Utvärdering
Vid alla utflykter gör vi utvärderingar. Den är gången berättade dock barnen nästan bara om upplevelsen, det var svårt att få ut så mycket om utrustning och packning. Upplevelsen stod i centrum och fick högsta betyg. Det värme mitt hjärta <3

I övrigt kommer fjällvråken på nära håll kommer vara kvar i mitt minne!

När det gäller packning/utrustning gör jag själv följande reflektioner:

  • Barnens reaktion när mobilernas täckning försvann helt ;) Bra lärdom för dem.
  • Väska för höftbälte till mig, mer extra mat (tonåringar äter massor). Det räckte som vi hade, men då fanns ingen reserv.
  • Jag behöver köpa nya skalkläder. Mina byxor är över 20 år gamla och börjar verkligen ge upp. Jackan kan råka öppna dragkedjan av sig själv… Helt fel på fjället. Krav på ny jacka är att huvan ska gå att stänga även om dragkedjan är öppen.
  • Vantar, huvor och buff är bra att ha med till alla även på sommaren.
  • Bonus vore att på sikt byta ut min sovsäck till en i dun med dragkedjan på min högra sida.

Tidigare, övergripande inlägg om fjällvandringen.

Fjällvandring med barnen

Ett av mina mål under semestern var att fjällvandra med barnen. Utifrån flera osäkerheter handlar livet mycket nu om att ta tillfället när det kommer. Då vädret var strålande och Storebror var ledig dagar från sitt sommarjobb, kastade vi oss iväg direkt mina första två semesterdagar. Det visade sig vara ett lyckat beslut.

Eftersom alla tre barnen följde ville jag gå någon stans där man snabbt kommer upp på fjället. Vid lite begränsad tid (vi hade bara två gemensamt lediga dagar på oss den här gången) ville jag dessutom att resan inte skulle ta för stor del. Valet hamnade därför på Oviksfjällen, närmare bestämt Drommen.

Dag 1
Vi utgick från Dromliften i Hovde där vi gick upp via slalombacken. Därefter tog vi en avstickare till vänster mot Dromskåran där vi åt lunch övervakade av en Fjällvråk. Djur vi såg i övrigt under dagarna var några renar på väldigt nära avstånd.

Sedan följde vi leden över berget längs med kanten uppe av Dromskåran och fortsatte ner på andra sidan innan vi svängde av mot höger i riktning mot Storfjället. Lillasyster tyckte det var roligt att följa ledens röda stenar. Det blev lite av en skattjakt. Storebror är stark och vältränad och tyckte nog att vi andra var lite långsamma och gjorde armhävningar (!!) och tog sina egna avstickare  för att fördriva tiden. Mellanbror gick och filosoferade och pratade som vanligt :)

Det var nästan för varmt. Trots att vi hade en vattenflaska var fick vi snåla för att vattnet skulle räcka till första bäcken vi stötte på. Det är väldigt torrt i markerna i år. När vi kom till vattnet var det eftermiddag och ett fantastiskt väder. Vi bestämde oss för att ta en lång paus som resulterade i att vi la vårt nattläger också där.

Hela eftermiddagen och kvällen var overkligt magisk. Sol, varmt och skönt utan att vara hett. Mysiga humlor surrade i mängder. Nästan inga mygg. Lillasyster badade i bäcken, jag läste bok och pojkarna roade sig själva och tog små utflykter upp för närbelägna höjder. En enda vandrare till träffade vi på under hela eftermiddagen och kvällen.

Natten och Dag 2
När vi börjat somna för natten började det blåsa hårt. Jag visste om risken enligt prognosen men blev ändå lite bekymrad då det ven på ordentligt. Som tur var låter det värre än vad det är i tältdukarna. När jag gick ut och tittade till tälten på natten var allt under kontroll.

Vi tog en ordentlig sovmorgon kvar i tälten innan jag gick ut för att göra frukost. Då insåg jag att det blåste riktigt mycket. Tack och lov var det inget regn men inte direkt behagligt. När jag såg dimma åt det håll vi skulle vandra var det läge att öka tempot. Vi tog på oss skaljackor, – byxor, buff och huvor för att inte börja frysa. Gps:en fick nya batterier och kartan kontrollerades för säkerhets skull ifall vi skulle hamna i dimman. Att ta ner det sista tältet blev ett äventyr i sig. Storebror fick vika ihop tältduken allteftersom när vi andra allihopa satt ovanpå för att inget skulle blåsa iväg eller slitas sönder. Till sist knölade vi in tältet snabbt i ryggsäcken utan att stoppa den i sin påse. Och så var vi på väg tillbaks.

Funderingen var att gå ner via Dromskåran, men väl på plats tog vi säkerheten först. Visserligen var dimman bortblåst, men det såg läskigt ut att dra ner en höjdrädd mamma och ett barn dit, så vi gick över berget tillbaks igen. Bara vi kom över högsta punkten och vände nedåt igen kom vi i lä och behövde inte skynda mer. Istället kunde vi stanna och leka, vila och laga lunch i lugn och ro innan vi for hem precis till Sveriges åttondelsfinal i fotbolls-vm.

Vill det sig väl blir det någon mer tältnatt denna säsong, men nu kan jag slappna av i att vi ändå har varit iväg och på en ovanligt mysig tripp dessutom.

Tips: I Hovde finns ingen som helst service sommartid, inte heller toaletter. Förberedelser för att klara sig helt själv är alltså nödvändigt. Notera också att stigningen är ordentlig uppför berget.

(Kommentarer om mat och utrustning i separat inlägg.)

Nationalmuseum Jamtli – invigningen


Del av entréhallen, Nationalmuseum Jamtli

Efter många års förberedelser var det idag dags för öppning av Nationalmuseum Jamtli.

I den nybyggda lokalen visas konst av storheter som Grünewald, Dardel, Rembrandt, Rubens m.fl. Den första utställningen Sex sekler av samtid pågår till april 2019 så det finns gott om tid att uppleva konsten innan verken byts ut till andra skatter från Nationalmuseums samlingar. Ett rum har vikts av för konst med samiska motiv, främst i form av tavlor av och foto med Nils Thomasson och Johan Tirén.

Förutom utställningslokalerna finns det i Jamtlis anda så klart rum för pedagogisk verksamhet. Det ser jag fram emot att upptäcka framöver, liksom att se konstverken ett antal gånger i lugn och ro jämfört med i dagens massiva publikhav. Som förväntat var det nämligen väldigt mycket folk som kom för att besöka och markera betydelsen av det nya konstmuseet.

Nationalmuseum Jamtli

 

Den andra kvinnan

What!?!?

Snacka om oväntade vändningar i den här lilla boken!! Det är en snabbläst bok, mer en novell än  roman. Språket är lite annorlunda och tar ett par sidor att komma in i, sen rullar det undan ordentligt.

Beskrivningen som fastnar hos mig är inte själva händelserna, utan huvudpersonens upplevelse av att stå utanför den vanliga världen. Hon finner inte gemenskap i systerskapet bland kvinnor, kurskamrater är för flamsiga och läser för enkel litteratur. Hon betraktar mycket vad som sker och resonerar kring klasstillhörighet och eventuell given placering.

Bohman, Therese. Den andra kvinnan.
https://theresebohman.wordpress.com/

Drottningen af Åre och kvinnokraft

Från senaste veckan vill jag lyfta fram några möten och samtal som jag fortfarande tänker på och  bearbetar. Bland annat träffade jag två starka personer som lyfter fram kvinnor och kvinnohistoria på olika vis.

Först åt jag lunch med Eva (https://evapensionist.wordpress.com/). Henne träffade jag första gången när vi deltog i en kort konstkurs i Jamtlis regi. Efter det besökte jag hennes fina café och galleri Tängtorpet, Ås vid ett par tillfällen. Därefter följer jag flitigt henne via sociala media och blogg och blir ständigt inspirerad av hennes sömnad, bakning, släktforskning, styrelsearbete, volontärarbete och andra saker som ger mig mycket att läsa om (och ibland själv göra liknande aktiviteter). Framför allt  känner jag den där kraften hos en person som gör många saker och klarar det själv med eget driv, dit vill jag nå! Vårt samtal gav mig mycket, det är sällan någon förmedlar så mycket på en kort stund. Tack!

Senare under veckan träffade Minsta bokklubben (bestående av mig och min kollega Annika) Karin Härjegård (http://www.karinharjegard.se/). För mig är Karin framför allt en person som under åren många gånger fått mig att fundera över tacksamhet och vad just jag tycker är viktigt. Bland annat via sång, tal och digitala kanaler. Nu även via en bok – Drottningen af Åre! Det är inte Karins första bok, men den första jag har läst (än så länge).

Anledningen till att jag kom på att bjuda in en författare var för att markera och fira extra att Minsta bokklubben firar 5 år. Dessutom var jag nyfiken på boken och trodde att den skulle kunna passa Annika (det gjorde den). Drottningen af Åre är en fin bok som jag rekommenderar hjärtligt varmt till alla. Dels ger den en bestående bild av den allra första turismen och starten av den otroliga utveckling som skett i Åre sedan dess. Jag är övertygad om att den ger mycket historiskt (och kvinnohistoriskt) även för den som inte har några som helst kopplingar till just Åre.

Men, det jag fastnade för allra mest, var de allmängiltiga och tidlösa funderingarna huvudpersonen Kristina Hansson har kring arbetsbelastning, andras åsikter, att gå utanför normen och kring relationer. Mycket läsvärt att fundera på. Sen fastnade en otäck scen utanför Åre gamla kyrka, den gjorde ont. Positiva minnen däremot att boken myllrar av ljuvligt detaljerade beskrivningar av byggnader och bygget av nya hus!

Att sen få prata med författaren och höra så mycket om skrivande i allmänhet, om bokens bakgrund, vad som hände sen med Kristina Hansson, kvinnohistoria och Karins fortsatta skrivande – det mötet är ett sådant jag kommer bära inom mig. Tack!

Den senaste veckan har varit speciellt på flera vis, framför allt i kontakterna med andra människor. Studenten för systerdottern. Skolavslutningar där Mellanbror avslutade grundskolan. Soligt häng i park med barnen. Leveranstider och nära samarbete på arbetet. Mysig lunchdejt vid vattnet. Besök hos föräldrarna. Och inte minst, en skogspromenad i orkidétrakter med min kusin, den relationen vill jag utveckla och vårda <3

Sjungom studentens lyckliga dag

I fredags firade vi två av barnens kusiner på deras studentdag. Den ljusnande framtid känns vara där för dem bägge.

Först tog vi emot K utanför skolan när studenterna gick utför trappan. Passande nog precis i lunchtid så vi vuxna lätt kunde vara med. Lillasyster fick sluta skolan tidigare medan brorsorna ändå inte hade några lektioner på eftermiddagen. Det var ovanligt snabbt och välorganiserat på skolgården. Dessutom hördes det tydligt i högtalaren när klassnamnen ropades ut, det hör inte till vanligheterna.

På eftermiddagen åkte studenterna omkring på sina lastbilsflak innan det var dags för uppvaktning. M gick ut på annan ort så honom fick vi träffa först på hemmaplan där det blev mingelmat och tårta i familjär stämning. Mysigt att träffas.

Sen bar det vidare till K och hennes storslagna firande. Där avlöstes gästerna varandra från morgon till kväll. Tidigt var klassen där på champagnefrukost. På kvällen kom släkt, vänner, gymnasieförening, och grannar. En del stannade långt in på natten. Till och med okända människor dök upp. En person stannade och tittade på morfars gamla Rover så att det blev bilvisning och motorsnack för intresserade.

Enligt kungahuset.se skrev prins Gustav musiken till Studentsången i mitten av 1800-talet. En av prinsens vänner, läkaren Herman Sätherberg, skrev texten. 

Skärgårdssommar

Inne i en period med kyligare dagar minns jag gärna min resa till Östkustens skärgård en helg nyligen. Jag, min syster och en kusin från stan åkte dit för att träffa våra andra kusiner som bor där. Kusiner vi egentligen inte lärt känna (än). Utifrån allt jobbigt i släkten var det extra angeläget att träffas.

Höjdpunkten var en båtresa i skärgården. Jag har nostalgiska minnen sen jag gjorde det som barn och gillade det lika mycket nu. Det är något speciellt att glida fram till motorljudet. Båten är från 1971, heter Elisabeth och så fin. Vi åkte runt bland skärgårdsöarna och gick i land på en båtklubb och åt medhavd lunch, så mysigt!

Havet utan slut. Och utan horisont. En sån speciell känsla.

Vädret var lite växlande den här dagen även om maj i sig bjöd på en ihållande värmebölja. Det var ändå tillräckligt varmt för att äta både frukost, lunch och middag utomhus. Lilla e tog till och med ett dopp i havet.

Lördag kväll blev det grillning, trubadur och sång i mikrofon för de som ville. Eller från sin plats för de mer blygsamma. Allt var okej.

Resan till och från kusten var härlig i sig i Lilla e:s lyxiga BMW. Vi hade roligt i bilen, resan var trevlig i sig tillsammans med fikapauser. På vägen hem åkte vi dessutom på intensiv björnjakt från bilen. Antagligen passerade vi ett helg gäng, men lyckades tyvärr inte se någon trots noggrann spaning.

Nu längtar jag efter mer sommarvärme och utflykter. Eftersom det bara är början av juni än har jag höga förhoppningar om att det är många chanser att vänta!

Studenter på bal

Nu är det balernas tider för studenterna. Senaste veckorna har det varit någon bal mest varje kväll. En eftermiddag var jag nere vid hamnen och såg alla fina bilar och baldeltagare anlända. De strålade. Finast av alla var förstås systerdottern <3

Det är alltid högtidligt och stiligt med bal. Men jag uppskattar att det är mer avslappnat nu för tiden. Inget krav att ta med en riktig dejt heller, utan många verkar ta med sig någon kompis i klassen.

Tjusiga kläder, fina ungdomar och glänsande bilar!

Studentbal och sommarkänslan

Liten blir stor. Ikväll var jag, barnen och halva släkten och tittade när barnens kusin K skulle på studentbal. Fixad från topp till tå, men ändå avslappnat vacker kom hon och ett gäng till balen i släktbilen.

Mingel i det vackra sommarvädret, röda mattan och fotografering mot vattnet. Så himla fint och högtidligt!!

Sommarvädret bara fortsätter. Det känns som jag varit på utflykt varje dag länge nu. Bara att ta varje tillfälle. Det är så energigivande. Speciellt nu i pollentider med mindre träning behöver jag allt som ger mig välmående lite extra.


Njutning för själ och kropp!

 

Jamtli vårmarknad och vårdans

Lillasyster tittade in alla djur hon fick chansen på Jamtli vårmarknad.

Jag har glömt bort att det är vår, utan tror på fullt allvar att det är sommar. Nästan varje dag har det blivit picknick och bokläsning ute med filt och bara ben.

En utflykt i helgen blev till Jamtli vårmarknad. Alla barnen, svåger, två kusiner och hunden Yllet var också med. Vi gick omkring på större delen av området rätt ostrukturerat och hann både se allt möjligt och sitta still på en gräsmatta, äta glass, vila och läsa bok. Så mycket till shopping blev det inte när jag mest hakade på barnen, men åtminstone några meter ullfrotté från Woolpower.

En uppskattad nyhet i år var outdoor-avdelningen där det fanns tält, kängor, ryggsäckar och annat att testa. Utomhuskockar som arbetade med eldstäder och Trangia-kök gillade jag.

Barnen saknade sommarens aktörer i levande hus, men som tur var är hela sommaren framför oss och då finns de där igen. Bland annat Storebror kommer att jobba på friluftsmuseet.

Trots finvädret begav jag, Lillasyster och K inomhus i söndags. Vi såg Fun4Alls dansföreställning på Storsjöteatern. En proffsig föreställning som deltagarna måste ha tränat mycket för att få till. Fina övergångar mellan låtarna och temarbete i grupperna.

Egentligen det enda jag har att anmärka på var längden på föreställningen. Inte ens Riksteaterns största uppsättningar tar i närheten så lång tid att se. Jag förstår att dansskolan säkert hade som syfte att visa upp hela bredden och skapa gemenskap, men halva tiden hade varit mer än väl. Förslagsvis kan de yngsta barnen ha en egen föreställning som mer riktar sig till föräldrar än allmänheten.

Både barn i olika åldrar och vuxna deltog, men killarna var ytterst få. Lillasyster kommenterade just det då hon är van att dansa på en dansskola med ganska många killar. Trist att inte fler tar chansen. För dansa är kul, och en sån här show väcker verkligen upp danssuget!

BLOGGEN OM KULTUR & SKAPANDE MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN JÄMTLAND