Januariresa till Genève

#tbt, Throwback Thursday, har blivit ett begrepp så jag tänker att det passar med en återblick.

För ett år sedan var jag och B på vår första gemensamma utlandsresa. Det var ett ordentligt bök att bestämma resmål. B har varit ”överallt” i Europa och hade många krav på vad som skulle duga för oss. Viktigast var att det var hyfsat kort flygtid och nära från flygplatsen till semesterorten då vi bara skulle vara borta några dagar. Efter ett tag sa jag en lista på mina tänkbara önskeresmål och lämnade val och bokning i fria händer till B. Resultatet blev att vi hamnade i Genève! B hade varit där vid ett antal tillfällen tidigare och tyckte att det var en passande utflykt för oss. Semesterkänslan infann sig redan på morgonen när vi kom till Arlanda och B köpte juice, chokladcookie och bubbel som frukost till mig :D

Inflygningen över Alperna till Genève i vinterskrud och solsken… Det är den mest oförglömliga flygning jag har varit med om hittills. Som tur var satt vi på rätt sida i flygplanet och fick se de höga, vassa snöklädda alptopparna gnistra under flygplanet.

På flygplatsen kändes det ungefär som hemma. En mängd människor i tjocka täckjackor och vinterskor. Bagageutlämningen bestod av många stora resväskor, pjäxbagar och skidfodral.

De flesta andra turister åkte vidare mot fjällen. In till stan var det lugnare. Och snabbt. Tåget in till centrum tog bara några få minuter. Vårt hotell låg dessutom precis utanför huvudingången till tågstationen. Vi bodde på kortsidan av hotellet några våningar ovanför entrén.

Allt var väldigt dyrt i Genève. (Enda undantaget vad gäller pris var att lokaltrafiken var gratis för turister.) Det är tydligt en diplomatstad där många arbetar på Röda korset, FN, UNHCR och andra stora organisationer som valt att lägga sina huvudkontor här. Jag antar att många har tillräckligt med pengar. Det gick också att utläsa av alla tjusiga bilar, diplomatbilar och lyxiga märkesbutiker. Vi besökte också en mer vanlig galleria och det enda jag shoppade på resan var schweizisk choklad, kritor i en plåtask och en burk alpsalt.

Genève är en stark historisk stad vad gäller demokrati och humanitärt. Vi var inte inne på FN eller Röda korset men gick i parkerna utanför, tittade på alla länders flaggor och var in i foajén på Röda korsets museum. Det blev flera fina promenader trots lite kylig blåst och det fanns gott om spännande träd, båtar, klippta buskar och offentliga skulpturer att titta på. Och pampiga hus förstås.

Solen värmde till viss del och de allra första lökväxterna började titta fram, men det var kyligt. När vi var på plats hade inte juldekorationerna plockats bort än. Det var fint, men jag har ändå svårt att ta in det här med jul och vinterkyla utan snö. Nytt för mig. Vi hade också turen att staden var dekorerad i form av en ljusshow i form av ljusinstallationer här och där. Fint! På andra sidan vattnet fanns det små lysande luftbubblor, en för varje sällskap, på ett café. Intressant koncept och fint med ljuset.

En extra minnesvärd restaurangupplevelse var när vi klev in på Café de Paris och frågade efter menyn. En restaurang som sas vara startad 1930. Lite fniss fick vi allt när personalen berättade att de inte hade någon meny. Kött med pommes och café de Paris-sås var restaurangens enda rätt! Jag kan säga att de inte behövde fler. Det var suveränt gott och dessutom mysigt att själv steka köttbitarna allt eftersom vid bordet. En annan matupplevelse var miljön när vi gick över vattnet, förbi märkesbutikerna och åt på ett bryggeri med restaurang. B åt pizza och jag vegetarisk burgare. Gemytligt.

En lunch åt vi små pizzor på L’Age d’Or som sas vara stans äldsta pizzeria (1955). Gott var det oavsett och ovanlig miljö då restaurangen låg i en före detta bio- eller teatersalong. Pizzorna var små, men fanns i olika storlek, och lite liknande panpizza. B hade skinka på sin och den låg rakt över pizzan som stora bitar, inte strimlade. Lite annorlunda.

När det gäller dryck kan jag upplysa om att schweizarna inte förstod alls hur en varm choklad spetsas. Jag testade på två ställen och fick då spriten bredvid i eget glas. Men jag tog hand om mig själv och tömde ner i chokladen och blandad som jag ville. Perfekt dryck för en vintersemester. I övrigt blev det mest franska viner. Finfint det med!

Det här med att vara omgiven av alpvärlden och samtidigt ha en stor, öppen sjö framför tilltalade mig. Och att kunna känna både Frankrike och Tyskland i en härlig mix på samma gång!

Kanske fjolårets charmigaste hotell. Egentligen inget extra på hotellet, men stämningen var unik. Att stå vid det franska fönstret och titta ut över några gränder och se de höga alptopparna i bakgrunden. Det fanns tv dubbad på franska, vattenkokare, kaffe, te och många småförpackningar av tvål, schampo och annat, ordentligt med handdukar, morgonrock, och gott om plats att hänga upp kläder i garderob. Hotellet hade också en fin vinkällare och så pass bra mat att vi faktiskt åt middag två av kvällarna där. En av dem valde vi schweizisk raclette. En kväll tog jag en fräsch laxsallad för att äta något lättare. Vi åt ute på en inglasad veranda med glastak, väldigt fint.

Hotel Le Montbrillant.

Barmark

Nu är det uppenbart att jag tänkte rätt. Denna och nästa vecka ska jag vänja mig vid att arbeta heltid igen. Våga prioritera bort det jag inte måste. Trots att jag har en stor längtan efter att dra på fullt. Göra massor av kul både på jobbet och privat. Jag gillar tempo, fulla dagar och deadlines. Jag har fått mycket energi efter nyår. Det kändes också bra igår att jobba heltid. Men efter en dags arbete, tandläkaren och affären kraschade jag totalt och låg i soffan precis hela kvällen. När var jag trött saknade jag mamma och då blev det än värre. Mest energi fick jag lägga på att förlåta mig själv, att inte döma mig för att jag inte orkade mer. Förlåta mig för att barnen fick micrade rester till middag och att all disk står kvar.

Egentligen vet jag att det här kommer att bli bra. Alla förutsättningar finns för det. Jag får handla på helgerna så att jag slipper under veckorna. Och prioritera sömnen. Jag sover tillräckligt bra igen, men det får inte bli för kort tid.

Apropå att sakna mamma så tar relationer mellan olika generationers kvinnor en stor plats i Malin Nords norrlandsskildring. Vi läste boken i Minsta bokklubben 2019. Intresset för boken fick jag 2017 när jag hörde författaren på Bokens dag. Kanske framför allt för att det är en lokal författare ungefär i min ålder. Det som fastnade mest från boken var nog ändå beskrivningar av kalla vandringar i flykt och konsekvenserna av såna händelser. Samma år deltog även Anders de la Motte, Mats Strandberg, Martina Haag och Lars Lerin. Oförglömligt!

Nord, Malin. Barmark.
Kudden på bilden vävd av min mamma.

Den tyska flickan

Känner mig som en dålig kompis. Igår var det pubquiz och plötsligt var det en person för lite i jobbets lag. Jag stannade hemma. Idag jobbar jag heldag för första gången på flera månader. Efter det direkt till tandläkaren. Sen snabbt hem och fixa middag innan Mellanbror ska på träning. Egentligen kan jag också träna då; zumba med K, sånt jag mår bra av. Men jag kommer att låta bli. Det kanske skulle fungera idag. För att hålla första veckan på heltid behöver jag dock hoppa över saker. Och se till att komma i säng tidigt. Tyvärr kostar det på att vara försiktig med mig själv istället för att tacka ja. Det svider ordentligt.

I och med att jag är hemma ikväll kommer jag att hinna umgås med Lillasyster och kolla hennes skolarbeten, diska och snygga till i köket och läsa mer bok. Det är härligt att vara inne i en läsperiod och det gör det enklare att komma i säng tidigare.

Apropå läsning är en av de böcker jag kommer att minnas från 2019 Den tyska flickan. En flykt via båt mot Kuba 1939. Ett fartyg som skulle bli en räddning blir en undergång. 75 år senare kommer ett paket till tolvåriga Anna i New York från en okänd släktning. En verklighetsbaserad tragedi om en familjs öde från ett liv i lyx till andra tider och platser. Plus: För mig nya aspekter och händelser från krigsåren, och verkliga foton.

Det är så mycket som fortfarande är okänt och obegripligt av det som hände.

Armando Lucas Correa. Den tyska flickan. Originalspråk: spanska (Kuba).

Vårkänsla i rampljuset

Det är en mystisk vårkänsla i luften. Visst att det är ljusare ute. Och luftigare inne när julgran, vintergardiner och julsaker städats undan. Framför allt får jag en sån fräsch känsla av att frossa i, och leka med, krispiga tulpaner. Älskar det och kommer att byta ut och fylla på allteftersom hela säsongen.

Men ändå – riktigt så här snöfattigt, halt och milt vill jag inte ha i januari :(

Ett annat vårtecken, eller nytt år-tecken kanske snarare, är att orientera sig i olika händelser som kan tänkas ske under året. Vårens teaterprogram bjuder på en hel del nya grepp.

Ögonblicksteaterns Bastuklubben spelas med publiken utomhus och scenen i en transportabel ”bastuscen”, en slags bastu på släpvagn. Skulle egentligen inte förvåna mig om kylan smyger sig tillbaks till det här evenemanget i slutet av februari. Kartan över oss, Riksteatern, är en GPS-programmerad ljudpromenad där publiken medskapar en karta och berättelse.

Själv har jag bokat tre mer traditionella föreställningar till att börja med. Pianopärlor (klassiska pianostycken med berättelser och bildspel, Estrad Norr), Don Giovanni (Norrlandsoperan med full orkester – på distans) och Happy Days (dans och show med bl.a. Karl Dyall, Rennie Mirro och Jeanette Köhn). Egentligen vill jag se Tisdagskossan, baserad på Daniel Edfeldts barnbok, men jag har inte hjärta att ta platsen för något barn.

Ikväll är det Lillasysters kväll. Hon har lagat pannkakor helt själv till oss, skött om tvättstugan och tvingar mig att se Talang. Otroligt att det krockar med både På spåret och handboll. Jag får försöka sticka eller nåt så att jag orkar hålla mig kvar.

Ditt livs affär

Det känns bra nu. Jobbar förmiddagar, äter lunch med sällskap på stan på väg hem eller något lättsamt ensam hemma. Gör någon liten insats hos mig (påminner mig själv varje dag över att jag är tacksam för att orka). Sover en eftermiddagslur innan barn dyker upp efter skolan. Middag, umgås och kanske något mer projekt hemma innan det blir tv och/eller bok. Det är min sista vecka på deltid och mitt mål är att komma iväg tidigt för att bli van att kliva upp.

Även om det känns bra nu håller jag på att förbereda mig mentalt för att nästa vecka kommer att bli tufft med tidiga mornar, heltid och ingen eftermiddagssömn. Tredje dagen på raken tidigt idag börjar ta emot tyvärr. Siktet är att jag ska orka jobbet och att ordna med middag nästa vecka. Därefter vill jag att det stabiliserar sig så att jag både kommer att orka jobb och kvällar. En belastande vardag gör att jag inte får ha slut på energi när jag kommer hem. Det är viktigt.

Uppåkrakakor. Med inspiration från På spåret. Första gången jag har bakat sådana.

Apropå en hel del bok- och tv-kvällar har jag hunnit läsa extra. Jag fortsätter att skriva om de böckerna samtidigt som jag lägger upp flera tidigare lästa men inte bloggade. På Netflix ser jag och Mellanbror nu Messiah. Efter halva säsongen har jag fortfarande inte kunnat avgöra om jag gillar den eller inte. I övrigt slötittar jag mest på Efter fem och Handbolls-EM (undrar om herrarna verkligen är tillräckligt på hugget för att gå långt?). När det finns möjlighet ser jag På spåret och Lillasyster vill gärna se Sveriges mästerkock, då blir det att jag tittar lite också. På spåret var för övrigt extra bra i fredags med svensk norrlandsort som resmål (jag vill inte avslöja exakt vilken om någon har tänkt att se avsnittet), småkakor och svenska djur. Roligt! Ovanligt mycket tv för mig är bara att konstatera.

Rensningen av alla mina prylar fortsätter också i ovant tempo. Jag har verkligen hunnit undan mycket sista veckorna. I lördags fick jag draghjälp av K som hjälpte mig att gå igenom tyger och en del andra textilier. Det har varit ett av mina mer skrymmande områden. Efter rensningen har jag bara två mindre lådor kvar med nostalgi- och bra-att-ha-tyger, och en hög med kläder som ska sys om/lagas och pågående syprojekt. Är inte den högen hanterad inom två veckor kommer jag att slänga det som ligger kvar.

Tänkvärd men underhållande julnovell eller betraktelse med fyndiga illustrationer av Ella Laytham. Boken kan läsas året om men kanske är det extra effektfullt att fundera kring vad som är viktigt i livet, och vilka fotspår en lämnar, precis vid jul.

Backman, Fredrik. Ditt livs affär. Publicerad i Helsingborgs Dagblad 2016.

Tacksamhet

Igår städade vi ut julen. Under helgen hade jag redan börjat samla ihop tomtar, stjärnor och annat. Julgranarna stod kvar. Den i vardagsrummet var fortfarande grön och fin. Lillasysters gran tappade däremot alla barr så fort hon klädde av den. Störst prestation känner jag ändå att det var att stoppa in alla sina saker i bra ordning i sina lådor och in i skåpet. Dammsuga fick jag hjälp med :)

I och med att julsakerna är bortplockade placerade jag också ut julklapparna till sina rätta platser. De har stått samlade på en hylla fram tills nu. Den fina kudden har Lillasyster tryckt. Det vita mönstret var täckt med mjölpasta när hon stämplade med färg. När pastan sen avlägsnades blev det ett sånt här bra resultat.

Jag fick också andra julklappar att vara tacksam för som kommer att räcka länge – bok, gosaker, engelskt läppbalasam och annat.

Av pappa fick jag hemslöjdade stekspadar och en riktigt avancerad julklapp. En burk med hjortronsylt. Han har själv plockat bären, kokat sylten, spraymålat locket, gjort en etikett med information i form av QR-kod, byggt förpackningen och fäst etiketter på den. Imponerande. Sylten kommer att ätas med andakt. Jag lutar åt att servera hjortron med mandelmussor och grädde.

Apropå tacksamhet så lånade jag den här boken för ett tag sedan. En tänkvärd liten bok som inte bara är personlig, utan känns rent av privat i vissa delar. Kristin Kasperson är så härlig. Jag tycker alltid att hon känns som ”den där trevliga kompisen” trots att vi aldrig har träffats, jag bara följer henne på Insta.

Kaspersen, Kristin. Tacksamhet. 2019.

Jul lilla bageriet

Gulli, gull!! En sån gobit. Jag har väntat in rätt tillfälle att läsa den här boken. Och vad kunde passa bättre än i jultider. En riktigt julmysbok. Visst var det en del riktigt komplicerade och allvarliga situationer som huvudpersonerna råkade ut för. Men en riktig feelgood-roman går att lita på. Den slutar alltid lyckligt! Varning dock för att bokens läsare riskerar att bli sugen på varm choklad…!

Colgan, Jenny. Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden.

Det var en del anspänning att fira min egen jul efter allt jobbigt och för första gången utan mamma. Men det blev fint. Sen slappnade jag av och har tagit det lugnt, läst böcker och pysslat på hemma. Visserligen har jag jobbat alla dagar kring och efter jul, men det har ändå varit mycket ledigt.

Jag känner absolut att krafterna är på väg tillbaks. Det är stor skillnad på upplevelsen av tiden när jag kan göra lite trevliga saker hemma än i slutet av hösten då jag låg i soffan, knappt visste tid på dygnet och upplevde både böcker och ett pass i tvättstugan som oöverstigliga. Visserligen behövde jag sova 1,5 timme efter gårdagens halvdags arbete. Men ändå – jag vill och orkar en hel del nu, så skönt!

Häromdagen bjöd jag hem gäster utanför familjen för första gånger på evighet. Det också tack vare ökad energi. En familj från Ukraina (mamma och två barn) kom hem till oss och åt middag. Jag upplevde det som att vi hade trevligt allihopa. Intressant att höra dem berätta om olika erfarenheter och resplaner.

Tyvärr tänker jag på mina besökare lite extra idag i och med den stora flygkraschen med ett flygplan på väg till Kiev. En sådan tragedi 💔

Under trettonhelgen var jag inte bara hemma. Det blev några korta svängar in på stan (så praktiskt att bo mitt i city) och jag deltog i en musikgudstjänst i fina Hornsbergskyrkan. Musiken fick ta sin plats, det var en härlig variation på låtar och medverkade gjorde Angelika Lindahl, Jenny Michanek, Hans Norén, Nils-Erik Olausson, Angela Murén och Håkan Toresson (präst).

Knutby

Lillasyster har varit nöjd och vilat i helgen efter en heldag i stallet under torsdagen och en riddag för mer avancerade ryttare under fredagen. Så roligt att känna hur nöjd hon är. När de var ute och red på gångvägarna träffade hon dessutom på sin morfar. Fin bonus.

Även jag har tagit det synnerligen lugnt i helgen. Pysslat runt hemma. Läst böcker. Jag såg också ett par avsnitt till av The Witcher på Netflix tillsammans med sönerna. Frågan är om det inte är jag som gillar serien mest av oss.

I går var jag och Lillasyster och drack te hos en vän med den mest förtjusande bäbis. Den fina lägenheten i flera våningar ”ser ut som en inredningstidning” enligt Lillasyster och jag kan inte annat än hålla med. En fin stund.

En riktigt lika fin stund var det inte att läsa en bok om Knutbymorden. Men ohyggligt spännande. Och så pass allmänbildande att det nästan borde vara obligatoriskt att läsa boken. Både generellt och specifikt kring det här fallet. Jag ryser så att jag inte klarar av att kommentera mer än så här ytligt. 

Bonnier, Jonas. Knutby. 2019.

Mistlar och mord

Nyårsafton blev himla mysig trots att vi delade upp oss. Jag och Mellanbror följde vår vanliga tradition och besökte en familj utanför stan. Familjen som vi oftast har firat nyår, sportlov och midsommar med. Vi åkte dit redan på förmiddagen och tog med oss fika då Mellanbror klev upp precis innan vi skulle ge oss iväg. Alla barnen spelade brädspel mest hela dagen. Också det lite av en tradition. Jag och min vän, mamman i familjen, tog en nyårsaftonpromenad. Förutom flertalet fina hus och sociala hästar såg vi (otroligt nog) solen!

Middag gjorde vi lättsam med pizza där var och en fick lägga på sitt eget pålägg. Extra uppskattat när det är ett gäng barn med. Jag tror att julmusten som jag hade med mig också uppskattades :) Till efterrätt marscaponeröra med jordgubbar marinerade i vin, glögg mm tjusigt serverat i glas med fot.

Efter den kanske lite tidiga middagen åkte jag och Mellanbror vidare till min syster för att fortsätta firandet där tillsammans med den familjen och min pappa. Där fick vi äta efterrätt – igen :D Flera olika sorters hemgjord glass med smaksättning i form av olika resminnen. Några lite väl spännande, men en jätterolig idé. På kvällen tändes det ”jättetomtebloss” och fyrverkerier i form av en låda på marken. Vi som aldrig brukar ha fyrverkerier passade på nu med en godkänd fyrverkeripjäs utan förbjudna pinnar. Vi blev alla överraskade över effekten. Det var ett riktigt bra fyrverkeri som höll på en ordentlig stund. Jag och Mellanbror höll däremot inte ut allt för länge, vi som hade varit i sociala sammanhang enda sedan förmiddagen. Jag var dessutom extra sömning pga stark allergimedicin. Före tolvslaget begav vi oss därför hemåt och sa god natt till varandra samtidigt som gott nytt år. Mysigt det med.

Går det att beskriva mordhistorier som gulliga…? I så fall är de här deckarnovellerna gulliga. Det är fyra snabblästa julmysterier i klassisk brittisk stil. Perfekt läsning för lediga dagar på jullovet. Tydligen är de inte tidigare översatta till svenska. Jag lämnade boken på landet och tänkte att det kan vara roligt för någon att hitta den läsningen där vid ett annat ledigt tillfälle.

James, Phyllis Dorthy ”P.D.”. Mistlar och mord. 2016.

Snöstorm

Det var storm men ingen snöstorm där efter jul, men boken Snöstorm läste jag under hösten. Den handlar om en man som blir fast på ett tåg som fastnar i en snöstorm. Han sitter intill en äldre dam och minns tillbaks på det liv som passerat, hans ungdomsår och ungdomskärlek. Det är något speciellt med Erbas böcker. Framför allt fastnade jag för författarens beskrivning av huvudpersonens upplevelser som student.

Erba, Augustin. Snöstorm. 2019.

Dagarna efter jul spenderade jag för övrigt med barnen och min pappa ute på landet. Första dagen kom vi till ett utkylt hus som fick eldas varmt hela dagen. Det blev skoteråkning på nya skotern och grillning utomhus istället. Behaglig temperatur ute och mycket snö på marken och på alla träd. Men det var väldigt grått och solen kom inte fram överhuvud taget. Följande dagar var än värre. Då regnade det underkylt regn. Det lät som små diamanter som föll ner på isen och halkan. Allt utomhus blev täckt av en ishinna. Samtidigt blev det ordentligt blåsigt. Lillasyster och morfar tog sig en skidtur, men annars blev det mycket mys och böcker inomhus istället. Troligen välbehövligt det med, men jag hoppas då på bättre vinter nästa gång vi åker ut på landet.

30 december jobbade jag och några få ytterligare kollegor. Skönt att göra bokslut för arbetsåret i lugn och ro.

Nu vänder vi blad

Så… nu får det vara nog med 2019! Ett år som har dominerats av två alldeles för tuffa händelser.

  • Först mammas sjukdomstid och när hon somnade in bara någon vecka efter hennes 68-årsdag. I och med det har mina barn bara morfar kvar från den generationen. Samma med min systers barn. Farföräldrar finns sedan länge varken kvar för kusinerna eller för mina barn.

    Mamma levde sunt, rörde sig varje dag, åt bra och älskade natur och friluftsliv. Tack vare hennes fina kondition klarade hon en mycket tuff behandling (med cellgift, operation och strålning) för en av de mest aggressiva formerna av bröstcancer som många fortfarande inte går igenom. Det gav oss några år till innan sjukdomen kom tillbaks och spred sig i många livsviktiga organ. Till sist kunde inte ens mamma hålla emot. Att slutet blev finaste tänkbara har betytt allt i sorgearbetet.
  • Tiden när vi inte visste var B fanns under sin semesterresa i Polen. Sökandet efter honom. Alla tankar kring vad som kunde ha hänt. Och när han väl var identifierad på sjukhus, den akuta vårdtiden och fortsatt sjukhusvistelse (totalt sju veckor). Idag har vi en vardag som fungerar på något vis även om B är helt sjukskriven inom rehab och jag fortfarande är sjukskriven på deltid.

De här två stora händelserna, mycket frånvaro från jobbet i form av sjukskrivning och anhörigdagar, gör att jag med en utmattad suck gärna bläddrar vidare till ett nytt år. Och inte bara det – ett nytt decennium – det nya glada 20-talet! Det kan jag behöva. Du som känner mig vet att det senaste året bara har varit droppen av många års hög belastning för mig. Jag behöver många stabila och fina år framför mig nu.

Positivt från 2019

  • Förutom allt jobbigt finns det något mer jag bär med mig, framför allt från just 2019 – all kärlek! Allt stöd, uppmärksamhet och hjälp. När jag bläddrar vidare till nya tider kommer känslan av att inte vara ensam bestå. Att veta att så många finns för mig när det behövs. Vänner sedan länge, personer i omgivningen, nya bekantskaper.
  • Från 2019 kommer jag också att minnas ett gäng fina resor! Vilnius, Genève, Gdansk, Sopot, Kraków, Warszawa, Wrocław, Norrköping, Stockholm, Lund, Köpenhamn, Malmö, Sundsvall, Sollefteå, Näsåker, Åre, Sylarna mm…

Så… Nyårslöften? Planer för 2020? Att vara rädd om mig själv och andra är spontant det jag kommer att tänka på. En lång och försiktig återhämtning och stor omtanke. Som en del i mitt välmående vill jag dock bevaka att jag tar mig utrymme att kontinuerligt skapa och uppleva kultur. Kanske blir det några resor också ;)

Med denna lite jobbiga summering vill jag önska även dig – Gott Nytt År, tankar av kärlek, och en önskan om att du kommer att vara rädd om dig!

Pantone Color of the year 2020 – klassisk blå. En av mina favoritfärger – ett framtidshopp!

Julhelgen med släkt, men utan mamma

Det blev en riktigt fin julhelg tillsammans med familj och nära släkt trots att vi är utan min mamma. Men ”hon sitter i väggarna” och finns med släkten hela tiden tänker jag. Utifrån det blev det en lugn och fin jul bortsett julklappsutdelningen där svåger hade ”spårat ut lite” :D

Julafton morgon var jag hos B, sen hos min syster. Julaftonen var nog rätt traditionell men i lugn skala, framför allt vad gäller maten. Först åt vi skinka mm till lunch. Därefter påbörjades julklappsöppnandet. Allra finast var nog de hemgjorda presenterna där jag fick hjortronsylt och stekspadar som min pappa gjort, ett kuddfodral från Lillasyster, en tavla i screentryck från Mellanbror mm. Från Lilla e fick jag den så omskrivna Ålboken. Den ser jag fram emot att läsa! Jag kanske återkommer mer kring julklapparna.

Klockan 15 tittade vi så klart på Kalle Anka innan revbensspjäll, köttbullar mm till middag innan fortsatt klappöppning. Sist under kvällen blev det mys hemma jag och alla barnen under tiden min pappa deltog i kvällsmässa.

Juldagen var Lillasyster och Storebror ute i flera timmar och åkte skridskor medan jag och Mellanbror förberedde inför att släkten skulle komma hem till oss. I vår familj delar vi upp julmaten istället för att ta allt på en gång. Juldagen är fiskdagen. Inledningsvis fick gästerna blåbärs- respektive rabarberglögg. Maten som jag sen bjöd på var:

  • Pizza bianco med spenat och kallrökt lax
  • Gravad torsk
  • Ugnsstekt laxsida
  • Apelsinsallad med ruccola, quinoa, bulgur, edamebönor mm
  • Tillbehör som olika såser, fetaost, tunnbröd, hembakt rågbröd med julost
  • Hemgjord rabarbersaft, julmust, kaffe, te
  • Alldeles för mycket Ris à la Malta, belgiska praliner, rullrån och bondkakor efter maten
  • Genomgående hade jag också veganska alternativ för den som så önskade

Annandagen firade vi att farmor föddes för 103 år sen. Vi fortsätter med den traditionen trots att det är nästan 15 år sedan hon dog. Förrutom jag och barnen, pappa, syster med familj är också min kusin med familj med. Fint! 💙

Sist på annandagen övernattade jag och Lillasyster på hotell. En av mina julklappar till henne. Det blev riktigt lyckat. Det blir ett helt annat sätt att umgås på bortaplan på tu man hand så där. Förrutom att sova, hänga på rummet (läsa och se Stockholm Horse Show på tv), kolla in gymmet och äta frukost åt vi även middag på hotellets restaurang. Det var så mysigt. Bara vi och två ytterligare sällskap på plats denna avkopplande kväll.

Fredagen tog jag och Lillasyster en ordentlig, och lite onödigt kylig, promenad på förmiddagen. Sen jobbade jag några timmar. Efter middag gick vi ett stort gäng på Frozen II. Den yngsta var tio år. De flesta av oss var vuxna :) Gullig, men även lite läskig film, med precis så bra sång som jag hade förväntat. En sak till som jag gjorde den här dagen var att skicka in min beskrivning om min ofattbara höst när B försvann som manus till ett bokförlag. Nu kan jag lägga det åt sidan och tänka framåt istället.

Kaféet vid världens ände

En kort liten charmig och snabbläst bok. Men med stora frågor. Frågor vars berättigande och svar känns självklarare än vanligt. Jag kan klart rekommendera denna bok med tillhörande funderingar. Kanske extra angeläget just nu. Precis när första julen utan mamma står för dörren. Samma år som barnens pappa väljer att fira jul med sin nya familj. Tacksamheten för att barnen kommer att vara med mig och min nära släkt hela julhelgen och fram till nyår går inte att förklara med ord 💙

Inför jul är det lugnt. Jag och sönerna mängdtittade på nya tv-serien The Witcher igår. Idag har jag jobbat och på kvällen är det soffhäng hos B när barnen firar lilljul med sin pappa. Lillasyster har tävlat i hästhoppning på dagen 🙂

Strelecky, John. Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet. 2019.

En snabbstickad luva. Kanske passande till en tomte.

Mönster: Improviserat eget.
Garn: Easy, Sandnes garn. 100 % ull.

Det lilla bageriet

Nu är jag mitt i två dagar som blir en test av vad jag orkar. Idag julfrukost, jobb, vila, middag på stan med kollegor. Imorgon Lillasysters skolavslutning, lunch med sällskap, jobb och sen Star Wars på kvällen. På tok för mycket skulle jag gissa. Samtidigt bra att se hur det fungerar. Efter detta blir det tack och lov några lugna dagar.

Jag är förvånad hur svårt det var att komma tillbaks och jobba, och då jobbar jag ändå bara deltid tillsvidare. Jag trodde jag var förberedd på att det skulle vara ansträngande, men inte så här. Direkt började jag sova sämre igen, stressnivåerna gick upp både dag som natt och orken räcker inte. Jag får känslan av att bara vilja lägga mig på golvet och skrika. Nästan så jag gör det också. Åtminstone blir det en hel del tid i soffan eller sängen när jag bokstavligen inte gör något alls.

Måndag var jag på plats på jobbet redan på morgonen, men mådde dåligt resten av dagen och blev tvingad att avboka både tvättstuga och zumba trots att det har varit min enda träning på slutet. Torsdag behövdes det all styrka för att ta mig till jobbet, det var nära att jag inte gick dit. När jag tog helg och kom hem till B på fredag sov jag en och en halv timme på soffan så fort jag kom innanför dörren. Det var inte ett val.

Under helgen tackade jag sen nej till aktiviteter för att vara försiktig, men en sak lördag och en sak på söndag blev det. Som kompensation gjorde jag inget extra alls hemma, varken bakning, tvättstuga eller städning.

Det jag gjorde på lördagen var att besöka kyrkan där Mellanbror medverkade i en julkonsert tillsammans med andra körer och pampigt nog även tillsammans med orkester. Det måste vara en stor upplevelse att som ung få stå bland så många vuxna och instrument och sjunga. Medverkade gjorde Stora kyrkans Solistensemble, Motettkören, solister och Östersunds Orkesterförening. Det bjöds bland annat på Ave Maria, Maria Rubens Rosa, Vivaldis Vintern, O nata lux och O helga natt.

Söndag blev det också kyrkan. Den här gången var det Lillasyster som var tärna i barn- och ungdomskörernas luciatåg. De yngre var också med, så söta!

Istället för att baka går det att läsa om bakning på charmigaste vis. Sen i somras har jag läst några feelgoodböcker i gulligaste stil. Ursprungligen blev jag rekommenderad författaren av min namne på jobbet. Charmiga miljöer, företrädesvis på landsbygden, kärleksdilemman. Det går inte att låta bli att gilla sån här läsning emellanåt även om de ibland är väl romantiska och väluppfostrade. Men sugen på att baka blir jag hela tiden. Och att skaffa en lunnefågel som husdjur… :O

Colgan, Jenny.
Den lilla bokhandeln runt hörnet.
Sommar på den lilla ön i havet (Lilla ön, del 1). Tillbaka till den lilla ön i havet (Lilla ön, del 2).
Det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 1). Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden (Bageriet, del 2).

Scandic Frankfurt Museumsufer

Jag är väldigt förtjust i julkrubbor som juldekoration. När jag ställde fram de jag har nu tänkte jag på förra årets resa till Frankfurt där jag köpte den senaste julkrubban.

När jag och sönerna var i Frankfurt am Main valde jag att boka ett rum på Scandic hotel Frankfurt Museumsufer främst av följande anledningar:

  • Smidigt att boka via Scandics hemsida på samma vis, och med samma villkor som inom Sverige.
  • Bonuspoäng.
  • Möjligheten att bo högt upp bland skyskraporna.
  • Närheten till Hauptbahnhof (centralstationen) dit vi kom från flygplatsen med pendeltåg. Tågstationens byggnad anas till och med i fotot ovan gult med välvda tak.

Vi bodde i en svit på våning 23. Det fanns en liten toalett, en skrubb med bagageutrymme, strykbräda, strykjärn m.m. Ett matbord för fyra, en dubbelsäng, en soffa bäddad som dubbelsäng, en tv vid vardera soffa och säng, ett större badrum med både badkar och dusch. Till både min och sönernas förtjusning ingick allt i minibar och kylskåp i rumspriset och innehållet fylldes på dagligen. Tillsammans med checkarna i lobbyns kiosk som ingår för medlemmar klarade vi oss fint både för kvällsfika och frukost trots att jag inte hade köpt till hotellets frukost. Största anledningen till det var vårt fyllda schema där vi skulle iväg tidiga mornar med buss och annat.

Absolut bäst med hotellet var ändå två stora, breda fönster med så djupa fönsterbrädor att det gick bra att sitta där, spana på skyskraporna och googla på fakta. Det visade sig att nästan alla skyskraporna tillhör banker.

BLOGGEN OM KULTUR & SKAPANDE MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN JÄMTLAND